KIT A. RASMUSSEN
Det ringer på dörren.
– Vem är det som kommer så här
sent?
Det är Henriks sista ord. Ever.
– Och på en torsdag, säger
mamma. Valle, kan du se efter vem det är?
– Nope.
Jag lutar mig tillbaka i soffan.
– Sist jag öppnade var det Sten, säger jag. Han är en gammal tok.
– Säg inte så om vår granne, mumlar mamma. Stackars Sten kan inte hjälpa att han inte är riktigt frisk.
– Ringer man på så här sent kan man inte räkna med att folk ska öppna, säger jag.
– Det kan ju vara någon som behöver hjälp. Älskling, öppnar du?
Mamma flyttar blicken från teven till Henrik.
Henrik är mammas nya kille och en loser. Precis som killarna före honom.
Men för att vara en loser är han okej.
Han är bra på att ställa frågor om allt möjligt. Inte bara om mamma, utan även om mig.
Det är som om han gillar mig och vill lyssna på mig.
Henrik ler och reser sig från soffan.
Han går ut i hallen. Nickar när mamma säger att han ska ta med sig te på vägen tillbaka. Och så öppnar han dörren.
Tjuck
Det är ett konstigt ljud. Jag har aldrig hört det förr.
Så jag ser bort mot Henrik som faller ihop på golvet med ett brak.
Där ligger han helt stilla.
En man med svart rånarluva kommer in. Luvan täcker hans ansikte. Det är bara ögonen som syns.
Killen kliver över Henrik och kommer in i vardagsrummet. Han ser på mig och mamma med isblå ögon. Och så ett svart öga.
En pistol, med ljuddämpare.
– Försöker ni med nåt är ni dödens, väser han.
Jag kan inte försöka med något alls.
Jag bara darrar och stirrar utan att få fram ett ord.
Mamma drar mig tätt intill sig, och jag känner att hon också darrar.
Men hennes röst är bestämd, när
hon säger:
– Vad vill du?
Innan mannen svarar kommer en annan man in i hallen. Han har också rånarluva.
Mannen ser på Henrik som ligger på golvet och är död. Så stänger han dörren bakom sig och tar tag i Henriks arm.
Han försöker dra undan Henrik.
Men Henrik är både lång och tjock.
– Få honom härifrån, säger
mannen som riktar pistolen mot oss.
– Vad fan sköt du honom för?
flåsar han som drar i Henrik. Det är ju kvinnan vi vill ha.
De isblå ögonen tittar på mamma uppifrån och ner.
Jag ställer mig framför henne.
Som om min tunna kropp skulle vara ett skydd.
– Vi kunde ju ha tagit honom som gisslan, säger mannen i hallen. För att få henne att lyda.
Han tar ett nytt tag om Henrik.
Stånkar och stönar medan han släpar den tunga kroppen ut i tvättstugan.
Jag kan bara se de isblå ögonen.
Men jag är säker på att mannen ler när han ser på mig och säger:
– Det kan vi använda ungen till.
Akta dig Valle, ropar mamma. Hon försöker
ställa sig mellan mig och Chefen. Men han
är snabb och knuffar till henne så att hon ramlar på golvet. Raseriet lyser i Chefens ögon när han böjer sig fram mot mig. Jag vill blunda, men kan inte. Jag kan bara stirra på hans finger runt pistolen. Snart får jag en kula i huvudet.
Det är en alldeles vanlig torsdagskväll när det ringer på dörren hemma hos Valle. Vem kan det vara?
Mammas nya kille Henrik går och öppnar. Det skulle han aldrig ha gjort…
ISBN 978-91-89955-00-4
9 789189 955004