9789144079714

Klinisk handledning ur ett KBT-perspektiv Klinisk handledning utgör en central del i utbildningen av blivande psykologer och psykoterapeuter. Klinisk handledning spelar också en viktig roll inom olika människovårdande yrken. Det är varje vårdgivares ansvar att tillhandahålla högkvalitativ handledning för sina anställda.

För den erfarne handledaren vill Handledningens ABC erbjuda en stringent och grundlig överblick över handledningsområdet samt konkreta tips kring hur man utövar och ger bra handledning. För studenten erbjuder boken en sammanfattning av hur man lär och skaffar sig fingertoppskänsla i utövandet av handledning vad gäller teoretiska, praktiska och etiska aspekter.

Handledningens Abc Klinisk handledning ur ett KBT-perspektiv

| Handledningens Abc

Handledningens Abc

Elisabeth Breitholtz (red.)

Redaktör Elisabeth Breitholtz är leg. psykolog, fil.dr i psykologi och verksam som legitimerad psykoterapeut och handledare i kognitiv beteendeterapi. Övriga medförfattare är: Therese Anderbro, Mehrdad Beigi, Maja Fläcke, Sara Isling, Dan Katz, Mikael Malmberg, Johanna Morén, Erik Rautalinko, Liv Svirsky, Ulrika Thulin och Ellinor Öberg. Samtliga medförfattare är erfarna leg. psykologer och leg. psykoterapeuter, samt handledare i kognitiv beteendeterapi.

Handledningens ABC är avsedd att utrusta såväl handledare som de handledda med de verktyg de kan tänkas behöva för god och effektiv handledning.

Art.nr 36053

Elisabeth Breitholtz (red.)

www.studentlitteratur.se

978-91-44-07971-4_01_cover.indd 1

2013-06-19 10.55

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares begränsade rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt Bonus Presskopias skolkopieringsavtal, är förbjuden.

För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Presskopia.

Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare.

Denna trycksak är miljöanpassad, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 36053 ISBN 978-91-44-07971-4 Upplaga 1:1 © Författarna och Studentlitteratur 2013 www.studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Omslagslayout: Francisco Ortega Omslagsbild: Shutterstock/yienkeat Printed by Holmbergs i Malmö AB, Sweden 2013

978-91-44-07971-4_01_book.indd 2

2013-06-19 09:55

Innehåll

Förord 7 Författarpresentationer 13 Inledning 17 K apitel 1

Introduktion till klinisk handledning 19

E l i s a bet h Br e i t holt z Introduktion 19 Handledningens natur 20 Faktorer som försvårar handledning 21 Skillnader mellan utbildnings- och driftshandledning 22 Forskning och handledning 25 Handledarkompetens 25 Karakteristiska hos en bra handledare 27 Dåliga eller ineffektiva handledare 30 Vikten av en utbildning till handledare 31 Hur boken kan användas 31 K apitel 2

Juridik, etik och moral vid handledning 33

L i v S v i r sk y & Da n K at z Introduktion 33 Juridik 34 Begrepp och definitioner 35 Lagar som reglerar detta yrkesområde 37 Handledning i olika verksamheter 43 Sammanfattning 46 Etik och moral 47 © F ö r fat ta r na och S t uden t li t t e r at u r

978-91-44-07971-4_01_book.indd 3

3

2013-06-19 09:55

Innehåll K apitel 3

Teorier om handledning 57

M e h r da d Be igi Introduktion 57 Definition 58 Handledningsmodeller 59 Pragmatiska modeller 60 Utvecklingsmodellen 61 Terapibaserade modeller för klinisk handledning 64 KBT-modellen för handledning 65 Evidensbaserad modell för handledning 69 Kolbs inlärningsmodell 72 Den evidensbaserade modellens olika versioner 73 K apitel 4

Handledningsformat 81

T h e r e se A n de r bro Introduktion 81 Individuell handledning 82 För- och nackdelar med det individuella formatet 82 Att strukturera individuell handledning 82 Grupphandledning 83 För- och nackdelar med gruppformatet 83 Dokumentation 88 Team- och kamrathandledning 88 Rapport- och feedbackformat 89 Utbildningshandledning 92 Driftshandledning 95 K apitel 5

Metoder och tekniker för klinisk handledning 99

S a r a I sl i ng & Joh a n na Mor é n Introduktion 99 Handledningens roll och syfte 99 Inlärning 101 Handleda på olika utbildningsnivåer 102

4

978-91-44-07971-4_01_book.indd 4

© F ö r fat ta r na och S t uden t li t t e r at u r

2013-06-19 09:55

Innehåll

Hur vet man som handledare vad de handledda behöver öva på? 102 Hur får man till övningar och rollspel? 103 Feedback 104 Hinder hos handledare och handledda för att öva mer 105 Övningar under grundläggande psykoterapeututbildning 106 Övningar på psykoterapeututbildningen 112 Bilaga 5.1 Fallbeskrivning, Första samtalet 118 Bilaga 5.2 Övningar, Medveten närvaro 119 Bilaga 5.3 Övning, Egna värden 119 K apitel 6

Föreberedelser inför handledning 121

M aja F l äc k e & U l r i k a T h u l i n Introduktion 121 Ställningstagande inför handledning 121 Mål och fokus för handledning 123 Handledarstil och handledarbeteenden 125 Strukturera handledningen 126 Bilaga 6.1 Sessionsrapport 139 Bilaga 6.2 Behandlingsrapport 140 K apitel 7

Den första fasen: handledning med en ny grupp 143

M i k a e l M a l m be rg & E l l i nor Öbe rg Introduktion 143 Att främja ett tryggt gruppklimat 144 Tydliga beteendemål som främjar gruppklimat 147 Tydliga aktivitetsmål och kontinuerlig avstämning 147 Uppmärksamma grupprocesser 148 Tydliga syften med handledningen 148 Aktivt deltagande 149 Homogenitet 149 Fördelar med gruppformatet 150 Förmedla acceptans och empati 150 Hantera ångest 151 Hjälpande feedback 151

© F ö r fat ta r na och S t uden t li t t e r at u r

978-91-44-07971-4_01_book.indd 5

5

2013-06-19 09:55

Innehåll

Uppmuntra att dela information 152 Utvecklingsmodellen 153 Självmedvetenhet 154 Teoretiska modeller för självmedvetenhet 154 Att utveckla professionell självmedvetenhet 156 Egenterapi 159 Vanliga svårigheter i början på en behandlingskontakt 159 Allmänna förhållningssätt till klienter 160 Det terapeutiska sammanhanget 160 Svåra situationer i terapier 161 Bilaga 7.1 Formulär för att registrera närvaro m.m. 164 Bilaga 7.2 Tågordning 165 Bilaga 7.3 Tema handledning 167 Förslag på teman för handledningstillfälle 2–4 167 K apitel 8

Mellanfasen av handledning 169

E r i k R au ta l i n ko Introduktion 169 Skapa mål 170 Skapa engagemang 172 Ge återkoppling 175 Ta emot kritik och be om synpunkter 178 Hjälpa till med problemlösning 182 Förbättra handledningsrelationen 184 Att avsluta handledningen 190 K apitel 9

Avslut i handledning och handledning på avancerad nivå 193

E l i s a bet h Br e i t holt z Introduktion 193 Utvecklandet av ett gott samarbetsklimat 194 Att främja lagarbete 196

Referenser 211

6

978-91-44-07971-4_01_book.indd 6

© F ö r fat ta r na och S t uden t li t t e r at u r

2013-06-19 09:55

Förord

Den första utbildningen i beteendeterapi i Sverige arrangerades i Uppsala läsåret 1969–70 med Anders Engquist, Suzanne Oxhammar och mig som handledare. Ingen av oss hade någon handledarutbildning (eller ens terapeut­ utbildning) av det enkla skälet att det inte existerande någon sådan i Sverige vid den tidpunkten. Den första handledarutbildningen arrangerades som en försöksverksamhet av UHÄ 1974–75, initierad av den då pågående Psyko­terapiutbildningsutredningen (1976). Den ägde rum i Psykoanalytiska föreningens lokaler i Gamla Stan och jag var den enda beteendeterapeuten tillsammans med 15 psykodynamiker. Den första utbildningen i beteendeterapeutisk handledning skedde vid Institutionen för tillämpad psykologi, Uppsala universitet, 1978–79 med mig som examinator. Sedan dess har ett antal utbildningar för handledare arrangerats av Beteendeterapeutiska föreningen och av olika universitetsinstitutioner, vilket gör att vi i dag har långt över 100 utbildade handledare i KBT. Varför behövs det psykoterapihandledning?

Den viktigaste orsaken är sannolikt att de som ansvarar för utbildningen är rädda för att om terapeutkandidater inte får handledning skulle de riskera att göra sådana misstag i terapin att deras klienter får en allvarlig försämring och i värsta fall kanske suiciderar. Man utsätter helt enkelt inte patienter för sådana risker. Inom somatisk vård är det ju också så att läkare och sköterskor inte får utföra olika medicinska procedurer utan att först ha fått utbildning och handledning i dessa.

Finns det empirisk forskning om handledning?

Det finns förvånansvärt lite empirisk forskning om psykoterapihandledning och det mesta som finns är av typen enkäter till handledda rörande vad de © F ö r fat ta r na och S t uden t li t t e r at u r

978-91-44-07971-4_01_book.indd 7

7

2013-06-19 09:55

Förord

tyckte om handledningen. Såvitt jag vet finns det inga experimentella studier där man randomiserat terapeutkandidater till handledning respektive ingen handledning. Detta gör att man, i dagens era av evidensbaserad psykoterapi och medicin, inte kan säga att psykoterapihandledning är evidensbaserad.

Det finns helt enkelt inga empiriska studier som visar att terapeutkandidater som får handledning blir mer kompetenta och deras klienter förbättras i större utsträckning, och försämras i mindre utsträckning, än vad som skulle vara fallet om handledning inte förekom inom psykoterapiutbildningen.

Denna brist på empiri delar handledningen för övrigt med en annan del av de flesta psykoterapiutbildningar, nämligen egenterapin.

När vi nu av etiska skäl inte kan randomisera terapeutkandidater till en kontrollgrupp, som inte får handledning, finns det då något annat sätt att göra en randomiserad studie? Analogt med psykoterapiforskning skulle man kunna göra en placebokontrollerad studie. Förutsättningen är att man utifrån den begränsade empiri som finns och teoretiska överväganden kan specificera vilka faktorer i handledningsprocessen som man tror är verksamma komponenter, eller åtminstone viktiga för terapeutkandidatens tillägnande av nödvändiga färdigheter. De övriga komponenterna som förekommer i handledningen kan man kalla för ”common factors” i analogi med vad som görs inom psykoterapiforskningen. Om detta låter sig göras, vilket jag tror är möjligt, så kunde man ha två grupper av handledare; den ena som enbart får använda sig av common factors och den andra som dessutom får använda de specifika faktorerna.

Terapeutkandidaterna randomiseras till respektive kategori av handledare.

Sedan låter man ”blinda” oberoende bedömare skatta terapeutkandidaternas kompetens varje termin under utbildningens gång. Om de specifika faktorerna är viktiga för terapeutkandidaternas utveckling av kliniska färdigheter borde den andra betingelsen leda till signifikant bättre resultat.

Ett ytterligare sätt är att jämföra två olika modeller för psykoterapihandledning mot varandra. Här är det viktigt att välja två modeller som överlappar varandra så lite som möjligt vad gäller de komponenter som ingår. Ju större överlappning det är desto mindre skillnad kan man förväntas få och därigenom behövs desto fler försökspersoner för att ha tillräcklig statistisk ”power” att kunna visa en signifikant skillnad om det finns någon. En studie av detta slag förutsätter naturligtvis att det är kliniskt och pedagogiskt rimligt att använda bägge de tänkta modellerna så att man inte har signifikanta skillnader i modellernas trovärdighet hos kandidaterna från början.

8

978-91-44-07971-4_01_book.indd 8

© F ö r fat ta r na och S t uden t li t t e r at u r

2013-06-19 09:55

Förord

Det bör alltså gå att göra bra och relevanta randomiserade studier på KBT-handledning om man hoppar över det första steget; att jämföra handledning mot ingen handledning. Man får helt enkelt acceptera antagandet att kandidater som får handledning av utbildade, kompetenta handledare kommer att förbättras mer vad gäller sina terapeutiska färdigheter än de som inte erhåller någon handledning under utbildningens gång.

Examination Som handledare har man förutom den pedagogiska funktionen också en examinerande funktion, även om man inte är formell examinator. Hand­ ledaren är dock den enda person som har den nödvändiga informationen om hur den handledde fungerar i terapisituationer för att kunna bedöma om personen kan godkännas eller inte. För att en examinator, teoretiskt sett, skulle kunna ha samma underlag krävs det att varje terapisession och varje handledningssession finns inspelade och arkiverade så att examinatorn kan titta igenom dessa för att bilda sig en egen uppfattning. Dessutom måste allt skriftligt material arkiveras och kunna ingå i examinatorns bedömning.

Detta förfarande faller naturligtvis på sin egen orimlighet; examinatorn kan inte se igenom ca 60 timmar terapi och 120 timmar handledning på grundutbildningsnivå och betydligt mera på specialistnivå. Examinatorn måste helt enkelt lita på handledaren men bör också intervjua den handledde för att få hans/hennes bild av det hela.

Den examinerande funktionen upplevs av många handledare, särskilt de nyutbildade, som det svåraste man har att göra som handledare och många gånger väljer man att fria i stället för att fälla då man inte vill, eller inte har tillräckligt civilkurage för att utsätta sig för de konsekvenser, emotionella och andra, som det ofta innebär att underkänna en terapeutkandidat. Detta innebär dock att man sviker tredje part, dvs. de klienter som den aktuella terapeutkandidaten kommer att behandla i framtiden! Som handledare och som examinator inom terapeututbildningar på både grund- och specialistnivå borde man inte kunna smita ifrån detta ansvar. Men detta sker tyvärr alltför ofta utan att det blir några som helst konsekvenser för handledare eller examinator. Jag har aldrig hört talas om någon handledare eller examinator som blivit anmäld för oetiskt beteende på grund av att man godkänt en terapeutkandidat som egentligen borde ha underkänts. Däremot händer det motsatta då och då, dvs. att en terapeutkandidat som blivit underkänd anmäler handledare och © F ö r fat ta r na och S t uden t li t t e r at u r

978-91-44-07971-4_01_book.indd 9

9

2013-06-19 09:55

Förord

examinator till olika instanser som man tror kan upphäva beslutet. Det kanske bör påpekas att inom högskola och universitet är det så att en examinators beslut i ett examinationsärende inte kan omprövas av en högre instans.

För att handledarens arbete skall underlättas i den svåra examinationsfunktionen kan man använda sig av specifika skattningsskalor som handlar om terapeutens färdigheter/kompetens i olika avseenden. Inom Beteendeterapeutiska Föreningens handledarutbildning 1996 tog jag, tillsammans med de terapeuter som gick denna utbildning, fram en skala för att inom terapeututbildningar på olika nivåer kunna bedöma kandidatens färdigheter.

Skalan ”Bedömning av terapeutisk kompetens i beteendeterapi” består av 31 variabler som skattas från 0–4. Gränser för godkänt på grundutbildningsnivå varierar från 1–3 medan på specialistnivå måste kandidaten ha maxvärdet 4 på samtliga variabler. Skalan har använts på många olika utbildningar, både inom och utanför Beteendeterapeutiska Föreningen, men några psyko­ metriska data finns ännu inte för skalan.

Ett alternativ som används av vissa utbildningsanordnare är ”Cognitive Therapy Scale” (Young & Beck, 1980) och dess efterföljare ”Cognitive Therapy Scale-Revised” (Blackburn et al., 2001) respektive ”Cognitive Therapy Adherence and Competence Scale” (Barber et al., 2003). Samtliga dessa skalor har dock problemet att de är utvecklade för att mäta följsamhet till en terapimanual och kompetens i utförandet av den aktuella terapin hos terapeuter som ingår i ett forskningsprojekt. Flera av de ingående variablerna är specifikt orienterade mot den aktuella manualen och passar inte särskilt bra för en allmän KBTutbildning. Ett mellanting som beskrivs av Kuyken och Tsivrikos (2009) kallas för ”Evaluation of Therapist Behavior Form”. Den innehåller fyra frågor som skattas i skalan 0-6 och handledaren skall väga in all information som man har om terapeutkandidaten i sina skattningar. Frågorna gäller terapeutens kompetens, allmänna KBT färdigheter, flexibilitet och interpersonella färdigheter.

I åtminstone en studie har man visat ett signifikant samband mellan poäng på skalan och grad av förbättring hos deprimerade patienter efter KBT. Vad göra om underkännande?

Om en terapeutkandidat underkänns av sin handledare och examinator skall man få en andra chans att klara av delkursen. Detta kan antingen ske i form av grupphandledning i en ny grupp eller som individuell handledning, vilket naturligtvis är dyrare för utbildningsanordnaren.

10

978-91-44-07971-4_01_book.indd 10

© F ö r fat ta r na och S t uden t li t t e r at u r

2013-06-19 09:55

Förord

En kategori av underkända terapeutkandidater är de som inte uppvisar allvarliga färdighetsbrister; man har helt enkelt inte utvecklats tillräckligt mycket under utbildningens gång för att uppfylla kriterierna för godkänt. För sådana personer kan den ”andra chansen” starta terminen efter det man blivit underkänd. En kandidat i denna kategori ligger förmodligen i den vänstra svansen av normalfördelningen vad gäller hur lätt man har att tillägna sig nya terapeutiska färdigheter.

Om kandidaten däremot har uppvisat allvarliga brister i sådana basala färdigheter som man har undervisats om tidigare i utbildningen (t.ex. intervjuer i beteendeanalyssyfte, exponering m.m.) anser jag det nödvändigt att han/hon först, i form av videobandade rollspel, måste visa att man har tillägnat sig de nödvändiga färdigheterna innan man ges den andra (och sista) chansen att klara av detta moment. Först när man har godkänts på detta får man en ny klient och den nya handledningen kan börja. I vissa fall kommer kandidaten aldrig att klara av denna uppgift och godkännas på utbildningen, vilket jag anser är helt i sin ordning. Det kan inte vara en mänsklig rättighet att bli psykoterapeut!

Vad är unikt med denna bok?

I boken Handledningens ABC tas (nästan) ett helhetsgrepp på psykoterapihandledning ur ett KBT-perspektiv. Efter en introduktion av bokens redaktör handlar de enskilda kapitlen om Juridik, etik och moral vid handledning, Teorier om handledning, Handledningsformat, Metoder och tekniker för klinisk handledning, Föreberedelser inför handledning, Den första fasen: handledning med en ny grupp, Mellanfasen av handledning och Handledning på avancerad nivå. Det enda jag saknar i boken är en detaljerad diskussion om examination vid handledning och randomiserade forskningsstudier om effekter av handledning. Därför har jag tagit mig friheten att uttrycka mina egna åsikter om dessa ämnen i detta förord; en frihet som man kan ta sig när man skriver förord. Detta är en bok som kommer att få stor användning inom framtida handledarutbildningar i KBT. Lars-Göran Öst Professor emeritus i klinisk psykologi Stockholms universitet

© F ö r fat ta r na och S t uden t li t t e r at u r

978-91-44-07971-4_01_book.indd 11

11

2013-06-19 09:55

978-91-44-07971-4_01_book.indd 12

2013-06-19 09:55

Förfat tarpresentationer

Elisabeth Breitholtz. MD, leg psykolog, leg psykoterapeut, handledare i kognitiv beteendeterapi. Klinisk psykolog på BUP-kliniken i Västerås. Tidigare Lektor i Klinisk Psykologi vid Stockholms Universitet.

Har intresserat sig för och forskat kring Generaliserat Ångestsyndrom (GAD) hos barn och vuxna. Arbetar med KBT-behandling av GAD för barn och unga (individuellt och i grupp). Handleder blivande och yrkesverksamma KBT-psykologer. Är kapitelförfattare i KBT inom psykiatrin samt KBT inom barnpsykiatrin.

Therese Anderbro. MD, leg psykolog, leg psykoterapeut, handledare i kognitiv beteendeterapi. Therese bedriver en egen psykoterapimottagning där hon arbetar med KBT-behandling för vuxna. Forskar även om psykologiska aspekter av diabetes och KBT-interventioner för vuxna med diabetes. Har tidigare arbetat som psykolog i primärvården. Handleder blivande och yrkesverksamma KBT-psykologer och är också regelbundet anlitad för föreläsningar om beteendemedicin och diabetes. Är medförfattare till boken ”Omvårdnad vid diabetes”.

Mehrdad Beigi. Leg psykolog, leg psykoterapeut och handledare i kognitiv beteendeterapi. Han har främst erfarenhet av psykologisk behandling av vuxna. Han handleder på grundläggande terapeututbildningar samt PTP psykologer och andra personal inom psykiatri, primärvården och socialtjänsten.

Maja Fläcke. Legitimerad psykolog, legitimerad psykoterapeut och handledare i kognitiv beteendeterapi. Är sedan flertal år även utbildad i dialektisk beteendeterapi och arbetar kliniskt på DBT-teamet, BUP Stockholm.

Driver även eget företag med framför allt handledning och utbildning i © F ö r fat ta r na och S t uden t li t t e r at u r

978-91-44-07971-4_01_book.indd 13

13

2013-06-19 09:55

Författarpresentationer

DBT och KBT till kliniskt verksamma inom barn- och ungdomspsykiatrin och vuxenpsykiatrin. Handleder även psykologstudenter, samt föreläser om hbt-bekräftande KBT på psykoterapiutbildningar och för yrkesverksamma inom psykiatrin.

Sara Isling. Leg. psykolog, leg. Psykoterapeut och handledare i kognitiv beteendeterapi. Arbetar med KBT-behandling med framförallt vuxna.

Handleder blivande och yrkesverksamma psykologer. Arbetar idag 50 % i egen verksamhet och är 50 % anställd på Karolinska Institutet, Sektionen för Psykologi, Institutionen för klinisk neurovetenskap.

Dan Katz. Leg. psykolog och leg. Psykoterapeut och handledare i kognitiv beteendeterapi. Arbetar på egen mottagning i Stockholm samt handleder och undervisar på Stockholms Universitet och Karolinska Institutet. Tidigare arbetat inom vuxenpsykiatrin. Ansvarar för massmediefrågor åt Beteendeterapeutiska Föreningen, BTF. Mikael Malmberg. Leg. psykolog, leg. psykoterapeut och handledare i kognitiv beteendeterapi. Är även specialiserad inom beteendeanalytisk organisationsutveckling. Är idag verksam inom det egna företaget Utvecklingszonen AB där han arbetar kliniskt, handleder, utbildar och arbetar som organisationskonsult. Har i tidigare anställningar dels varit chef på olika nivåer och dels arbetat med olika typer av psykologuppgifter främst kliniskt arbete, kvalitetsarbete, metodutveckling och handledning. Har tidigare arbetat inom barn- och ungdomspsykiatrin.

Johanna Morén. Leg psykolog, leg psykoterapeut, handledare i kognitiv beteendeterapi. Arbetar inom vuxenpsykiatrin i öppenvård med patienter med komplexa vårdbehov. Ingår där i ett DBT-team, men även i ett multi­ disciplinärt team, för att kartlägga, behandla och samverka inom team och med vårdgrannar kring svåra ärenden. Har tidigare varit chef för en enhet där denna målgrupp har varit i fokus för insatser. Har även arbetat inom sedvanlig allmänpsykiatriskt öppenvård och dessförinnan med patienter med psykosproblematik. Handleder blivande och yrkesverksamma KBT-psykologer.

Erik Rautalinko. Fil. dr, leg. psykolog, leg. psykoterapeut och psykoterapihandledare i kognitiv beteendeterapi. Universitetslektor och verksam i eget 14

978-91-44-07971-4_01_book.indd 14

© F ö r fat ta r na och S t uden t li t t e r at u r

2013-06-19 09:55

Författarpresentationer

företag. Arbetar privat inom KBT med framför allt vuxna individer och sammanboende par. Har uppdrag inom utvärdering och utveckling av arbetsgrupper, samt psykoterapihandledning. Författare till boken ”Samtalsfärdigheter - stöd, vägledning och ledarskap”.

Liv Svirsky. Leg psykolog, leg psykoterapeut, handledare i kognitiv beteende­ terapi. Privat verksam som psykoterapeut och handledare. Arbetar med barn, ungdomar, vuxna och par. Handleder kliniskt verksam personal samt psyko­ logstudenter. Författare till flera böcker om KBT vid ångeststörningar och andra svårigheter hos barn och ungdomar, bland annat ”Föräldrahjälpen: förändra familjelivet med KBT” och ”KBT: att tillämpa metoden med barn och unga” samt kapitelförfattare i ”KBT inom barnpsykiatrin”. Har tidigare arbetat med behandling och forskning inom BUP samt med undervisning och som behandlare i forskningsprojekt på Stockholms universitet.

Ulrika Thulin. Fil dr, legitimerad psykolog, legitimerad psykoterapeut och handledare i kognitiv- beteendeterapi. Forskar om ångeststörningar hos barn och unga på Barn och ungdomspsykiatriskt forskningscentrum i Stockholm (KI/BUP). Tidigare anställd på psykologiska institutionen vid Stockholms universitet. Driver sedan många år egen psykoterapimottagning i Stockholm för barn, ungdomar och vuxna. Handleder både blivande och yrkesverksamma KBT psykologer. Skrivit boken “Mer än blyg – om social ängslighet hos barn och unga”, och är medförfattare i böckerna “KBT inom barn- och ungdomspsykiatrin” och “Ångestsjukdomar”.

Ellinor Öberg. Legitimerad psykolog, legitimerad psykoterapeut och hand­ ledare i kognitiv beteendeterapi. Klinisk psykolog på Beteende-analysgruppen i Stockholm. Arbetar med behandling för barn, ungdomar och vuxna och med handledning till personal. Handleder verksamheter inom psykiatri, habilitering, socialtjänst samt utbildningshandledning för blivande psykologer och psykoterapeuter vid Uppsala Universitet.

© F ö r fat ta r na och S t uden t li t t e r at u r

978-91-44-07971-4_01_book.indd 15

15

2013-06-19 09:55

978-91-44-07971-4_01_book.indd 16

2013-06-19 09:55

Inledning

Varför en bok om handledning?

Klinisk handledning utgör en central del av utbildningen av blivande psyko­ loger och psykoterapeuter. Klinisk handledning spelar också en central roll inom olika människovårdande yrken. Det är varje vårdgivares ansvar att tillhandahålla högkvalitativ handledning för sina anställda.

Klinisk handledning som forskningsområde (modeller och verkningsmekanismer) är ett eftersatt område och praktisk litteratur inom området är svårfunnen. Detta trots att det är en tungt vägande del vad gäller examinationen av den typen av utbildningar som syftar till att de handledda ska bedriva vård av utsatta grupper. Verksamma handledare och handledda på olika handledarutbildningar har länge efterfrågat den typ av kokbok med praktiska tillvägagångssätt för god handledning vilken denna bok syftar till att utgöra. Avsikten är att förse läsaren med en bok som levererar praktisk information på ett lättillgängligt och överskådligt sätt.

För den erfarne handledaren vill boken erbjuda en stringent och grundlig överblick över handledningsområdet samt konkreta tips kring hur man utövar och ger bra handledning. För studenten erbjuder boken en sammanfattning av hur man lär och skaffar sig fingertoppskänsla i utövandet av handledning vad gäller teoretiska, praktiska och etiska aspekter.

I bokens olika kapitel lyfts de viktigaste aspekterna ut och betonas på ett tydligt sättenom punktlistor och faktarutor. Kapitlen är organiserade på ett logiskt och lättförståligt sätt vad gäller olika tillämpningsområden. Teori och forskning vävs kontinuerligt in i varje kapitel, men tyngdpunkten ligger på den praktiska tillämpningen. Det tål att återigen betona att tyngdpunkten i © F ö r fat ta r na och S t uden t li t t e r at u r

978-91-44-07971-4_01_book.indd 17

17

2013-06-19 09:55

Inledning

boken ligger på att utrusta handledare och de handledda med de verktyg de kan tänkas behöva för god och effektiv utövning.

Boken tar fasta på grunderna i klinisk handledning både utifrån utbildningen och utvärderingen av själva utövandet. I kapitel ett introduceras läsaren i aktuella förhållanden gällande klinisk handledning. En översikt över bra och dålig handledning presenteras. I kapitel två förklaras och beskrivs juridiska och etiska aspekter av klinisk handledning. Kapitel tre redogör för olika aktuella modeller för handledning samt presenterar en praktisk modell för konkret utövande. Kapitel fyra och fem beskriver detaljerad information kring olika handledningsformat och dess utförande. Både individ- och gruppformat belyses här. I kapitel sex betonas vikten av förberedelse inför igångsättandet av handledning för att ge den så bra förutsättningar som möjligt att fungera effektivt. Detaljer kring målsättning, planering av tiden man har till sitt förfogande, dokumentationsprocedurer, struktur och utvärdering på ett etiskt korrekt sätt beskrivs i detta kapitel. Kapitel sju, åtta och nio går igenom de olika faserna i en handledningsprocess med fokus på vilka uppgifter man står inför, vilka färdigheter som krävs i varje fas och obligatoriska aktiviteter för dessa. De tar även upp aspekter av förhållandet handledare–handledd och förslag ges på hur man kan lösa vanligt uppkomna problem vad gäller handledning.

Handledningens ABC täcker grundläggande färdigheter såsom upprättandet av mål i handledning, utvärdering, och problemlösning. Boken tar även upp och adresserar specifika handledningsstrategier, t.ex. beträffande undervisning, mentorskap och konsultation. Vidare förklaras hur man kan dokumentera handledning via specifika tekniker, som genom användandet av inspelning.

Elisabeth Breitholtz, Västerås april 2013.

18

978-91-44-07971-4_01_book.indd 18

© F ö r fat ta r na och S t uden t li t t e r at u r

2013-06-19 09:55

Kapitel 1

Introduktion till klinisk handledning E l isa bet h Br e i t holtz

Introduktion Klinisk handledning är ett specialistområde inom människovårdande yrken som tillskrivs allt större vikt. All väsentlig kunskap inom dessa yrken lärs ut via handledning. Teoretiska kurser på avancerad nivå kompletteras med obligatoriska moment av praktisk tillämpning som examineras via klinisk handledning. En viktig aspekt som behöver lyftas fram är att utbildningen till psykoterapeut innebär att den examinerande handledningen oftast sker på den handleddes ordinarie arbetsplats, med det specifika klientel som detta innebär för den handledde. Detta betyder att den centrala delen av examinationen egentligen sker utanför klassrumssituationen. Genomgångna utbildningar på grundnivå kräver dessutom fortsatt handledning efter examen; många specialistjobb, t.ex. inom missbruksvård, barn- och ungdomspsykiatri, kräver handledning utifrån arbetsplatsens speciella förutsättningar för att man ska kunna avancera inom sitt respektive gebit. Klinisk handledning inom ramen för en arbetsplats specifika sammanhang är också en garanti för patientsäkerhet. Det är under vägledning av en erfaren handledare som yrkesutövarna, oavsett vad de arbetar med, kan utveckla färdigheter vilka är nödvändiga för att agera kompetent och etiskt korrekt, och vara effektiva som hjälpare.

Vad som är viktigt att notera är att handledning i framtiden kommer att spela en allt större roll för att undvika oetisk yrkesutövning. På detta sätt vinner handledning som disciplin mark när det gäller att säkerställa att man bedriver behandling utifrån Socialstyrelsens riktlinjer för evidens­ baserad behandling. Även om klinisk handledning börjar tilldra sig ett större intresse som © F ö r fat ta r na och S t uden t li t t e r at u r

978-91-44-07971-4_01_book.indd 19

19

2013-06-19 09:55

Elisabeth Breitholtz

forskningsområde ligger handledarutbildningar efter när det gäller format, innehåll och examination. Alltför ofta når man certifierad handledarstatus endast genom att ha tillräckligt med klinisk erfarenhet samt att vara en allmänt erkänd duktig terapeut, snarare än att vara en produkt av formell utbildning med träning i rollen som klinisk handledare. Som det ser ut i dag sker heller ingen granskning av handlarkompetensen. De flesta handledare förlitar sig på sin egen gedigna erfarenhet av klientarbete samt kunskaps­ inhämtning baserad på egen handledning. Status i dag är att allt för få erfarna handledare får handledning på sin egen handledning. Detta resulterar i att dagens handledare förlitar sig på att deras egen handledning fungerar bra och att denna kan användas som modell för andras handledning. Detta för i sin tur med sig att de mest renommerade handledarna förlitar sig på, och för vidare, ad hoc-lösningar på handledning. De använder samma struktur och metoder som deras handledare använt med dem. Även om det finns mycket gott att hämta från detta, så riskerar utbildningarna på detta sätt att upprepa misstag som aldrig har ifrågasatts och som i stället blivit norm inom dessa utbildningar. Utan en specifik utbildning kommer ansvariga handledare att stå oförberedda inför de olika problem som de på sikt kommer att ställas inför.

Handledningens natur

Varför kräver då klinisk handledning en speciell utbildning? Räcker inte det faktum att man som handledare är en skicklig kliniker med bred erfarenhet för att man ska kunna kvalificera sig som en kompetent handledare? Svaret är nej. Att man är en skicklig kliniker och terapeut innebär inte per automatik att man är en bra handledare.

Handledarskapet utgör en annan relation än den terapeutiska. Ett primärt syfte med klinisk handledning är att granska den handleddes arbete. Syftet är att öka dennes skicklighet vad gäller att lösa olika problem så att kvaliteten på den hjälp som den handledde bidrar med i sin yrkesroll blir optimal, men också att den eventuella skada som kan uppstå som ett resultat av de interventioner som den handledde tillhandahåller i sitt arbete minimeras.

Med utgångspunkt från detta är det ultimata målet med klinisk handledning att fungera som registrerande, utvärderande och examinerande i syfte att utifrån individuella förhållanden tillgodose den aktuella klienten med opti20

978-91-44-07971-4_01_book.indd 20

© F ö r fat ta r na och S t uden t li t t e r at u r

2013-06-19 09:55

1 Introduktion till klinisk handledning

mal behandling, dvs. ett så effektivt behandlingsprogram och ett så suveränt bemötande som möjligt. Det är därför centralt att den handledde delar detta syfte med handledning. Detta synsätt resulterar i att handledarfunktionen inkluderar undervisning såväl som utvärdering.

Man kan fråga sig vad som definierar utbildningshandledning jämfört med andra typer av terapeutiska och pedagogiska förhållanden? Att vara satt under granskning innebär ett speciellt maktförhållande mellan handledd och handledare. Examinator- eller granskarrollen behöver därför definieras utifrån sitt format och sammanhang. Handledningsfunktionen kan både vara en konsekvens av en examination i samband med en handledarutbildning, ett önskemål utifrån att man arbetar med en särskild metod, en pålaga från arbetsgivaren eller ett obligatoriskt inslag i den aktuella arbetssituationen. Oavsett syfte för den enskilde förblir anledningen till handledning den samma, det som definierar handledning är oavsett syfte att handledaren utvärderar sina adepter.

Faktorer som försvårar handledning

Klinisk handledning är en balansakt mellan den handleddes behov av att förvärva kompetens och utvecklas och klientens behandlingsbehov. Detta kan antingen upplevas som stressande och svårt, eller som konstruktivt och meningsfullt beroende på vilka olika omständigheter som råder. Faktorer som syftet med handledningen, kompetensnivå, bakgrund och utbildning hos handledaren och den handledde, tydlighet vad beträffar roller respektive organisations klimat och förväntningar spelar in. Dessutom kan olika resurser, som vilken tid man har till sitt förfogande, på olika sätt underlätta eller försvåra den komplexa relation som handledning innebär. Klinisk handledning kan vara särskilt krävande för de oerfarna handledare som saknar utbildning , inte fullt ut förstår sin roll, syftet med handledningen eller sin funktion. Dessutom kan, den omfattning och det slag av stöd som handledaren får av sin uppdragsgivare antingen underlätta eller försvåra handledningsprocessen.

En av de viktigaste utgångspunkterna för framgångsrik klinisk handledning är att förstå funktionen och syftet med den och inse hur handledning skiljer sig från andra relationer. Vidare behöver handledare känna till och förstå de etiska och juridiska aspekter som påverkar förhållandet mellan © F ö r fat ta r na och S t uden t li t t e r at u r

978-91-44-07971-4_01_book.indd 21

21

2013-06-19 09:55

Elisabeth Breitholtz

handledaren och den handledde. Handledaren bör tillägna sig en modell för handledning; hur man ställer upp mål, skapar struktur, använder tillämpliga metoder och tekniker, förstår sig på motgångar och problem som kan uppstå och uppmärksamma och fokusera på handledningsrelationen. Slutligen är det viktigt att påtala något som till synes är självklart – handledaren måste ge sig tid för handledning.

Denna sista aspekt, att ha tid att handleda, är ibland den svåraste av dem alla att uppfylla, då de flesta handledare även arbetar kliniskt eller i andra verksamheter. Dessutom innebär bristen på handledarutbildade kliniker att man många gånger ombeds göra mer av mindre (tid). Ofta läggs handledningsuppdrag ovanpå ordinarie arbete eftersom efterfrågan är så påtaglig.

Denna efterfrågan beror bl.a. på det ökande antalet platser på psykologprogrammet samt fler utbildningsinstitutioner som ger psykologprogrammet. Även psykoterapeutprogrammet ges i dag på fler studieorter än tidigare.

Dessutom existerar alla privata och internt upphandlade grundläggande psykoterapiutbildningar som även de ger handledd psykoterapi under tre till fyra terminer. I och med den så kallade ”Rehab-pengen” (att landstingsorganisationer får ett extra tillskott pengamässigt om de bedriver evidensbaserade behandlingar; i många fall KBT) har efterfrågan på handledare ytterligare ökat inom olika organisationer. Det föreligger mot bakgrund av detta en risk för att handledaren inte till sin fulla potential följer kvaliteten på klient­ar­betet och därmed inte tillgodoser utvecklingen hos dem som blir handledda. Även de handledda går ofta (vidare)utbildning i psykoterapi parallellt med sina ordinarie arbeten, vilket kan innebära en konflikt där det handledda klientarbetet understundom blir lidande. Att möjliggöra god klinisk handledning innebär att man måste avsätta tillräckligt med tid för denna. Detta gäller för såväl handledare, den organisation inom vilken handledningen ges samt för klinikern som tar emot handledning.

Det är angeläget att förstå att vikten och värdet av kvalitativt god handledning inte bara gynnar den enskilde eller dennes organisation, utan att den kommer hela samhället till del.

Skillnader mellan utbildnings- och driftshandledning Trots att utbildnings- och driftshandledning liknar varandra i vissa avseenden, finns centrala skillnader vad beträffar dess syften. En förståelse för 22

978-91-44-07971-4_01_book.indd 22

© F ö r fat ta r na och S t uden t li t t e r at u r

2013-06-19 09:55

1 Introduktion till klinisk handledning

skillnaderna mellan dem hjälper till att skapa reda i den förvirring som kan råda inom handledningsområdet. Det första man behöver ha klart för sig är att driftshandledning och utbildningshandledning utgår från olika modeller vad gäller funktion, uppdragets karaktär samt regelverk. Målet med driftshandledning är att få organisationens verksamhet att bedrivas och utvecklas i positiv riktning; att bidra till att verksamheten uppfyller sina mål. Fokus för driftshandledning kan ligga på produktivitet, måluppfyllelse samt samsyn inom personalgruppen. Sist men inte minst är det, när det gäller denna funktion, alltid vårgivarens arbetsgivare som är beställare.

Utbildningshandledning utgår från en annan modell. Syftet med denna är att hjälpa behandlare att utveckla färdigheter, övervinna svårigheter, öka kunnande samt agera utifrån etiska riktlinjer. Historiskt sett är handledarens roll den undervisande mentorn, som tränar och registrerar den handledde vad gäller utvecklandet och vidmakthållandet av kompetens. Fokus inom utbildningshandledning ligger på den handleddes interventioner gentemot sin klient. Motorn i handledningen är en genomgång av genomförda interventioner på vilka handledaren ger korrigerande feedback och bistår med förslag på förbättringar. En utvärdering av såväl klientarbetet som av den handleddes terapeutiska färdigheter är en fortgående och integrativ process genom hela handledningstiden. Även om utbildningshandledningen avslutas med en slutlig och examinerande behandlingsrapport är själva kärnan i processen den fortgående feedback som ges under hela handledningsförloppet. Intentionen är att öka den handleddes självständighet samt att lära denne att bedriva kognitiv beteendeterapi utifrån etiska ställningstaganden samt evidens.

Ett annat viktigt område inom handledningsfältet både gällande utbildnings- och driftshandledning där det kan uppstå förvirring, är det som berör skillnader mellan lag och etik. Välkänt för alla som arbetar inom området mental hälsa är att det ofta råder en konflikt mellan etiska riktlinjer och lagen. Klinisk handledning, som specificerad utövning inom hälso- och sjukvården, innebär att de etiska riktlinjer och lagförordningar som finns faller under varje enskild organisation och dess huvudman. Dessutom måste självklart såväl drifts- som utbildningshandledaren följa rådande samhälliga lagar och det är därför viktigt att de agerar på alla de oetiska handlingar som den handledde eventuellt gör.

Inom utbildningshandledning är det centralt att den handledde för att © F ö r fat ta r na och S t uden t li t t e r at u r

978-91-44-07971-4_01_book.indd 23

23

2013-06-19 09:55

Elisabeth Breitholtz

kunna lära och utvecklas är ärlig, sanningsenlig och villig att se och acceptera misstag. Handledaren förväntas i sin tur behandla adepten rättvist och med respekt; att uppmuntra till och genom hela processen vidmakthålla ett klimat där utveckling och lärande främjas, att undvika feltolkning, utnyttjande av sin roll eller att göra en orättvis bedömning av den handledde.

Vad gäller driftshandledning är inte den ovan beskrivna relationen mellan handledarens och den handleddes roller lika självklar. Handledaren har ett ansvar gentemot sin uppdragsgivare, men även mot den handledde.

Fullständig öppenhet och ärlighet blir inte lika självklara ingredienser i denna handledningssituation. Det kan även vara svårt att som handledd i en grupp med kollegor, och kanske till och med sina chefer, lyfta sina tillkortakommanden. I sådana fall har handledaren ett ansvar att hjälpa individen och gruppen att komma runt detta. En extra ansträngning behövs i alla handledningsfora för att handskas med den delikata balansakt som uppstår mellan att uppmuntra den handledde att ta risker och göra misstag i syfte att utvecklas, samt den bäring detta i slutändan kan få för den enskilde klienten.

Den kanske viktigaste skillnaden mellan utbildningshandledning och driftshandledning handlar om grad av kontroll och insyn i behandlingsarbetet. Fokus vad gäller handledning som ges inom ramen för en utbildningsinstitution ligger på den handleddes studier och utveckling. Vanligtvis råder en styrning vad gäller typ av klient och svårighetsgrad när det handledda klientarbetet ges inom ramen för en utbildning. Likaså regleras även antalet klienter som den handledde förväntas ha. Handledaren har i dessa sammanhang tillgång till den handleddes sessioner via sessionsrapporter samt inspelningar av terapierna. Dessutom är formatet i en utbildningshandledning reglerat vad gäller antal handledningstillfällen, gruppstorlek etc. Tidsramarna vid de olika handledningstillfällena är tilltagna så att det finns tid för både handledaren och den handledde att fundera, diskutera och reflektera. Det finns också utrymme att experimentera och testa strategier hypotetiskt.

Vad gäller handledning utanför utbildningsinstitutionen är sällan utbildning i fokus. Klinisk handledning som en del av en organisations verksamhet ges sällan extra tid, utan blir ett ytterligare moment inom ett ofta redan pressat schema. Handledaren har sällan eller aldrig inblick i den handleddes sammanlagda klientbörda, typen av diagnos hos klienterna eller svårighetsgraden på de klienter som inte diskuteras i handledningen.

24

978-91-44-07971-4_01_book.indd 24

© F ö r fat ta r na och S t uden t li t t e r at u r

2013-06-19 09:55

1 Introduktion till klinisk handledning

Som extern driftshandledare är det också svårt att få ett helhetsgrepp om de handleddas bakgrund, utbildning och erfarenhet. Utifrån detta resonemang står det klart att driftshandledaren, som måste ta hänsyn till många olika kontextuella aspekter, har svårigheter att dra några konkreta lärdomar från handledningsforskning som bedrivs i akademiska miljöer.

Forskning och handledning Empirisk forskning av hög kvalitet är inom handledningsområdet såväl som inom metodspecifik handledning (KBT) överlag eftersatt. Det finns förhållandevis lite forskning inom handledningsfältet som prövar rådande uppfattningar och praxis (Davey, 2002; Watkins, 1998; Ladant & Muse-Burke, 2001). Endast ett fåtal studier har försökt korrelera utövandet av handledning med behandlingsutfall (Patton & Kivlighan, 1997; Freitas, 2002). Majoriteten av den forskning som producerats inom detta område är kopplad till utbildningshandledning och har bedrivits inom universitet och högskolor, och är därmed generaliserbar endast till denna kontext. Ett annat problem med dessa studier är att urvalen är små.

Det finns dock ett litet antal studier där man studerat handledning utanför universiteten (Borders & Usher, 1992; Neufeldt & Nelson; 1998; Storm et al., 2001; Weaks, 2002). Det har dock inte framkommit data som är till någon större hjälp för handledare som bedriver handledning inom organisationer såsom sjukhus, skolor, socialtjänst, privata kliniker etc. Det är i dagsläget mestadels upp till handledaren själv att komma på hur denne bäst kan effektivisera sin handledning i dessa sammanhang.

Handledarkompetens Eftersläpning vad gäller forskning, avsaknaden av adekvat utbildning, mångfacetterande kontextuella aspekter samt de höga krav som ställs på handledare, är alla faktorer som har en direkt bäring på handledaretik. Ur etisk synpunkt är det första kravet som bör ställas på en handledare att denne har tillräcklig kompetens att bedriva handledning. Detta innebär att handledaren har utbildning och är kunnig vad gäller dennes roll och funktion.

Vidare innebär det även att handledaren är bevandrad i olika modeller, och innehar faktiska färdigheter och strategier för att kunna leva upp till de © F ö r fat ta r na och S t uden t li t t e r at u r

978-91-44-07971-4_01_book.indd 25

25

2013-06-19 09:55

Elisabeth Breitholtz

förväntningar som ställs på en handledare. Som tillägg till detta förväntas även en bra handledare vara kompetent inom de kliniska områden inom vilka hon handleder.

För att bistå erfarna kliniker att erhålla formell handledarkompetens ges därför olika handledarutbildningar, både inom universitetet och via privata utbildningsgivare. Behörig att söka är den som har en legitimationsgrundande psykoterapeututbildning samt två års yrkesutövning efter erhållen legitimation.

Fak taruta 1.1 Handledarfärdigheter

• Medvetenhet om roll och funktion i handledningen.

• Kunskap om etiska och rättsliga aspekter på handledning.

• Kompetens inom de områden handledningen rör.

• Förmåga att skapa mål och implementera och utvärdera en plan för den handledde.

• Kunskaper om handledningsstrategier och förmåga att applicera dessa på ett flexibelt sätt.

• Kunskap om utvärderingsmetoder och sätt att använda dessa.

• Dokumentationsfärdigheter.

• Känna till krav och procedur kring ev. legitimation.

Fak taruta 1.2 Psykoterapeutisk a färdigheter en handledare bör inneha

• Kunskap i olika kliniska områden såsom: neuropsykiatri, affektiva syndrom, ångestsyndrom, missbruksproblematik etc.

• Kunskap och erfarenhet av olika format såsom: individ, grupp, par, familjer etc.

• Göra korrekta etiska ställningstaganden och fatta hållbara beslut.

• Krishanteringsfärdigheter.

26

978-91-44-07971-4_01_book.indd 26

© F ö r fat ta r na och S t uden t li t t e r at u r

2013-06-19 09:55

1 Introduktion till klinisk handledning

• Skicklig i diagnostik och utvärdering.

• Kunna göra komplexa beteendeanalyser.

• Problemlösningsförmåga samt upprättande av mål och delmål.

• Kunskap och erfarenhet av interventioner och tekniker med empiriskt stöd.

• Behärska dokumentation och journalföring.

• Inblick i kulturella aspekter och dess betydelse för framgångsrik behandling.

• Inkludera betydelsen av utvecklingspsykologiska aspekter i den kliniska beteendeanalys och behandling.

K arakteristiska hos en bra handledare

Med hänsyn tagen till den kunskap och expertis som krävs för etiskt genomförd handledning är det flesta (speciellt nyutbildade) handledare intresserade av att veta vad som räknas till goda handledaregenskaper vad gäller att vara en framgångsrik och effektiv handledare. Det ter sig uppenbart att det, givet de komplexa krav som ställs på handledaren, inte finns något enkelt svar på vad som gör en handledare bra och varför denne kan anses vara duktig i sin roll. Ett exempel som belyser detta återfinns i en studie av White och Russell (1995), vilka studerade centrala aspekter av handledning gällande par- och familjeterapier De fann över 800 variabler som ansågs påverka resultatet av handledning.

Som noterats i det föregående stycket är systematisk forskning beträffande vilka faktorer som bidrar till effektiv handledning ännu i sin linda.

Med utgångspunkt från detta kan man säga att den samlade bild som råder utifrån de studier som finns, samt från rapporter av kliniska handledare, är att de egenskaper som kännetecknar en bra handledare är de samma som för en skicklig kliniker och psykoterapeut (Anderson, Schlossberg & RigazioDiGilio, 2000; Chung, Baskin, & Case, 1998; Getz, 1999).

En summering av personliga egenskaper som en bra handledare bör inneha för att beskrivas som en bra handledare är följande: • Trovärdighet • Äkthet

• Genuinitet

© F ö r fat ta r na och S t uden t li t t e r at u r

978-91-44-07971-4_01_book.indd 27

27

2013-06-19 09:55

Klinisk handledning ur ett KBT-perspektiv Klinisk handledning utgör en central del i utbildningen av blivande psykologer och psykoterapeuter. Klinisk handledning spelar också en viktig roll inom olika människovårdande yrken. Det är varje vårdgivares ansvar att tillhandahålla högkvalitativ handledning för sina anställda.

För den erfarne handledaren vill Handledningens ABC erbjuda en stringent och grundlig överblick över handledningsområdet samt konkreta tips kring hur man utövar och ger bra handledning. För studenten erbjuder boken en sammanfattning av hur man lär och skaffar sig fingertoppskänsla i utövandet av handledning vad gäller teoretiska, praktiska och etiska aspekter.

Handledningens Abc Klinisk handledning ur ett KBT-perspektiv

| Handledningens Abc

Handledningens Abc

Elisabeth Breitholtz (red.)

Redaktör Elisabeth Breitholtz är leg. psykolog, fil.dr i psykologi och verksam som legitimerad psykoterapeut och handledare i kognitiv beteendeterapi. Övriga medförfattare är: Therese Anderbro, Mehrdad Beigi, Maja Fläcke, Sara Isling, Dan Katz, Mikael Malmberg, Johanna Morén, Erik Rautalinko, Liv Svirsky, Ulrika Thulin och Ellinor Öberg. Samtliga medförfattare är erfarna leg. psykologer och leg. psykoterapeuter, samt handledare i kognitiv beteendeterapi.

Handledningens ABC är avsedd att utrusta såväl handledare som de handledda med de verktyg de kan tänkas behöva för god och effektiv handledning.

Art.nr 36053

Elisabeth Breitholtz (red.)

www.studentlitteratur.se

978-91-44-07971-4_01_cover.indd 1

2013-06-19 10.55