Tofstaholm
Långsjön
Ruinen
Herrgården
Rubins hage
Hedvigs hus
Didrik Stornäs hus
Skjul
Moster Birgittas hus
Abborrsjön
Fält
Badbryggan
Jaktstuga
Författaren Walter Falk arbetar som privatdetektiv sedan tjugo år tillbaka och har hjälpt polisen att utreda alla typer av brott.
Höstlovstrilogin del 3: Midnatt
© 2024 Walter Falk
Bookmark Förlag, Stockholm 2024
Illustrationer: Reine Rosenberg
Repro: JK Morris Production, Värnamo
Tryckt och inbunden av: Livonia Print Ltd. Riga 2024 978-91-89889-23-1
Bookmark Förlag www.bookmarkforlag.se
midnatt
Del 3 i Höstlovstrilogin
Illustrationer: Reine Rosenberg
det här har hänt
Det är höstlov i den lilla byn Tofstaholm. Jakob är på besök hos sin moster när han träffar sin barndomskompis
Hedvig. Gamla minnen bubblar upp från när de sågs senast, vid Abborrsjön för två år sedan då Jakob svek Hedvig och de slutade vara vänner.
Men detta är inte det enda som händer i Tofstaholm.
Efter en farofylld jakt på en stulen tavla framkommer det att Carl Cederbielke, greven på Tofstaholm, lämnat tre stora rubiner efter sig när han dog.
Herrgårdens butler Frans tar saken i egna händer och kidnappar Peder Svensson, fästman till Carls dotter Fiona, för att förhindra Peder att ta arvet och försvinna med pengarna. När Hedvig och Jakob kommer Frans på spåren tar han även Hedvig till fånga.
Under tiden lyckas Jakob och Fiona, tillsammans med Fionas syster Alexandra, hitta de tre rubinerna uppe på vinden i systrarnas bortglömda dockstad Supernovia.
Slutet verkar vara frid och fröjd med arvet återfunnet, systrarna vänner igen och Peder Svensson äntligen i häkte.
Men det värsta har ännu inte hänt. En kväll återstår, där allt står på spel och en person kommer att vara död före midnatt.
lördag 4 november
kl. 16.28
Fiona lutar sig tillbaka i fåtöljen och lägger ner fotoalbumet i knät. Brasan sprakar i öppna spisen. Hon fick tända den själv nu när Peder inte är här. Men det var inte alls så svårt som hon trott. Och värmen är densamma.
Bäst hon vänjer sig. Peder kommer aldrig få sätta sin fot här igen. Fiona kan fortfarande inte riktigt fatta att hennes fästman mördat hennes pappa. För pengar. Eller fästman, förresten. Peder är inte hennes fästman längre.
Fiona känner sig så förvirrad efter allt som hänt det senaste dygnet. Så mycket som vänts upp och ner. Kärlek har blivit till hat. Men hat har också blivit till kärlek. Tänk om
Fiona bara frågat lite tidigare om varför Alexandra lämnade henne och herrgården! Då hade de inte behövt vara ovänner så länge. Så mycket bråk de hade sluppit. Och då kanske Fiona hade fått veta att de har olika pappor lite tidigare.
Det värker i bröstet när hon tänker på det.
Fiona drar med händerna över det gröna sammetstyget i fåtöljen. Blankt och numera slitet. Hennes favoritmöbel i hela huset faktiskt. Här satt alltid mamma i skymningen, när hon inte var nere i källaren och drejade. Genom att sitta i fåtöljen kommer Fiona lite närmare henne.
Fiona bläddrar förstrött i fotoalbumet.
På insidan av pärmen finns ett stort foto där mamma
Claudia står ensam och majestätisk på trappan till herrgården. Iklädd den där purpurröda balklänningen med silverstjärnor. Det glittrar om tiaran som hon bär över det uppsatta håret.
Fiona tittar närmare på tiaran. Hur många ädelstenar har den? Minst tio stycken. Hon plockar ut fotot för att se bättre. Fotot är blekt, men det ser faktiskt ut som att de tre största i mitten är röda rubiner.
Fiona har aldrig lagt märke till den där tiaran förut. Var kom den ifrån? Vart kan den ha tagit vägen? Tillhörde de tre rubinerna som låg i skrinet i själva verket tiaran?
Kan det i så fall ha varit pappa Carl som sålde tiaran utan rubinerna? Han menade säkert inget illa i så fall. Men han var ju lite slösaktig, byggde poolhuset och köpte den där lyxiga Rolls Roycen som de fick sälja sedan. Mamma
Claudia förlät honom aldrig riktigt för hur han spenderade pengar på annat än sådant som var bra för hela byn. Som
grevinna kände Claudia att det var hennes ansvar att ta hand om alla som bodde i Tofstaholm, inte bara sin egen familj.
Fiona ser ut över Långsjön som breder ut sig nedanför herrgården. Det var länge sedan hon var uppe vid mammas grav i borgruinen på andra sidan.
Hon ska gå dit imorgon, bestämmer hon. Skriva ett litet brev vid frukosten att lämna vid mammas grav, som hon gör varje gång saknaden är särskilt stor. Längst ner ska hon måla en röd komet med lång svans. Som hon alltid gör och precis som mamma alltid gjorde.
Fiona tänker på allt som hänt, hur mycket hon saknar sina föräldrar och hur glad hon är att Alexandra hittat hem.
Nu är det över, tänker Fiona för sig själv. Det var en mardröm, men nu är det över.
Hon kunde inte ha mer fel.
KAPITEL 1: JAKOB
16.52
Jakob njuter av stillheten i stallet. Det är svalt men inte för kallt här inne. En doft av hö och häst och läder. Hans enda sällskap är Rubin och stallkatten Stig. Det är just det här lugnet han behöver. Det är därför han kom till Tofstaholm till att börja med.
Vilket dygn det har varit. Det går knappt att ta in!
Allt började med att Morris kom skällande i hagen.
Rubin som stegrade sig mot himlen. Och Jakob som inte ens kände igen Hedvig. Nu kan han knappt komma ihåg hur hon såg ut förra gången de sågs, den där sommaren för två år sedan.
Han skrattar till när han tänker på den galna gårdagen. Som de letade över hela Tofstaholm efter Fionas stulna tavla. Jagade genom skogen, hem till Didrik och sedan ner till Abborrsjön.
Hela kvällen var som en deckare. Med ledtrådarna gömda inne i tavlorna, bakom svansen på hunden Felix. Och
skatten som gömde sig bakom alla gåtor var tre mörkröda rubiner på herrgårdens vind.
Men det sjukaste av allt var ändå hur butlern Frans först kidnappade Peder och sedan Hedvig.
Jakob ser framför sig hur han drog ut Hedvig ur det där trånga röret i källaren. Tänk om han inte hade fått loss henne!
Han drar med ryktborsten över Rubins päls. Långa, lugna tag över baken. Jakob älskar den tysta ensamheten här inne. Vill inte gå härifrån. Inte än. Det är en sådan kontrast till morgonens kaos.
Stackars gamle Frans, som egentligen bara ville skydda systrarna och rädda herrgården. Det är egentligen inte helt rättvist att han ska få sitta i fängelse, även om det var fel, det han gjorde. Hur långt hade han egentligen varit redo att gå?
Jakob tar en paus för att äta en ostsmörgås som hans moster Birgitta gjort till honom. Kommer att tänka på hur Hedvig glufsade i sig prickigkorvmackan i förmiddags.
Hedvig, alltså. Han blir alldeles varm inombords när han tänker på henne.
Varm inombords? Vad är det egentligen han känner?
Hedvig sa att hon ville rida med honom. Imorgon, då ska Jakob ta med henne på en tur.
Det vibrerar i fickan. Han har fått ett sms fullt av hjärtemojis. Med ens ångrar Jakob hur han lajkade den där
Tiktok-posten. Han borde inte ha uppmuntrat något. Det väckte reaktioner som han inte kunde ana. Inte ville ha …
Han känner ett sting i bröstet. Får han verkligen känna så här?
Han önskar att han slapp åka hem till Täby igen efter lovet. Att han kunde stanna kvar här i Tofstaholm.
Han skakar av sig tankarna och manar fram bilden av Hedvig istället. Hon tittar på honom där inne i huvudet. Betraktar honom klurigt, med det röda håret som hänger ner i rufsiga slingor under mössan. Hon ler mot honom. Lite avvaktande kanske, men nyfiket.
Då kan han inte låta bli att ta upp telefonen igen. Vet inte vad han ska säga, vill bara höra hennes röst.
Medan signalerna går fram letar sig blicken ut genom det lilla fönstret i stallet. Det är något som blinkar från poolhuset vid herrgården.
Syrenhäcken in mot Tofstaholms herrgård skymmer sikten rätt mycket. Jakob ställer sig på tå för att se bättre. Är det någon som signalerar med en ficklampa?
Det spelar ingen roll. Han har ju precis lovat Birgitta att hålla sig borta från herrgården.
KAPITEL 2: HEDVIG
16.56
Hedvig ligger i sängen och scrollar slappt på mobilen. Söta hundar blandas med bergsbestigare och ibland något löjligt sminktips på Tiktok. Skönt att komma bort från allt ett tag. Vara ensam en stund.
Hon hör hur det slamras ute i köket. Mamma lovade en ”överraskning” till middag, vilket innebär tacos, det enda som mamma kan laga. Det ska bli så gott med mat, Hedvig har varit hungrig hela dagen.
En otroligt intensiv dag. Helt sjuk. Hedvig ryser när hon tänker på källaren i Tofstaholms herrgård. Hon kan inte fatta att hon satt inlåst där tillsammans med Peder Svensson för bara några timmar sedan.
Hon har fått tillräckligt med spänning för resten av året. Nu vill hon bara begränsa sin verklighet till lite roliga pudelfrisyrer och galna klättringar. Inte bli störd av något som kan uppröra henne.
Hon sätter upp håret, fortfarande lite blött efter den
långa, varma duschen. Pressar upp knäna mot magen och drar Morris till sig. Kliar honom mjukt under hakan, så som hon vet att han älskar.
– Hej du, viskar hon rakt in i pälsen. Du kommer överleva.
Du kommer leva!
Hon tänker på hittelönen de ska få för att de fann rubinerna. Med den kan hon betala för Morris operation.
Tack, Fiona! Och tack, Alexandra!
Hedvig skakar leende på huvudet.
Systrarna som hatat varandra, men som lyckades bli vänner igen. En ganska bra dag det här faktiskt.
En Snap-notis dyker upp högst upp på skärmen. Sedan en till. Och en till.
Hon vill egentligen inte se vilka som skickar. Vill inte veta vad som pågår utanför hennes eget sovrum. Men kan inte låta bli.
Det är klasslistan som är aktiv. Där brukar det ju vara lugnt under helgen. Vad är det som pågår?
Bilder på festklädda klasskompisar som skrattar och dansar dyker upp. Flaskor och glas med någon färgglad dryck. Var är de? Det ser ut som hemma hos Agnes.
Kommentarer som ”Bästa klassfesten ♥♥ ”, ”Agge, det här blir utegångsförbud i en månad”, ”Var är spriten?!?!”.
Alla är där. Hela klassen, och några till. Alla utom Hedvig. Det är ingen som har sagt något till henne om den här festen.
Hon kan knappt hålla tillbaka tårarna.
Då fylls skärmen av ett inkommande samtal.
Det är Jakob.
mordförsöket i poolhuset
Solen är på väg ner över Tofstaholms trädtoppar och Jakob njuter av stallets stillhet efter ett minst sagt dramatiskt dygn.
Men det enda han kan tänka på är Hedvig.
Vad han inte vet är att det samtidigt pågår ett mordförsök ett stenkast därifrån. Någon verkar vara ute efter att förgöra Toftsaholms herrgård och hämnas på hela familjen Cederbielke.
Det står snabbt klart för Hedvig och Jakob att mysteriet runt Cederbielkes skatt inte är över – det har bara börjat.
Medan jakten på en farlig mördare inleds, blir Hedvig utsatt för ett stort svek som gör att hon måste omvärdera sina känslor för Jakob. Kommer hon att kunna förlåta honom?
MIDNATT är den sista boken i Höstlovstrilogin. De tre böckerna utspelar sig under ett enda dygn i vackra Tofstaholm, den lilla byn där inget är som det verkar. De tidigare delarna i serien, Skymning och Gryning, nominerades till Årets bästa barn- och ungdomsdeckare 2022 respektive 2023.
