fjälla 2025
viktiga saker i livet
Samtal om viktiga saker i livet
Utgiven av Visto förlag, Lerum, 2025 www.vistoforlag.se | info@vistoforlag.se
Text © Anita Törnquist 2025
och © Karin Christoffersson 2025
Illustrationer © Olle Björkman 2025
Redaktör Karin Christoffersson
Författarfoto M-LN/Klara språket
Första upplagan
Tryckt i Riga, 2025
ISBN: 978-91-8117-251-5
innehåll
är centralt i alla slags möten
människor”
OCH BEHOV
”Att ha tillgång till hela paletten av känslor är ett plus”
Personlighetsdrag och behov påverkar känslan
Vrede, sorg, skam, skuld, kränkthet och respekt
”Makt kan verkligen påverka oss människor”
och medarbetarskap
och informell makt
Maktordning, hierarki, mandat – och pengar
Auktoritet, auktoritär och härskarteknik
Förord
Det är tre mil söder om Linköping, på vägen mitt emellan Norra och Södra Fjälla, som vi möts igen – på promenad med våra hundar. Jovisst har vi setts förut! Vi gick ju båda på gymnasiet i Linköping i början av 1970-talet. Inte ens det första samtalet där på vägen var det minsta trevande trots att vi nog i princip bara hejade på varandra då vi sågs på skolgården för 50 år sedan.
Under nya promenader och pratstunder i varandras sällskap märkte vi snart hur givande vi verkligen tycker det är att prata med varandra – om både stort och smått. Det är rent förbluffande hur det så ofta visat sig att vi reagerat väldigt likartat när det gäller händelser och fenomen i vår omvärld. Men även om vi ofta tycker lika så har vi dock alltid något att tillföra varandra – utifrån våra olika erfarenheter. Vi är verkligen intresserade av varandras perspektiv och av att ta del av våra respektive livserfarenheter och yrkesanknytningar som psykolog (Anita) och skribent/redaktör (Karin).
Ganska snart blev ”bok” en gemensam nämnare i våra samtal. Anita berättade att hon funderat på att i bokform knyta ihop sitt yrkesliv och i samlad form dela med sig av det som hon tycker har varit och är allra viktigast. Men inte en lärobok, och inte en självhjälpsbok. Karin har hela livet varit intresserad av psykologiska frågor och har erfarenhet av att ro iland olika bokprojekt. Så småningom kom vi fram till att vi tillsammans skulle arbeta fram den bok som Anita ville skriva och som Karin ville läsa.
Därefter blev våra möten lite mer strukturerade, dock utan att på minsta vis kännas mindre givande eller kreativa än tidigare. Tvärtom. Glädjen i att prata om, ibland, komplexa ämnen har bara vuxit. Det har varje gång känts spännande att se vilka vägar, stickspår och avkrokar det tar oss till och funderingar på hur vi ska formulera oss så att det vi samtalat om kan bli givande även för andra. Stundtals har vi drabbats av negativa känslor, men när de poppat upp har vi stöttat varandra, vare sig det handlat om Anitas rädsla för att inte sätta kommatecknet rätt när hon skriver eller att svaren hon ger inte är vetenskapligt bevisade. Ibland är det Karin som oroats för att ha ställt fel fråga eller associerat fel på grund av okunskap.
Så vad blev det? Jo, ett knippe samtal om saker vi velat ventilera, veta mer om och berätta vidare om. Innehållet i våra samtal är intressestyrt, inte ett försök att vara varken fullt ut strukturerade eller i alla stycken vetenskapliga. Att det inte är något som så att säga börjar med A och slutar med Ö. Det är helt enkelt en bok som vi hoppas speglar våra gemensamma erfarenheter om olika ting. Själva ser vi det som en stor ynnest att i vår ålder på kort tid kunna etablera en känsla av varm samhörighet med någon vi tidigare bara sagt ”hej” till.
Fjälla utanför Linköping
Sommaren 2025
Anita Törnquist och Karin Christoffersson
förord | 7
samtal 1
Vårt samtal
om samtalets betydelse
Samtalet är centralt i alla slags möten mellan människor.
Det här samtalet kom till efter att vi pratat mycket om terapi – och vad det kan ge. Det handlar i mångt och mycket om samtalets betydelse – i arbetslivet, privatlivet, eller den terapeutiska situationen. Eftersom samtal i allra högsta grad handlar om möten mellan människor så har vi valt att ge samtalet en lite mer övergripande rubrik, trots att det kommer att handla mycket om olika former av terapi.
Karin: Jag har en reflektion när det gäller terapi som jag verkar dela med flera andra jag har pratat med. Det handlar om det märkliga hur ett samtal med en psykolog totalt kan förändra möjligheterna att kommunicera på relativt kort tid. Även om det länge har varit låst läge när det gäller att prata om vissa, ofta känsliga, saker så går det förvånansvärt snabbt att klara av att föra ett vettigt samtal redan efter ett par gånger hos en terapeut. Hur är det ens möjligt?
Anita: Det finns en hel del forskning kring detta, det kan vi återkomma till lite senare. Det korta svaret är att en lyckad psykoterapi – precis som alla andra möten mellan människor – handlar om samtal och om relationer, relationer som måste bygga på tillit och respekt.
Även inom behandlingen av medicinska problem har man insett relationens och bemötandets betydelse för läkning, placeboeffekten.
8 | vårt samtal om samtalets betydelse
Karin: Vad menas med placeboeffekten i det här sammanhanget?
Anita: Jo, placeboeffekt handlar ju om att via förväntan, själva tron på att behandlingen ska leda till bättring, påverkar ett symptom eller sjukdomsförlopp. Och i senare tiders forskning tittar man inte enbart på det här med sockerpiller, alltså mediciners effekter, utan också på betydelsen av bemötandet – alltså relationen mellan läkare och patient där samtalet har stor betydelse för hur man som patient upplever sin situation och förväntningarna på vad som ska hända framåt. Detta gäller särskilt vid symtom som står under styrning av hjärnan, som till exempel smärta. En sjukdom som cancer har inte på samma sätt någon styrning från hjärnan.
Karin: Ahh, då kommer jag att tänka på alla stackars människor som blivit itutade att det är Guds straff att de drabbats av sjukdom.
Anita: Ja, det är för hemskt! Men för att återgå till terapisituationen så är det ju så att en psykoterapeut, som genom sin utbildning har kunskap om det som rör människans tankar, känslor och handlingar, vet att samtal som genomförs på rätt sätt hjälper till att behandla och läka psykiska bekymmer. Detta oavsett vilken metod hon eller han använder.
Samtalens utgångspunkt är förstås alltid terapeutens analys och bedömning av vad som är problemet, eller problemen. Det är också viktigt att terapeuten är duktig på att skapa en allians, som man säger på psykologspråk, mellan sig och den eller de hon eller han samtalar med. Det är ju oerhört väsentligt att den enskilda personen eller paret känner trygghet och tillit så att man vågar tala om och ta upp svåra, ibland även ”förbjudna”, saker som hänt eller känslor och tankar man har. Inte sällan kan ju det man talar om i en terapi väcka väldigt starka och smärtsamma känslor och för att klara av att våga möta dessa krävs att man känner sig fullständigt trygg med terapeuten. Timingen, när och hur man tar upp och lyfter ”jobbiga” händelser, situationer eller saker, är en annan viktig del i det terapeutiska samtalet. Har man inte den så är det risk att man förstärker de psykologiska försvaren.
vårt samtal om samtalets betydelse | 9
Karin: Hur länge har man pratat om psykoterapi och vilka olika metoder finns det?
Anita: Begreppet psykoterapi dök upp på 1800-talet och utvecklingen av olika psykoterapeutiska metoder har alltså pågått sedan dess.
Karin: Okej, och vilka är de vanligaste metoderna?
Anita: Det finns en hel del terapiformer, de mest kända är KBT, PDT, psykoanalys, parterapi och gruppterapi. Jag tycker inte att man rakt av kan säga att den ena formen är bättre än den andra. Det måste vara personens eller parets problem, det man behöver hjälp med, som ska vara avgörande för vilken metod som bör användas.
KBT: Kognitiv beteendeterapi
är ett samlingsnamn för terapier där man tränar, lär sig att använda sig av nya beteenden och sätt att tänka för att minska sina psykologiska problem.
PDT: Psykodynamisk psykoterapi
är också ett samlingsnamn och har sin grund i psykoanalytisk teori. I psykodynamisk teori ligger fokus på känslor, tidigare upplevelser och händelser, både medvetna och omedvetna. Här arbetar man med att få en djupare självinsikt och relationer till andra för att minska sina psykologiska problem.
Psykoanalys
är en teori och behandlingsmetod som grundades av Sigmund Freud (1856—1939). Den går ut på att få en djupgående självinsikt. Här används speciella tekniker för att komma åt vårt omedvetna. Vid psykoanalys träffar man sin analytiker minst tre gånger i veckan under flera år.
10 | vårt samtal om samtalets betydelse
Familje- och parterapi
är en terapiform där fokus ligger på att få till god kommunikation, hur man hanterar konflikter och att öka förståelsen för varandra.
Gruppterapi
Här sker behandlingen med terapeuten i grupp tillsammans med personer som har samma eller liknande problematik. I gruppterapin får man möjlighet att dela sina erfarenheter och upplevelser med andra.
Anita: KBT och psykodynamisk psykoterapi är de vanligaste formerna och som jag sa nyss är det viktiga att personen får ”rätt” terapi för den problematik som just hon eller han har.
Karin: Men du, nu kanske jag är helt ute och cyklar, men är KBT i vissa fall inte lite av en quick fix som kan fungera bra som steg 1, men som i vissa fall borde följas upp med lite mer djuplodande psykoterapi för att komma åt orsakerna till besvären? Är det kanske rent av en (samhälls)resursfråga? Det går ju inte att undgå att uppfatta att det idag är alldeles för lång väntetid för de som behöver hjälp med sin psykiska ohälsa. Plus att det väl är tämligen enkelt att få KBT-hjälp på nätet?
Anita: Nu svarar jag utifrån mina egna erfarenheter och jag skulle säkert få mothugg från vissa i branschen!
Du är nog inte helt fel ute när du undrar om valet av KBT som metod, som man till exempel blir erbjuden inom primärvården, kan ha med ekonomi att göra. Jag tror fortfarande att Socialstyrelsen förordar KBT som förstahandsval. Det är något som jag inte alls håller med om, men det är en annan femma. Det kanske också är en värderingsfråga? Jag tycker att vi har en tendens i Sverige att det bara kan vara en sak i taget som gäller. KBT tror jag är en utmärkt metod för viss problematik, men inte
vårt samtal om samtalets betydelse | 11
för all. Quick fix tror jag överhuvudtaget inte på. Jag ser all form av psykoterapi som en process som måste få ta tid. Igen handlar det om problemets art och hur mycket det påverkar individen. Du kan jämföra med ett armbrott, vissa läker på några veckor – andra kräver flera operationer och många timmars rehabilitering innan behandlingen är klar.
Det allra viktigaste som forskningen visar – oavsett metod – och som är avgörande för en lyckad terapi, handlar om hur duktig terapeuten är i sin terapeutiska hållning. Vad menas då med det?
I Natur och Kulturs psykologilexikon på nätet står det att terapeutisk hållning är ett ”Förhållningssätt som främjar och stöder medicinsk, psykologisk, fysioterapeutisk behandling med flera. Flera vetenskapliga studier visar att relationen mellan terapeut och patient har stor betydelse för utfallet av terapin, speciellt patientens känsla av att vara respekterad i samarbetet med terapeuten. Man vet hur avgörande den terapeutiska alliansen är i form av att patienter upplever värme, stöd och respekt från sina terapeuter”.
Vidare:
”Ett professionellt sätt att möta personer (patienter, klienter) i socialt arbete och psykiatrisk verksamhet. Det karakteriseras av full respekt för patienterna och för deras sätt att uppfatta sig själva och sina problem. Personal med psykoterapeutisk hållning försöker också bli medvetna om det egna beteendet och hela den terapeutiska miljöns inverkan på patienternas sätt att uppfatta och reagera. I personcentrerad psykoterapi har man som särskilt viktiga sidor av psykoterapeutisk hållning framhållit: (a) värme som inte kräver någon motprestation, (b) inlevelseförmåga, och (c) äkthet i egna reaktioner.”
(Källa: Anita, med stöd av www.psykologiguiden.se/psykologilexikon ur Natur & Kulturs psykologilexikon av Henry Egidius, uppdateras kontinuerligt.)
12 | vårt samtal om samtalets betydelse
Det vore ju märkligt om det fanns en mirakelmetod som kunde hjälpa vid alla typer av psykiska problem. Vid svår depression kan det i många fall vara nödvändigt att initialt få medicin, för att man överhuvudtaget ska orka ta sig till en terapeut. Renodlad KBT kanske fungerar till en början. Men om symtomen inte försvinner – eller om de kommer tillbaka – kanske man behöver en mer psykodynamisk metod där man får en djupare förståelse för varför man reagerar och känner som man gör. Inte bara att lära sig hur man ändrar ett beteende eller får verktyg hur man kan tänka på ett annat sätt. Utgångspunkten måste ju vara personens mående, inte vilken metod terapeuten är utbildad i. Många terapeuter är dessutom utbildade i olika behandlingsmetoder.
Karin: Jag kan också föreställa mig att det handlar om hur pass intresserad man är av att titta närmare på orsakerna till att man mår dåligt?! Det är ju inte så enkelt att gå igenom processerna för att nysta sig bakåt i tiden och konfronteras med det som gör ont. Det är ju något som man på något plan måste vilja göra, eller hur?
Anita: Ja, så är det naturligtvis. Vill personen inte berätta eller inte är intresserad av en fördjupning så blir det svårt. Terapeuten är ju ingen tankeläsare. Det gör ont att ha ett sår som inte är läkt och som med jämna mellanrum börjar vara sig eller att ha en varklump som ständigt ligger där och skaver. Jag är övertygad om att för de allra flesta gäller att det bästa man kan göra är att våga öppna upp såret, trots den smärta det kan medföra, beroende på hur stort och infekterat såret är. Och sedan tvätta rent och sy ihop såret med varsam hand så att det kan läka fint. I början är ju de ärr man får oftast röda, men med tiden bleknar de och blir som en förnimmelse av det som hänt.
Karin: Här associerar jag till den irländska settern Maja jag hade för länge sedan. Hon blev en gång attackerad av en annan hund vars ena hörntand gjorde ett djupt sår i hennes ena ben. Det var helt fantastiskt att se hur hon den följande tiden, med tänderna
vårt samtal om samtalets betydelse | 13
Det är tre mil söder om Linköping, på vägen mellan Norra och Södra Fjälla, som vi möts igen – på promenad med våra hundar. Jovisst har vi setts förut! Vi gick ju båda på gymnasiet i Linköping i början av 1970-talet.
Under nya promenader och pratstunder i varandras sällskap märker vi snart hur givande vi verkligen tycker det är att prata med varandra – om både stort och smått. Ganska snart uppkom tanken att skriva en bok tillsammans.
Så vad blev det? Jo, en bok med ett knippe samtal om saker vi velat ventilera med varandra och dela med oss av. Helt enkelt en bok som vi hoppas speglar våra gemensamma erfarenheter om olika ting.
Vi hoppas att våra dialoger ska inspirera till de samtal som just du vill ha med personer i din omgivning.
Anita Törnquist, leg. psykolog och Karin Christoffersson, skribent
