hoppade in i bilen stannade tiden upp för en sekund. Rånaren med automatvapnet riktade pipan rakt mot oss, som en hård hälsning. Ylva kröp ihop och blundade, greppet runt min arm var hårt. Rånaren hoppade in i bilen, de försvann från torget med en rivstart och allt blev tyst. »Men gud«, sa hon och tittade på mig. »Hur kunde du? Kom ni undan?« Kvinnan med barnet satt som förstenad bakom vagnen och jag kunde ana hur hon darrade av rädsla. Några kom ut från livsme delsbutiken. »Ja, vi kom undan«, svarade jag och började gå. Hon höll min arm. Vi lämnade det nakna trädet ensamt i kylan. »Men hur kändes det? Hur mycket fick ni?« Jag svarade inte, bad henne bara komma med mig vidare. Jag ville visa henne fler av de tatuerade ögonblicken. Stunder som reflekte rade mitt liv, mitt riktiga jag. En kvarterskrog i en förort. Dunka-dunkat hördes ända ut på gatan, kön var lång, folk stock ade sig i dörröppningen för det var trängsel i garderoben. Vi gled förbi vakterna, man fick nästan bli lite bufflig för att komma fram, hon tog min hand för att hänga på. Vi passerade några blackjack bord och kom fram till ett stort rum med soffor runt väggarna och fåtöljer. Varenda sittplats var upptagen och rummet sluddrade halv fylla. »Ja, jag ser dig«, sa hon. »Hur gammal är du?« »Tja, runt tjugosju kanske.« Jag satt i en fåtölj, på armstödet satt en ung tjej i kort kjol med ett glas. Hon höll en arm runt mina axlar. »Du ser mannen som sitter i soffan till höger om mig.« »Ja, vem är det?« Vi fick tala nära varandra för att höra vad den andra sa. Musiken spelades på allt högre decibel. Mannen till höger var ganska stor och bredaxlad. Mörk, invandrare med guldkedja och uppknäppt 12
Jag är wanted.indd
12
09-07-06
16.37.21