Svensk copyright © 2009 Bokförlaget Sjöbris Söderarmsvägen 25 121 54 Johanneshov Tel: 08-648 16 54. www.bokforlagetsjobris.se sjobris@compaqnet.se Varje form av kopiering av texter och bilder ur denna bok är förbjuden enligt lagen om upphovsrätt och kräver förlagets skriftliga medgivande. Gäller även för undervisningssyften. Originalets titel: Man-made Wonders: Lighthouses. Författare: Ian Penberthy Översättare: Janica Lundholm, David Ruddock Faktagranskning: Gert Malmberg ISBN: 978-91-976603-5-8. Copyright © 2008 Quantum Publishing Ltd ISBN-13: 978-1-84573-400-8 QUMLGHT Editorial and Design by Platanós Publications Editor: Richard Wiles Designer: Kevin Collier Picture Researcher: Ildikó Egervári Printed in Singapore by Star Standard Industries (Pte) Ltd.
innehåll
Inledning: Ljus som leder rätt
Cordouan, Frankrike Cap de la Hague, Frankrike Beachy Head, England La Vieille, Frankrike Eddystone, England La Corbiére, Kanalöarna Needles, England Longships, England Harbor of Refuge, USA St. Catherine’s Oratory, England Alnes, Norge Bald Head, USA Bremerhaven (övre), Tyskland Chania, Grekland Chumbe, Tanzania Enoshima, Japan Fanad Head, Irland Cape Neddick, USA Cape Trafalgar, Spanien Guia, Kina Head Harbour, Canada Hook Head, Irland La Lanterna, Italien Ile Louët, Frankrike Pâquis, Schweiz Sullivan’s Island, USA Sur, Oman Swakopmund, Namibia Herkulestornet, Spanien Utö, Finland Vinga, Sverige Cape Hatteras, USA Vittoria, Italien Westkapelle, Nederländerna Cape Reinga, Nya Zeeland West Point, Canada Maspalomas, Spanien Rubjerg Knude, Danmark Men Ruz, Frankrike Pilsum, Tyskland Cape Byron, Australien Peggy’s Cove, Canada Vizhinjam, Indien
7 9 11 13 15 17 19 21 23 25 27 29 31 33 35 37 39 41 43 45 47 49 51 53 55 57 59 61 63 65 67 69 71 73 75 77 79 81 83 85 87 89 91 93
Rethymno, Grekland Europa Point, Gibraltar Portland Head, USA Les Eclaireurs, Argentina Fisgard, Canada Hornby, Australien Lindau, Tyskland Castillo del Morro, Cuba Cape Florida, USA Bengtskär, Finland Kõpu, Estland La Martre, Canada Westerheversand, Tyskland Imazu, Japan La Croix, Frankrike Yokohama Marine Tower, Japan Port Adelaide, Australien Sanibel, USA Fort Aguada, Indien Torre de Belém, Portugal Viborg slott, Ryssland Low, England Thomas Point Shoal, USA Heceta Head, USA Holland Harbor, USA Cape Bonavista, Canada Lime Kiln, USA Märket, Finland New London Ledge, USA Kjeungskjaer, Norge Sandy Point Shoal, USA Kiz Kulesi, Turkiet
95 97 99 101 103 105 107 109 111 113 115 117 119 121 123 125 127 129 131 133 135 137 139 141 143 145 147 149 151 153 155 157
Sakregister Bildrättigheter
159 160
Ljus som leder rätt Syftet med fyrljus är att hjälpa sjöfarande att navigera rätt. Fyrar varnar för farliga kustlinjer, undervattensklippor och grund och de visar säker passage in och ut ur hamnar. Det finns många fyrar kvar i drift runt om i världen, men antalet minskar stadigt i takt med att modernare navigationshjälpmedel växer fram, till exempel GPS (Global Positioning System). Redan för flera tusen år sedan användes ljus som hjälp för sjöfarande. Det var enkla öppna eldar på framträdande uddar eller stearinljus i husfönster. På 1700-talet utvecklades veklampor som användes tillsammans med paraboliska reflektorspeglar för att koncentrera ljuset. Beroende på fyrens läge användes olika slags oljor; ofta späckolja, olivolja eller rovolja. Fotogen kom allmänt i bruk under 1800-talet men ersattes i början av 1900-talet av komprimerad acetylengas och elektricitet. För att ljuset skulle synas på längre avstånd utvecklades linser som koncentrerade ljusstrålarna. Den viktigaste var Fresnel-linsen som utvecklades i början av 1800-talet av fransmannen Augustin-Jean Fresnel. Linserna var ofta roterande för att ljuset skulle svepa ut över havet och lades i flytande kvicksilver för att rotera enkelt. Till en början roterade linserna med hjälp av urverk som fyrvaktaren fick dra upp, ofta var tredje eller fjärde timme. Med elektricitetens intåg installerades motorer som utförde uppgiften. Idag har många automatiserade fyrar kompakta, blinkande ljus liknande de som används vid flygplatser. Fram till början av 1900-talet sköttes fyrarna av fyrvaktare som ofta levde ett ensamt och isolerat liv. Deras arbetsuppgifter bestod i att trimma lampvekarna, fylla på olja, hålla linserna rena, sköta roteringsmekanismen och ge ljudsignaler vid dimma och tjocka. Senare utvecklades metoder som automatiserade processen, framför allt när det fanns tillgång till elektricitet. Idag drivs många fyrar på otillgängliga platser av solenergi som producerar den nödvändiga elektriciteten.
Vänster: En fyr ute till havs måste kunna stå emot havets otyglade raseri. Många äldre fyrar, som Longships i Cornwall i England, kan bara nås med båt. De har därför utrustats med helikopterplattor för att underlätta leveranser av fyrvaktarnas förråd och senare, när fyren automatiserats, för underhållsarbetarna.
Överst till höger: Vippfyren användes som navigationshjälpmedel i Skandinavien under 1700-talet. Kopian på bilden intill finns i Skagen, Danmark. Korgen fylldes med trä eller kol som tändes och sedan hissades upp med hävstången.
Höger: En fyr på pålar, som Low Lighthouse i Burnham-on-Sea i England, är byggd på bastanta pålar nedslagna i sjöbotten. Höger: Fyrar på land uppfördes på högt belägen mark nära kusten. Deras ljus kunde varna för utskjutande klippor eller visa säker väg in i en vik eller flodmynning, ofta som ensfyr tillsammans med en andra fyr.
Typer av fyrar
I anslutning till fyrbyggnaden byggdes ofta fyrvaktarbostäder,
Fyr i fästning:
De tidigaste ljusen placerades ofta högst upp på utkikstorn i fästningar eller andra höga byggnader för att ljuset skulle synas från långt håll.
Fyr till havs:
Fyrtornen uppfördes direkt på klippor och grund eller på kassuner som sänktes ned på sjöbotten.
Fyr på land:
Fyrar som uppfördes på land är normalt lägre än de ute till havs, eftersom de kunde placeras på högre belägen mark.
syntes på mycket långt avstånd.
Fyr med tillbyggd fyrvaktarbostad:
Många fyrar till havs och en del på land hade en tillbyggd fyrvaktarbostad i samma byggnad.
kända som ”ordningar.” Linser
Fyr på pålar:
I områden med grunda vatten och ler- eller sandbotten, drev man ner en rad smala träeller järnstänger, pålar, och uppförde sedan en mindre fyrbyggnad ovanpå dessa. Byggnaden utgjorde fyrvaktarbostad och på taket placerades lanterninen.
som på den klassiska fyrplatsen Portland Head i Maine i USA.
Nederst till höger: Fresnel-linsen var tunnare än en konventionell lins och koncentrerade ljuset så att det Fresnel-linsar tillverkades i olika storlekar och styrkor, av första ordningen var störst och kraftigast, medan sjätte ordningens linser var minst. Den magnifika första ordningens Fresnel-linsen i Cordouanfyren i Frankrike är från år 1854 och så stor att man kan stå inne i den. Den är i bruk än idag och har en ljusräckvidd på 43 km (23,22 sjömil).
6
Cordouan Girondemynningen, Frankrike • Cordouan fyr markerar inloppet till den mäktiga Garonnefloden i Gironde på Frankrikes Atlantkust och vägleder sjöfarande uppåt floden till hamnen i Bordeaux.
Vänster: Förmodligen
• Den magnifika fyren är Frankrikes äldsta och en av världens mest berömda fyrar.
ett sandrev som blir synligt
• Fyren kallas även ”Le roi des phares, le phare des rois” (Fyrarnas konung, konungarnas fyr).
världens mest storslagna fyr, Cordouanfyren, står på vid lågvatten. Fyren har ett kungligt sovrum och ett eget kapell. Tornets bas skyddas från de hamrande vågorna av en oval struktur som mäter
Garonnefloden rinner ut i Atlanten via Biscayabukten på Frankrikes västkust. Floden och dess mynning har i århundraden varit en vältrafikerad vattenväg till den gamla och livliga hamnen i Bordeaux som ligger uppåt floden. I århundraden har också Cordouanfyren väglett sjöfarande i området. Det historiska tornet står vid flodens mynning på ett sandrev som oftast ligger dolt under vågorna. Det sägs att Karl den store i början på 800-talet gav order om att en fyrbåk skulle uppföras nära den nuvarande fyren. Då var platsen en låg halvö, men alla eventuella spår efter något så gammalt fyrljus har idag spolats bort. Det är däremot känt att ett stentorn med en fyrbåk uppfördes år 1360. Kung Henrik III gav år 1584 ingenjör Louis de Foix i uppdrag att bygga ett nytt fyrtorn. Arbetet försvårades av att halvön hade blivit en ö. Det vackra tornet med sin spektakulära arkitektur stod därför färdigt först år 1611. Då var även ön borta på grund av landhöjningen. Det tre våningar höga cylinderformade tornet har en magnifik hall på bottenvåningen, en lägenhet med ett kungligt sovrum på andra våningen och ett kapell med målade fönsterglas på tredje våningen. Ovanför dessa tre våningar tronade ett kupolformat tak över en fyrbåk. Den öppna elden ersattes år 1782 av oljelampor och en reflektorspegel. Fyren var dock inte tillräckligt hög. Under ett renoveringsprogram åren 1786-1790 la man till ett kägelformat torn så att fyrens höjd blev 68 meter.
41 meter i diameter och som inhyser fyrvaktarbostäder och färskvattentankar. Överst till höger: En stenbarriär som leder till fyren blir synlig när tidvattnet går tillbaka. Fyren är uppförd på vad som en gång var en halvö; idag befinner sig fyren 7 kilometer ut till havs. Höger: Den nyare delen av tornet sträcker sig uppåt från den dekorativa ringen under de med små tak försedda fönstren. Den magnifika första ordningens Fresnel-linsen är från år 1854. Den är så stor att man kan stå inne i den. Den är i bruk än idag och har en ljusräckvidd på 43 kilometer (23,22 sjömil).
Gironde, Frankrike
En upplysande historia
Cognac • • Royan
År 1823 installerade Augustin-Jean Fresnel den första av sina berömda linser i Cordouanfyren tillsammans med en oljelampa med koncentriska vekar. Arrangemanget gav en ljusstyrka som vida översteg vad man dittills hade uppnått. Med utgångspunkt från det arrangemanget förfinade han utformningen av linserna som sedan snabbt togs i bruk över hela världen.
9
• Soulac-sur-Mer
Pauillac •
• Blaye
Cordouan fyr, Garonnefloden Bordeaux •
Cap de la Hague Cotentinhalvön, Frankrike • Fyren Cap de la Hague varnar för den nordvästra udden av Cotentinhalvön och den förrädiska passagen mellan halvön och den brittiska kanalön Alderney.
Vänster: Under andra världs-
• I över 170 år har fyren väglett sjöfarande igenom ett av världens farligaste farvatten och räddat tusentals liv.
av den franska kusten. Många
• Fyren kallas också Goury efter den närliggande lilla fiskebyn.
kriget utkämpades många stora strider på den här delen fyrar förstördes men Cap de la Hague överlevde och är än idag i bruk. Ljuset elektrifierades år 1971. Fyren blev helautomatisk år 1990, samtidigt som de sista
Cotentinhalvön sträcker sig ut i Engelska kanalen från Frankrikes nordvästkust. Halvöns nordvästra udde kallas Cap de la Hague. Kusten är bergig och farlig, och farvattnen utanför är fulla av förrädiska klippor och grund som ligger och lurar på oförsiktiga sjöfarande. Väster om halvön ligger ögruppen Kanalöarna med Alderney längst i norr. Mellan denna lilla ö och Cotentinhalvön rinner en 16 kilometer bred passage (ö)känd som Alderney Race på engelska, eller Raz Blanchard på franska, med de starkaste tidvattenströmmarna i Europa. De skapas av att tidvattenvågen från Atlanten byggs upp inne i Saint-Malobukten i söder och sedan pressas igenom den smala passagen mellan Alderney och det franska fastlandet. När tidvattnet sjunker sugs vattnet tillbaka ut genom kanalen. Dessutom är sjöbotten mycket ojämn vilket skapar ännu oroligare sjö. Det stora antalet skeppsbrott i området tvingade fram ett beslut att uppföra en fyr på Cotentinhalvöns udde. Fyren skulle varna ostgående fartyg för udden men också markera de kraftiga tidvattenströmmarnas norra utbredning. Fyrtornet ritades av Charles Morice Felix de la Rue, chefsingenjör för regionen Cherburg-Valognes. År 1834 började arbetet med att bygga det 51 meter höga och runda granittornet på den lilla utsatta klippan Gros-du-Raz precis utanför kusten. Ortsbefolkningen, som ju kände till sjöförhållandena runt klippan, menade att det var en omöjlig uppgift. Men de la Rue lyckades och fyren tändes år 1837.
fyrvaktarna lämnade sin post. Överst till höger: Cap de la Hague fyr trotsar de förrädiska vattnen i sundet och har räddat många liv genom åren. Men som bevis på hur svår fyrens uppgift är står ett monument över de som har förolyckats på udden mittemot fyren. Höger: Strandsatt i den här ogästvänliga miljön måste livet som fyrvaktare ha varit ensamt och hårt. Nu är fyren helautomatiserad och står som en en ensam vaktpost i det kokande, sjudande havet.
Cotentinhalvön, Frankrike
Smuggling Befolkningen på Cotentinhalvön hade på den här tiden rykte om sig att vara tjuvar och skurkar, inte helt utan anledning. Närheten till Kanalöarna gav upphov till en blomstrande smuggling; på 1600-talet främst med textilier och under 1800-talet med tobaksvaror. Innan fyrarna byggdes förliste också många fartyg på den farliga kusten i stormarna, och ortsbefolkningen var inte sen att förse sig när vrakgods med jämna mellanrum spolades upp på land.
Alderney
Cap de la Hague fyr, Cotentinhalvön
• Cherbourg
Guernsey
Jersey
• Paimpol 11 Saint-Malo •
• Créances
Beachy Head East Sussex, England • Fyren vid udden Beachy Head byggdes för att varna sjöfarande för höga farliga kalkstensklippor som skjuter ut i Engelska kanalen.
Vänster: Beachy Head fyr
• Stentornet går tillbaka till början av 1900-talet, men det sägs att ljus visades på toppen av klipporna så tidigt som år 1670.
som skär ut i Engelska kanalen.
• Fyren är placerad på en utlöpare av klippor men är mestadels omgiven av havet. Strax väster om kuststaden Eastbourne i det engelska grevskapet East Sussex höjer sig marken plötsligt i höga och branta kalkstensklippor. Dessa bildar en hög udde som sticker ut mot den trafikerade Engelska kanalen. Klipporna når 162 meter över havet och är Englands högsta kustklippor. Udden längst ut på klipporna kallas Beachy Head och är ett välkänt men också farligt landmärke för sjöfarande. Med kännedom om farligheterna runt klipporna, uppförde James Walker den första fyren här år 1828. Den var känd som Belle Toute och var ett 14 meter högt och runt stentorn som stod högst upp på klipporna. Tyvärr kom fyrljuset så högt upp att det ibland försvann bland låga moln. Trots detta var fyren i bruk ända till slutet på 1800-talet då den övergavs. År 1902 togs en ny fyr i bruk för att varna för Beachy Head. Det är den fyrbyggnaden som finns kvar idag. Fyren ställdes 165 meter ut i vattnet från klippornas bas och är ett 43 meter högt, avsmalnande och runt stentorn med en lanternin i toppen. Konstruktionen tog två år. Man tvingades bygga en kassun och en linbana för att frakta män och material från toppen av klipporna ut till byggnadsplatsen. 3 660 ton granit från trakten användes till fyrtornet. Fyren målades i vita och röda band och bemannades av tre fyrvaktare innan den helautomatiserades år 1983. Fyrljuset ger två vita blänk var tjugonde sekund. Lysvidden är 42 kilometer (22,68 sjömil).
försvinner nästan under de massiva kalkstensklipporna Fyren byggdes i början av 1900-talet under överinseende av sir Thomas Matthews, chefsingenjör för Trinity House, Storbritanniens högsta fyrmyndighet. Överst till höger: Den klippiga halvö som fyren står på blir synlig vid lågvatten men fyrtornet är oftast omgivet av havet. Det är ett populärt fritidsnöje att segla runt fyren bland semestrande från den närliggande kuststaden Eastbourne. Höger: När mörkret faller över Beachy Head skickar fyren ut sitt klara, livräddande sken som hjälper sjöfarande förbi de farliga klipporna.
Namnförvirring Namnet Beachy Head har faktiskt ingenting att göra med ordet ”beach” (strand). Det är istället en förvanskning av ”Beauchef”, det gamla normandiska namnet för udden som betyder ”vacker udde”. Namnet går tillbaka till det normandiska styret i England, som började i slutet av 1000-talet. År 1317 hade namnet blivit ”Beaucheif” för att år 1724 ha förvandlats till Beachy Head. Den ursprungliga fyren Belle Toute gjordes senare om till privatbostad. År 1999 flyttade man fyren 17 meter inåt land och bort från klipporna eftersom den riskerade att tippa i havet.
Beachy Head, East Sussex, England
• London ENGLAND
Dover • Calais • • Hastings
• Portsmouth
13
Beachy Head fyr, East Sussex
FRANKRIKE
La Vieille Finistère, Frankrike • La Vieille är en av Frankrikes mest berömda fyrar. Den tronar på toppen av klippön känd som La Gorlebella, bretonska för ”klippan längst bort”, strax utanför Finistères nordvästra udde.
Vänster: La Vieille fyr omges av
• Fyren är en av flera som varnar för farliga klippor och områden med starka strömmar i farvattnet känt som Raz de Sein.
närliggande ön Ile de Sein,
• Det var en stor bedrift att fyren byggdes över huvudtaget eftersom det bara gick att ta sig ut till klippön under vissa perioder i månvarvet när strömmar och tidvatten tillät.
farliga klippor och höga vågor. Fyrens väggar är konstruerade av grå granitblock från den medan hörnen och basen är i slaggbetongblock belagda med blå granit. Man valde tornets form så att fyren inte skulle kunna förväxlas med Tévennec fyr i närheten. Överst till höger: Det 27 meter
På grund av de mycket svåra vind- och sjöförhållanden som ofta råder vid La Gorlebella och ute i den våldsamma sjön utanför Pointe du Raz, var det nära att fyren La Vieille inte byggdes över huvudtaget. Det gick tio år mellan förstudierna och dagen då fyren äntligen kunde tändas. I november år 1861 la den franska fyrkommissionen fram ett förslag om att man skulle undersöka möjligheterna att bygga en fyr på klippön La Gorlebella. Men innan de förberedande studierna ens kunde påbörjas sköts planerna upp på grund av penningbrist och andra pågående fyrprojekt. Först tio år senare, år 1872, togs idén upp igen bara för att än en gång läggas på hyllan. Den gången på grund av att en tjänsteman inom fyrmyndigheten menade att svårigheterna att ta sig ut till klippön var så stora att projektet nog måste skrinläggas. Trots detta lyckades man år 1879 ta sig ut till La Gorlebella och göra en bedömning av strömmarna och ankringsmöjligheterna på ön. Man fann att klippan mer eller mindre konstant omges av kraftiga strömmar och att de få skyddade landningsplatser som finns bara är tillgängliga under korta perioder åt gången. I själva verket gick det bara att nå klippan från den norra sidan och då bara under tre dagar på vardera sida om ”kvartsmåne”. Trots svårigheterna lyckades lokala fiskare göra fast förtöjningspunkter i klippan så att man kunde bygga en enkel stenkaj. Året därpå byggdes kajen ut för att man skulle kunna lasta av byggnadsmaterial. Det var svårt att komma till och från klippön, men väl på plats var själva arbetet faktiskt mindre farligt än på många andra fyrbyggnadsprojekt. Klippön reser sig 14 meter över havet vid högvatten och var tillräckligt stor och bred för att i säkerhet kunna bygga en bastant grund på. Själva fyren började byggas år 1881. Murarna arbetade fem månader om året tills fyren stod färdig år 1887 och kunde tändas för första gången den 15 september samma år.
höga fyrkantiga granittornet är försett med kreneleringar, en fyraltan och en lanternin som visar vitt, rött eller grönt sken beroende på vilken riktning man kommer från. Höger: Från sin position högt upp på klippön La Gorlebella blickar La Vieille fyr ut över den förrädiskt krabba sjön i Raz de Sein. Den bastanta fyren ser ut att vara beredd på allt som havet kan tänkas utsätta den för.
Finistère, Frankrike
La Vieille fyr, Finistère
Arbetarrevolt La Vieille var den näst sista fyr som automatiserades i Frankrike; det skedde år 1995. Omläggningen försenades eftersom fyrvaktarna vägrade utföra det nödvändiga arbetet; det förde ju med sig att de förlorade sitt livsuppehälle.
• Morlaix • Brest
Saint-Malo •
• Quimper Rennes •
15
• Vannes
Eddystone Engelska kanalen, England • Englands mest berömda fyr, Eddystone, står på en klippa som piskas av vågorna utanför den engelska sydvästkusten.
Vänster: Den nuvarande
• Fyren är från sent 1800-tal och varnar för ett område med farliga klippor i Engelska kanalen.
efter John Smeatons tidigare
• Det var den första fyren som helautomatiserades i England. Den styrs idag från ett kontrollcenter 435 kilometer därifrån.
fyren uppfördes år 1882 strax sydost om vad som fanns kvar fyrbyggnad. Det 51 meter höga runda tornet ritades av James Douglass som införlivade och förbättrade vissa av Smeatons idéer. När helikopterplattan inte används täcks den ofta av
Fyren Eddystone står i ett förrädiskt rev i Engelska kanalen, 21 kilometer sydväst om den livliga hamnen och viktiga örlogsbasen i Plymouth. Innan fyren uppfördes krävde ”The Stone” – som klippan kallas i folkmun – många offer bland de förbipasserande fartygen. Upp till femtio fartyg om året förliste på klipporna. Den första fyren på platsen var ett åttkantigt trätorn konstruerat av Henry Winstanley, en handelsman som redan hade förlorat två skepp på Eddystone-klippan. Tornet lystes upp med stearinljus och fick byggas upp igen inom ett år. Fyra år senare sveptes tornet iväg under en svår storm tillsammans med fyrvaktarna och Winstanley själv. Den tredje fyren var ett runt trätorn som fick invändigt stöd av en skeppsmast. Fyren ritades av sidenhandlaren John Rudyerd och uppfördes år 1709. Den överlevde ända till år 1755 då den började brinna. Under tiden fyrvaktarna kämpade mot elden regnade smält bly från lanterninens tak ner på dem. När en av fyrvaktarna dog tolv dagar senare, hittade obducenten en 200 gram stor blyklump i mannens mage. Vid det här laget hade Eddystone-fyren bevisat sin vikt i guld för sjöfarten i Engelska kanalen. Ett fyrskepp ankrades därför på platsen tills man kunde bygga ett nytt torn, den här gången i sten. År 1759 stod det nya stentornet färdigt. Det ritades av John Smeaton som använde formen av en ekstam som inspiration. Tornet konstruerades av granitblock som fogades ihop med laxstjärtsförbindning och ett snabbtorkande cement som var Smeatons egen uppfinning. På 1870-talet hittade man sprickor i stenen som fyren stod på och man beslöt därför att överge fyren. Den fjärde och nuvarande fyren är ett runt stentorn som tändes första gången år 1882.
sjöfåglar. Överst till höger: För att få större styrka i fyrtornet användes större stenblock och laxstjärtsförbindning, men inte bara i ändarna utan också mellan lagren av stenblock. När tornet automatiserades år 1982 la man till en helikopterplatta för att underlätta framtida underhållsarbete. Höger: Den nuvarande lanterninen har ett vitt ljus som blinkar var tionde sekund och ljuset syns på 41 kilometers (22,14 sjömil) håll från havet. Mistluren ger tre signaler var 60:e sekund.
En flamma av hopp Den första fyren vid Eddystone uppfördes när England låg i krig med Frankrike. En dag blev Winstanley och hans mannar tillfångatagna av besättningen på ett franskt krigsskepp. När nyheten nådde kung Ludvig XIV gav han genast order om att de skulle släppas med förklaringen: ”Frankrike ligger i krig med England, inte med mänskligheten.” Den övre delen av John Smeatons fyr monterades försiktigt ner och skeppades till Plymouth där den monterades ihop igen som ett minnesmärke över den banbrytande ingenjören. Resten av tornet står kvar på Eddystone.
Engelska kanalen, England
Eddystone fyr,
ENGLAND
Engelska kanalen
• London
• Bristol
• Portsmouth • Exeter • Plymouth • Falmouth
Engelska kanalen • Cherbourg
17 FRANKRIKE