v l Varu a S pa n a rn
ocha olmjern h i d ns t W a jö r k i n na B n A on J
VARULVSPANARNA av Annika Widholm Illustrerad av Jonna Björnstjerna
2
ÄR DU REDO? Malva sitter i soffan och läser. Boken är spännande. Hon vänder snabbt blad. Mobilen ringer, men hon läser vidare utan att bry sig om den. För hon måste få veta hur berättelsen ska sluta. Bara ett kapitel kvar. Det ringer igen.
Nu tittar Malva på skärmen och ser att det är Hanna. Malva lägger ifrån sig boken och svarar. Hanna flåsar som om hon har sprungit. – Vi … ska … ut … på … – Ut på vad? frågar Malva. Fast hon vet redan vad Hanna kommer att säga. Hanna drar efter andan. – … ut på spaning! – Var då? – I skogen. – Men det snöar. Och är kallt, säger Malva. – Monster! utbrister Hanna. Det finns monster i skogen. Jag har sett rivmärken på träden. Vi måste leta efter dem. – Måste vi? 4
– Så klart! säger Hanna. – Okej, kanske senare när jag har … Malva avbryts av en hög signal. Det är någon som ringer på dörren. – Vänta lite. Det är nån här. Jag ska bara öppna. Utanför dörren står Hanna. Fortfarande med mobilen mot örat. – Är du redo för en ny spaning? säger hon med ett brett leende.
MONSTER – Tror du verkligen att det är ett monster? frågar Malva. Hon och Hanna vandrar mot skogen. Deras steg blir till djupa spår i snön. Himlen är mörk, trots att det inte är kväll än.
6
– Vad skulle det annars vara? Ett vanligt djur kan inte göra så stora rivmärken. Inte ens en björn, säger Hanna och pekar på ett träd. Malva går dit och tittar efter. Flera långa märken syns i barken. Som om en stor varelse har skrapat klorna mot stammen.
– Bara den inte är i närheten, säger Malva lågt. Hon ser sig hastigt om åt alla håll. Snön faller ner från några granar längre bort. Malva griper tag i Hannas arm. – Det är nåt där! Som rör sig mot oss, säger hon hetsigt. Då hörs ett knakande ljud inne bland träden. – Monstret! skriker Hanna.
FULLMÅNE Malva rusar tillbaka genom skogen. Bort från varelsen. – Vänta, det är inget monster! ropar Hanna bakom henne. Malva saktar in och vänder sig om. Nu ser hon att det är en pojke. Hanna går mot honom. Malva följer efter.
– Vad gör du här? undrar Hanna och blicken smalnar när hon granskar pojken. – Vad gör du själv här? Och varför sprang ni? frågar han. – Vi trodde att du var ett monster, säger Malva. De visar honom rivmärkena i barken. – Det är från en varulv, säger pojken. – Hur vet du det? frågar Malva och stirrar på honom.
Han knixar till med huvudet och rycker på axlarna. – Jag bara vet det, säger han. Malva tar ett kliv mot honom. – Men vem har sagt det? frågar hon. – Många säger det. – Det betyder inte att det verkligen är så. – Fast det är det. Helt säkert, säger han. – Okej, säger Hanna. Vi tror dig. Men Malva vill inte alls tro på det. Hon hoppas att han har fel. För hon är ganska säker på att varulvar inte är snälla djur. Kanske är de inte ens djur. Kanske är de bara farliga monster. – Hur ser de ut? De där varulvarna? frågar Hanna och tar ett steg närmare pojken. 11
Vad är det för mystiska rivmärken på träden i skogen? Och varför hörs ylande ljud på kvällarna? Malva vill helst sitta inne och läsa böcker, nu när det är snö och kallt. Men snart har Hanna fått med sig Malva på en ny spaning. För tänk om det finns varulvar i skogen!
Art nr 794757
www.hegas.se