9789198525090

Ingen

tröstar

bananflugor

ROBERT JOHNSON TALAR UT OM BALLHOJTA, MELKERISM OCH GRILLJANNAR.

Jag kan inte skriva. Inte alls faktiskt. Jag skriver som Bo Diddley spelade gitarr. Jag skriver som jag fotar, boxas och spelar snooker. Låter detta hindra eder Klimakteriesurfare? Svar nej. Det har aldrig hindrat mig. Man kan bara skapa på tre sätt: 1. Rätt sätt 2. Fel sätt 3. Solna-sätt.

Varför ska jag inte få skriva en bok? Finns det något minimikrav för att få skriva en bok? Jag skriver inte 700 sidor som Ulf Gerhard och inte heller lika bra. Fucking far ifrån det. Men jag har ett roligare liv än Ulf Gerhard och jag har någonting att säga. Det här är heller ingen bok för ängsliga rådjurspsyken i raka led. Gör vad fan ni vill med den informationen. Alla åsikter härinne är mina egna och har inget att göra med vem jag är kompis med eller vilket företag jag jobbar på. Jag kan hålla isär min offentliga jobbsmak med min privatmun och mitt sällskapssaliv. Det här är Oral Fiction. Det betyder att jag skarvat lite men i stort sett så är allt sant … nästan i alla fall. Det här är min bok och jag lovar att jag tänkt fritt. Tycker ni annorlunda fäster ni era åsikter på en postit bakom ett träd uppe vid Fåfängan.

Tjirrs på er, Småglin.

Vänligen Klimakteriesurfarn.

INGEN TRÖSTAR BANANFLUGOR 1

SOLNA # ÅLAND # PARIS # AUSTIN TX LA CAMARGUE # VASASTAN KUNGSHOLMEN

INGEN TRÖSTAR BANANFLUGOR 2

INGEN TRÖSTAR BANANFLUGOR #1 INGET ÄR VÄRRE ÄN UGNEN SOM MELKERIST #2 DEN GAMLA TRANSAN #3 ”ROCK” ÄR TORBEN ULRICHS ÖLSKUM I KARDAN #4 CHRIS O’NEILL ÄR RÄDDNINGEN #5 FITTOR I KRONIS #6 SOLNA, TEXAS #7 VINTOMTAR #8 AUSTIN TX #9 GRANATH & SILFVERHJELM #10 FOO FIGHTERS ÄR ISHOCKEY #11 SKÖT DU DITT JÄVLA KOPPARTRANS ISTÄLLET #12 HJÄLTAR #13 DET RÄCKER MED ETT SKANSEN #14 LIVET PÅ EN B-CHOOSERPINNE #15 BERÖRINGSSKRÄCK #16 TÄNK FRITT GRILLJANNAR #17 BOB HUND #18 SKORPOR OCH MONTE CHRISTO #19 KRIMINELLT VULGÄR #20 GABY ÄR EN BABY INGEN TRÖSTAR BANANFLUGOR 3

#21 FÖRETAGEN BETAR SOM KOR ÅT SAMMA HÅLL #22 VARDAGSSUMO #23 SHOTGUN WILLIE & RUNTRUNT #24 LUNCH MED GIORGIO #25 INGA SMEKNAMN PÅ DOM DU INTE KÄNNER #26 PEPPER ÄR INTE FACIT #27 VITO KNEZEVIC #28 BALLHOJTA #29 LYSSNARSERVICE OM THE BEATLES LIVE

AT ÖSTERÅKERSANSTALTEN 1979 #30 MARIE LEDIN #31 JAG ÄR INTE STOLT ÖVER NÅGONTING #32 SNART ÄR ALLT ÖVER FÖR MÄNSKLIGHETEN … TYVÄRR #33 DÖDSSTÄDA #34 DÖDEN

INGEN TRÖSTAR BANANFLUGOR 4

“DO SHARKS COMPLAIN BOUT MONDAY? NO THEY’RE UP EARLY, BITING STUFF, CHASING SHIT, BEING SCARY – REMINDING EVERYONE THEY’RE A FUCKING SHARK”

INGEN TRÖSTAR BANANFLUGOR 5

#1 INGET ÄR VÄRRE ÄN UGNEN SOM MELKERIST

INGEN TRÖSTAR BANANFLUGOR 6

Vi är många som lider i det tysta. Vi gör det utan att få någon slags hjälp av medicinsk expertis, samtalsstöd eller förståelse från omvärlden. Vi var inte en prioritet för dom politiska partierna i valrörelsen och alla som drabbas vittnar om ständiga bråk med Försäkringskassan om sjukintyg för att erhålla rätt typ av storlek på ersättningen. Nu har vi Melkerister fått nog och vi kräver att Melkerism räknas som en sjukdom bland många andra. Än så länge vet ingen hur många som är drabbade.

Många skäms och därför kan mörkertalet vara betydligt högre än vad man tidigare trott. Så vad är då Melkerism undrar då några av er. Den vanligaste beskrivningen är ett tillstånd när en till synes helt vanlig man (det är bara män) totalt spårar ur tillsammans med familjen. Topplocket sprängs. Proppskåpet ryker. Tuppjuck. Oftast sker detta i semestertider. Det är varmt. Klibbigt. Ofta enklare sysslor som övriga nio månader om året aldrig innebär några som helst problem. Undantagen från sommarmånaderna är ofta skidresor, takboxar, julfirande, öppna spisen, Wi-Fi, IKEA, takräcke och ugnen.

Det som binder ihop detta är att det bara sker i samvaron med familjen. Aldrig annars. Bara med familjen. Vi tar ett exempel. Ugnen ska användas men frun tycker att insidan på ugnsluckan måste fräschas till. Sagt och gjort. Bort med glasskivan och på med puts. Så långt allt väl. Det är fredag och det är mys och det är hungriga barn som vill ha nachos, tacos, guacamole och druckit så mycket Coca Cola att dom är helt stissiga av sockret. Melkeristen vill bara ta det där vinglaset som förkunnar att det är helg. Koppla av. Sjunka ner i soffhörnet. Vad händer? Glasskivan går inte att sätta tillbaka. Frun hänger bakom ryggen och kommer med allehanda tips. Barnen tjatar om mat. Melkeristen börjar svettas och vädjar om att allting går mycket lättare om han bara får vara ifred. Problemet med kök på fredagar mellan 17-18 är att dom ytterst sällan är lugna. Dom är inga frizoner för Melkerister som motvilligt ska sätta tillbaka glasrutor i ugnsluckor. Det är en krigszon. Nu går spärren sönder och ilskan breder ut sig: ”Vad fan skulle vi göra det här just nu för?”

INGEN TRÖSTAR BANANFLUGOR 7

Frun försöker släta över med: ”Vill du att jag hjälper dig att hålla?” ”Neeeee”, skriker nu Melkeristen och smäller igen ugnsluckan och går in och sätter sig med lurar i ett annat rum. Det forsar svett från hela kroppen. Han kommer inte ut förrän dagen efter. Då kommer det nya prövningar. Gardinstänger. Julstjärnor. Frosta av frysen. Stopp i avloppet. Det tar aldrig slut. Detta händer varje dag i Sverige.

Familjer splittras och barns förhoppningar om en fröjdefull jul går i kras. Gråt.

Bråk. Skilsmässor. Så vad kan då omgivningen göra i den typen av situationer? Här kommer någon slags lathund när en högtid håller på att rämna ner i botten av ett bottenlöst slukhål: Regel ett: Regel två: Regel tre: Regel fyra: Regel fem:

Stå aldrig bakom en Melkerist som börjar varva upp.

Säg INTE: ”Vi kanske ska fråga din pappa istället?”

Melkerister vill ha gott om tid.

Se till att balkongdörren står på vid gavel Det är alltid fel på produkten. Inte på Melkeristens verktyg.

Fotnot: Ordet Melkerism är mitt eget påhitt men är inspirerat av Torsten Lilliecronas rollfigur Farbror Melker i Astrid Lindgrens filmer om Saltkråkan. ”Denna dagen ett liv” är ett bevingat citat.

Rolf Skoglunds roll i Kjell Sundvalls ”Vi hade i alla fall tur med vädret” visar också långt gångna symtom på Melkerism.

INGEN TRÖSTAR BANANFLUGOR 8

“IT’S IMPORTANT TO REMEMBER THAT YOU’RE BORN NAKED, AND THE REST IS DRAG” #RuPAUL#

INGEN TRÖSTAR BANANFLUGOR 9

”OCH LIBERALERNA – DE FINNS ALDRIG DÄR NÄR VI BEHÖVER DEM. DE SITTER PÅ SINA TABURETTER OCH TROR SIG FÅ IHOP EN FÖRNUFTIG VÄRLDSBILD, NÄR DE OROAR SIG ÖVER ANTISEMITISMEN SAMTIDIGT SOM DE VARNAR FÖR DEM SOM HAR MOD NOG ATT TA STRIDEN MOT HAKKORSEN I SINA BOSTADSKVARTER”

INGEN TRÖSTAR BANANFLUGOR 10

#2 DEN GAMLA TRANSAN

Okej. Jag ger mig. Lägger mig platt och blottar strupen. Fram med mattkniven och skär av halsen bara. Mitt gitarr- och bandfria liv höll i tre år men nu är jag återigen på banan och jag har fått tillbaka min identitet. Har fått tillbaka det som varit jag ända sedan 70-talet. Jag är musiker igen. Gitarrist. Låtskrivare. Idéspruta. Någon som hela tiden går omkring och gör låtar i huvudet och som tänker på spelningar och ser filmer med min egen musik. Någon som går omkring och pratar och nynnar in på sin telefon och verkar allmänt retarded. Det är jag. Jag kunde inte vara utan detta. Jag försökte intala mig själv att ett fodral med en snookerkö skulle kunna ersätta ett fodral med en gitarr.

INGEN TRÖSTAR BANANFLUGOR 11

Gosse vad fel jag hade! Snookerkön används nu enbart till att rensa dammsugarslangen eller som ett pittoreskt inslag i inredningen, och besöken i sonen Gordons rum blir alltmer frekventa. Jo, han har gitarr. Jag har ingen. Måste bara ha en egen. Har aldrig varit någon frekvent besökare i gitarraffärer. Nysse, Halkan och Björn Uhr sabbade det intresset tidigt. Det var - och är, inbillar jag mig - alltid en oskön stämning i gitarraffärer. Nysse sa alltid: ”Öh grabben, skaru bara kladda på grejerna eller handla?” Allt man spelade var fel. Aldrig bekväm i gitarraffärer.

Däremot alltid bekväm i skivaffärer. Jämnt. Över hela världen. Nu rullar galenskapen igång igen. Bara jag slipper repa. Vill bara åka till festivalen Surforama i Valencia och spela in hos Pär Wiksten och Johan Skugge. Är det för mycket begärt?

Ni som känner mig suckar nu högt och vrålar: ”Varför måste det alltid vara svart eller vitt?” Tja, säg det. Karin har inte märkt någonting. Känner mig på ett sätt lite skyldig. Varför då? Hon blev glad när jag berättade. Hon förstår att något saknas.

Hon vet att jag har ADHD. Jag vet. Alla vet. Big deal. Har bara gått runt och förnekat det hela tiden. Ska man säga något gott så är det ju en enorm drivkraft. Nu har jag ju dessutom tiden igen. Dottern Olivia bor i Lund och Gordon är ute på kvällarna eller sitter och är gamer vid sin dator. Lite struktur bara så det inte blir att Karin ska sitta själv vareviga kväll. Älskar att hänga med Karin och gå på Austin Foodworks eller bara gå ut och dricka drinkar. Sitta tätt intill i soffan. Älskart. Älskar Karin. Puss.

Vill bara ha tillbaka att folk hela tiden frågar: ”Lirar du någonting nuförtiden?” En slags bekräftelse. Ofattbart lökigt, men sådan är jag. Att få säga att jag jobbar på den där skivan som ska få folk att gå man ur huse, och inte bara medlemmarna i Skånes bästa band genom tiderna, Problem. Dom ja, hur är det möjligt att dessa gamla män från Malmö gillar oss så mycket? Förmodligen tio år äldre än mig och jag lärde känna dom i början av 80-talet. Problem har på senare år varit våra ivrigaste påhejare oavsett vad vi har hittat på i studion. Vi fick vara deras gäster när dom firade 30-årsjubileumet av deras debutalbum på KB i Malmö 2008. Oerhört ärofyllt. Älskar Problem. Eller Iggy Pop som spelade Punchdrunks i sitt radioprogram ”Iggy Confidential” på BBC. Pratade länge om att vi var nåt han aldrig hört förut och INGEN TRÖSTAR BANANFLUGOR 12

avslutade med: ”Thank you, Robert”. Tack själv, Iggy!!! I Stockholm däremot avskyr äldre män oss, och så vidare. Dom begriper ingenting av det vi håller på med. Skit samma. Man tar det man får. Är ändå glad att få vara musiker igen. Glad att skapa igen. Se något slags resultat och inte bara som på radion där ens lagda musik inte betyder ett piss för en enda person. Som att rensa fisk. Glad att få hänga med Pär i studion. Glad att det blir på mina villkor. Hej då Bluesföreningen i Finspång. Så galet felbokat en onsdag klockan 21.00 i maj, samtidigt som Champions Leaguefinalen med Henke Larsson och Freddie Ljungberg i varsitt lag. Hej då Marie Leavau. Hej då Motorgården i Enköping utan ström. Hej då Hawaii Mud Bombers som vägrade spela förband till oss. Hej då, bokaren på Pustervik som blåste oss på pengar. Hej då, alla musikföreningar som ber och bönar om att vi ska ta mindre pröjs, för att sedan veckan efter vräka pengar över nåt jävla knullo från någon dokusåpa som ska blanda drinkar i baren. Hej då. Jag känner mig däremot glad att jag sätter båda mina gitarrer på första tagningen efter tre års uppehåll. Ska bara försöka ha ett lättsammare förhållningssätt till musiken den här gången. Går det? Sertralinet hjälper mig. Min vän i med- och motgång. Inne nu på mitt åttonde år med Sertralin Krka och jag är så tacksam för det.

Boxningen hjälper mig också. Vem trodde det? Karin hjälper mig såklart. Sedan har vi ju Micke Lindewall som är inne och drar i tåtarna. Han är en bra kille. Hade möte häromdagen med Micke. Vi var på Khruangbin på Debaser Strand vid Hornstull.

Micke bokar banden på Debaser och är en av ägarna. Bandet spelade någon slags jammig ökenblues och då inte ökenjammigt. För sökt. För hipster, trots att dom kommer från Houston, Texas.

Micke blir hursomhelst min förlängda arm i musiken. Han får berätta för musikerna vad som gäller. Inte jag. Den här gången måste det bli rätt. Trött på att focka folk. ”Bjässen” blev min sista fockning. Han spelade trummor men inte så det passade oss. Han trodde nog att han gjorde det, men nej. Tack ändå, ”Bjässen”. Bara nu Per Thorsell vill spela med mig igen. Tror dock inte det när han fått sin solodeal med Imperial Recordings. Har inga förhoppningar om Per längre. Han har tusen band men håller mig på avstånd. Han vet att jag äter upp hans hand. Han spelar med INGEN TRÖSTAR BANANFLUGOR 13

krångliga typer, som Janne i Hi-Winders och någon mexare på andra sidan Atlanten i Dragtones samt Soundburger med en medlem som snudd på egen hand krånglade till Punchdrunks!? Surfarn får nobben. Bara sådär. Hoppas Micke är smart.

Hoppas också jag undviker andra gamla musiker i Robert Johnson & Punchdrunks.

Upptäckte häromdagen att en låt som jag gav bort 50 % av låtskrivandet för, lät som nåt annat. Hela beatet. Allt. Mediokert. En annan har inte ringt på två år och gör så mycket märkliga saker med musik att jag får skräckhuvudvärk. Eller han som gått från gråsosse till extremhöger och en som alltid vill framstå som hyvens men är fullblodsegoist och transparant som vatten. Vill ha Micke Lindewall, Johan Skugge, Stephen Rossi och Gustav Bendt. Blir det bra? Vet inte. Micke får välja. Jag har bara veto. Tror det är mitt Dream Team. Känns ändå uppfriskande att ha dessa tankar igen. Pär Wiksten då? Han kan lira bas. Nä, tror inte han vill. För mycket city slicker och Tennstopet och nu dessutom med Bowie, ja hundvalpen alltså. Resan går vidare. Vart är vi på väg? Förhoppningsvis till något slags inre musikaliskt lugn. Ett avslut. Slutar aldrig att hoppas på det. Aldrig.

När vi nu skriver oktober 2019 blir det varken Micke, Stephen, Gustav eller Pär eller ett nytt Punchdrunks. Däremot överraskande medlem i två nya band. Dels CANTONA GUT SYSTEM med Johan Skugge samt STRÖMMING tillsammans med redan nämnda Johan Skugge samt Peter ”Göta” Lagerheim. CANTONA GUT SYSTEM är Cyberblues och STRÖMMING är Dub med munspel.

Nu har jag gjort om. Nu har jag gjort rätt.

INGEN TRÖSTAR BANANFLUGOR 14