Serien om Frida von Engen: Födelsedagen
Långfredagen
Bookmark Förlag www.bookmarkforlag.se
långfredagen
Copyright © Sofie Sarenbrant, Carina Bergfeldt 2024
Bookmark Förlag, Stockholm 2024
Omslag: Michael Ceken
Omslagsbild: Rawpixel, Freepik
Författarfoto: Magnus Ragnvid
Tryck: Scandbook UAB, Litauen 2024
Denna bok trycks på FSC® -märkt papper och är klimat kompenserad genom World Land Trust.
isbn 978-91-89820-44-9
En gestalt med svart hoodie och mörka byxor är på väg mot tevesoffan mitt under direktsändningen. Alla gäster sitter redan där. Ändå är det någon som klampar rakt mot scenen.
En ur publiken?
Personen äntrar scenen och går mot platsen i soffan alldeles intill programledaren Frida von Engen. Ansiktet är maskerat med något som liknar en rånarluva. Endast ögonen och munnen syns. Inkräktaren öppnar dragkedjan till huvtröjan och en mörk väst blottas.
Några sladdar sticker fram.
Ett sus går genom publiken och en kvinna med skinnjacka reser sig upp. ”Är det här ett jävla skämt?”
Någon skrattar till, sedan blir det knäpptyst.
Ögonen under den svarta huvan smalnar.
Blicken vandrar över studion och stannar vid kameran med en liten röd lysande lampa, där en miljon tittare väntar på bästa sändningstid.
”Alla sitter kvar på sina platser”, säger en iskall röst och tillägger med tydlig skärpa: ”Om ni avbryter sändningen dör alla.”
Klockan 20.00
1
Programledaren
En comeback. Frida von Engen smakar på ordet som en kolumnist använt i samband med kvällens premiär. Ungefär som om hon vore en föredetting, när det i själva verket handlade om en säsongspaus.
”Blunda”, säger makeupartisten Mimmi och sveper med den mjuka borsten över ansiktet.
Det kittlar över pannan och kinderna. Frida lutar sig bakåt i den justerbara stolen i sminket på Sveriges Television.
”Gud, jag vet inte vad jag skulle göra utan dig. Jag känner mig som ett lik”, säger Frida och slår upp ögonen.
I spegeln möter hon sina vackert sminkade blå ögon med lösögonfransar. Mimmi kan verkligen trolla. Fylliga extensions ramar in ansiktet och avslöjar ingenting om den senaste tidens håravfall. Men allt går inte att dölja. Hyn har inte samma lyster som för ett år sedan. Även om hon inte är äldre än trettiosju, känner hon sig nästan dubbelt så gammal. Fjolårets trauma har satt sina spår i både kropp och själ.
En timme kvar till sändning.
”Täck gärna halsen mer”, ber Frida och försöker blunda för två ljusa veck som framträder allt tydligare en bit under hakan. Hon stryker med fingret över sin mouche.
Mimmi drar på munnen. ”Du behöver inte mer smink, men jag gör som du vill, som alltid.”
”Snåla inte med contouring heller”, säger Frida och vrider på huvudet för att se sig själv ur alla vinklar. ”Om näsan och käkbenet markeras mer kanske de tar fokus från resten.”
Mimmi himlar med ögonen och Frida önskar att hon skulle ha en gnutta av makeupartistens självkänsla. Med ett leende dröjer sig Mimmi kvar en extra stund med borsten.
”Sådär”, säger hon och nickar nöjt mot Frida i spegeln. ”Nu syns inte ärret.”
Såret efter kniven har läkt för länge sedan, men inte känslorna. Rädslan, otillräckligheten och skammen sitter för djupt. Frida klandrar sig själv för att hennes barn försattes i en fruktansvärd sits. Aldrig har hon varit så rädd som hon var det dygnet. Tillsammans med sin terapeut jobbar Frida på att förlåta sig själv. Acceptera och gå vidare. Trösta sig med att hon faktiskt blev mer handlingskraftig i nödläget än hon trodde var möjligt. Men hon kan inte låta bli att undra hur mycket Samuel påverkades av den katastrofala födelsedagen. En gång i veckan går han till en barnpsykolog för att bearbeta det som hände, men hemma pratar han sällan, eller snarare aldrig, om sin sjuårsdag.
Precis raka motsatsen till hennes egen strategi.
Ganska snabbt hörde flera av Sveriges största bokförlag av sig och slogs om att få ge ut hennes ögonvittnesskildring från de mardrömslika timmarna med galningen. Initialt tvekade hon, men det väl tilltagna förskottet fick henne att ändra sig. På rekordtid skrev hon manuset, med stor hjälp av en spökförfattare, och tog för första gången på sexton säsonger ett uppehåll under hösten för att lansera boken. Veckorna då hon inte hade Samuel turnerade hon land och rike runt. Hennes bokprat drog fullt hus på biblioteket i Norrköping,
fick stående ovationer på bokmässan i Göteborg. För att inte tala om Piteå. Signeringskön gick hela vägen ut till gatan vid stadshotellet.
Mimmi klappar henne på axeln. ”Du strålar ikväll.”
Säga vad man vill om makeupartisten men att ljuga är inte hennes starkaste sida.
”Tack”, svarar Frida utan att protestera.
Hon slutar granska sig själv i det starka skenet från spegeln. Sminket sitter som en ansiktsmask. Väldigt fint, på håll. Annars framträder hennes skavanker extra tydligt. Månader av bacondrypande hotellfrukostar och room service mitt i natten har satt sina spår. Den uteblivna träningen vill hon inte tänka på. Hon minns inte ens var hon lagt sin sportbehå. Den kan mycket väl ligga längst ner i tvättkorgen. Orken har inte funnits där.
Det tär på krafterna att le mot hundratals människor, alltid med en rädsla lurande i bakhuvudet att någon av dem vill henne illa. På varje framträdande har hon haft en vakt med sig, mer eller mindre diskret placerad.
Biografin togs emot med kärlek av hennes följare, men recensenterna var inte nådiga:
Det blir inte automatiskt en bok bara för att man upprepar och kursiverar: Jag vill inte dö från mitt barn. Frida von Engens tunna ögonvittnesskildring är i nivå med vilken egenutgivning som helst. Hoppas att hon landade ett rejält förskott, så att i alla fall hon själv fick ut något av den här smörjan. Mig gav läsningen enkom huvudvärk.
Avundsjukans narrativ. Frida vet det, även om det inte alltid är helt lätt att svälja offentliga påhopp. Det blev till och med debattartiklar om nivån på elakheterna i recensionerna.
Hennes position är unik i Sverige och då åker släggan fram. Att ha Nordens största talkshow kommer med ett pris.
Men hon ångrar ingenting, åtminstone inte utåt.
I den bedövande ensamheten på olika själlösa hotellrum runt om i landet har hon ältat boken. Om det verkligen var så klokt att dela sin historia. Slutsatsen blev ett ja. Hon hade inget val. Två miljoner kronor kunde hon inte tacka nej till. Förskottet gick raka vägen till en insats för ett bostadsköp på Ålstensgatan i Bromma.
De berömda Per Albin-radhusen från 1930-talet fick smeknamnet efter den dåvarande statsministern. Numera kallas de sockerbitsliknande funkishusen för skilsmässodiket. Det är där man hamnar när äktenskapet tar slut och det blir för dyrt att stanna i de pampiga kåkarna för minst tjugo miljoner kronor. Som i hennes fall. Programledaren älskar sitt nya hem. Det är en fantastisk känsla att Samuel nu bor i ett fint hus i samma område som sin pappa. Folk får kalla henne en sell-out om de vill. Kritikerna förstår inte lyckan i att kunna ge sitt barn ett tryggt hem med en egen trädgård.
Sveriges Television klev in och betalade för den allra främsta larmtjänsten, med en trygg övervakning dygnet runt. Något hon är tacksam för.
”Har du sett att jag har pyntat?” frågar Mimmi och pekar på ett enormt påskris med färgglada ägg på grenarna. ”Långfredag och allt.”
Frida skäms. Hon har inte lagt märke till det.
”Du tänker då på varenda detalj. Jag är så tacksam för dig.”
Manuskorten i knäet pockar på hennes uppmärksamhet. Hon ögnar igenom frågorna till den första gästen, där fokus blir på missbruk. En artists öppenhjärtiga skildring av den tuffa tiden på behandlingshemmet.
Den nya researchern är exalterad över hur stark hennes berättelse ska bli. Kvällens andra gäst ser hon också fram emot, även om ämnet ska kretsa kring döden.
Sedan kommer den stora överraskningen.
Hon brukar sällan vara nervös över sina gäster, men den kontroversiella mannen som är på väg till Stockholm är ett undantag. Ska man göra en ”comeback” behöver man röra om i grytan.
Konkurrenterna på både fyran och femman har storsatsat på samma talkshowkoncept under hennes frånvaro, med programledare som inte har samma erfarenhet, men som är kaxiga, rynkfria och snygga.
Något som, sorgligt nog, drar tittare. Tack och lov är siffrorna än så länge långt ifrån hennes.
Men Frida-y har varit borta från rutan en säsong och behöver återigen befästa sin plats som tittarnas förstaval. Då måste det till något utöver det vanliga. Frida är övertygad om att hon kan göra intervjun på rätt sätt, opartiskt och professionellt, men de få på redaktionen som känner till gästen har inte varit lika entusiastiska. Det tog, för att uttrycka sig milt, hus i helvete under flera möten med den lilla utvalda skaran på redaktionen.
Vems var idén från början?
Kanske producenten Timo Alavaikkos.
Han hade en ingång på fängelset, om hon minns rätt.
I samma stund som namnet kom upp som förslag bestämde hon sig.
Dörren till sminket öppnas, trots att alla vet att Frida vill ha timmen med Mimmi ifred. Studiomannen Pernilla Johansson, tillika hennes exmans blivande fru, kommer mot henne med rynkad panna. Efter alla år de jobbat tillsammans kan Frida läsa henne som en öppen bok.
Uppspärrade ögon, snabba andetag. Det syns lång väg att hon just fått veta redaktionens hemlighet.
”Frida, du kan inte mena allvar?” säger Pernilla och lägger armarna i kors. ”Du äventyrar ju programmets framtid.”
Hon låter mer ledsen än arg. Under tystnad granskar Frida sin kollega i spegeln. Betraktar de fotriktiga skorna och det osminkade ansiktet med råttfärgat hår i en slarvig knut. Och de nya kurvorna på kroppen efter förlossningen, som syns i konturerna av hennes svarta huvtröja.
Hur kunde Frida bli brädad av henne?
”Det är ett superscoop”, svarar hon. ”Vi behöver det.”
Pernilla må ha snott Ted von Engen framför näsan på henne, men hon får inte bestämma över hennes show.
Där går gränsen.
”Fast det här kan spåra ur”, invänder Pernilla och skruvar obekvämt på sig. ”Du borde ha förvarnat mig. Det är mitt ansvar att publiken inte stormar scenen och försöker ha ihjäl människan.”
Frida var förberedd på den här reaktionen. Hon orkade inte med att Ted skulle bli indragen och att de båda skulle övertala henne att tänka om. Även om hon har kommit över skilsmässan gör det fortfarande ont när de gaddar ihop sig mot henne.
”Nu är du förvarnad”, svarar Frida och önskar att Pernilla lämnar dem ifred. ”Vi börjar om mindre än en timme.”
Men Pernilla står kvar. ”Det här är oproffsigt.”
Frida betraktar henne kyligt i spegeln. ”Just du, som låg med min man, i min loge, kanske inte ska predika om proffsighet. Det kan vi väl enas om?”
Mimmi fryser i sina rörelser och Frida är beredd på en motattack. Men Pernilla kniper ihop munnen istället för att gå i svaromål.
Det hade nästan varit befriande med ett riktigt bråk. Bara få ur sig allt hon vill säga. Sluta låtsas, som de har gjort det senaste året för Samuels skull. Sekunderna tickar medan de mäter varandra med blicken.
”Det handlar om vår säkerhet”, svarar Pernilla till sist när hon återfått fattningen. ”Alla som jobbar här, inklusive dig. Det här kan få konsekvenser.”
”Läppenna, tack”, säger Frida till Mimmi och blundar.
Några sekunder senare stängs dörren och irritationen ersätts av skam. Pernilla har ju rätt.
Men det måste hon ignorera nu.
Ikväll ska hon bevisa sig. Igen. Bli etta på tittartoppen.
Långfredagens program ska bli morgondagens löpsedel.
