Cilla Ramnek är konstnär och kreatör. Hon formger, undervisar, handleder, inreder, stylar och har haft utställningar i Stockholm, Paris, Tokyo och Moskva. Hon har också gjort flera olika offentliga gestaltningar, till exempel på Umeå universitet, Huddinge sjukhus och golvet på Café Saturnus i Stockholm. Tillsammans med Karin Södergren och Annica Kvint hade hon utställningen Home Sweet Home på Liljevalchs (2013), där konsthallen förvandlades till en bostad. Cilla har varit adjungerad professor i textil på Konstfack och har också arbetat som kreatör på Svenskt Tenn.
C I L L A R A M N E K — F R Å N AT E L J É N — E N B O K O M AT T G Ö R A
Vad händer om man inreder ett rum med oväntat jättelika möbler, hur ser rummet ut då? Vad händer om man rollar färg direkt på ett sofftyg – krackelerar färgen? Vad händer om man virkar med fem trådar på en gång? Att göra handlar om att pröva sig fram, att se om det fungerar, om det håller, om du kan. Det är precis vad den här boken vill inspirera till – att göra utan att tänka för mycket. Nyfikenhet och verksamhetslust är det som driver Cilla Ramnek framåt. Hon ser själva görandet som sin konstnärliga uppgift, men inte nödvändigtvis att göra bra. Hur saker och ting blir i slutändan är alltid underordnat själva görandet. I den här boken får du ta del av en mängd både pågående och avslutade arbeten som Cilla har gjort genom åren.
F R Å N AT E L J É N
ISBN 978-91-27-14356-2
9 789127 143562
F O T O PAT R I C J O H A N S S O N N AT U R & K U LT U R
Inlaga_4.indd 2
2015-09-15 13:10
Inlaga_4.indd 3
2015-09-15 13:10
Inlaga_4.indd 4
2015-09-15 13:10
Inlaga_4.indd 5
2015-09-15 13:10
s, s, r la
m
et
책
책
Inlaga_4.indd 6
2015-09-15 13:10
Börjar med att föreställa mig en bok med titeln »En bok om att inte göra«, vad skönt det låter på något sätt! Att inte göra. Slutar skriva, lyfter kaffekoppen, tittar på en kvinna som går förbi (jag sitter på ett matställe), hennes stickade rosa tröja löst hängande över livet, ner en bit över höften. Den skulle kunna vara stickad i ett ray ongarn med tanke på hur tröjan bär sig åt när kvinnan rör sig. Det stickade materialet rycker till på ett stunsigt sätt vid varje fotsteg.
papper, stickers, klämmor, gem, häftapparat, ta petklister, limpistol, hammare, bivax, vinylfärg, akrylfärg, band, snoddar, garn, stickor, virknål, blyertspenna, bläck, tusch, suddgummin, block, skräp, böcker, pennvässare, kniv, såg, vadd, ked jor, båtshakar, transportremmar, skumgummi, spik, skruv, mejslar, rep, snören, vajer, snoddar (det sa jag visst), byglar, resårband, spännen, blixtlås, symaskin, vliselin, knappar, strykjärn, strykbräda. Och så sax förstås, flera olika, och allt möjligt annat som jag kommer över. Ingen ting är för litet eller obetydligt för att kunna an vändas. Allt får vara med, alla får vara med.
Att inte göra, vad gjorde jag då? Kaffe skulle jag dricka, i mängder, och röka, om det inte vore så farligt. Jogga skulle jag inte göra, det är tråkigt, och gör ont. Titta på film, skulle jag göra, i mas sor. Hm. Städa, det är roligt. Ja, inte efter andra, men städa i betydelsen reda upp något, skapa strukturer, hitta en ny ordning, det är jätteroligt tycker jag. Det gör jag gärna. Hörde ni, nu sa jag det, »gör«! Overksamhet övergår lätt i görande. Innan man vet ordet av är man igång.
Det är inte helt sanningsenligt att planer saknas, men jag försöker vara kvar i det som är pågåen de, i själva processen, så länge jag kan. Och jag har en förkärlek till det ofullgångna, fascineras av halvfärdiga arbeten. I andrahandsaffärer kan man ofta hitta till exempel broderier eller virk ningar som inte fullbordats, projekt som av en eller annan anledning stannat av. Det händer att jag fortsätter på någon annans arbete, och kanske inte heller blir färdig, jag ser det som en slags stafett av bästa slag. Att göra är inte sam ma sak som att få gjort, det gäller att se skillna den här …
Det är så mycket som är roligt. Sticka till exem pel, det är kul, även om jag inte är så bra på det, men otroligt roligt är det. Och rogivande, stick ning är en perfekt sysselsättning om man är lite orolig. Det är kul med en stickning på samma sätt som det är roligt att skriva det här förordet, man vet inte hur det ska sluta. Det är som ett äventyr, en resa, en äventyrlig resa.
Det finns så mycket som är roligt att göra. Att göra är att pröva saker, ett sätt att förstå. Viker ett tyg, syr ner vecken, prövar att kombinera oli ka storlekar på vecken, vill förstå hur det funge rar, vad händer om man gör så här, eller så där? Slår inte den gröna färgen ut den halmgula, och är det inte ett blåstick i den röda tonen som skär sig på ett fult sätt, eller kanske på ett bra sätt …? Och titta, vad märkvärdigt, reklamfoldern som ligger på sätet bredvid mig på bussen, har en kant runt om som precis liknar mönstret jag hål ler på och ritar. Tar det som ett tecken på att jag är på rätt väg och visslar för mig själv på vägen till kontoret.
Att resa är inte roligt. En överskattad företeelse om ni frågar mig. Att resa är ett tillstånd, inte en rörelse. Förresten, är inte allt görande just en resa? Inte vet jag, svarar jag oftast när folk fråg ar vad det ska bli, jag har ingen aning. Vem vet det? »Fråga mig inte vad jag ska bli, fråga mig vad jag blev«, sa min pappa på sin tid och jag börjar verkligen förstå vad han menade. Jag för söker så långt det är möjligt undvika att slå fast vad något ska bli, vill gärna hålla det öppet för allt som kan hända under vägens gång. Improvi serar med bara en vag aning om vad resultatet ska bli. Jag tar mig friheter, gör lite som jag vill.
Jag vet, allt kan inte vara en lek och ganska ofta är man tvungen att samla ihop sig för att tillva ron inte ska bli en enda röra. Men om man tar leken på allvar och gör som man vill så verkar det mesta gå ihop sig på ett bra sätt i slutet.
Görande kan vara så mycket och jag brukar an vända material och verktyg av alla de slag. Till exempel tejp, tråd, nålar, penslar, rollers, tyg,
7
Inlaga_4.indd 7
2015-09-15 13:10
Inlaga_4.indd 8
2015-09-15 13:10
Pardörrar från slutet av 1800-talet som målats gula. Röd ram av blombladsliknande former utmed dörrlisten. Färgrester fanns inom räckhåll och målningen var ett infall som blev långlivat. Efter ett par år målades dörrarna vita igen och väggen tapetserades, men bilden finns kvar.
9
Inlaga_4.indd 9
2015-09-15 13:10
Ett bord, ungefär tre meter långt och en meter brett. Kanten dekorerad med halvskurna rundstavar som spikats fast tätt, runt om. Bordsskivan återvunnen plywood och fyra kraftiga ben, ett i vardera hörnet. Obemålat var bordet en del i utställningen Home Sweet Home (Liljevalchs, 2013 tillsammans med Karin Södergren och Annica Kvint-Lidzell). Planerar att låta det även vara en del i kommande utställning (på Eskilstuna konstmuseum). Bordet är en fritt hållen replik på ett matsalsbord som fanns i mitt barndomshem. Jag brukade fingra på uddkanten under måltiderna.
10
Inlaga_4.indd 10
2015-09-15 13:10
Ateljéförrådet. Jag har genom åren haft flera olika slags ateljérum. Jag har delat med andra och jobbat själv. Bäst fungerar lösningen att som för tillfället ha ett organiserat förråd som är så rymligt att man både kan göra en del grovgöra där eller bara sitta ner en stund. Ett ställe som är lättillgängligt och inte alltför kostsamt. Och som dessutom också kan fungera som en tankens tillflyktsort, en praktisk struktur att både i praktik och tanke återvända till och hämta kraft ur.
11
Inlaga_4.indd 11
2015-09-15 13:10
Register
Blyerts och bl책 f채rgpenna p책 tunt och lite blankt papper, utrivet ur en anteckningsbok.
16
Inlaga_4.indd 16
2015-09-15 13:10
Fotocred
Konstnärlig frihet kan verka enbart som en tillgång: »Att få göra vad man vill« är inte bara enkelt. För egen del söker jag alltid något att förhålla mig till, förutsättningar att relatera till, ha en dialog med. Jag börjar sällan med ett vitt papper. Den totala friheten kan också vara den totala tomheten och det skrämmer snarare än inspirerar mig. Alfabetet blir här något att förhålla sig till, en systematisk ram att utgå ifrån.
17
Inlaga_4.indd 17
2015-09-15 13:10
Teckning i vattenlöslig tusch, ritad på ett papper av standardslag, motivet utklippt och monterat på kapaplatta. Den kom till vid ett pyttelitet bord i ett pyttelitet kök. Pratade med en väninna (Annika), drack té och ritade. Engagerad i samtalet och samtidigt närvarande i tecknandet. En lätt distraktion fungerar som förutsättning för koncentration. Samtalet håller medvetandet sysselsatt och handen får fritt spelrum.
20
Inlaga_4.indd 20
2015-09-15 13:11
Teckningen till채mpas senare i ett uppdrag och blir till en tuftad matta.
21
Inlaga_4.indd 21
2015-09-15 13:11
Galge i järnsmide och storformat, från början en del i utställningen Home Sweet Home på Liljevalchs 2013. Senare och i ett annat sammanhang sydde jag ett klänningsliv i proportionerlig storlek. Planen är att livet ska förses med kjol och drömmen är att få visa klänningen på sin galge i ett kyrkorum.
43
Inlaga_4.indd 43
2015-09-15 13:11
Sidan 6 i serien » Textila memoarer«. Bitar av bomullstwill har sytts ihop och klippts ut i former av halvcirklar, en har bandkantats, och sen har alla tre quiltats mot en mönstrad bomullssatin (stuvbit), med en syntetvadd som mellanlägg och en vit bomullssatin som baksida. De två linjeformade halvcirklarna är sydda kanter som klippts bort från de två halvcirklar som saknar kant och sen istället applicerats kring det ljusrosa »korset«/«väskan« (som i sig mer ingående är beskriven på sidan 67). I övre delen på arbetet är en bred kant monterad, vit bomullssatin med två ripsband i högra sidan, ett rött och ett blått, detta för att ge arbetet en sportig karaktär.
145
Inlaga_4.indd 145
2015-09-15 13:19
RÜrpärlor i plast, nabbplattor.
174
Inlaga_4.indd 174
2015-09-15 13:21
Komposition, pärlor, 2015. Pärlor är bra, tycker jag. Inte för kostsamt, man kan börja arbeta i materialet direkt, maskiner behövs inte. Dessutom sätter nabbplattans konstruktion och pärlornas färgskala välkommen ram för ett idéflöde som ibland kan vara förvirrande. I fallet med pärlorna gäller »Lagd pärla ligger«, vilket innebär att jag inte ändrar någonting under arbetets gång. Ibland utvecklas partier som är mindre lyckade, men jag avstår ändå från att plocka bort pärlor, koncentrerar mig istället på att styra motivet åt ett nytt håll. Jag improviserar alltid och söker aldrig motiv med datorns hjälp. Det gäller för mitt arbete generellt, undviker helst datorer, trivs med analogt.
175
Inlaga_4.indd 175
2015-09-15 13:21
Cilla Ramnek
Utbildning 1986–1990 Konstfack
Separatutställningar 2015 Eskilstuna konstmuseum 2013 Stene Projects, Stockholm 2013 Liljevalchs, Home Sweet Home (med Karin Södergren och Annica Kvint Lidzell), Stockholm 2011 Nääs Konsthantverk, Göteborg 2010 Katarina Kyrka, Stockholm 2009 Konstnärshuset, Stockholm 2008 Kaleido Konsthantverk, Uppsala 2008 Svenskt Tenn, Stockholm 2008 Sofiero, Helsingborg 2007 Centre Culturel Suédois, Paris 2005 HV Galleri, Stockholm 2002/2004 Galleri Hedlund, Stockholm 2001 Swedish Style in Tokyo, Japan 2000 Tunnelbanan, Stockholm 1999 Galleri Grå, Stockholm 1999 Svenskt Tenn, Stockholm
Samlingsutställningar 2012 Market, Stockholm 2009 Hallwylska museet, Stockholm 2007 Rättviks konsthall, Rättvik 2007 Sörmlands museum, Nyköping 2006 Jakobsbergs konsthall, Stockholm 2005 Tyresö konsthall, Stockholm 2004 M’ARS, Moskva
Offentliga uppdrag 2015 Skissuppdrag, tävling, konstnärlig gestaltning i nya tunnelbanan, Stockholms läns landsting 2015 Nordiska Kompaniet, Stockholm 2010 Konstnärscentrum Öst, Årstadal, Stockholm 2008 Norrsunda kyrka, HV Galleri, Stockholm 2007 Danderyds sjukhus, Stockholms läns landsting 2006 Privat entré, Östermalmstorg, Stockholm 2004–2006 Stockholms Lokaltrafik, temporär utsmyckning i T-banan 2004 Akademiska Sjukhuset, Kultur i länet, Uppsala 2003 Umeå universitet, Statens konstråd 2003 Restaurang Atlas, Stockholm 2003 Huddinge sjukhus, Stockholms läns Landsting 1999 Café Saturnus, Stockholm
Inlaga_4.indd 204
2015-09-15 13:21
Kuratorsuppdrag 2015 Röhsska museet, Göteborg 2014 Sven-Harrys konstmuseum, Stockholm
Representerad Statens konstråd, Stockholms läns landsting, Uppsala läns landsting
2015 2015 2007–2015 2007–2011
Övriga uppdrag Screentryck, Affordable Art Fair, Stockholm Inredning, koncept, Frantzén restauranger Kreatör, projektanställd, Svenskt Tenn Mönsterkollektioner, Ikea
Förtroendeuppdrag 2012–2016 Stiftelsen Inuti, styrelseledamot 2011–2012 Konstfack, handledare, textil design, magisterstudenter 2010–2011 Konstfack, adjungerad professor, textil design 2008–2010 FAS (Fiber Art Sweden), styrelseledamot 2009 Arvika Konsthall, workshop, outsiderart 2004/2009 HDK, opponent, textil design, magisterstudenter 2003/2007 Konstfack, handledare, textil, kandidatstudenter 2005–2006 Konstfack, adjunkt, textil 2005 Capellagården, gästlärare, workshop 2005 Steneby, opponent, kandidatstudenter 2002/2004 Konstfack, opponent, textil, kandidatstudenter 2002/2004 Konstfack, handledare, textil, magisterstudenter 2002/2004 Beckmans, gästlärare, enstaka kurs, »Att skapa mönster« 2002 Beckmans, handledare, formgivning
Inlaga_4.indd 205
2015-09-15 13:21
Inlaga_4.indd 208
2015-09-15 13:22
Inlaga_4.indd 208
2015-09-15 13:22
Cilla Ramnek är konstnär och kreatör. Hon formger, undervisar, handleder, inreder, stylar och har haft utställningar i Stockholm, Paris, Tokyo och Moskva. Hon har också gjort flera olika offentliga gestaltningar, till exempel på Umeå universitet, Huddinge sjukhus och golvet på Café Saturnus i Stockholm. Tillsammans med Karin Södergren och Annica Kvint hade hon utställningen Home Sweet Home på Liljevalchs (2013), där konsthallen förvandlades till en bostad. Cilla har varit adjungerad professor i textil på Konstfack och har också arbetat som kreatör på Svenskt Tenn.
C I L L A R A M N E K — F R Å N AT E L J É N — E N B O K O M AT T G Ö R A
Vad händer om man inreder ett rum med oväntat jättelika möbler, hur ser rummet ut då? Vad händer om man rollar färg direkt på ett sofftyg – krackelerar färgen? Vad händer om man virkar med fem trådar på en gång? Att göra handlar om att pröva sig fram, att se om det fungerar, om det håller, om du kan. Det är precis vad den här boken vill inspirera till – att göra utan att tänka för mycket. Nyfikenhet och verksamhetslust är det som driver Cilla Ramnek framåt. Hon ser själva görandet som sin konstnärliga uppgift, men inte nödvändigtvis att göra bra. Hur saker och ting blir i slutändan är alltid underordnat själva görandet. I den här boken får du ta del av en mängd både pågående och avslutade arbeten som Cilla har gjort genom åren.
F R Å N AT E L J É N
ISBN 978-91-27-14356-2
9 789127 143562
F O T O PAT R I C J O H A N S S O N N AT U R & K U LT U R