9789198477825

Andreas & Emma Svalander

Detektiv Lรฅngรถra

k n o B

n e d l ostรถ

Holger

Helga

Nisse

ns

elsva x O ktรถr Dire

Gun

illa

n

la

Al

Sylv

ester

Detektiv Långöra och Bonkostölden Utgiven av Emmagjort AB www.emmagjort.se info@emmagjort.se © Text: Andreas Svalander © Illustration: Emma Svalander Redaktör: Kris Kite Stenmark Första upplagan Tryckt 2019 i Litauen, Print in Baltic ISBN: 978-91-984778-2-5

Detektiv Lรฅngรถra

n e d l รถ t s o

k n o B

Andreas & Emma Svalander

Emmagjort

1 Holger rusar längs stigen.

Det går för fort.

Han missar kurvan och fortsätter rakt ut i buskarna. Tassen fastnar i en rot och han rullar handlöst runt tills han stannar mot en sten. Det kommer ett skratt från stigen. Holger sätter sig upp och skakar huvudet, fram och tillbaka, så att de långa öronen fladdrar.

– Du vet att du skulle klarat kurvan om du sprang som en vanlig kanin, säger Helga.

– Jag har ju sagt att jag inte är en vanlig kanin, skriker Holger tillbaka. I alla fall inte på insidan.

Han kravlar sig upp på benen och går fram till sin syster. De har pratat om det här flera gånger, men Helga förstår inte.

– Men att springa på två ben är inte normalt för oss, envisas hon.

– Det vet jag, men jag är trött på att vara en vanlig kanin, att springa omkring och leta efter var de 6

sötaste maskrosorna växer. Jag har så mycket mer inom mig.

– Det är klart att du har, suckar Helga.

Det är inte första gången de har den här diskussionen och Holger vet var den kommer sluta. Han går fram till sin syster, lägger armen om henne och går mot sitt hem.

– Du har ju också börjat gå på bakbenen, säger han, och tittar på Helga.

– Det är bara för att min bror är så envis och har dåligt inflytande på mig, svarar hon, och ett litet leende letar sig fram. Men jag skulle aldrig springa på två ben.

Snart är de hemma. Holger slänger sig i sin lövhög och Helga tar fram sin korg.

– Jag var ute och samlade färska blad tidigare, säger hon.

Holger ligger på rygg mitt i lövhögen och tittar rakt upp i taket.

– Tänk, vilken tur vi hade som hittade den här bron. Det är väldigt skönt med ett bra skydd när det regnar, säger hon, men hon får inget svar.

Hon går fram till lövhögen – Du verkar inte glad, säger hon.

7

– Jag är inte glad. Jag kommer aldrig bli glad, svarar Holger, och ser på henne.

De tittar tyst på varandra en lång stund.

– Du vet att jag aldrig har känt mig som en riktig kanin. När jag går förbi ängarna, och ser marinan med alla båtarna nedanför backen, så pirrar det i hela kroppen. Där kan vad som helst hända.

– Allt är Nisses fel, svarar Helga kort.

Ilskan bubblar inom Holger. Han studsar upp ur lövhögen och går fram till sin syster.

– Inget av det här är Nisses fel, skriker han.

Helga rycker till av Holgers häftiga reaktion, men hon släpper honom inte med blicken.

– Jag har alltid känt att jag inte passar in. Nisse hjälpte mig bara att förstå varför jag känner mig instängd i min kaninkropp.

– För att du egentligen är en detektiv?

Jag har hört den rösten förut, nu ska hon göra narr av mig igen.

– Jag vet att jag har mycket mer inom mig än det här vanliga kaninlivet, säger han, och slår ut med armarna.

– Hur skulle du kunna bli en detektiv? Du vet ju inget om hur man löser brott eller mysterier.

– Där har du fel! Jag vet mycket mer än du tror.

8

9

Helga spänner blicken i sin bror.

– I så fall tycker jag att det är dags att du gör något åt det, för så här kan vi inte ha det! Om du verkligen har en detektiv där inne så är det nog dags att släppa fram honom.

Vad sa hon? Jag trodde att hon skulle reta mig.

– Nisse kan nog hjälpa dig, säger Helga, och vänder sig om.

Holger står kvar och huvudet är tomt. Han var kanske inte helt ärlig nyss, men han vet på ett ungefär vad en detektiv gör. På tv har han sett hur alla de stora mästerdetektiverna löst fantastiska brott och mysterier på mindre än en timme.

Jag ska visa henne.

10

Holger går allra längst in under brofästet. Där ligger alla hans kläder prydligt vikta. Han tar fram sin rock och tar den på sig.

– Det är dags för detektiv Långöra att visa framtassarna!

Holger börjar gå nerför stigen.

– Vart tar du vägen, frågar Helga bakom hans rygg.

– Jag går till marinan, svarar han tillbaka. Jag ska bli detektiv!

11

2 Dörren till marinans restaurang är öppen. Holger kliver in och går fram till sin bäste vän, Nisse, som håller på att plocka av bord efter lunchen. Nisse stannar upp och tar av sig sina tjocka glasögon.

Han torkar sig i pannan och rättar till kockmössan.

De blonda lockarna försöker ta sig ut, men Nisse motar vant in dem under mössan. Med glasögonen på plats vänder han sin snälla blick mot Holger.

– Hej på dig Holger, hur är det idag?

– Det här är den bästa dagen i mitt liv!

– Vad kul! Har det hänt något speciellt eller är det bara en bra dag?

– Jag har precis blivit privatdetektiv, sprudlar Holger. Nu ska jag bara komma igång!

– Ja, där ser man. Då får jag väl hälsa detektiv Långöra välkommen till stan. Har du skaffat dig något högkvarter?

– Nej, jag har inte hunnit så långt ännu. Jag tänkte att du kanske har någon idé om var jag kan hålla till.

12

– Det är inte lätt att hitta bra lokaler här i området. Det bästa jag kan bidra med är städskrubben vid bakdörren. Du kan få låna den gratis, men du får rensa ut och göra iordning den själv.

Jag som var rädd att han inte skulle ta mig på allvar.

Det kittlar i tassarna, och den kittlande, bubblande känslan sprider sig upp genom magen och huvudet, ända ut i öronen. Drömmen håller på att slå in! Tänk om han kan bli en riktig detektiv, med kontor och kanske till och med ett eget fall.

– Tack Nisse, du är min bäste vän!

– Äh, det är väl inget. Vänner hjälper varandra.

Har du fått någon lunch?

Han skakar på huvudet och snart kommer kocken Simon ut med en läcker salladstallrik. Holger äter sin lunch och tänker sig tillbaka till dagen som ändrade hans liv, dagen då han träffade Nisse.

Det var en varm sommardag och torkan hade slagit till, så det var svårt för en kanin att hitta fräsch mat.

Holger drog sig till marinan för att se om han kunde hitta något ätbart. Bakom restaurangen hittade han ett salladshuvud som någon måste tappat när de burit in varor i restaurangen. Holger satte sig på marken och mumsade på den saftiga salladen.

13

– Jaså, här sitter du och äter? sa en vänlig röst.

Holger var helt upptagen med salladen och svarade utan att tänka eller titta upp: – Vilken gudomlig sallad!

– Ja, den är nog bättre än det mesta du hittar så här års.

Holger tittade upp. Han pratade med en människa! Ibland låg han i en buske och lyssnade på människor, men det hade aldrig slagit honom att de kunde förstå vad han sa.

– Jag heter Nisse, fortsatte människan. Ska du inte följa med in på restaurangen och äta lunch med mig istället?

– Gärna! Jag heter Holger.

Den eftermiddagen satt han och Nisse och pratade oavbrutet. Det var många som såg dem och snart spreds ett rykte att det finns en kanin på marinan som kan prata med människor.

– Sitter du här och drömmer?

Holger rycks upp ur sina funderingar.

– Vad tror du, kan städskrubben vara något för detektiven? Den är inte så stor och den är inte så ren, men den har potential, som båtmäklare Fredriksson brukar säga, skrockar Nisse.

14

15

– Den blir perfekt! säger Holger med eftertryck.

Holgers stora ögon fylls med tårar. Han är inte helt säker på om Nisse verkligen tror på att han kan bli en riktig detektiv, eller om han bara vill vara snäll, men det spelar ingen roll. Med en sådan vän vid sin sida kan det inte gå fel.

– Då är det väl bara att sätta igång.

Holger reser sig och vänder sig mot bakdörren.

– Jo, just det. Du kanske kan behöva den här.

Holger vänder runt och Nisse räcker fram en morot.

Det är klart att jag kan behöva en morot.

Holger tar emot moroten som har en märklig form, den ser ut precis som en pistol.

– Den kan komma väl till pass, skrockar Nisse.

Holger höjer pistolen till hälsning och sätter av mot bakdörren.

– Nisse tror nog verkligen på mig, viskar han tyst.

Med ett gnisslande ljud glider dörren till städskrubben upp och Holger kikar in. Det är litet och fullt med allt möjligt skräp. Han börjar med att plocka upp innanför dörren. Det mesta i skrubben är bara att slänga och han bär med sig så mycket han kan till den stora containern. När han kommer tillbaka syns det inte någon skillnad.

16

17

Det kommer bli många vändor.

Han kliver in i rummet och hör det gnisslande ljudet när dörren glider igen bakom honom. Holger tittar sig omkring, men han ser ingenting. Ena baktassen börjar stampa okontrollerat i golvet. Allt ljus i rummet kom från den öppna dörren. Han blundar och räknar till tio, det brukar hjälpa. Tassen lugnar sig, det rycker bara lite i den. Han sluter ögonen igen och slappnar av, ryckningarna slutar, och han öppnar ögonen. Med framtassarna framför sig trevar han sig fram, snubblar och håller på att falla, men väggen tar emot honom.

Jag såg en lampa, men var är knappen?

Han rör sig längs väggen och sträcker sig så långt han kan. Det är en stor knapp och han lyckas trycka på den, i samma ögonblick som han snubblar över en gammal hink. Med ett brak faller Holger handlöst i det kompakta mörkret.

Lampan måste vara trasig.

Han kravlar sig upp på benen igen och tar sig fram till den stängda dörren. Holger andas ut när han hör det gnisslande ljudet och dörren glider upp.

– Lampan måste bytas och dörren måste bindas upp, säger han högt när han kommer ut.

18

Holger blir både dammig och trött, men till slut är rummet tomt.

Nu måste det torkas rent!

Med en mopp torkar han bort allt damm från väggar och golv. Det blir ett helt annat rum när det blir rent och fräscht. Väggarna är målade med en vit färg, men det är nog länge sedan.

Jag är helt slut.

Han sätter sig på golvet och knaprar på en morot.

Tänk att en morot kan smaka så gott när man är riktigt hungrig.

Han tittar ner på tassen som håller morotsstumpen. Hela kroppen blir stel och de långa öronen slokar långt ner i nacken. Han har ätit upp pistolen!

Han gnuggar sig i ögonen för att se klart, hur kunde det gå så här? Det kanske är det dags att sluta för idag. Han går mot dörren och inser att det håller på att mörkna utanför.

19

På utsidan är Holger en helt vanlig kanin, men han är olycklig. Han vet att han inom sig har en privatdetektiv, men hur ska han släppa ut honom?

När Holger hälsar på vännen Nisse öppnar sig nya möjligheter. Holger får låna en städskrubb som deckarkontor.

Samtidigt försvinner både mat och den exklusiva drycken Bonko spårlöst från marinans största båt.

Det dröjer inte länge förrän direktör Oxelsvans, som äger den stora båten, knackar på och ber om hjälp.

Häng med Holger när han följer sin dröm och tar sig an sitt första fall!

Detektiv Långöra och Bonkostölden är ett samarbete mellan makarna Andreas och Emma Svalander. Andreas har skrivit texten och Emma har gjort bilderna.

ISBN 978-91-984778-2-5 ISBN 978-91-984778-2-5

Emmagjort

9 789198 477825 9 789198 477825