efter
b책ten JOHANNA NILSSON
VILJA
Vilja förlag info@viljaforlag.se www.viljaforlag.se
TL
Ä ST
N E
X
.
.
I VÅ
Sidantal: 108 Lättlästnivå: X-Large Lix: 18
L ÄT
Titel: Efter båten Författare: Johanna Nilsson © 2016 Johanna Nilsson och Vilja förlag Omslag: Sanna Sporrong Sättning: Alltext Första upplagan 2016
LARG
ISBN 978-91-88291-06-6 På vår hemsida finns gratis arbetsmaterial.
JOHANNA NILSSON
Efter bรฅten
Vilja fรถrlag
Vilja-böcker av Johanna Nilsson: Poeten i glasburen Poeten och kärleken Efter båten
Flykten
Båten tog mig med, den tog oss alla och styrde sedan ut från land. En kvinna sprang och ropade: – Stanna, stanna! Kaptenen skakade på sitt huvud och ropade tillbaka: – Nej! Bakom kvinnan sprang soldater. Jag hade också flytt från soldater. 5
Jag visste vad de skulle göra med henne och barnet som hon bar i sin famn. Jag vill inte minnas sådant. Mardrömmarna är många och jag vaknar ibland av att jag kräks och har kissat på mig. Ännu oftare vaknar jag av att jag skriker åt dem att låta mig vara. De lät mig inte vara. Kvinnan hoppade i vattnet. Hon sjönk och det gjorde hennes barn också. 6
Kvinnan kom upp till ytan igen, men inte barnet. Hon sträckte sina händer efter båten. Efter oss. Efter mig? Jag grät och kvinnan försvann ner i havet igen. En hand var det sista jag såg.
7
Jag
Jag heter Fatima. Jag är ung och stark och envis. Jag är nyfiken och vill lära mig saker, särskilt nya språk. Jag vill kunna alla världens språk och jobba som tolk i FN. Jag längtar efter kärlek. Jag lämnade kärlek när jag flydde. 8
Mina föräldrars kärlek och mina fem syskons. Farmors kärlek och hela släktens – ja, hela byns! Jag gråter när jag tänker på alla som jag älskar och saknar, men jag ler också. Minnena är så vackra. Jag ber för dem och jag har lovat mig själv att aldrig ge upp hoppet om att en dag få se dem igen. Min hud är inte svart, men väldigt mörk. Mitt hår är svart och krulligt och kortklippt. 9
Mina ögon är bruna och ganska stora. Min kropp är liten och vig. Jag tycker om att dansa och är bra på att springa snabbt. Min snabbhet har jag fått efter pappa. I byn hade vi varje år en tävling om vem som sprang snabbast runt hela byn. När pappa var ung vann alltid han. Efter att jag fyllt tolv vann alltid jag. Många pojkar blev sura när jag vann över dem. En del viskade att jag ätit magiska örter som gjorde mig snabb. 10
De var så dumma. Jag tänkte att jag aldrig skulle gifta mig med någon av dem. Finns min by kvar? Har de fortfarande den där tävlingen varje år? Vem är snabbast nu? Minns de mig?
11