Johannesevangeliet fรถr alla Tom Wright Fรถrord Katarina Halldorf Almonte
Marcus Fรถrlag
copyright © 2002, 2004 Tom Wright originalets titel: John for everyone Johannesevangeliet för alla copyright © 2011 Marcus Förlag Bibeltexter ur Bibel 2000 bibel 2000 copyright © Svenska Bibelsällskapet, Uppsala Marcus Förlag Box 22010, 702 02 Örebro telefon: 019-16 54 00 info@marcusforlag.se www.marcusforlag.se översättning och svensk bearbetning: Melinda Hoelstad omslag: Mattias Käll utgiven i samarbete med Society for Promoting Christian Knowledge, London tryckt 2011 Scandbook, Falun bok nr 9572 | isbn 978-91-7999-572-0
Katarina Halldorf Almonte | Förord
Förord Johannesevangeliet är en djup och intressant skildring om Jesus och hans liv och verk. Johannes visar ett annat perspektiv på detta än de andra evangelierna. Det är som att hans målning är lite rikare, lite mer mångfacetterad. Att det går att upptäcka fler lager av färg och mening. Hans porträtt av Jesus är djupt, både mänskligt och genombrutet av det himmelska och gudomliga. Denna kommentar till Johannes evangelium, visar på en grundsyn att detta porträtt är historiskt korrekt, och försöker förklara målningen så tidstroget som möjligt, utan att vara förblindad av traditionella kyrkliga glasögon. Denna bok vill framförallt ta evangelistens utmaning på allvar, att se vem Jesus var och är, och att därigenom se Gud. I kap 1:18 läser vi: ”Ingen har någonsin sett Gud. Den ende sonen, själv gud och alltid nära Fadern, han har förklarat honom för oss.” Det är endast genom att se på och lära känna sonen som vi kan förstå Gud, enligt Johannes evangelium. Syftet med detta evangelium är därför att uppenbara sonen för oss. I det första kapitlet, även kallat Prologen (förordet), sätter Johannes upp ”nycklar” genom vilka Jesus blir uppenbarad i evangeliet. Dessa nycklar kommer att förklaras genom evangeliet. Johannes visar på Jesu beroende av Fadern, att Jesus uppsöker människorna, att Jesus har omsorg om de små. Han lyfter fram nåden, att alla som
Förord | Katarina Halldorf Almonte
tror blir Guds barn, och Guds närvaro förmedlad genom Jesus. Kap 1:51 visar på ett möte mellan himmel och jord. Bilden är judisk och förmedlar tanken på Guds närvaro i sitt tempel på jorden, bland människorna. Nu visar Johannes att Jesus är platsen för denna närvaro, detta möte mellan himmel och jord. Och detta blir en bild på vad Guds rike, som Jesus förkunnar, innebär för dem som tror och följer honom. De ska även vara tempel, platser för Guds närvaro, för mötet mellan himmel och jord, genom Guds Ande som ska utgjutas av den uppståndne Jesus, efter sin död, och som är för alla. Efter det inledande kapitlet börjar Johannes Jesus utföra en rad tecken. Varje tecken är ett möte mellan himmel och jord, enligt denna kommentars författare, Tom Wright. I varje tecken förmedlas Guds närvaro, och uppenbarar därför Jesu sanna identitet som Guds son, och Messias. Där förmedlas Guds kraft. Detta är karismatik. Det är på riktigt! Det visar på en försmak av himlen. Att vi kan följa Jesu exempel och leva i denna dimension, i Guds rike, på jorden. Att vi kan leva ut detta, för varandra och för andra. Tom Wright, eller N T Wright mer formellt, har skrivit denna kommentar i en serie av kommentarer med samma inriktning. Han vill här öppna Johannesevangeliet och göra det tillgängligt för alla. Liksom han understryker att evangeliets budskap är för alla, så är även denna bok tänkt att kunna läsas av alla, inte bara av dem med fina diplom och en bakgrund med höga studier i teologi och kännedom om de bibliska språken. NT Wright är nytestamentlig historiker och en välkänd och mycket väl ansedd teolog. Han går nu vidare från sin tjänst 10
Katarina Halldorf Almonte | Förord
som biskop i anglikanska kyrkan i Durham i norra England, till att arbeta som Research Professor of New Testament and Early Christianity på University of St Andrews i Skottland. Han får då ägna sig mer åt sitt akademiska arbete. Tom Wright har gett ut många titlar, både mer akademiska verk och populärvetenskapliga böcker. Vi kan bland annat nämna Lukasevangeliet för alla, som gavs ut på svenska 2009. Han kan använda sin forskning för att relatera till och tolka texten utifrån nutida erfarenhet. Han har även skrivit och debatterat inte minst angående frågan om den historiske Jesus, alltså huruvida evangelierna verkligen beskriver en historisk person, något han hävdar. Tom Wright kan sin sak, och det finns en nästan självlysande klarhet och enkelhet i hans kommentar. Han förklarar både den tid som Johannes evangelium utspelar sig i, och relaterar detta till nutida händelser och frågeställningar. Han är inte rädd för att ha ett uttalat syfte att få beröra läsaren med sin bok. Att få stämma till eftertanke och efterföljelse. Han hämtar stoff ur sin egen erfarenhet. Han visar hur vår erfarenhet belyser och blir belyst av Skriften. Han gör en modern eller snarare postmodern läsning av texten i sin kommentar, där vår erfarenhet tas på allvar. Han vill hjälpa oss att förstå den Jesus som Johannes kände väl, och beskriver med inlevelse och eftertanke i sitt evangelium. Tom Wright vill också få oss att se hur vi ska tolka Jesu ord och handlingar idag, och kunna omsätta detta i våra liv och omständigheter. Han skriver som sagt för alla, med övertygelsen att Johannes evangelium är till för alla, och kan förstås och tas emot av alla. Jag är glad över denna kommentar. Den behövs, och den utgör en brygga mellan dåtid och nutid, där vi alla kan möta 11
Förord | Katarina Halldorf Almonte
och bli berörda av Jesus själv genom bibeltexten, få en djupare förståelse för tron, och bli styrkta i vår egen trosvandring. Jag rekommenderar denna bok varmt. Katarina Halldorf Almonte Bibellärare och teolog
12
Inledning
Inledning Den som första gången ställde sig upp offentligt och berättade om Jesus var mycket tydlig: det här är ett budskap som gäller alla. Det var en viktig dag som ibland har kallats kyrkans födelsedag. Gud hade låtit sin ande svepa genom Jesu lärjungar likt en mäktig vind som fyllde dem med ny glädje och en känsla av Guds närvaro och kraft. Deras ledare Petrus, som bara några veckor tidigare hade gråtit som ett barn för att han ljugit och svurit och förnekat att han ens kände Jesus, stod nu inför en stor folkhop och förklarade att något hade hänt som förändrat världen för alltid. Det som Gud hade gjort för honom, Petrus, höll han nu på att göra för hela världen. Nytt liv, förlåtelse, nytt hopp och ny kraft hade börjat spira som vårblommor efter en lång vinter. En ny tidsålder hade inletts då den levande Guden skulle åstadkomma något nytt i världen – till en början här och nu bland dem som lyssnade på honom. ”Ty löftet gäller för er”, sa han, ”och era barn och alla dem långt borta” (Apg 2:39). Det gällde inte bara dem som var där. Det gällde alla. På anmärkningsvärt kort tid kom de orden att besannas i så hög utsträckning att den nya rörelsen spred sig i stora delar av den värld som man på den tiden kände till. Och löftet till alla kom bland annat att nedtecknas i de första kristna ledarnas skrifter. Dessa korta texter – i regel brev och berättelser om Jesus – vann stor spridning och lästes flitigt. De var aldrig av15
Inledning
sedda för en religiös eller intellektuell elit. Redan från början var de till för alla. Det är lika sant idag som det var då. Det är givetvis värdefullt att vissa människor ägnar tid och intresse åt de historiska bevisen, de ursprungliga ordens betydelse (de första kristna skrev på grekiska), och den exakta och specifika innebörden i det som olika personer har nedtecknat om Gud, Jesus, världen och sig själva. Den här serien med Bibelkommentarer grundar sig till stor del på sådana arbeten. Men poängen är att budskapet kan nå ut till alla, särskilt till dem som i vanliga fall inte skulle läsa en bok med fotnoter och grekiska ord. Det är för sådana människor som de här böckerna är skrivna. Därför finns det också en ordlista längst bak med nyckelord som man behöver känna till och en enkel förklaring av ordens betydelse. Varje gång du stöter på ett ord i fetstil i texten kan du alltså titta längst bak för att ta reda på vad det betyder. Många människor föredrar Johannesevangeliet framför de andra evangelierna. Det är på en nivå det enklaste av dem alla, på en annan det mest djuplodande. Det tycks vara skrivet av någon som var nära vän till Jesus och ägnade resterande delen av sitt liv åt att, allt mer ingående, grubbla över vad Jesus hade gjort och sagt och åstadkommit, samt åt att be över detta ur flera olika perspektiv och hjälpa andra att förstå det. Det är oändligt många människor som under seklernas gång har läst Johannesevangeliet och konstaterat att Jesus blivit levande för dem, full av värme och ljus och löften. Det är i själva verket en av världslitteraturens främsta böcker och dess storhet består bland annat i att det avslöjar sina hemligheter, inte bara för den som bedriver studier på högre nivå utan även för den som närmar sig evangeliet i ödmjukhet och förtröstan. Så här kommer det: Johannesevangeliet för alla! - Tom Wright 16
Ordet blev människa
Joh 1:1-18
Joh 1:1-18 Ordet blev människa I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. 2Det fanns i begynnelsen hos Gud. 3Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till. 4I Ordet var liv, och livet var människornas ljus. 5Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det. 6 Det kom en man som var sänd av Gud, hans namn var Johannes. 7Han kom som ett vittne för att vittna om ljuset, så att alla skulle komma till tro genom honom. 8Själv var han inte ljuset, men han skulle vittna om ljuset. 9 Det sanna ljuset, som ger alla människor ljus, skulle komma in i världen. 10Han var i världen, och världen hade blivit till genom honom, men världen kände honom inte. 11Han kom till det som var hans, och hans egna tog inte emot honom. 12Men åt dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt alla som tror på hans namn, 13som har blivit födda inte av blod, inte av kroppens vilja, inte av någon mans vilja, utan av Gud. 14 Och Ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende sonen får av sin fader, och han var fylld av nåd och sanning. 15Johannes vittnar om honom och ropar: ”Det var om honom jag sade: Han som kommer efter mig går före mig, ty han fanns före mig.” 16 Av hans fullhet har vi alla fått del, med nåd och åter nåd. 17Ty lagen gavs genom Mose, men nåden och sanningen har kommit genom Jesus Kristus. 18Ingen har någonsin sett Gud. Den ende sonen, själv gud och alltid nära Fadern, han har förklarat honom för oss. 1
”Det ligger till höger strax utanför byn”, hade min vän förklarat. ”Du kommer att se var du ska svänga in – namnet står vid porten.” 19
Joh 1:1-18
Ordet blev människa
Det lät så enkelt. Nu var jag framme i byn. Långsamt passerade jag fina små hus, butiker och en gammal kyrka. För ett ögonblick trodde jag mig ha missuppfattat honom. Det såg inte ut att ligga några hus strax utanför byn. Då fick jag syn på ett portvalv. Höga pelare av sten, hängande grenar från träden och en gammal träskylt med det rätta namnet. Innanför porten löpte en bred grusinfart som försvann ur sikte bakom en krök. I vägrenen på båda sidor växte påskliljor framför täta rhododendronbuskar. Jag körde in genom porten. Han hade aldrig nämnt att det var så här han bodde! Jag svängde runt en krök, sedan ännu en med ännu fler påskliljor och buskar i vägrenen. När jag hade rundat den sista kröken drog jag efter andan. Framför mig låg huset, i skydd bakom höga träd, omgivet av gräsmattor och buskage. Färgen i det gamla stenhuset framhävdes av morgonsolens ljus. Och min vän dök upp mellan pelarna i den överbyggda entrén och kom ut för att ta emot mig. Att närma sig Johannes evangelium är lite som att komma fram till ett stort, ståtligt hus. Många bibelläsare vet att hans evangelium inte riktigt är som de andra. De kan ha hört, eller själva börjat upptäcka, att det har en dold och djupare innebörd. Man brukar säga att Johannesevangeliet är som en pool som är ofarlig för barn att plaska i, samtidigt som den är tillräckligt djup för en elefant att simma i. Även om evangeliets tankar och struktur är imponerande är det inte meningen att det ska avskräcka dig. Det bjuder in dig. Miljontals människor har upptäckt att vännen framför alla vänner kommer ut och möter dem när de närmar sig hans evangelium. Evangeliet har som många stora hus en infart som för dig bort från huvudgatan och låter dig se en skymt av den plats du är på väg till redan innan du är framme. De inledande verser20
Ordet blev människa
Joh 1:1-18
na är en så pass fullständig introduktion till evangeliet att du, när du väl når fram till själva berättelsen, vet en hel del om vad som följer och vad det innebär. Nästan som om det längs med den långa infarten hade funnits skyltar med bilder på husets alla rum och de människor du skulle få möta där. Inledningen till Johannesevangeliet har blivit känd, eftersom den ofta läses i samband med julen – även om den inte bara handlar om Jesu födelse utan rymmer den fulla innebörden av allt han var och är och gjorde. Ju mer vi utforskar själva evangeliet, desto mer medvetna blir vi om att den korta inledningen är en fullständig introduktion till det. Porten till infarten består av de inledande orden som är lätta att minnas: ”I begynnelsen fanns Ordet.” Då inser vi direkt att platsen vi har kommit till är bekant men samtidigt främmande. ”I begynnelsen” – ingen van bibelläsare kan läsa de orden utan att genast tänka på inledningen till Första Moseboken: ”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.” Vad än Johannes har tänkt berätta för oss vill han få oss att betrakta hans evangelium som berättelsen om Gud och världen, inte bara berättelsen om en särskild person på en särskild plats i en särskild tid. Hans evangelium handlar om hur skaparen Gud agerar på ett nytt sätt i sin högt älskade skapelse. Det handlar om hur den långa berättelse som påbörjas i Första Moseboken når den kulmen som Skaparen hela tiden har avsett. Och kulmen kommer att nås genom ”Ordet”. Höjdpunkten i Första Mosebokens första kapitel är skapandet av människan, Guds avbild. Kulmen i Johannesevangeliets första kapitel är en människas ankomst, då Ordet blir ”kött”. När jag uttalar ett ord blir det på något sätt en del av mig. Det kommer som ett andetag inifrån och hörs i form av ett ljud som jag åstadkommer med mina stämband. När andra 21
Joh 1:1-18
Ordet blev människa
hör det utgår de från att jag menar vad jag säger. ”Men du sa ju …”, säger de om mina handlingar inte stämmer överens med mina ord. Vi har alltid ansvar för de ord som vi säger. Samtidigt har våra ord ett eget liv som tycks vara oberoende av oss. När andra hör vad vi säger kan orden förändras utifrån deras sätt att tänka och leva. Tänk bara på ord som ”jag älskar dig”, ”det är dags att gå nu” eller ”du har fått sparken”. Sådana ord ger upphov till nya situationer. Människor reagerar eller agerar utifrån det. Orden lever kvar i deras minne och fortsätter påverka dem. I Gamla testamentet handlar Gud ofta genom sitt ”ord”. Det han säger sker – redan i Första Moseboken och sedan med jämna mellanrum. ”Genom Herrens ord blev himlen till”, står det i Psaltaren (33:6). ”Gräset torkar, blomman vissnar, men vår Guds ord består i evighet” (Jesaja 40:8). ”... så är det med ordet som kommer från min mun: det vänder inte fruktlöst tillbaka utan gör det jag vill och utför mitt uppdrag” (Jesaja 55:11). Det är bland annat det som ligger till grund för Johannes val av Ordet här, som ett sätt att berätta vem Jesus i själva verket är. Johannes räknar förmodligen med att vissa läsare ska inse att det inledande stycket säger detsamma om Jesus som de andra som skrev hade sagt om ”vishet”. Många judiska lärare har brottats med de uråldriga frågorna: Hur kan den ende sanne Guden vara skild från världen och samtidigt verksam i världen? Hur kan han vara avlägsen, helig och fristående och samtidigt i högsta grad närvarande? Vissa hade redan nämnt ”ordet” och ”visheten” som svar på dessa frågor. Vissa hade redan förenat dem i tron på att den ende sanne Guden hade lovat att införa sin egen ”närvaro” i templet i Jerusalem. Andra menade att de omfattades av den judiska lagen, Toran. Allt 22
Ordet blev människa
Joh 1:1-18
detta finns, som vi kommer att upptäcka, i Johannes tankar när han skriver om Guds ”ord”. Men ett begrepp som Ordet skulle även få vissa av hans läsare att tänka på begrepp som hade diskuterats av hedniska filosofer. Somliga talade om ”ordet” som ett slags förnuftsprincip som var djupt förankrad i kosmos och inom varje människa. Ta fasta på den principen, sa de, så får ditt liv sin rätta mening. Ja det är möjligt, svarar Johannes dem, men Ordet är ingen abstrakt princip, det är en människa. Och honom kommer jag att presentera för er. Verserna 1-2 och 18 inleder respektive avslutar textavsnittet med att poängtera att Ordet var och är Gud och att det alltid är nära Fadern. Johannes är väl medveten om att han tänjer på språket mer än vad som i vanliga fall är möjligt, men det är Jesus som får honom att göra det, för i vers 14 står det att Ordet blev människa – det vill säga mänskligt och en av oss. Det blev i själva verket den människa vi känner som Jesus. Det är grundtanken i det här evangeliet: om du vill veta vem den sanne Guden är ska du titta länge och ingående på Jesus. Resten av stycket är centrerat kring denna viktiga förklaring. Den vi känner som Jesus tycks vara identisk med Ordet som fanns från början, Ordet som allting skapades genom, det som rymde och rymmer liv och ljus. Ordet utmanade mörkret före skapelsen och utmanar nu det mörker som tragiskt nog finns inom själva skapelsen. Ordet ger upphov till den nya skapelse där Gud säger än en gång: ”Varde ljus!” Men när Gud sänder Ordet till världen, låtsas världen att den inte känner igen honom. Och när han särskilt sänder Ordet till Israel känner det utvalda folket inte igen honom. Det är det huvudsakliga problemet som genomsyrar berättelsen i evangeliet. Jesus kommer till Guds folk och Guds folk gör på 23
Joh 1:1-18
Ordet blev människa
samma sätt som resten av världen, de väljer mörkret framför ljuset. Därför behövs det ny nåd, förutom den nåd som redan är given (vers 16): lagen som gavs genom Mose pekar i rätt riktning, men liksom Mose allena för den oss inte till det förlovade landet. För detta krävs den nåd och sanning som kommer genom Jesus Kristus, Guds son. Det mest fascinerande med denna inledning är nog att den även angår oss: ”Av hans fullhet har vi alla fått del” (vers 16) – och det innebär alla, både nu och då. Man behöver inte vara född i en viss familj eller världsdel. Gud vill att människor överallt ska bli födda på nytt, födda in i den familj som han grundade genom Jesus och som spridit sig över hela världen. Alla kan bli Guds barn, i den bemärkelse som sträcker sig bortom det faktum att alla människor är unika i Guds ögon. Något kan hända människor i det här livet som gör dem till nya människor, sådana som ”tror på hans namn” (som det står i vers 12). På något sätt (Johannes kommer steg för steg att förklara hur, ju längre in vi kommer i det stora hus som infarten har fört oss till) är det väldiga dramat om Gud och världen, om Jesus och Israel, om Ordet som uppenbarar den osynlige Gudens härlighet – är detta väldiga drama en pjäs som söker skådespelare, och där finns roller för alla, även för dig och mig. När vi följer infarten upp mot huvudbyggnaden är det någon som korsar vägen framför oss. Kan det vara vår vän? Han vänder sig om och tittar men pekar åt oss att fortsätta upp mot huset. Han är inte den man vi söker, men hans uppgift är att visa oss till honom. Han är den, så som Johannes uttrycker det, som vittnar om ljuset. Den som vill möta Guds Ord, uppmanas i alla fyra evangelier att börja med att lyssna på Johannes döparen. 24
Johannes döparens vittnesbörd
Joh 1:19-28
Joh 1:19-28 Johannes döparens vittnesbörd Och detta var Johannes vittnesbörd när judarna i Jerusalem sände präster och leviter för att fråga honom: ”Vem är du?” 20 Han bekände och förnekade inte, han bekände: ”Jag är inte Messias.” 21De frågade: ”Vad är du då? Är du Elia?” Han svarade: ”Nej, det är jag inte.” — ”Är du Profeten?” — ”Nej”, svarade han. 22 Då sade de: ”Vem är du? Vi måste ha ett svar åt dem som har skickat oss. Vad säger du om dig själv?” 23Han sade: ”Jag är en röst som ropar i öknen: Gör vägen rak för Herren, som profeten Jesaja har sagt.” 24Också några fariseer hade sänts ut, 25och de frågade honom: ”Varför döper du då, om du inte är Messias och inte heller Elia eller Profeten?” 26Johannes svarade: ”Jag döper med vatten. Mitt ibland er står en som ni inte känner, 27han som kommer efter mig. Jag är inte värdig att knyta upp remmen på hans sandaler.” 28Detta hände i Betania på andra sidan Jordan, där Johannes döpte. 19
”Jag vill bara poängtera att jag inte är kandidat i valet.” Det hör man upprepas gång på gång när politikerna konkurrerar om makten inför ett större val. Nej, de kommer inte att ställa upp. Nej, de tänker inte sträva efter en politisk post. Nej, de kommer bara att sitta kvar den här mandatperioden. Och sedan håller de – till allas förvåning – plötsligt ett tal om att de har blivit uppmanade av sina vänner, att de blivit utsatta för påtryckningar, att de för landets bästa nu har bestämt sig för att … ställa upp ändå. Vid det laget har vi redan hunnit få en cynisk inställning till det hela. Här har vi berättelsen om en man som träder fram offentligt, vinner anhängare och sedan vägrar göra anspråk på de roller som man gärna vill tillskriva honom. Den Johannes som skrev evangeliet tar för givet att vi vet en del 25
Joh 1:19-28
Johannes döparens vittnesbörd
om de ”ämbeten” eller ledargestalter som den tidens judar väntade på. Messias förstås. Kungen av Davids hus. Kungen som skulle upphäva alla orättvisor och regera över Israel och kanske även världen. Men Johannes förnekar bestämt att han är Messias och verkar mena vad han säger. Han utför inga messianska verk. Hur är det då med Elia och ”profeten”? Under flera århundraden hade judarna läst i Skriften att den store profeten Elia skulle återvända före ”Herrens stora och fruktansvärda dag” (Malaki 4:5). Elia hade tydligen inte dött på vanligt vis utan blev tagen upp till himlen direkt (Andra Kungaboken 2). Nu var det många som trodde att han skulle återvända för att förkunna om Guds nya dag. Många kristna, och förmodligen även Jesus, trodde faktiskt att Johannes var Elia, fastän han inte trodde det själv – en gåta som Nya testamentet inte ger någon lösning på (se till exempel Mark 9:13). Hur som helst var det uppenbart att Johannes inte ville att någon skulle tro att han var Elia. Elia var inte den ende store profeten. De flesta på Jesu tid skulle ha räknat honom som den andre efter Mose. Gud lovar i Femte Moseboken 18:15-18 att han ska låta en profet som Mose framträda, som ska leda folket. På Jesu tid väntade man på en sådan gestalt,”profeten som skulle komma” liksom Mose (Joh 6:14), även om de flesta förmodligen inte kunde göra en tydlig åtskillnad mellan de olika ”gestalter” som de hade hört eller läst om. Det räckte med att veta att någon skulle komma, helst snart, och reda ut det kaos som de levde i. Men Johannes vägrade acceptera en sådan titel. En grupp präster och leviter – tempeltjänare – kom för att granska honom på uppdrag av fariseerna, ett av den tidens mest inflytelserika påtryckningsorgan. De hade sina egna motiv för att 26
Johannes döparens vittnesbörd
Joh 1:19-28
vilja hålla ögonen på folk. Om någon uppträdde annorlunda och märkligt och framförde ett budskap från Gud, ville de ha reda på det. Och Johannes uppträdde sannerligen märkligt. I den heliga skriften stod det inget om en profet som skulle komma och sänka ner människor i vatten. Varför gjorde han det? Johannes förklaring, både här och i fortsättningen, är att han förbereder dem för någon annan. Det enda han gör anspråk på – förutom att han tror att Israels Gud har befallt honom att döpa människor i vatten – är att vara en ”röst”. Eller snarare rösten, den röst som Jesaja syftar på i samma stycke som han talar om att gräset torkar bort medan Guds Ord förblir evinnerligen (Jesaja 40:1-8). Johannes vill visa oss på sambandet med verserna 1-18. Och rösten befaller att vägen ska banas. Snart kommer mästaren och då ska vägen vara klar. Jag bor i närheten av en livligt trafikerad gata där jag flera gånger om dagen hör de tjutande sirenerna från en polisbil, brandbil eller ambulans som försöker ta sig fram genom den tunga trafiken till en olycksplats. Det är den uppgiften som Johannes påstår sig ha: att låta sirenerna ljuda för att bana väg för den som kommer efter honom. Redan i inledningen (den stora öppningssekvensen i verserna 1-18) har han gett oss den bilden av Johannes. Han var inte ljuset utan kom för att vittna om ljuset (1:8). Han är inte lika viktig som Messias, trots att han kommer före honom rent tidsmässigt. Förklaringen till att han kommer före honom är naturligtvis att han måste, för att kunna bana vägen för honom. Johannes döparen har den rollen i alla evangelierna och inte minst för den tidiga kristna förkunnelsen i sin helhet. Den kristna rörelsen hade Johannes som sin utgångspunkt. Samtidigt fanns det bland Johannes lärjungar de som av nå27
Johannes berättelse om Jesus är på en nivå det enklaste av evangelierna, på en annan det mest mångbottnade. Det är oändligt många människor som under seklernas gång har läst Johannesevangeliet och konstaterat att Jesus blivit levande för dem, full av värme, och ljus och löften. Det är i själva verket en av världslitteraturens främsta böcker och dess storhet består bland annat i att det avslöjar sina hemligheter, inte bara för den som bedriver studier på högre nivå utan även för den som närmar sig evangeliet i ödmjukhet och förtröstan. Tom Wrights J o h a n n e s eva n g e l i eT för alla är en del i fö r a l la -serien, den förmodligen mest ambitiösa kommentarserien för lekmän någonsin. skriven på ett enkelt men djuplodande sätt, är detta böckerna för alla som vill förstå mer av nya testamentet och dess budskap. i översättning och svensk bearbetning av Melinda hoelstad. Boken innehåller hela Johannesvangeliet i Bibelkommissionens översättning B iB el 2000. Tom Wright är teolog och biskop
i Durham inom Anglikanska kyrkan. Han är författare till flera böcker om Jesus, Paulus och Nya testamentet och dess budskap.
ISBN 978-91-7999572-0
9 789179 995720