VARGFLICKAN 7
NORRA RIKET
Kopieringsförbud
Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access skolkopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access.
Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad.
Användning av detta verk för text- och datautvinningsändamål medges ej.
Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare.
Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.
Art.nr 47755
ISBN 978-91-8077-633-2
Upplaga 1:1
© För den svenska utgåvan Nypon förlag 2025
Nypon förlag – en del av Studentlitteratur www.nyponochviljaforlag.se
Studentlitteratur AB, Box 141, 221 00 Lund
Titel: Vargflickan – Norra riket
Originalets titel: Crash Course: Wolf Girl 7
Utgiven av Allen & Unwin 2022
Författare: Anh Do
Illustratör: Lachlan Creagh
Text copyright © Anh Do, 2022
By arrangement with Writers House, New York and Ia Atterholm Agency, Sweden.
Översättning: Carina Gabrielsson Edling 2025
Tryckt av Adverts, Lettland 2025
NORRA RIKET
Illustrationer av Lachlan Creagh Översättning: Carina Gabrielsson Edling
INNEHÅLL
1
MUREN
De senaste åren hade jag gjort många galna saker. Men att stjäla ett tåg var nog det allra galnaste. Skrammel! Klang! Skrammel! Klang!
Ska det låta så? skällde Brutus.
– Det vet väl inte jag?! snäste jag.
Jag kände mig genast dum. Det var ju inte hans fel att jag var stressad.
Jag tryckte spaken framåt och ökade farten.
Hur svårt kunde det vara att köra det här tåget?
Om jag förde spaken framåt gick det snabbare.
Drog jag spaken bakåt gick det saktare.
Klick-klack, klick-klack ...
– Så ska det låta, sa jag och flinade.
Utanför fönstret gled skogen förbi. Jag hörde fortfarande ljud från de djur som vi hade befriat från tåget. Det hördes också skrik från soldaterna som hade vaktat dem.
IIIIIIKKKK!
Örnens skri uppe på himlen gjorde mig lycklig. Tänk att vi hade hittat henne igen! Vi hade ju trott att vi förlorat henne för alltid.
Tåget susade fram över öppna fält. Framrutan var trasig, och det blåste in på oss. Men det var bara skönt med frisk luft.
Hundarna knuffades och turades om att sticka ut huvudet genom rutan.
Det här är toppen! skällde Nosen.
Som att vara till havs! gläfste Piraten.
Vi kör så snabbt! ylade Morgonsol.
Ingen kan slå oss! Vi är bäst! gläfste Mini.
Jag fick något blött på kinden. Det var lite av Brutus dregel som kom flygande.
– Usch! Brutus!
Förlåt, sa Brutus och slickade sig om munnen.
Det var inte bara hundarna som var glada.
För en gångs skull hade jag kontroll. Vi var äntligen på väg till Munny, staden där mina föräldrar kanske fanns.
Undrar om det är långt kvar? tänkte jag.
– Gasen i botten, sa jag högt och förde spaken framåt.
Mini sprang hit och dit över kontrollpanelen.
Han klev på en knapp och fick fart på vindrutetorkarna.
– Var försiktig, Mini! sa jag och föste bort honom.
Hoppsan, skällde den lilla chihuahuan.
– Sitt still tills du har lugnat ner dig, sa jag bestämt.
Jag är aldrig lugn!
Något enormt syntes framför oss. Det sträckte ut sig längs hela horisonten. Vad var det där?
Snart såg jag att det var en jättelång mur. Den måste vara flera kilometer lång åt båda hållen. Och vi var på väg rakt emot den!
– Jag hoppas att Munny ligger på vår sida om den där muren, muttrade jag.
Fanns det en karta någonstans? Jag tittade runt i kupén, men det enda jag hittade var ett par smörgåsar. Jag kastade dem till hundarna.
Sedan fick jag syn på plattan som jag hade stulit från Katrin, soldaternas ledare.
– Hm …
Jag tog upp den och letade bland menyerna. Till sist kom jag till någon sorts startskärm. Vid en av ikonerna stod det Satellit. – Hm, hm, sa jag.
Jag tryckte på ikonen och fick upp en satellitkarta över området!
Längs en linje rörde sig en blå prick. Det måste vara vårt tåg.
Jag följde rälsen fram till muren. Där låg en grupp hus. Det stod Munny under dem och de var på vår sida av muren.
Puh!
Jag zoomade ut igen. På andra sidan muren
stod det Norra riket.
Det hade jag aldrig hört talas om.
Jag zoomade ut lite mer, tills jag kunde se ländernas gränser. Där var mitt eget land, Riverland.
Nu när jag såg namnet på en karta insåg jag att jag inte hade tänkt på mitt hemland på flera år. Inte sedan jag kom bort från mina föräldrar. Och då var jag bara en liten flicka.
Grannlandet, Braxas, var märkt med en röd och svart flagga. Jag mindes att jag flera gånger sett den flaggan hissad på platser som soldaterna hade tagit över.
Det måste alltså vara Braxas som hade invaderat oss. Efter alla dessa år fick jag till slut ett namn på fienden. Men vad ville de? Varför hade de tagit över Riverland?
Titta där! sa Morgonsol och avbröt mina tankar. Där är en till sådan där sak som vi åker!
En bit bort, på väg åt samma håll som vi, kom ett tåg.
Och där är en till! sa Morgonsol.
På andra sidan om oss körde ett annat tåg. Det var tåg överallt. Och alla var på väg mot Munny.
Plötsligt började alla hundarna skälla. Titta! Titta! Titta!
– Vad är det? sa jag och stack ut huvudet genom fönstret.
Bredvid oss fanns ett till tågspår, och där kom ett tåg körande i hög fart. Det skulle köra om oss.
– Göm er! sa jag till hundarna.
Morgonsol tog sats och hoppade
mot Evans. Han höjde desperat sitt vapen.
Zzz! En blixt träffade Morgonsol i bröstet.
Hon föll ihop på golvet och låg där orörlig.
Kim och hennes hundar har kommit till staden Munny, där de hoppas hitta Kims familj. Då blir Morgonsol skjuten och bortförd av soldater.
Flocken följer efter – de måste rädda henne!
Plötsligt är de på väg till Norra riket. Här vet de inte vem som är vän eller fiende. Vilka är de fyra mystiska figurerna med magiska krafter?
Går det att lita på dem?
Det här är sjunde delen i serien om Vargflickan och hennes flock.