Ekor vila förda fram vid stränder, Än inunder träd än på kust helt flack.
Nymfer uti morgonstunden itänt bränder, Saturnus vin ur gyllne hornet drack.
Djupa skogars massor mörka glimma, Natten tiger, breda skuggor gå.
En eller annan lång och nattlig strimma
Ljusnar genom eterhimlens blå.
Vårvindar friska, himlar som lysen, Glesnade skyar och blommande fält.
Buskar som grönsken, ängar som mysen, Solen tindrande kärt och sällt.
Våren helar, polen myser, Kåren spelar, solen lyser.
Brusen rymder, prunka dag, Dansen älvor är vår lag.
Lunderne önska, sipporne skimra, Stunderne grönska, klipporne glimra.
Ilande vindar, domnande nätter, Sovande stormar och tordön som tigen.
Vad önskar Edra väljande rätter, Ropar till ära och rykte stigen.
Himlen står blå, Lundar blomster få.
Solen prålar
Eller döljer ansikte och hy. Liksom ystra fria fålar
Glänsa dagrar, glänser sky.
Hälsad timma. Vågor glimma.
Sol oss lys, Töcken rys.
Hälsande dagrar, lysande solar, leende lundar, sky som där drog.
Frälsande lagrar, mysande polar, seende blundar, ny om ler skog.
Dagen vilar, natten flytt, Morgon ilar fram på nytt.
Lys mig dag, Hys en lag:
Vad befaller Du, bjuder, ordnar och tillsäger.
Vilken önskan Du oss äger. *
Svalkas lågor, öga brinner, staren walden Salar!
Nalkas frågor höga, finner svaren skalden, talar!
Vilja bölja, walden leka ljud ur!
Milda hölja, silken skalden veka skrud ur!
Höga vågar svikta – – –Öga lågar, dikta!
Sjunger skalden önskar. Unga walden grönskar!
Djupa fallen dånar stenen. Njupa-hallen rånar renen!
Finn vid fallen njupa-hallen.
Brinn vid hallen, djupa fallen!
Brinn vid lågor, klandra blomma.
Finn frid frågor, andra komma …
Höga sättas målen, lågor susa.
Föga mättas bålen, vågor brusa!
Svalkas elden, viger lågan …
Nalkas dälden, tiger frågan?
Stupa höjder, nalkas skalden …
Djupa fröjder, skalkas walden?
Segrar häva!
Hägrar sträva!
Höga mut-kar tro dig vara, öga skutkar, o, mig bara.
Synas låt!
öga torra
TYNAS GRÅT
FÖGA KNORRA
När lumpna guld
Svär skrumpna huld
MEGARA, MEDIDA GAMLA
SE ÄRA, LE, TILL SA, SAMLA
SKATT, MÅLA, DANA
DIKTA SMÄRTA
RIKTA HJÄRTA:
Dock ej finna penning huld, och ej vinna känning guld.
BANNA AKADAN:
SANNA SVADAN
Ärver skalden
kräver Walden
med bästa vinet,
Ed dästa grinet
Red mesta flinet
Om gatan hörs dån
som Satan kom från.
Dånande forsar sitten bland fjällar ilande frysen, Rånande norsar spritten strand hällar vilande rysen.
Ilande standarer brusen fram då skölja skurar, Gilande strand Larer tjusen kam på bölja lurar.
Dånande fall locka byar, Rånande hall plockar skyar.
Stöna vågor
Döna lågor.
Skjut på.
Slut då.
Asagudar åka genom moln, skämtas spann. Rasa skrudar bråka enom, kjoln hämtas grann.
Kammande vågor, Flammande lågor.
Tjutande gäster ila strid vadgande håg. Rutande läster vila vid fradgande våg.
Vind far, Hind snar.
Ropande lindar locken håvor, rån bloda toftande bränder, Hopande vindar, skocken gåvor från goda doftande länder.
Fort ilar striden.
Snart vilar iden.
Gormen vindar, svallen bikta, Stormen lindar, tallen svikta.
Alla drömmar ösas.
Kalla strömmar lösas.
Skimren skurar.
Glimren furar.
Vad glans i våg forsar viten skänken fria under, Glad krans, fri håg, norsar biten länken ria tunder.
Slut är sång, ut bär språng.