9789113024417

Sv Historia omslagen 4-8_Layout 1 2011-02-23 15.23 Sida 2

NORSTEDTS

SVERIGES HISTORIA

NORSTEDTS

SVERIGES HISTORIA 1721–1830

1721–1830

Sveriges historia – ett samarbetsprojekt mellan Historiska museet, Norstedts förlag och TV4-gruppen.

 : Lars

Trädgårdskonst * Ostindiefarare • Naturaliekabinett • Syre Upplysning • Kritpipor • Fred • Tryckfrihet • Mode • Ordensmystik Kaffehus och salonger • Brev och dagböcker • Roddarmadamer Sexualsystemet • Kakelugnar • Teater • Romantik

SVERIGES HISTORIA 1721 –1830

Elisabeth Mansén

Bakom Sveriges historia finns ett vetenskapligt råd, vars uppgift är att strukturera verkets innehåll och inriktning: Jenny Andersson, docent i ekonomisk historia Jenny Björkman, fil. dr i historia Bo Eriksson, fil. dr i historia Kristian Gerner, professor em. i historia Dick Harrison, professor i historia Yvonne Hirdman, professor i historia Urban Lundberg, fil. dr i historia Elisabeth Mansén, professor i idéhistoria Jarl Nordbladh, professor em. i arkeologi Marie-Louise Rodén, professor i historia Bo Stråth, professor i Nordens, Europas och världens historia Birgitta Svensson, professor i etnologi Stig Welinder, professor em. i arkeologi Bozena Werbart, professor i arkeologi Nils Erik Villstrand, professor i nordisk historia Kjell Östberg, professor i historia Kartan på försättsbladet visar ett utsnitt av Nordeuropa, med det svenska väldet efter freden i Nystad 1721 i centrum. Kartan på eftersättsbladet visar den svensk-norska unionens utbredning 1830. / Carl Åkesson och Norstedts Kartor.

Norstedts Besöksadress: Tryckerigatan 4 Box 2052 103 12 Stockholm www.norstedts.se Norstedts ingår i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823 © 2011 respektive författare och Norstedts, Stockholm Formgivning: Carl Åkesson Bildredaktörer: Pontus Reimers, John Hagström Layout: Maria Ulaner Karta: Norstedts Kartor/Eva Johansson Omslagsfoto: Staffan Johansson Prepress: Fälth & Hässler, Värnamo Tryckt hos Elanders Fälth & Hässler, Värnamo 2011 isbn 978-91-1-302441-7

innehåll

huvudredaktörens förord författarens förord

12 13

krig och fred

19 21 23 25 27 31 38 43 47 58

Frihetstiden Känslor i politiken Politiska miljöer Politik och ekonomi Frihetstidens politiker Nation och identitet Samer Krigspolitik och fredspolitik En ung kvinna i rysk exil

sverige och revolutions- och napoleonkrigen 1792–1815 av Martin Hårdstedt resor, kolonier och handel

Ostindiska kompaniet Orienten som dröm och verklighet Svenska kolonier Kolonialförsamlingar och ambassadkapell Kosmopolitism och bildningsresor på kontinenten Vägnät och vagnar Reseintryck från Sverige Mary Wollstonecrafts resa Vattenvägar Gästgivargårdar och respass Inköpsresor i vetenskapens tjänst Fotvandringar som kunskapsväg Kartor Handel och ekonomi Bergsbruk och järnexport Lyxkonsumtion Papper, ljus, tobak, krut, kalk, glas och porslin

62 69 70 76 79 84 88 92 94 98 102 103 106 107 108 113 116 118 120

klimat och väder i sverige 1721–1830

av Fredrik Charpentier Ljungqvist

124

befolkning

127 127 132 133 136 140 143 144 145 146 149 152 161 165 166

jordbruk och landskapsbild

168 169 172 174 177 179 181 185 186 188 191 193 195 197 198 200

djurens historia av Gunnar Broberg

202

trädgård och mat

207 209 212 215 216

Sveriges befolkning räknas Små städer och glest befolkad landsbygd Kvinnoöverskott Barndomens födelse Per eller Petronella Att bli vuxen Barnarbete Patriarkala strukturer Ekonomi och etik Frihet och upplysning De fyra stånden Arbete och pengar Riksbanken och statsfinanserna Krediter, lån och reverser

Livet som bonde Den agrara revolutionen Storskiftet Lantadel och frälsejord Regionala skillnader och lokal självkänsla Skola, fattigvård och sjukvård Kyrkogårdarnas förvandling Folkliga seder och konsten att helga vilodagen Västgötaknallar och mångsysslare Skatter, mantal och hemmansklyvning Sportler och vinglerier Tjänstefolk, torpare och backstugusittare Herrskap och tjänstefolk Farliga förändringar Stadsbönder

Orangerier, krukväxter och inomhusträdgårdar Engelska trädgårdar Lusthus, fåfängor, turkiska tält och otaheitihyddor Ruinromantik, illusioner, labyrinter och kulisser

Träd, blommor, bär, grönsaker och kryddor Trädgårdsmästare, biodlare och provinsialschäfrar Stadsträdgårdar och brunnsparker Mat och dryck Överflödsförbud och kaffeceremonier Vetenskap, kunskap och mat Kokböcker och recept

218 222 225 226 231 232 235

stadsliv

Ljus och värme Hygien och sanitet Stadsbilden förändras Krogar, kaffehus och kortspel Fattighus, skolor och hälsobrunnar Tullar, slussar, skansar och skeppsvarv Torghandel, hantverk och tidig industri Erotik och eskapader Sexuell identitet och skilda preferenser Frimurare och ordensväsen Samlarkulturen

240 243 247 249 253 259 261 263 264 269 274 277

att resa, samla och ordna av Jarl Nordbladh

282

modets värld

289 290 294 296 298 299 301 303 304 305 307 311 312 314

brott och straff

318 319 321 324 326

Stil, stånd och identitet Modet och tidens idéer Det franska modets hegemoni En ung man på besök Sömnad, en hel vetenskap Överflödets girandoller Passioner av siden och kyssar av sammet Dofternas århundrade Frisyren, peruken och hatten Gustav III och den svenska dräkten Reservdelsmänniskan Romantikens mode och mentalitet Falska klänningar och svarta frackar

Straff som folknöje Dödsstraff Mordet på Axel von Fersen Dalupproret

Hedersvåld och dueller Den sista häxprocessen Sexuallagstiftningen Barnamordsplakatet Fängelse på vatten och bröd 1734 års lag Kyrklig och världslig lag

327 328 330 331 333 338 342

makt och monarki

343 345 348 357 361 368

offentlig debatt

370 371 374 378 379 380 382 383 385 388 390 394 396 399 400 402

religiös mångfald

404 406 408 411 415 415 420 421 424 425 428

Erotik och hovintriger En svensk solkonung med fläckar Hertig Karl och Gustaf Adolf Reuterholm Varken snille eller galen Krigarkungen som blev borgarkung

Offentligheten och de periodiska publikationerna Tryckfriheten och censorerna Anonymitet och signaturer Internationella nyheter Inrikesnyheter Långlivade projekt och korta, intensiva satsningar Pennan, svärdet och politiken En stor kör med fina solister Ekonomi, upplagor och spridning Pressen under gustaviansk tid Krig och kontroll Tryckfrihetens gränser Ideologi och litteratur Nya villkor efter 1809 Romantik och liberalism

Tankefrihet och personlig tro Ateism, deism och neologi Fromma önskningar och upproriska tendenser Utan dop, nattvard, prästvigning och begravning Herrnhutism och swedenborgianism Ökad tolerans Söndagsgudstjänst med förhinder Staten och religionen Kyrkolagen, handböckerna och husförhören Katoliker och reformerta protestanter

Judar Ett kyrkligt skifte Frihetens gränser Romantiken En alltför radikal katekes och en romantisk psalmbok Religiösa traktater och biblar till folket Läsare och domedagsprofeter

430 432 433 434 436 437 438

dröm och verklighet av David Dunér

441

kunskap och vetenskap

Fred, upplysning och vetenskap Vetenskap och religion Tiden och det mätbara Teknik och maskiner Syre, snöflingor och såpbubblor Linné, hermafroditerna och den kvinnliga hjärnan Syfilisläkaren Linné och sjukdomarnas nosologi Luktens och smakens nycklar Astronomi och meteorologi Kemi och mineralogi Historia, identitet och framtidstro Medicin Iatromekanik, magnetism, homeopati och frenologi Kurorter, kvacksalveri och apotek Sexualitet, onani och fortplantning Universiteten och studenterna Akademierna

448 449 451 452 455 457 458 465 466 468 469 470 475 478 480 483 485 490

det tekniska projektet av Thomas Kaiserfeld

495

arkitektur och konst

Stilar och ideal Den första möbelaffären Praktpjäser och statussymboler Möblernas makt Slottsarkitektur Skönhetens apostlar Teknik och illusioner Sveaborg Kurbitser och folkkonst Kulturarv och rekonstruktion Konstmarknadens framväxt

501 502 504 506 507 509 511 514 515 516 518 519

Internationella karriärer Ritareakademien Porträtt av vestaler, herdinnor och höns Pristävlingar och motivstudier Skimrande siden och klara ögon Vardagsliv och lokalhistoria Sex och samhällskritik Statyer och skulpturer Gustav III:s italienska resa och ett nytt museum Pittoreska landskap och himmelska visioner Nation och romantik

520 523 526 528 530 533 535 538 540 543 544

musik och teater

548

litteratur

583 584 586 588 590 593 596 597 601 603 605 607 611 613

Offentliga konserter Svenskt och utländskt Hovteater och den Swenska Comedien Samtidskritik och debatt – Swenska Sprätthöken Stenborgs teater, Hästoperan och teater i landsorten Kontroversiella föreställningar och teatercensur Slottsteatrar, operahus och tillfälliga lokaler Musikundervisning, dansmästare och studieresor Musik, moral och vetenskap Psalmsång och orgelbrus Festmusik och kantater Opera Nationalteater, tornerspel och exotiska karuseller Från menuett till vals Vauxhall och assembléer

Franskt, svenskt, tyskt och engelskt En växande bokmarknad En typografisk revolution Det lyckliga Arkadien Reseberättelser och lokalhistoria Tankebyggarorden Kvinnokönets naturliga höghet Musikalisk poesi Våra villor Idyll och satir Dokument, journaler, dagböcker och brev Den muntliga traditionen Romantik och kritik

549 552 554 557 562 563 565 568 570 571 573 574 575 578 581

Mord, blod och jordbävningar Saffransbäddar och purpureld Salongslejon och skönandar Den romantiska kärleken Fornnordiskt och fosterländskt Utopister

615 617 619 621 624 628

fred, frihet och förändring

630

regenter i norden från 1721 till 1830 källor och litteratur verkförteckning temaartiklar bildkällor register

634 635 637 656 659 660

författarens förord

Förnuftstro och upplysning, romantik och naturfilosofi, nytta och nöje, känsla och förfining, sensibilitet och sinnlighet – listan på begrepp som söker fånga epokens egenart kan göras lång och bör göras ännu längre. Det finns inget entydigt i ett drygt århundrade. Ständigt föds nya idéer, medan de gamla modifieras och nyanseras eller faller i glömska. Ändå kvarstår något som gör att eftervärlden tveklöst känner igen konst och musik i seklets huvudfåror, och det finns många inslag som uppfattas som tidstypiska. Sedda i backspegeln framträder konturerna klarare och människorna riskerar att bli staffagefigurer i ett skuggspel. Delvis är det naturligtvis en illusion, skapad i motljus, men perspektivet är oundvikligt. Perioden mellan skotten som dödar Karl XII och Gustav III måste på något sätt förklara den enorma skillnaden mellan 1600-talets och 1800-talets samhälle.

Om 1600-talet är ortodoxt och barocktungt i mångas ögon, så framställs 1800talet ofta som dynamiskt och moraliserande. Däremellan ligger 1700-talet, slitet och solkigt, men omsvärmat av Bellmans melodier och omslingrat av rokokons blomstergirlander. 1600-talet har obegriplighetens dunkla lyster, medan 1800talet förväntas lägga grunden till ett modernt, industriellt och liberalt samhälle.

Denna volym ställer frågan hur det obegripliga kan göras begripligt – i männi­ skors intensiva samtal, diskussioner och debatter, högtidstal och pamfletter, dikter, brev och dagböcker, tankar och idéer, i vetenskapen och språket, men också i människors sätt att leva och lära sig att manövrera i den värld de möter. Den förvirrande mångfald av intryck och tankar som det dåtida livet skapade varje sekund, minut, timme, dag, vecka, månad, årstid och år utgjorde livet för tidens människor. Och deras erfarenheter, eller åtminstone spåren av dem, bör beredas utrymme inom dessa pärmar. Många röster vill göra sig hörda, många aspekter förtjänar att framhållas. Resultatet blir inte ett färdigt svar så mycket som nya frågor och många möjliga tolkningar. Intresset för epoken ska väckas, inte släckas.

Vissa idealbilder av Sverige är starkt kopplade till 1700-talet. Snille och smak blir Svenska Akademiens valspråk och de stora orden har en så stark lyskraft att deras sken når kommande sekler. Den politiska diskussionen präglas av en ny öppenhet och en större offentlighet växer fram. Det kungliga enväldet avskaffas, adelsprivilegierna beskärs och en ny form av folkstyre prövas, ett slags parlamentarism där riksdagen och grupper utanför hovet styr landet. Många ideal skapas i samtiden, andra uppstår i efterhand. Inga antikviteter är så högt skattade som de gustavianska. Samtidigt existerar mörkret och motbilderna i form av de fattigas korta liv i staden och böndernas hårda slit på landet.

Internationellt lyfter man fram periodens revolutioner. Den stora franska

14

sveriges historia 1721–1830

revolutionen av år 1789 präglade den europeiska historien och fick återverkningar över hela kontinenten och även i Amerika. De intellektuella i Europa hade från början en positiv inställning och en klar förväntan på revolutionens goda effekter. Friheten och förnuftet skulle äntligen få genomslag i statsskicket och all gammal feodal bråte rensas ut. Ur askan av den gamla världen skulle jämbördiga och ansvarskännande människor resa sig, medvetna om sina rättigheter och inställda på att skapa rationella samhällen, i bästa fall med medborgerliga rättigheter även för kvinnor. Den amerikanska revolutionen, frihetskriget mot det koloniala England och de nordamerikanska staternas självständighetsförklaring 1776 inföll under denna epok. Det visade på möjligheten av ett republikanskt styrelseskick och inspirerade till drömmar om en ny värld bortom de europeiska nationernas snäva ramar för rätt uppfattning inom filosofi och religion. Den industriella revolutionen omvandlade produktion och konsumtion i England och i viss mån på kontinenten, men ännu inte i Sverige.

I Sverige noteras andra revolutioner. Adolf Fredriks och Lovisa Ulrikas misslyckade försök till palatsrevolution 1756 och Gustav III:s lyckade kuppförsök 1772 är revolutioner uppifrån. Avgörande förändringar i statsskicket sker genom 1734 års lag, genom förenings- och säkerhetsakten 1789, samt i de nya regeringsformerna 1719, 1772 och 1809, där den sista gällde ända till den 1 januari 1975. Forskningen tillskriver dessutom 1700-talet flera andra och mindre tidsfästa revolutioner: den agrara revolutionen, en konsumtionsrevolution och en typografisk revolution. Men minst lika viktiga är de otaliga små revolutionerna, de kuggar som roterar i varje människas tankemaskineri och genererar nya föreställningar. Förberedelsen för en ny värld sker i människors tankevärld, och en revolution i mentaliteten kan man utan tvekan tillskriva 1700-talet. Det är ett sekel fullt av försök att vänja sig vid vitt skilda åsikter. Högtflygande planer, vittfamnande reformförslag, udda idéer och himlastormande visioner presenteras.

Tekniska konstruktioner, liksom arkitektoniska skisser till byggnader som aldrig uppfördes, ligger i högar i arkiven. Mycket sker i skymundan, på hemliga möten eller i handskrivna texter som undgår censuren. Man provar nya vägar, i tanke och teori men även i praktiken. Småskaliga industrier startas runt om i landet, en del mer lyckosamma än andra. Porslinstillverkning och glasbruk fungerar bättre än pärlfiske, odling av mullbärsträd och framställning av svenskt siden. Tobaksodlingar och humlegårdar frodas i stor och liten skala, medan propagandan för potatis drabbas av många bakslag och segrar först med brännvinet som bundsförvant.

Naturen står i fokus för intresset, både som nytta och nöje. Linné och hans lärjungar reser land och rike kring för att kartlägga naturtillgångar, men uttrycker också en stark känsla för landets egenart. Landskapets skönhet uppfattas av allt fler och får under seklets gång sina särskilda uttryck i bild och skrift. När våren kommer lämnar de som kan stadens smuts och oljud för att söka friheten och lugnet på landet. Sommarens särställning i svensk litteratur tar sig tydliga uttryck hos resenärer som Linné, Linnerhielm och Törneros. De fångar det pittoreska,

f örfat ta rens förord

15

vilket bokstavligen innebär det som med fördel kan målas i ord eller färg, och skildrar det idylliska som tilltalar alla, medan det vilda och sublima kräver tillvänjning.

Mycket blir lättare under 1700-talet, både bokstavligt och bildligt. Möblerna blir elegantare och färgerna ljusare. Inte ens husen ser längre så tunga ut. Skeppen blir mindre och snabbare, vagnar och slädar smidigare. Kläderna blir lättare att bära, särskilt för överklassens kvinnor som slipper korgställningar och mängder av underkjolar. Det blir enklare att få kontakt med läkare och sjukvård när hälsobrunnar och apotek etableras runt om i landet. Bellman diktar om fladdrande fjärilar och lättfotade nymfer. I bästa fall blir livet lättare att leva.

Men Bellmans poesi rymmer också bakrus och ruelse, misär och död. Många far illa och mycket går trögt. Transportsystemet uppfattas som långsamt och vägarna är ofta svårframkomliga. Inrikespolitiken är snårig och full av intriger.

Utlandsskulden är länge hög och landets ekonomi besvärlig att hålla i betryggande balans. Fattigdomen finns där hela tiden och barnadödligheten är skrämmande hög. Reformerna inom jordbruket går långsamt och får inte den effekt överheten önskat sig. Vetenskapen blomstrar, men bot mot sjukdomar och epidemier saknas nästan alltid innan vaccinet slår igenom. Värst är nog utrikespolitiken. Där går det ständigt bakåt enligt tidens sätt att se. Eller står och stampar när man vill avancera. Stormaktstiden kommer inte tillbaka och krigslyckan vägrar att skina över 1700-talets monarker. År 1721 förloras de baltiska provinserna och år 1809 skiljs Finland och Sverige. Sverige blir allt mindre och lyckas inte heller skaffa sig några betydande kolonier.

Sjuttonhundratalet är ett århundrade då freden utgör ett problem och då kriget inte visar sig vara lösningen. Det är mot den bakgrunden som tonvikten i denna framställning ligger på förändringar i tänkesätt och samtalstoner, på litteratur, konst, mat, mode och mängden av kulturella uttryck som prövas både i fantasin och i sinnevärlden. Synen på krig och fred i svenskt 1700-tal kan med fördel inverteras. Tidigare forskare har ägnat stor möda åt att analysera krigen och ofta beklagat att nederlagen så tydligt demonstrerar rikets svaghet, medan nutida forskning tycker sig se en större rationalitet i utrikespolitiken. Kanske kan man till och med hävda att erfarenheterna av de katastrofala krigen bidragit till den långa fredstid som följer därefter. Vid 1800-talets början vill inte ens en marskalk från Napoleons armé starta det krig som planerats, utan föredrar förhandlingar. Men freden utgör åtminstone inledningsvis ett minst lika stort politiskt problem som krigen. Hur ska landet kunna hävda sig i fredstid? Det är en angelägen fråga under 1700-talet.

Vad är egentligen Sverige under 1700-talet? Det är varken självklart eller speciellt problematiskt till vardags. Nationen förblir starkt knuten till kungen, även om kungamakten tidvis är svag. Gränserna flyttas i flera steg, landområdet krymper alltmer. Stockholm, som före 1809 ligger ungefär i rikets mitt, hamnar därefter på landets östkust. Ett stort problem är att inse landets nya position och förstå hur man ska hantera ett fredligt rike.

16

sveriges historia 1721–1830

1700-talet är det århundrade då Sverige får en kulturpolitik. Tidigare demonstrerades rikets storhet genom kunglig prakt och adligt överdåd. Under seklets gång skapas en kultur som förväntas nå ut till större delar av folket. Då öppnas opera, teater, konserter, museer och bibliotek för en vidare allmänhet.

Omfattningen är inte stor, men ambitionen är tydlig. Gustav III strävar efter att de estetiska uttrycken ska bli offentliga och forma bilden av Sverige. Stora och långlivade institutioner som Kungliga Operan, Dramatiska teatern och Nationalmuseum grundas, och statligt stöd utgår till de akademier som ska vårda och utveckla landets språk och kultur. Det är på 1700-talet de grundas: Vetenskaps­ akademien, Vitterhetsakademien, Konstakademien och Svenska Akademien. Även de symboliska värdenas betydelse har uppmärksammats och uppvärderats i senare historisk forskning. Retorikens substantiella innehåll och de betydelsebärande elementen i offentliga ceremonier har plockats fram och analyserats med gott resultat. Naturaliekabinetten och kuriosasamlingarna, till och med numismatiken och medaljerna liksom de numera rätt okända daktylioteken, får i bästa fall ett begripligt samband med tidens dominerande tankeströmningar.

En uppsättning fasta formler och invanda föreställningar måste nedmonteras. Man kan inte beskriva den vetenskapliga, tekniska eller politiska utvecklingen som framsteg och bakslag i förhållande till de uppfattningar vi hyser idag.

Man kan inte döma frihetstidens styrelseskick efter vår tids uppfattning om vad som utmärker en sann demokrati. Man får vara varsam med termer som konservativ och liberal, så att de inte syftar på idéströmningar som formuleras långt senare, ofta kring mitten av 1800-talet. Man kan inte använda begrepp som upplysning och romantik utan att precisera vad som avses. Man kan inte tala om en fortgående sekularisering eller om ett samhällstänkande frikopplat från religion och moral utan att ta hänsyn till hur man i samtiden uppfattade sitt samhälle, sin religion och sin moral. Folk var inte ense på den tiden heller, alla delade inte samma åsikter i vare sig stora eller små frågor.

1700-talet är ett sekel då det svenska språket odlas medvetet och med högt ställda anspråk. En kulturnation måste ha ett språk som kan användas i konstnärliga och vetenskapliga sammanhang, ett smidigt och nyanserat språk som inte föraktas av människor med makt och inflytande. Tvärtemot ambitionerna i vår tid går utvecklingen mot doktorsavhandlingar skrivna på svenska, inte på det internationella latinet. Kungligheter, vetenskapsmän och författare engageras i verksamheten att skapa ett vackert och funktionellt språk i tal och skrift.

Det ger resultat. År 1732 har av senare tiders språkforskare utsetts till startåret för den yngre nysvenskan, den variant vi fortfarande anses tala. Men inom Sveriges gränser talar invånarna dessutom en mängd andra språk: finska, norska, danska, franska, tyska, engelska, holländska, spanska och samiska. Diplomater och resenärer tillför ytterligare tungomål och några använder det resandespråk som nu kallas romani. I vetenskapliga sammanhang talas latin och runt om i landet uttrycker man sig på sina regionala språk och dialekter. Och alla dessa språk, inklusive svenskan, är tidsbundna och föränderliga, knyts till olika identitetsfö-

f örfat ta rens förord

17

reställningar och rymmer en mängd begrepp vilkas innebörd måste dechiffreras.

Ord som »dygd« och »patriot« betyder delvis något annat än de gör idag. Allt som låter främmande i våra öron kan inte reduceras till tomma ord.

Sverige försöker under 1700-talet hävda sig som en nation med hjälp av vetenskap, konst och kultur när den geopolitiska stormaktstiden är slut. Det är denna grundtanke som utvecklats till en organiserande princip för denna volym, även om det inte får dölja att tillvaron för de flesta var beroende av vad jorden gav. Inom bokens pärmar ska det lyftas fram som är speciellt och utmärkande för perioden 1721–1830, liksom det som är nytt eller anses revolutionerande. Mycket är knutet till specifika miljöer och personer eller manifesteras i vissa begrepp.

Det ska finnas plats för överblick och detaljer, för idékomplex och konkretion.

Mycket av det som tidigare uppfattats som perifert och betydelselöst blir intressant. Vardagslivets snabbrörliga föreställningar och vanliga människors ofta outtalade preferenser tilldrar sig den nutida forskningens intresse. Samhällets avigsidor och kriminalitetens historia måste belysas. Musik, mode och mat blir en del av det historiska landskap dagens forskare förväntas studera. Kraven på en skildring som omfattar kroppens samtliga fem sinnen ökar, och man bör helst kunna ge en föreställning inte bara om stadsbilden och landskapsvyerna utan också av 1700-talets ljudlandskap, doftspektrum och smakpalett, allra helst hur sidentygerna känns mot fingertopparna och leriga vägar under nakna fotsulor.

Individer, detaljer och enskildheter tillåts ge en sidobelysning av huvudlinjerna. Det udda och avvikande väcker förnyat intresse. Undantagen får ett eget liv vid sidan av att bekräfta regler. Allt detta bidrar till att skapa ett mer nyanserat idélandskap och mer intrikata tankemönster. Förhoppningsvis gör det framställningen mer trovärdig och mer levande.

Ingen svensk såg Sverige i fågelperspektiv under 1700-talet, ingen fick den distans som låter Skånes komplicerade lapptäcke före alla skiftesreformer breda ut sig nedanför fötterna eller Västkustens hav med kala kobbar och skär eller Bergslagens kullar eller Finlands glittrande sjöar eller Norrlands vidsträckta och nästan obrutna barrskogsområden. Den enda levande varelse, förutom fåglar och insekter, som kan ha sett Stockholm från luften var en katt, den katt som var passagerare i den luftballong som lättade från Observatoriegården den 17 september år 1784. Resterna av den »aerostatiska kulan« återfanns på Värmdö, och man får anta att katten försvann i närmaste buskage i egna ärenden. Det återstår för eftervärlden att försöka rekonstruera vad den kan ha sett av huvudstaden och vad den kunde ha sett av Sveriges runda land om den seglat vidare. stockholm i juni 2011 Elisabeth Mansén

Krig och fred

Å

r 1721 var ett lågvattenmärke. Sverige hade nyligen varit en av Europas stormakter, men måste nu acceptera en perifer roll i världspolitiken. Behovet av omorientering och återuppbyggnad var akut, inte bara politiskt utan även socialt och kulturellt. Det gällde att begrava sina hjältar, glömma och förlåta, men också den betydligt mer intrikata och djupgående uppgiften att finna en ny självbild. Hur skulle man förstå fosterlandets hårda öde och sin egen nya position? För de allra flesta hade frågorna dessutom en besvärlig religiös dimension. Vad ville den gud som styrde historiens gång med allt som hänt? Kanske var förlusterna ett välförtjänt straff som ställde krav på förändring, bot och bättring. För att förstå hur snabb nyorienteringen blev inom många områden måste man inse att Sverige var ett krigstrött land. Stormaktsväldet hade köpts till ett högt pris. Gränserna var svårbevakade och många unga män och en hel del kvinnor hade fått sätta livet till. Alla visste att landet behövde lugn och tid för återhämtning.

Utrikespolitiken var ett svåröverskådligt maktspel med skiftande block och allianser. Europas stora nationer spelade med de mindre som brickor, vilket kunde få förödande konsekvenser. Revanschplanerna efter stormaktsväldets fall visade sig fruktlösa trots att först hattarna och sedan Gustav III försökte ge sig på arvfienden Ryssland. Eftervärlden har betraktat utgången som självklar och given från början. Det är lätt att utgå från Sveriges nuvarande gränser och betrakta dagens totala brist på ytterligare geopolitiska ambitioner som självklara, men dåtidens människor bildade sig en uppfattning byggd på andra erfarenheter.

Sverige hade länge varit stort, och det var inte uppenbart löjligt att tänka i gamla banor. Man gav i stället politiker och militärer skulden för den situation som uppstått. Frihetstidens svaga kungar och nyvakna ständervälde fick inför eftervärlden ett dåligt rykte präglat av partistrider och korruption. Gustav III:s utrikespolitik har också dömts hårt. Men Sverige blev faktiskt inte mycket mindre mellan 1721

Framgång och försiktighet är de motsägelsefulla ideal denna fridfulla bild förmedlar. Den dyrbara kinesiska ristapeten, importerad av Ostindiska kompaniet, finns i sommarvillan Svindersvik, ritad av arkitekten Carl Hårleman och uppförd åt Claes Grill, en av landets främsta handelsmän.

Han ägde palats, glasbruk och linnefabriker, men bidrog också till vetenskap och välgörenhet.

I familjen Grills vapen var tranan försiktighetens symbol. Villan ligger söder om Stockholm och kan besökas än idag.

En vy full av liv och symbolik. Det regnar över Riddarhuset, en av tidens politiska mötesplatser, men man ser hur mörka och hotande moln viker för ett gyllene ljus. I förgrunden syns folklivet: män och kvinnor rör sig i staden, träffar bekanta, lastar hö, hissar segel, sopar gatan och spelar kort.

Småpojkar slåss och en tiggare sträcker ut hatten. Så återger Johan Sevenbom Stockholm år 1768.

och 1800. Efter de smärre förlusterna 1743 kom nästa genomgripande territoriella ingrepp då Napoleonkrigen drog över Europa och Finland skildes från resten av Sverige år 1809. Några år senare vanns Norge med en minimal krigisk insats.

Under 1700-talet talade man mycket om behovet av fred, men betydelsen av de krig som fördes bör naturligtvis inte bagatelliseras. Mycket forskning har ägnats försöken att ge en nyanserad bild av de olika positioner som skilda individer och grupper intog såväl före och under som efter krigens slut. Det handlar om kriget mot Ryssland 1741–1743, det pommerska kriget mot Preussen 1757–1762 och krigen mot Ryssland respektive Danmark 1788–1790. Efter 1721 befann sig Sverige noga räknat i krig under mindre än nio år. Men eftersom krigsåren var så spridda i tiden bör de flesta ha skaffat sig någon erfarenhet av krigstillstånd. Krigen var sinsemellan mycket olika, och det kan mycket väl ha varit avgörande för den kommande långa fredsperioden att flera typer av krig, motiverade på skilda sätt och med olika syften, alla trots allt misslyckades. Det kunde visserligen ha

k rig o c h f red

21

gått värre, men krigen lockade inte till efterföljd. Efter Napoleonkrigen och katastrofen 1809 fanns det alla skäl att hålla flottan i hamn och regementena kvar på exercisplatsen. Men landets ekonomi hade länge vilat på penningbidrag från kontinenten, knutna till löften om en aktiv roll i storpolitiken. Nu måste man söka andra vägar, vilket var långt ifrån oproblematiskt. Perioden 1721–1830 bildar en epok då man försöker få freden att fungera i samhällslivet.

Stormaktstiden var definitivt slut. Ändå förblev Sverige, som inkluderade Finland, Svenska Pommern och Wismar, det under 1700-talet till ytan näst största riket i Europa, överträffat endast av Ryssland. Ganska snart upptäckte man att det fanns möjligheter att expandera på andra områden och skänka landet en aktad position inom vetenskap, teknik, konst, musik och litteratur. Men det krävde bättre ekonomi och handel, mer folk, bättre utbildning och nya institutioner. Landet var glest befolkat och det akuta behovet av folkökning i riket var ett återkommande tema i den politiska diskussionen. Inte minst jordbruket, som var en arbetsintensiv näring, måste fungera igen.

Fred, goda skördar, milda vintrar, naturtillgångar i form av järn och trä samt en tid av stillsam inrikespolitik bidrog till att välståndet ökade. Ekonomin repade sig tämligen snabbt och inom kort fanns förutsättningar för expansion. Befolkningen ökade inledningsvis långsamt från omkring 1,4 miljoner vid seklets början till 1,8 miljoner vid dess mitt, för att vid sekelskiftet 1800 beräknas ligga kring 2,4 miljoner. Av dem bodde cirka 260 000 i Skåne, omkring 600 000 i Finland och minst 100 000 i de svenska delarna av hertigdömet Pommern och furstendömet Rügen. Trots att över en halv miljon svenska undersåtar blev ryska efter 1809 fördubblades befolkningen i det återstående Sverige mellan 1750 och 1850. Den stora ökningen skedde under 1800-talet, och tyvärr ledde det mot slutet av perioden till en stor ökning av fattigdomen.

Frihetstiden Voltaire beskrev Sverige som det friaste landet i världen och Rousseau menade att den svenska författningen var »ett exempel på det perfekta«. I Sveriges första politiska tidskrift, En Ärlig Svensk, skrev Niclas von Oelreich år 1755: »Aldrig [äro] så många, så stora och för Riket nyttiga ting giorda, som under denna vår nu varande Frihets-tid.« Många stater i Europa var under 1700-talet kungliga envälden präglade av en sluten kabinettspolitik, medan Sverige hade en riksdag med representanter för folkets fyra stånd. Det är mot den bakgrunden perioden 1718–1772 kallas frihetstiden och styrelseformen i samtiden kallas en fri författning. Storbritannien och Nederländerna hade liknande system, men parlamentariska styrelsesätt där riksdagen hade den faktiska makten var utomordentligt sällsynta. Den svenska riksdagen förväntades sammanträda i tre månader vart tredje år och stifta lagar, kontrollera riksrådets arbete samt besluta om statsfinanser och skatter. Några förslag på att avskaffa monarkin i Sverige framfördes inte, men för den framtida

22

sveriges historia 1721–1830

utvecklingen av demokratiska styrelseformer blev erfarenheterna under frihetstiden av stor betydelse. Minst lika viktigt var att böndernas representation i riksdagen hade en så lång och stark tradition. På många håll i Europa saknades den helt. Ett växande problem var dock de allt större grupper som saknade formell representation i riksdagen. Dit hörde de ämbetsmän, militärer, jurister, bruksägare, fabriksägare, läkare, författare och konstnärer som varken var adliga eller prästvigda, alla kvinnor samt i viss mening adelns bönder.

Inom landets gränser var man inte alltid lika positiv till landets styrelse. Riksdagarna hölls ibland för ofta, ibland för sällan. 1760–1762 varade riksdagen i tjugo månader. Partistriderna gav frihetstiden dåligt rykte både i samtiden och inför eftervärlden. Mutor och bestickning förekom i till synes ohämmad omfattning. Stora summor spenderades på att köpa röster och vinna anhängare genom mutmiddagar och fritt brännvin. Pengarna kom emellanåt från främmande makter, men det fanns en diskrepans i bedömningen av dessa subventioner. Om hattarna satt vid makten och satsade på vänskapen med Frankrike ansågs franska bidrag som legitima subsidier, medan mössornas alternativa politik, som byggde på allianser med Danmark, England eller Ryssland, betraktades som svek och nästan landsförräderi, särskilt om de åtföljdes av monetära bidrag. Frågan är också hur effektivt dessa mutor från skilda håll fungerade. De flesta riksdagsmän lät uppenbarligen bjuda sig på öl och vin, men det verkar som om de ändå röstade som de ville eller inte alls.

Det fanns heller inga regelrätta partier att vara trogen mot, inget skrivet program eller någon konsekvent politisk linje att följa. I början var det mest en fråga om att ta parti för någon person, inledningsvis att förespråka Arvid Horn eller Carl Gyllenborg som kanslipresident, och i det senare fallet möjligen att tillhöra det »franska partiet«. De unga adelsmän som till riksdagen 1738 slöt sig samman för att motarbeta Arvid Horn kom att kallas hattar och deras motståndare betecknades till nästa riksdag som mössor utan att några partipolitiska beslut fattades. Beteckningarna hattar och nattmössor uppstod enligt mössympatisören Axel Reuterholms dagboksanteckningar vid jultid 1738, då man diskuterade ett emblem, en medalj, och gjorde en teckning som visade »Dygdens belöning«.

Men enligt vissa forskare fanns indelningen i hattar och mössor redan vid 1734 års riksdag. Hatten uppfattades som mer manlig och stilfull, medan nattmössan var en dumstrutliknande huvudbeklädnad som visade att de politiska motståndarna var sömniga och långsamma i sina reaktioner. Från motsatta sidan såg det naturligtvis annorlunda ut, och även den annars ofta hattvänlige Olof von Dalin drev i Kämpe-Wisan gäck med hattarnas oförsiktiga stridslust. Mössorna definierades länge huvudsakligen av sin oppositionsroll, medan hattarna fick möjlighet att konsolidera sig.

Hattar och mössor är inte mycket till officiell beteckning på politiska partier av aldrig så rudimentärt slag, utan namn som präglats av smått lekfulla invektiv.

De svenska politikerna var väl skolade i klassisk retorik och hade med säkerhet funnit något mer välljudande om de fått välja och kunnat veta att de skulle gå till

k rig o c h f red

23

historien som Sveriges första politiska partier. För ett fåtal representanter inom varje grupp tycks identiteten ha varit stark, men frågan kvarstår hur ideologiskt bestämd denna tillhörighet var. Till stor del handlade det uppenbarligen om släktskapsrelationer, vänskap och professionella kontaktnät, men när det gällde särskilt angelägna frågor kunde debatten hetta till och positionerna skifta.

Till tidens retorik hörde att man beskyllde andra för att tillhöra ett parti, medan man själv ansåg sig stå fri. Ordet ’parti’ var negativt laddat och kopplades främst till ’partiskhet’ och politisk splittring. Det uppfattades som en inskränkt och egoistisk inställning, även om det inkluderade en grupp. Idealet var att skaffa sig en självständig åsikt och alltid välja de stora perspektiven, se till fäderneslandets väl och det allmänna bästa.

Beteckningen ’frihetstid’ finns i samtiden, hos Oelreich, men även hos en politiker som Anders Johan von Höpken. Den tycks självklar för Fredrik Axel von Fersen d.ä. när han 1772 talar om de »af frihetstiden uppmuntrade konsterna och vetenskaperna«. Efter frihetstidens slut gick meningarna starkt isär beträffande periodens allmänna tendens. I grunden är det lätt att förstå. Adeln och det styrande skiktet saknade sin forna makt och såg frihetstiden med dess begränsade kungamakt som ett idealt statsskick landet borde återgå till. Det gav dem en besvärlig position i debatten, samtidigt radikal och tillbakablickande. Kungen och de som gick på hans linje talade mest om frihetsidens motsättningar och dödlägen.

Forskningen är långt ifrån färdig med sin analys av tidens styrelseskick, men på senare tid har man velat korrigera bilden av väldefinierade grupper av konservativa hattar och mer radikala mössor som kämpar mot varandra under frihetstiden. Den äldre historieskrivningens enkla uppdelning mellan engelskvänliga mössor och franskvänliga hattar, med Horn på ena sidan och Höpken, Gyllenborg och Tessin på den andra har också nyanserats. Mycket handlade om pengar och förhållandet till Ryssland. Arvid Horn, som förblev Sveriges politiske ledare under många år, tycks länge ha hållit möjligheten öppen att vid riksdagen 1734 avstå från banden med England för att i stället sluta förbund med Frankrike mot Ryssland. Men han var då 70 år gammal.

De sociala relationerna, personlig lojalitet och omfattande nätverkskontakter styrde länge prästerskapets politik, hävdar historikern Patrik Winton, men på 1760-talet tycker han sig se att sakfrågorna får ett tydligare genomslag. Den allmänna opinionen i samtal och diskussioner, press och pamfletter förde fram kritik mot det misslyckade sjuårskriget, och kraven på politiska förändringar skärptes. Tidigare hade biskoparna dominerat starkt i riksdagsdebatterna, men därefter gjorde sig flera röster hörda och jämlikheten ökade.

Känslor i politiken Känslornas betydelse i världspolitiken har på senare år fångat forskarnas intresse.

Hat och kärlek, antipatier och sympatier för idéer och personer styr många politiska beslut av hög dignitet, men forskningen har länge skyggat för att närma sig