KAPITEL 3
nej, det har vi inte, men det får vi se till att vi får. Ivar log mot sin fru. – Vivi, du måste inse att den som rår om valpen kommer att hämta den när som helst. Vivi ville inte att Ivar skulle ha rätt i det där sista han sa. Hon hade redan fäst sig så mycket vid valpen att hon inte stod ut med tanken på att inte få behålla den. Plötsligt verkade valpen orolig och gnällde lite. – Vällingen rann visst rakt genom den lilla kroppen, skrattade Vivi och bar valpen ner från verandan och ut på gräsmattan. Försiktigt satte hon den i det daggvåta gräset och vips, kissade den. – Duktig valp, berömde Vivi förtjust. Du är redan rumsren. Jag undrar vad du heter. Valpen såg på Vivi och viftade på svansen. När Vivi lyfte upp den i famnen erkände hon för Ivar att hon hoppades få behålla den för alltid. Ivar skrattade. – Ja, du skulle allt vilja ta hand om alla hittehundar i hela världen, om du bara kunde, eller hur Vivi? Vivi nickade ivrigt och tänkte: ”En hittehund? Å, om det ändå kunde vara en hittehund!” Vivi och Ivar hade inte tid att vara kvar på verandan. De hade nyss köpt Vov Hotell och det var dags att planera arbetet för dagen. När man äger ett hotell finns det mycket att göra både inomhus och utomhus. Först av allt skulle de skriva en inköpslista på mat som måste handlas till lunchen och middagen. Det var inte så enkelt eftersom Vivi och Ivar inte visste hur många gäster de skulle få.
13