INNEHÅLL
TILLÄGGNING
Solen skiner vattnet glittrar och sommaren är som bäst. Du och din familj skall lägga till i den stora hamnen som för dagen är välfylld av båtar. Det blåser en del och du har just hittat en bra plats för er båt. Din man står på fördäcket beredd att gå iland (inte hoppa) med förtampen. Dina barn står i aktern, beredda att, på ditt kommando lägga ut ankaret. Du styr mot den tilltänkta platsen, allt verkar bra. Men just då ni närmar er bryggan tar vinden tag i båten och i stället för mot den lediga platsen är ni nu på väg mot en annan båt. Människorna på den rycker ut med fendrar för att så gott det går fendra av. Snabbt i med backen varpå din man på fördäcket så när håller på att åka i vattnet. Tyvärr kan du inte backa så långt som du vill innan du närmar dig båtarna på den andra brygga varför du i stället gasar framåt. Men nu har du hamnat än längre ifrån den lediga platsen och du märker hur många av dina båtgrannar följer din båt och nyfiket tänker, undrar hur hon löser det här…... Pulsen stiger och du börjar känna en svettdroppe i pannan. Situationen känns inte bra.
Tror det är många som känner igen sig i den här situationen. Följande kapitel handlar därför om att lägga till med din båt mot en strand, en brygga eller i en hamn. Med lite förkunskap och en del träning så behöver det inte vara så komplicerat som många kanske tror.
ÖVNING GER FÄRDIGHET
För att få körkort för bil krävs det att vi både tränar och övar en hel del i bl.a konsten att hantera våra bilar i olika situationer och att vi behärskar t.ex. fickparkering. Vill nog påstå att det i många situationer är betydligt mer komplicerat att hantera en båt. Till exempel är det så att en båt inte ligger still bara för att vi lägger ur växeln utan den driver både med vattnets strömmar och vinden. Och till skillnad vad gäller bil finns inget tränings- eller kunskapskrav. Vill därför rekommendera att du som känner dig lite osäker på sjön tränar på att hantera din båt i olika situationer och då framför allt att hantera din båt vid tilläggning.
Vill ge ett par generella råd som gäller vid alla former av tilläggning och manövrerande i hamnar, mot bryggor, kajer, klippor och stränder:
1) Förbered både dig, din båt och din besättning på vad ni kommer att göra vid er tillläggning. Se till att de tampar ni behöver finns på plats och att de inte är ihoptrasslade. Lägg fast de tampar, som ni kommer att använda, på respektive knap.
Berätta i god tid för samtliga ombord vad du som skeppare tänker göra och vad var och en har för uppgift ombord. Kontrollera varifrån vinden kommer så du vet åt vilket håll båten eventuellt kommer att driva. Lägg gärna ut några extra fendrar på båtens läsida.
2) Tyvärr är det inte ovanligt att tonläget från båtars skeppare och besättning kan skruvas upp en del om något inte går som man tänkt sig. Att skrika till varandra löser inga problem och ökar bara otrivseln och den stress som många kan känna. Försök därför att innan ni börjar er tilläggning stanna upp båten (lägg ur växeln) och dra ett par djupa andetag och påminn både dig själv och din besättning att försöka behålla ert lugn vad som än händer.
3) Håll så låg fart på båten som möjligt. Högre båtfart i de här situationerna innebär bara onödigt stresspåslag för dig din besättning och även andra båtägare. När man t.ex. går in i en lucka mellan två båtar för att lägga till, finns alltid en risk att din båt stöter till en annan båt eller kaj. Genom att du då håller låg fart innebär detta som regel mindre eller ingen risk för skador.
4) Om din båt glider eller åker mot en kaj eller någon annan båt så använd inte händer fötter och armar för att bära av. Båtar tål som regel betydligt mer än vad man kanske tror och en båt är som regel enklare att reparera än ett skadat finger eller hand. Ta i stället fram en lös och helst en stor fender och bär av med.
5) Känner du igen dig? Mannen står vid ratten och ropar till sin fru….HOPPA! Är det på någon plats på jorden där man INTE skall hoppa så är det från en båt ner på en hal klippa eller regnvåt brygga. Och kom ihåg, att det är den som går iland som avgör när det är dags att ta klivet i land, inte båtföraren. En grundregel är att inte behöva hoppa. Vänta tills båten är så nära bryggan, stranden eller klippan att du enkelt och komfortabelt kan kliva iland på ett tryggt, lugnt och odramatiskt sätt. Många båtförare är kanske rädda att skada sin fina båt mot en kaj eller klippa. Glöm då inte att båtar tål betydligt mer än vad man tror. Och det är bättre att båten får en repa i fören än att din hoppilandkalle skadar sig. Är du som båtägare rädd om din båt så går det att skydda den med fasta fendrar osv.
6) En bogpropeller är en mycket god hjälp vid olika manövrer med både motor- och segelbåtar. Genom att man på en motorbåt (med inom- eller utombordare) kan styra motorns dragkraft (genom att vrida motorns drev) så är behovet av en bogpropeller väsentligt mindre på en motorbåt jämfört med en segelbåt eller motorbåt med rak axel. Det är även så att ju större en båt är desto större blir behovet av en bogpropeller.
Ett gott råd är att försöka lära dig att manövrera din båt helt utan att använde bogpropeller. När du känner att du kan det är bogpropellern ett praktisk extra verktyg att ta till vid manövrering i t.ex. en hamn. Tror det kan vara bra att du känner att du klarar att manövrera din båt även om bogpropellern inte fungerar.
7) Om du går in i en hamn eller mot en viss klippa och märker att båten inte hamnar just där du tänkt dig (beror ofta på sidvind) så försök inte justera eller ”rädda upp” situationen på något sätt. Till skillnad mot en bil är en båt väsentligt svårare att manövrera. I stället är det bättre att helt göra om angöringen mot din tänkta plats. Beror detta på t.ex. kraftig sidvind så försök att invänta lite lättare vind innan du går in mot din tilltänkta plats igen. Tänk på att all vind ökar och minskar i styrka. Fortsätter det att blåsa en ordentlig sidvind (vilket alltid är svårt att förtöja i) så försök att hitta en alternativ förtöjningsplats med mindre vindpåverkan.
VISA HÄNSYN – MINSKA BÅTENS SVALLVÅGOR
När du kör din båt nära hamnar, andra förtöjda båtar och mindre båtar som t.ex kanoter, är en god regel att minska farten och försöka minska båtens svallvågor.
Tyvärr är det så att de flesta planande motorbåtar ger mindre svallvågor i relativt hög fart samtidigt som båten våghöjd ökar i farter mellan 8 och 17 knop. Därför är en god regel att köra i maximalt 5 knop nära andra förtöjda båtar och typ kanoter.
BABåtarna A och B körs med en fart om 13 knop. En båt med hög trimvinkel (baktung)
A gör betydligt större svallvågor jämfört med B. Genom att som B vinkla in motorn maximalt och om det finns trimplan även fälla ner dom, så minskar vågbildningen.
Har du en inte alltför stor båt så blir vågbildningen även mindre genom att kanske någon eller några i båten placerar sig längre fram i båten.
Att framföra en båt enligt A nära hamnar och andra förtöjda båtar hör inte till "gott sjömanskap". Båten B gör, genom sin lägre trimvinkel, betydligt mindre vågor.
LOVART OCH LÄ
På sjön pratar man mycket om lovart och lä. Lovart är den vindutsatta sidan av t.ex. en brygga och lä är den lugna sidan.
AVDRIFT
Det är oftast lite knepigare att lägga till med en motorbåt jämfört med en segelbåt. Orsaken är att segelbåten har en köl som minskar båtens avdrift och ofta ett stort kraftigt roder som gör de flesta segelbåtar mycket manöverbara. En annan skillnad är att en del motorbåtar har en betydande överbyggnad som vinden kan ta tag i.
En faktor som komplicerar manövrering med både segel- och motorbåtar är propellerns dragningskraft åt det hållet som den snurrar. Om en propeller är högergående (vilket är det absolut vanligaste) och du kör framåt, så drar den båtens akterparti åt styrbord A (vilket gör
LÄGRE DENSITET
HÖGRE DENSITET
LOVART
att båten då svänger babord) medan då man backar med samma propeller så drar den båtens akter åt babord B. Fenomenet beror på att vattnets densitet är högre ju längre ner från vattenytan man mäter. Den relativt ringa höjdskillnaden mellan propellerns över- och underkant medför att den får mer grepp på den del av propellern som är närmast sjöbotten.
RAK AXEL
Har man en motor som är vridbar (vilket de flesta utom- och inombordare är) kan man kompensera för propellerns dragningskraft åt sidorna. Har däremot din båt en rak axel genom botten så finns inte den möjligheten. Då blir effekten av propellerns eller ännu värre, propellrarnas dragningskraft påtaglig varför en sådan båt blir betydligt mer svårmanövrerad. Att backa och styra emot propellrarnas dragningskraft (drar aktern mot babord) är i princip omöjligt vilket i praktiken innebär att för att kunna styra aktern mot styrbord så måste motorns/motorernas växel läggas ur innan rodret/rodren får någon effekt. På en båt med raka axlar är därför en bogpropeller ett välkommet hjälpmedel.
På segelbåtar med en rak axel eller s.k. s-drev, där propellerns dragningskraft inte går att styra, är problemet mindre då en segelbåts roder som regel är betydligt större och effektivare jämfört med de flesta motorbåtars.
STYRFENA
TRIMFENA
På alla utom- och inombordsmotorer sitter det en liten trimfena i underkanten av motorns kavitationsplatta. Fenan som är gjord av Zink fungerar som en ”offeranod” mot galvaniska strömmar. Förutom det fungerar den som en trimfena för att motverka propellerns dragningskraft. Om propellern snurrar i högervarv (framåt) så skall fenan ställas så att den svänger båten åt höger. Fenans vinkel mot vattnet bör ej överstiga 10 grader.
MOT EN STRAND
När du hittat en den perfekta platsen för din båt är det bra att börja med att sakta styra (A) in till platsen för att se hur botten ser ut och att det är tillräckligt djupt för din båt. Kan även vara bra att se att det finns lämpliga träd eller stenar som går lägga förtamparna runt. Du bör titta åt vilket håll det blåser för att av det beräkna din avdrift. Om allt verkar bra styr du eller backar ut (B) för att påbörja din tilläggning. Kontrollera gärna i sjökortet och titta själv ner på sjöbotten för att se om det finns förutsättningar för ett bra ankargrepp.
ANKAR
PLATS
20M
10M
Den som skall lägga i ankaret bör först ta upp det (från ankarfacket) och se till att det inte finns knutar på ankarlinan eller att den trasslat sig. Släng helst inte i ankaret. Gör du det finns risken att ankarlinan fastnar i något i båten eller att den trasslar sig. Har din båt en s.k ankarolina d.v.s. en ihoprullad rem bör man kontrollera att rullen löper lätt.
Har du någon i båten som är ”hopp i landkalle” skall även denna förbereda en tillräckligt lång lina som räcker att lägga runt ett träd eller liknande och även beslå den (knyta) mot en av båtens knapar.
När alla ombord är förberedda på sin uppgift siktar du in dig på den plats där du vill att båten skall ligga. Vi antar att vinden är måttlig. Styr båten i en rakt linje vinkelrätt mot din tänkta förtöjningsplats. Anta att du vill lägga ankaret t.ex 20 meter utanför stranden. Du bör då börja din styrning, anloppsträcka, mot land minst 30 meter ut (C). Har båten avdrift av vinden så styr emot detta så att båten, trots avdrift, håller
sig till den raka och tänkta linjen in mot land. Det är viktigt att du kör så sakta som möjligt. Dra av på gasreglaget så att motorns växel ligger i med så lågt varvtal som möjligt. Att hålla högre fart in mot land kommer både du och dina medpassagerare att uppleva som stressande. När du börjar din anloppssträcka så ber du att den som sköter ankaret att han/hon i god tid halar ner det så att det ligger minst en halvmeter under vattenytan. Cirka 5 meter innan den plats där du vill ha ankaret (25 meter från land) ber du att ankaret skall halas ner. När ankaret nått sjöbotten bör man därefter hålla ut ankartampen lite från båten och hålla den lite sträckt för att minska risken att den hamnar i propellern.
SÅ LÅNGT UT LÄGGS ANKARET
Avståndet mellan båtens akter (när den ligger förtöjd) och ankarets placering beror lite på hur sjöbottens beskaffenhet är, hur mycket det blåser, hur tung din båt är och vilken typ av ankare (se nedan) som du har. En god regel är att ju längre ut ankaret ligger desto bättre blir greppet. En annan god regel är att ankartampen bör vara 5–6 gånger längre än det aktuella djupet vid ankaret. Men vid normala förhållanden bör ankaret ligga minst 15–20 meter ut från båtens akter.
OLIKA BOTTNAR
Olika ankare har olika greppförmåga och därmed bäst passar på en viss typ av sjöbotten. Generellt sett greppar ankare bäst på ler- eller dybottnar. Ju hårdare botten är desto sämre grepp. Det som är sämst för ett ankare är olika former av stenbottnar där ankaret inte kan sjunka ner i bottensedimentet och få grepp.
BROMSA INTE BÅTEN
När du fortsätter din anloppsträcka mot land bör den som lägger ut ankartampen inte bromsa båten med den utan i stället se till att tampen löper ut från båten utan motstånd. Bromsar man båtens fart genom ankartampen gör det att båten blir mer svårstyrd.
I takt med att du närmar dig stranden är det bra att ha kontroll på sjöbotten och succesivt fälla upp motorn eller drevet. Även om du fäller upp motorn 30–35 grader så fortsätter propellern ändå att driva båten framåt. När båten har ett par meter kvar till stranden, stänger du av och fäller upp motorn helt och låter båten driva in.
I det här skedet är det viktigt att den som håller i ankartampen inte bromsar båten så att farten därför inte räcker till hela vägen in till stranden.
Samtidigt är det viktigt att ge den som håller i ankartampen information om när det börjar bli dags att bromsa båten.
Går du i stället in mot ett berg eller klippa (som är djup) så kan du givetvis låta motorn/drevet vara nedfälld hela vägen in, vilket underlättar manövreringen av båten.
TYP AV ANKARE
SÖDERARMS
Ett DELTA-Ankare är plogformat för att kunna skära sig ner i bottensedimentet. Om det vrids loss hittar det oftast grepp igen.
BRUCE-ankaret är det vanligaste ankaret för segelbåtar. Fördel med inga rörliga delar (mindre klämrisk) men mer skrymmande. Den blå linan är en release-lina.
DANFORTH Ett lättviktsankare. Med den bästa greppförmågan i förhållande till vikt och storlek. Gräver sig effektivt ner i sand och lera.