Kapitel i
”Mulet, kulet, illa vulet, i de dödas vilorum.” Jag log för mig själv när jag tänkte på den gamla skämtsamma parodin på latin. En annan ramsa var ”Huggen och ohuggen ved, i större och mindre partier”, minnesramsan för hexameter, Iliadens och Odysséens versmått som överlevde också hos Runeberg och Strindberg. Men nu var det länge sen latintimmarnas ändlösa rad genom skolveckorna. Fanns latin kvar på schemat förresten? Det var säkert bortrationaliserat för länge sen. Fast idag stämde det. Ja, inte det där med veden, men med vädret. Jag såg ut över Köpmangatan genom det stora fönstret på min antikaffär. Grå hade dimman vällt in när jag kom ner på morgonen, grå hade den lägrat sig mellan de trånga husväggarna. Som om den kommit för att stanna. Hängde kvar, klibbade ner, fuktdrypande obehaglig. Gav känsla av våt bomull, en första varning från hösten. Så här kommer det att bli, fast värre. Mörkare och kallare. Livet skulle gå i ide till april. Så det var bara att bita ihop. Fast om jag var tursam kunde jag kanske gneta ihop en charter till Kanarieöarna när det var som mörkast. Sol och värme. En livsinjektion. Så var jag tillbaka i vardagen. Bläddrade igenom posten. Räkningar, broschyrer och reklam. Jag hade satt upp en diskret skylt vid brevinkastet, ”ingen reklam, tack”, men det verkade inte
7
Mårtenson Palatsmordet 1a korr.indd
7
09-04-23
15.48.31
fungera. Brevbäraren ville väl lasta av sig vad han kunde. Ett vitt kuvert dök upp. Från landshövdingen i Stockholm. Vad kunde han vilja? Jag sprättade upp kuvertet med min brevöppnare av elfenben. Visserligen kom den från ett utrotningshotat djur, men jag hade inte dåligt samvete. Den var från 1700-talet och elefanten som fått släppa till sin bete hade varit död i över tvåhundra år. Jag tog fram kortet ur kuvertet. Det var en inbjudan till ett symposium om Nicodemus Tessin den yngre i Tessinska palatset. Dagen skulle avslutas med middag i samma palats, alltså där landshövdingen residerade. Det var inte dåligt. Middag hos landshövding Rolf Sundström, min granne som bodde mitt emot Kungliga slottet. Och symposium. Det var väl nån sorts vetenskapligt seminarium eller diskussion? Men jag förstod inte riktigt varför jag bjudits. Jag kände inte landshövdingen personligen, hade bara träffat honom på en ambassadmottagning hos en av mina kunder. Han hade verkat trevlig och såvitt jag förstod gjorde han ett bra jobb på sin post, en belöning efter lång och trogen tjänst på olika politiska barrikader. Kunde det vara Fredrik Lövberg som låg bakom? Han hade doktorerat just på Tessinska palatset, ett av Nicodemus Tessin den yngres mästerverk. Nu kom jag ihåg att Fredrik talat om honom, om Tessin alltså, när han kommit till min affär för någon månad sedan. Jag hade ringt om en bok jag fått in, för han hade bett att jag skulle höra av mig när jag hade någonting med Tessin-anknytning. Och jag tyckte det kunde stämma, för boken hette ”Tessin och Tessiana” och handlade om ”anecdoter och reflexioner” ur Carl Gustaf Tessins ”egenhändiga manuscripter”. Fredrik hade blivit entusiastisk och kom bara några timmar efter vårt samtal. Han var professor i konstvetenskap men långt-
8
Mårtenson Palatsmordet 1a korr.indd
8
09-04-23
15.48.31
ifrån den traditionella bilden av ett världsfrånvänt, opraktiskt snille. Verkade mera smart börsbolagsdirektör av det moderna snittet. Välskräddad, lite för elegant ibland i min smak, stoltserade alltid i färgglada skjortor med vita kragar och vita manschetter. Det hjälpte väl till att han var rikt gift, efter vad jag hört. Och han brukade parkera sin BMW i blänkande grå metalliclack utanför min dörr, när han kom till affären. Det kunde han gott göra, för Eric, min granne och kollega, noterade alltid det som hände på Köpmangatan. Han kunde gärna se att jag också hade ”klienter”. Boken jag ringt om, från 1819, hade Fredrik sökt på antikvariat och i bibliotek, men utan framgång. Och den skulle sitta som hand i handske på ett projekt han höll på med. Han förberedde just ett stort Tessin-symposium och frågade om jag hade lust att komma. ”Visst”, hade jag svarat. ”Jag har alltid gillat familjen Tessin, inte minst Carl Gustaf.” Sen hade jag inte tänkt så mycket på det, Tessin låg trots allt lite utanför mitt revir som antikhandlare där möbler, konst och ”föremål” dominerade. Men Fredrik hade tydligen inte glömt. Och jag skulle gärna gå. Jag hade aldrig varit inne i Tessin ska palatset, bara läst om det och sett fantastiska bilder i konstböcker. Och att både få sitta med på symposiet och sedan vid landshövdingens middagsbord blev ju bingo i min händelsefattiga vardag. Jag undrar om det finns någon familj som betytt så mycket för svensk arkitektur, konst och kultur, tänkte jag där jag satt i affären bakom glasdisken med smycken, ordnar och medaljer. Stockholms slott, Drottningholms slott, Tessinska palatset plus många andra monumentala byggnader. För att inte tala om kons ten. Carl Gustaf Tessin hade som ambassadör i Paris köpt in en stor samling konst av namn som Boucher, Rembrandt, Chardin, konst som nu är grundstommen i Nationalmuseets samlingar.
9
Mårtenson Palatsmordet 1a korr.indd
9
09-04-23
15.48.32
Ordnar förresten. Jag såg på min glasdisk. Där blänkte Persiens Leopard- och Solorden bredvid Annamitiska drakorden och Kondororden från Bolivia. Sultanatet Tadjourshs orden Nichan-el-Anour var ett annat exempel. Svenska ordnar fanns också. Det svenska ordensväsendet infördes på 1740-talet på Carl Gustaf Tessins initiativ. Serafimerorden liksom Svärds- och Nordstjärneordnarna. Vasatrissan kom senare. Men det var inte fåfänga som låg bakom, även om det ligger nära till hands att tro. Nej, skälen var politiska. Man ville helt enkelt inte att de svenska samhällstopparna skulle stoltsera med ordnar som förlänats av utländska furstar, speciellt inte från arvfienden Ryssland. Ironiskt nog är förhållandena omvända i dagens Sverige. Svenska ordnar delas numera ut enbart till utlänningar. På en kungamiddag är alltså de som bär svenska ordnar utlänningar medan svenskarna har utländska kraschaner. Vad skulle gamle Carl Gustaf tänkt om den logiken? I Schweiz är man radikalare. Där finns inga ordnar alls. Mina tankar på familjen Tessin avbröts när dörren ut mot gatan öppnades. Den tibetanska kamelklockan som annonserade besökare klingade, jag såg upp. Eric Gustafson log mot mig. Lika välklädd som alltid. Idag i mörkblå tweedkavaj, gula manchesterbyxor och en knallröd lammullströja. Solbränd som vanligt, det är han också mitt i vintern, jag tror att solarier hjälper till. Tandvitt leende, så perfekt att man kan misstänka fasader, och det svarta, bakåtkammade håret blänkte av någonting. Hårvax? Eric är alltså en nära vän och en nära granne. Också kollega. Hans affär ligger snett emot min på Köpmangatan och han vill alltid framhålla att hans sortiment är lite ”bättre”, liksom hans ”klientel”. Han kallar alltså sina kunder för ”klienter”. Och det kanske
10
Mårtenson Palatsmordet 1a korr.indd
10
09-04-23
15.48.32
han har rätt i för de flesta är damer med sina bästa matcher bakom sig, men med gott om pengar och som flockas kring Eric och hans ”tekonseljer”. Han serverar Earl Grey och hembakade scones i rummet innanför affären. Där ”konverseras”, det vill säga skvallras och Eric sitter som tuppen i en hönsgård omgiven av kacklande beundrarinnor, som tittat in från sina Östermalmsvåningar och herresäten i Sörmland. Så tänker jag ibland och naturligtvis överdriver jag. Det är väl gamla häxan avundsjuka som är framme. Och Eric Gustafson är snäll innerst inne, fast han missar aldrig en chans att tråka mig. Jag ger igen med samma mynt. Och jag har faktiskt glädje av honom på många sätt. Han vet allt om alla, vet allt vad som finns i oöppnade skåp och lådor. Dessutom kvick och slagfärdig. Jag brukar kalla honom Köpmangatans svar på Oscar Wilde. Och han misstycker inte. Tvärtom. – Goddag unge man. Hur mår du i höstrusket? Har du varit otrogen på länge förresten? – Förlåt? – Jag frågade om du har varit otrogen. – Det är bara du som kan fråga sånt. Kan du förklara vad du menar? – Följer du inte med? Eric satte sig i en av de gustavianska karmstolarna, log mot mig. – Jag läste just att det finns en liten osedlig gen eller DNA eller vad det kallas som gör att 40 procent av alla män är otrogna. – Då har du råkat på en av dom andra 60 procenten. – Fast det är ju en gammal sanning. Fråga Darwin. – Du vill alltså diskutera Darwin nu på morgonkulan? – Precis. För den här vetenskapliga ”nyheten” är ju gammal som gatan. Vi är däggdjur och vår uppgift på jorden är att reproducera oss. Och alla hanar, du och jag, näbbmöss och kronhjor-
11
Mårtenson Palatsmordet 1a korr.indd
11
09-04-23
15.48.32
tar, har en huvuduppgift. Att se till att vi sprids genom så många damer som möjligt för att våra gener ska bevaras och bli flera. – Tala för dig själv. Vad du och näbbmössen sysslar med vill jag helst låta bli att tänka på. – Nu ska du inte vara sån. Var istället glad för att jag försöker sprida lite kultur och kunskap till dig. Det kan behövas. Har du fått in nånting intressant förresten? – Jag ska inte klaga. En fransk bordspendyl i Louis XVI. Slutet av 1700-talet tror jag. Med sfinxer och en örn. Sen en rysk tavla som kommer från en familj där nån släkting jobbade för Nobel i Baku. Jag kan inte uttala namnet på konstnären och på mig verkar det nästan hötorg, men han är etablerad och ryssarna köper ju allt dom kommer över. Fast recessionen spökar väl där också. – Grattis. Men jag har hört att det är lite knöligt i Moskva. – Hur då? – Dom har lite annan affärsmoral än vi, verkar det som. På auktionerna händer det att dom ropar in grejer som dom sen aldrig hämtar ut och inte betalar för. Och det är stökigt att få ut pengarna. Struliga advokater och sega processer. – Jag tänker ta den till Bukowskis eller Auktionsverket, Uppsala kanske, inte sälja den i Moskva. Det känns lugnast så. – Det verkar klokt. Men du vet väl att den värsta köpruschen hos ryssarna verkar ha lagt sig, om det inte gäller objekt som har anknytning till tsarfamiljen? Och det har varit mycket återrop på auktionshusen i Stockholm nu. Fast orientaliska prylar är efterfrågade. Kineserna har pengar. – Min tavla har faktiskt proveniens från en Romanov, så jag är inte orolig. – Hur lever livet med dig annars? Själv är jag bjuden på ett par ambassadmottagningar. Nationaldagar. Det blir nästan lite mycket av den sorten, men jag har ju många klienter bland am-
12
Mårtenson Palatsmordet 1a korr.indd
12
09-04-23
15.48.32
bassadfolket. Fast du besväras väl inte av den sortens inbjudningar? Eric log sitt maliciösa leende. – Det händer. Och nu närmast ska jag på middag till landshövdingen, kontrade jag. – Landshövdingen? – Ja, ska inte du dit? – Faktiskt inte, sa Eric avmätt. Och varför det om jag får fråga? – Dom har nån sorts seminarium, ett symposium om familjen Tessin och sen är det middag efteråt. Såvitt jag förstår är det bara en liten krets som är inbjuden, fortsatte jag, hällde mera salt i såret. Tessinspecialister alltså. Museifolk och forskare. Husgerådskammaren på slottet. – Jaha, det var ju roligt för dig. Nej, nu måste jag dra. Hembesök hos en gammal grevinna på Djurgården som ska göra sig av med en del prylar. Hon flyttar in på nåt äldreboende. Men jag talar inte om vad hon heter eller var hon bor för då kommer väl du stickande. Inte för att det spelar så stor roll eftersom hon bara släpper in såna hon känner. Nära vänner alltså. Eric log igen. ”Där satt den”, verkade han tänka. – Så trevligt för dig. Hur står det till på apberget förresten? – Apberget? – Ja, dina tekonseljer där du sitter och ”konverserar” dina flickvänner. Skvaller har forskarna jämfört med apornas sätt att känna på varandra, att pilla loppor ur pälsarna. Skapa ett socialt nätverk. Psykosocial spilltid kallas det. Eric såg på mig. Sen skrattade han. – Din avundsjuka blir mer och mer bisarr. Du borde tala med nån. Det finns säkert en psykiater i Gula sidorna som kan hjälpa dig med dina problem. Vi ses när du har kryat på dig. Jag såg efter honom där han gick över gatan till sin affär. Det verkade som om dimman tätnat, för han försvann. Inneslöts av
13
Mårtenson Palatsmordet 1a korr.indd
13
09-04-23
15.48.33
den gråvita dimman. Och igen tänkte jag på den gamla ramsan om mulet, kulet. Och på de dödas vilorum. Hade jag vetat vad jag vet nu hade jag aldrig gått på den där middagen hos landshövdingen. Inte för allt smör i Småland. Men det är ju lätt att vara efterklok med facit i hand.
14
Mårtenson Palatsmordet 1a korr.indd
14
09-04-23
15.48.33
Kapitel II
Landshövdingen klingade i glaset, reste sig. Såg ut över bordet. Lång och kraftig. Blond. Vänliga ögon. – Hjärtligt välkomna. Jag har ju förstått att ert symposium, ert seminarium, har varit mycket lyckat och att många åsikter har fått brytas mot varandra. Många nya och intressanta infallsvinklar på den väldiga Tessinmaterian har redovisats. Det gläder mig särskilt eftersom jag har förmånen att bo här i ett av familjens mästerverk, Tessinska palatset, det som Nicodemus d.y. byggde i slutet av 1600-talet. – Som ni alla vet var det ju en märklig man. Jag behöver inte gå närmare in på hans karriär i den här församlingen av experter, jag tänker inte bjuda bagarbarn på bröd, han log ett snabbt leende, men det är en sak som alltid har fascinerat mig och det är anledningen till att han byggde sitt palats. Han ville förstås framstå som tidens ledande arkitekt och palatset ingick också i hans generalplan att försköna slottsomgivningarna och Stockholm, men det fanns en annan sida också. Kärlek och revansch. Dokusåporna existerade redan då. Landshövding Sundström log och såg ut över bordet. – Trots att han var friherre, på väg att snart bli greve, och trots hans enorma framgångar som arkitekt, så betraktades han i högadliga kretsar som något av en uppkomling. Det blommade ut när han gifte sig med Hedvig Stenbock ur en av landets äldsta
15
Mårtenson Palatsmordet 1a korr.indd
15
09-04-23
15.48.33
och mäktigaste ätter. Till och med riksänkedrottningen Hedvig Eleonora blev upphetsad. Hedvig Stenbock var ju en av hennes hovdamer. Med sitt palats ville Nicodemus visa vem han var, bygga ett monument över sig själv som slog de gamla familjernas palats med hästlängder. Så kärlek, revansch och en sorts klassresa var ett av skälen till att vi sitter i den här magnifika salen. En skål för Nicodemus den yngre. Alla höjde sina glas. Alla såg uppskattande på värden. Det skulle han vetat, gamle Nicodemus, tänkte jag när jag tog en klunk av det blommiga, italienska vinet, som gifte sig utmärkt med den möra majskycklingen. Alltså att man nästan trehundra år efter hans död skulle sitta här och skåla för honom i hans palats. Och att många av Tessinforskningens ledande experter hade samlats för att diskutera hans och familjens verk. Men som en produkt av den praktfulla, dynamiska barocken med sitt yviga formspråk hade Nicodemus säkert ansett att det var alldeles naturligt. – Jag ska inte föreläsa om Tessin, fortsatte landshövdingen. Det har jag ingenting för i det här sällskapet, men jag vill påminna om en sak. Betydelsen av ordet symposium. För det innebär ju en vetenskaplig konferens kring ett givet tema, men – inte minst viktigt – det grekiska ordet betyder också ”att dricka tillsammans”. Idag har vi uppfyllt båda delarna av ordet symposiums betydelse. Vi har dels diskuterat familjen Tessin, dels avslutat dagen med att ”dricka tillsammans”. Jag är glad över att ha kunnat erbjuda er den här utomordentligt passande inramningen till er konferens och kunna hälsa er välkomna till den lika passande avslutningen i vinets tecken, i gammal, god grekisk tradition. Ni vet ju att en av Platons mest kända dialoger heter just ”Symposion”. Skål alltså för en lyckad konferens och för familjen Tessin, som har förenat oss här ikväll. Och jag hoppas att diskussionerna varit givande och leder till förnyade och fördjupade kontakter på ett viktigt forskningsfält.
16
Mårtenson Palatsmordet 1a korr.indd
16
09-04-23
15.48.33
Igen höjdes glasen, en diskret applåd och landshövdingen satte sig, belåten. Och det hade han anledning att vara, tänkte jag. Han hade hållit ett bra tal, lagom akademiskt skämtsamt, inte för långt och innehållet var ”rätt”, anpassat till stunden. Det märktes att det inte var första gången han höll tal. Många års rutin som politiker hjälpte väl till. En intressant dag. Konferensen hade börjat med en rundvandring i Tessinska palatset, genom de olika salarna och gemaken. Inredningens tunga barockprakt. Takens plafondmålningar fyllda av allegoriska gestalter. Trädgårdens klippta buxbomhäckar i strängt tuktade mönster. Historiens vingslag. Sedan följde programmet med olika föreläsningar i det stora rum där man senare dukade upp till middag. Sveriges ledande expertis hade kallats under fanorna och man tog upp ämnet från olika håll, diskuterade problemställningar och redovisade de senaste forskningsresultaten. Symposiet var strukturerat kronologiskt i tre delar som först behandlade Nicodemus den äldre, sedan Nicodemus den yngre för att avslutas med Carl Gustaf. I motsats till sin far och farfar var han ju inte utövande arkitekt, men hade som överintendent vid pappans död fått överta ansvaret för färdigställandet av Stockholms slott. Som medhjälpare, och den som i praktiken utförde arbetet, hade han Carl Hårleman, sin tids kanske mest lysande arkitekt. Vi påmindes om att Nicodemus den äldre varit fortifikationsarkitekt i Stralsund, alltså sysslat med fästningsbyggen, innan han på 1630-talet kom till Sverige, blev stadsarkitekt i Stockholm och slottsarkitekt. Han ritade bland annat också Drottningholms slott och Wrangelska palatset, där Svea Hovrätt nu sitter, Skokloster och andra monumentala byggnader. Och kyrkor, som Kalmar domkyrka. Sonen Nicodemus den yngre hade följt i pappans fotspår men
17
Mårtenson Palatsmordet 1a korr.indd
17
09-04-23
15.48.34
blivit ännu mer framgångsrik. Stockholms slott var hans storverk förutom Tessinska palatset. Han var dessutom politiker och stod Karl XII nära. Carl-Gustaf, sonen, hade varit en av 1700-talets mest framträdande politiker, också ambassadör och konstsamlare. Sammantaget hade de tre generationerna haft unik betydelse för Sverige och den kulturella utvecklingen i landet. I sanning en lysande epok. För mig som novis blev det en oerhört intressant dag och jag antecknade flitigt. Inte för att jag kanske skulle få så mycket praktisk nytta av det, men i min bransch har man, eller borde ha, ett behov av vidareutbildning. I de flesta fall har man en viss konsthistorisk baskunskap, kompletterad av många års erfarenhet som mynnar ut i ”magkänsla”, när man står inför ett intressant objekt. Känner vad som är rätt och fel. Men det räcker inte. Åtminstone inte för mig. Därför går jag ofta på museer och utställningar, särskilt när de gäller äldre föremål, allt från konst och keramik till möbler och smycken. Modern konst och design också för den delen. Någonstans smyger informationen förhoppningsvis in bland alla miljarder celler som simmar runt i vår hjärnas elektroniska mörker. Alltid fastnar något som ploppar upp ibland, när det som bäst behövs. Associationsbanorna förstärks och informeras. Diskussionerna flöt lugnt och sansat på svenskt konferensmanér. Inga större vågor i Ramlösaglasen. Några talare var ganska monotona och lite enformiga, andra mer livfulla, men gemensamt var den bedövande sakkunskapen. Särskilt intressant var ett inlägg från den nya chefen för Husgerådskammaren på Slottet, Karin Bergström. Hon talade om Skokloster, Carl Gustaf
18
Mårtenson Palatsmordet 1a korr.indd
18
09-04-23
15.48.34
Wrangels pampiga barockslott där Nicodemus d.ä. varit arkitekten. Som tidigare chef för museet där kunde hon sitt ämne. Sedan hettade det till, blev debatt och inte bara inlägg. Och det gällde de båda rivalerna Jean de la Vallée och Nicodemus d.ä. Jean de la Vallée var ju efter faderns död Riddarhusets arkitekt, barockens monumentalbyggnad i Stockholm vid sidan av slottet. Han var också Nicodemus d.ä.:s främste konkurrent. Ofta fick han de stora uppdragen, men han var långsam, hade för många bollar i luften och för mycket järn i elden. Inte sällan hände det att Nicodemus fick ta över det Jean inte levererade. Som jag uppfattade diskussionen stod det en strid bland en del av konstvetarna om var Jeans insatser slutade i olika byggnader och var Nicodemus började. Nu på eftermiddagen hade man fokuserat på Wrangelska palatset, där Svea hovrätt nu sitter på Riddarholmen, och Bondeska palatset, säte för en annan domstol, Högsta Domstolen. Två kombattanter var i elden, Kjell Peterson, en vasstungad, rödhårig intendent på ett museum. Han var aggressiv, hånfull, och anföll motståndaren med snabba sting från sin florett. Kroppsspråket var yvigt och efter varje lyckad replik log han försmädligt och såg ut över auditoriet för att kassera in poäng. Avgjort en osympatisk figur, bestämde jag mig för. Påminde om en vessla. Små, stirrande ögon och vassa tänder. Hans opponent var hans motsats, Lars Dahl. En bred, sävlig docent från Uppsala som envetet drev tesen att Tessin hade stått för det mesta i de båda palatsen och de la Vallée kunde man i stort sett glömma. Om Kjell Peterson verkade medvetet politiskt korrekt klädd efter någon gammal 68-manual i stormönstrad olle, jeans och kängor verkade Lars Dahl övervintrad kamrer från en nerlagd sparbank i landsorten. Den mörka kostymen med små slag och korta byxben spände över magen. Vit skjorta med en gråmurrig
19
Mårtenson Palatsmordet 1a korr.indd
19
09-04-23
15.48.34
slips i obestämbart mönster. Runda glasögon och hår som glesnade bakåt. Kroppens rondör gick igen också i ansiktet. Blekt, köttigt med kort, rund näsa. Lite av välvillig julgris om man skulle vara elak. Men välvillig var han inte i matchen mot sin vesslesnabbe opponent. Ingen pardon gavs, inga fångar togs och det blev till slut lite pinsamt. Moderatorn Fredrik Lövberg, han som stått bakom min inbjudan, försökte lugna känslorna och gjorde en elegant sammanfattning av diskussionen, en kompromiss där båda kontrahenterna fick sina köttben. Efteråt hade jag frågat Fredrik vad som låg bakom den hätska omgången. För på mig verkade diskussionen ha djupare rötter än enbart skillnaden mellan två 1600-talsarkitekter. – En professur. Fredrik log. Det finns inte många äpplen i den akademiska karriärjulgranen, åtminstone inte när det gäller konstvetenskap. Nu blir en tjänst ledig i höst, en professur som bland annat omfattar 1600-talets arkitektur. Båda söker och deras chanser är fifty-fifty. Så nu gäller det för dom att positionera sig inför det avgörande fältslaget. – Var det därför dom pucklade på varandra? – Det kan man nog säga. Det kanske finns andra orsaker också, den akademiska världen är ett ormbo. Särskilt inför professorsutnämningar. Ge dig inte in där om du vill komma ut med livet i behåll. Fredrik skrattade. – Oroa dig inte. Jag har varken kompetens eller ambitioner. Jag får följa gladiatorernas kamp från läktaren och se på när domarna vänder tummen upp eller ner. Vi var väl ett tjugotal som satt längs det avlånga middagsbordet i den magnifika paradvåningens stora sal. Man hade gjort ett undantag och dukat upp i paradsalen som en hyllning till
20
Mårtenson Palatsmordet 1a korr.indd
20
09-04-23
15.48.35
familjen Tessin. Över oss svävade Apollo och de nio muserna i takets praktfulla plafondmålning, ett färgskimrande mönster av liv och rörelse och i hörnen återgavs Mekaniken, Arkitekturen, Måleriet och Skulpturen. Marmorerade pilastrar bar upp taket, stora väggmålningar vette ut mot italienska landskap, ljusen återspeglades i barockkronornas slipade prismor. Dörrar med barockmönster ledde in till förmak och paradsängkammare, båda lika överdådigt praktfulla. Konversationen steg och föll, ett trivsamt, avspänt sorl. Glas klingade, bestick skrapade mot porslin. Vin bjöds runt. Stearinljusen på bordet återspeglades i fönsterrutorna ut mot trädgården där dimman från häromdagen hade kommit tillbaka. Jag tänkte på bondepraktikans ord om att en dimmig höst ger en snörik vinter. Det var inte något glädjande perspektiv. Om man bodde på landet var det förstås skillnad. Men här i stan, och särskilt i Gamla stans trånga gator och gränder, betydde det mycket slask och modd. Kunderna kom in med våta skor i affären, pölar av smält snö och grusig modd blev kvar när de gått. Och Cléo kunde inte gå fritt fram när hon traskade efter mig upp till min våning på Köpmantorget 10, högst upp. Jag fick väl bära henne på axeln som hon brukade insistera på när det var dåligt väder. Cléo är alltså min sambo, min siamesiska sambo Cléo de Merode. Blå svans, blå öron och blå nos. Violblå ögon och crème färgad, silkeslen päls. Finare stamtavla än jag och uppkallad efter en berömd och beryktad aktris och dansös i ett Europa före första världskriget. Väninna till många ”krönta huvuden”. Mitt emot mig satt Kjell Peterson, lugnare nu. Han skrattade och skämtade, höjde sitt glas och skålade flitigt. Lite för flitigt
21
Mårtenson Palatsmordet 1a korr.indd
21
09-04-23
15.48.35
kanske och det hade satt sina spår. Han blev högljudd och damerna han satt mellan verkade besvärade. Jag kände ingen av dem. Idag var första gången vi träffats. Maria Björk, på Kjells vänstra sida, var en stadig kvinna någonstans femtio plus. Liten och satt, färglös med hår som såg ut att behöva klippas och fräschas upp. Tvättas också. De små glasögonen med tjocka linser bidrog inte. Men man skulle inte döma hunden efter håren. Jag hade förstått att hon var professor i Lund och en ledande specialist på Jean de la Vallée liksom hans pappa Simon. Kvinnan på hans andra sida var definitivt intressantare. Jag hade suttit bredvid henne under föreläsningarna, men vi hade i stort sett bara hälsat. Greta Nicander, mellan trettio och fyrtio gissningsvis. Hon var lång, nästan lika lång som jag. Mörkt, kortklippt hår med en slinga i vitt. Diskret makeup om ens någon. I vilket fall utan läppstift. Höga kindknotor. Blek. Svart tunika, som gav ett nästan nunnelikt intryck, och loafers. Var det ett sätt att minska längden eller var hon bara praktisk? Fast det nunnelika i utseendet motverkades av den tunga sensualitet hon utstrålade. Men det var ögonen som först slog mig. Ovala, mandelformade och mörka. Nästan svarta. En egendomlig kontrast mot det bleka ansiktet. Jag hade förstått att Greta Nicander liksom Fredrik hade doktorerat på Tessinska palatset. Under punkten Nicodemus Tessin d.y. på dagordningen hade hon haft ett intressant inlägg om symboliken i takens plafondmålningar, vad de allegoriska motiven innebar. Hon hade också pekat på att gamle Bernini fanns med på ett hörn. Den store 1600-talsarkitekten Lorenzo Bernini hade ju på ett grandiost sätt bidragit till Roms arkitektur och förskönande och varit en ledstjärna, inte minst för Nicodemus d.y. och utform-
22
Mårtenson Palatsmordet 1a korr.indd
22
09-04-23
15.48.35
ningen av Stockholms slott. Nu belönades han med att sitta uppe i taket och se ner på besökarna. Jag skulle försöka tala mera med henne efter middagen, tänkte jag och skålade tvärs över bordet. Greta Nicander höjde sitt glas, log ett blekt, oengagerat leende och jag tänkte på vad Eric sagt om den osedliga genen som fick äkta män på fall. Fast det var inte sådana tankar som kom för mig när jag såg på henne. Jag var faktiskt mer intresserad av vad hon också berättat om Carl Gustaf Tessin. Han hade ju bott i sin pappas palats och varit granne till mig även om det var länge sedan. Och jag kände sympati för honom, det lilla jag visste. Farfar Tessin och pappan hade varit tunga allvarsmän, besatta av sitt konstnärliga kall, arbetsnarkomaner, medan Carl Gustaf var playboyen som festat runt i sin ungdom i Paris och Rom innan han stadgade sig, blivit en av dåtidens mest framstående politiker, kungagunstling och konstsamlare. Modelejon och salongsglidare, festarrangör vid hovet och den blivande Gustav III:s lärare, men samtidigt en skicklig och framstående maktspelare. Så sjönk solen över hans bana. Carl Gustaf föll i onåd, måste sälja sitt palats och drog sig tillbaka till Åkerö där han dog, nära nog ruinerad. Då avbröts mina tankar av en gäll ringsignal. Den kom från en platt, svart lackväska vid Gretas tallrik. Generat tog hon fram sin mobil, böjde sig åt sidan och sa några hastiga ord innan hon stängde av och log mot mig. – Sorry, jag glömde. – Det är lätt gjort, sa jag och skålade återigen med henne. Det händer mig hela tiden. – Det är faktiskt en djävla typ. Jag såg på mannen som satt bredvid mig vid landshövdingens bord. Jag hade bara hälsat på honom när vi satte oss och han hade
23
Mårtenson Palatsmordet 1a korr.indd
23
09-04-23
15.48.35
varit tyst mest hela tiden. Sett dystert framför sig och sträckt fram glaset när servitören kom med vinet. Han verkade lite udda i den akademiska församlingen. Smal, nästan asketisk. Skäggstubb. Inte av den där trendiga sorten som visas upp i morgonsofforna, utan mera åt uteliggarhållet. Det ovårdade håret spretade åt olika håll. Som om fingrarna fått ersätta kam och borste. Han var propert klädd i kavaj och slips, men intrycket förtogs av att slipsknuten åkt åt sidan och kavajen var skrynklig, som om han sovit i den. På en parkbänk. Och det verkade som om skjortan aldrig mött ett strykjärn. Hade han tvättat den i ett handfat och hängt upp den på en galge? Fast jag visste ju att det inte var någon utesovare som satt bredvid mig. Fredrik hade berättat om honom. Det var en av landets främsta Tessinforskare, en docent från Göteborg som hade skrivit ett monumentalt verk om Nicodemus d.ä. – Det är faktiskt en djävla typ, sa han igen och såg dystert på mig. Ögonen flackade och han verkade inte riktigt nykter. – Vem då? Han nickade mot Kjell Peterson på andra sidan bordet. – En djävla charlatan. Hans forskning är botten, men jag ska klämma åt honom. Han tror han ska få Stockholm, efterträda Kungsberg, men det kommer att skita sig. Det ska jag se till. För jag har också sökt. Så började han skratta, ett skratt som gick över i våldsamma hostningar. Ett ögonblick blev jag rädd för att han skulle kasta upp på den vita duken, men han lugnade sig. Jag såg på placeringskortet bredvid hans glas. Bengt Strömfors. Var det han som skulle få professuren? Och hur skulle han stoppa Kjell Peterson, såga honom på upploppet? – Och han stjäl. Har snott det jag hittat om Ulla Tessin. Carl Gustafs fru alltså. Det ska han få fan för.
24
Mårtenson Palatsmordet 1a korr.indd
24
09-04-23
15.48.35
Bengt Strömfors pekade mot Peterson i en hastig, okontrollerad rörelse med handen som slog ut hans glas. En röd vinfläck spreds över den vita duken. Såg ut som blod.
25
Mårtenson Palatsmordet 1a korr.indd
25
09-04-23
15.48.35
Kapitel III
Kaffet efter middagen serverades i ett av de överdådiga gemaken. Det var som att sitta inne i ett museum och jag höll i min kopp med ett fast grepp. En kaffefläck i barockstolens sidenklädsel vore inte någon höjdare. Men programmet var inte slut. Det avrundades med ett föredrag om familjen Tessin och Stockholms slott. Fredrik Lövberg berättade lärt och informativt om den senaste forskningen. Jean de la Vallée hade lagt fram en plan för ombyggnaden av slottet redan på 1650-talet med en ”riksgata” från norra fasaden över Helgeandsholmen, det som senare skulle bli Sveavägen. En tanke alltså som Gustav III tog upp när han planerade sitt slott på Haga. Projektet lades på is, Karl X Gustav hade dött 1660, men återupptogs senare av Nicodemus Tessin d.ä. Det var ju inte första gången han kallades in för att fullfölja de la Vallées planer. När Nicodemus avled tog sonen över, men först efter den stora slottsbranden 1697 blev det klartecken för ett helt nytt slott i romersk barock, symbolen för det svenska enväldet och Sveriges ställning som stormakt. Bredvid mig satt Fredriks assistent. Blond, vit blus, håret uppsatt med en röd fjäril i plast. Svarta långbyxor. Hon såg ut som en äldre, vackrare och mognare Barbiedocka. Förstå mig rätt. En intelligent, kvinnlig Barbiedocka, utan originalets plastiga tom-
26
Mårtenson Palatsmordet 1a korr.indd
26
09-04-23
15.48.36
het, men med den blonda fräschören, ”Cheer leader quality”. Ett öppet, ärligt ansikte. ”Karin”, hade hon sagt när vi hälsade. Karin Hagman. Omkring trettio gissade jag. Men jag har alltid svårt med åldrar. En gång hade jag suttit bredvid en ung tjej på en studentskiva och frågat när hon skulle ta studenten. Kallt hade hon sett på mig och meddelat att hon var docent i mikrobiologi. – Grattis, sa jag till Karin när Fredrik rundat av sitt tal och tackat alla för deras medverkan under dagen. – Till vad? – Till symposiet. Som Fredriks medarbetare måste du ha lagt ner mycket jobb. – Det kan man säga. Hon log. Det är inte så lätt att få ihop så många primadonnor på en gång. – Primadonnor? – Ta det inte bokstavligen, men nästan alla här är ju ledande experter på olika bitar av Tessinkakan. Och det gäller för dom att profilera sig. Att positionera sig och visa sin ”storhet” inför kommande professurer och uppdrag. – Det lät lite cyniskt. – Det var meningen också. Igen log hon och jag såg att en tand satt lite snett. Det gjorde leendet charmfullt. – Jag överdriver naturligtvis, men det är ett inte alldeles lättskött pastorat. Tack och lov var det lugnt och stilla bortsett från Kjell och Lasse. Men dom ryker ju alltid ihop. – Det var dom som slog varann i huvudet med de la Vallée och gamle Nicodemus? – Precis. En kamp på liv och död. Nej, så allvarligt är det inte och båda kanske har rätt från sina egna utgångspunkter. Men det har spetsat till sig nu eftersom Kungsbergs professur ligger på bordet. Och båda har chans att få den. – Jag förstår. Men finns det inte flera hoppfulla? Jag pratade
27
Mårtenson Palatsmordet 1a korr.indd
27
09-04-23
15.48.36