9789189501355 by Smakprov Media AB

Tidigare utgivning av ewa fröling Moder Liv (2021)

Ett väsen är något som en varelse inte kan mista utan att upphöra vara sig själv. Ett exempel på detta brukar förnuftet för människa sägas vara, då människan definieras som en förnuftig varelse. Wikipedia

MAMMA. MAMMA. VAKNA. Flickan skriker rakt in i mitt ansikte. Sedan drar hon i mitt öra så det fastnar högre upp. Hon lyfter på ögonlocken och stirrar rakt in. Mitt hjärta gömmer sig bakom mitt bröstben. Vinklar handen som skydd mot ljuset. Som sig bör en strålande vit solig dag på Kobben. Långt ut. Jag är på samma ställe fast längre in. Solen står i zenit och någon ropar på mig. De kommer snart mamma. MAMMA MAMMA … Hon lägger sin kind mot min. Den är våt och lite kall. Flickan håller mig vid liv. Hon slår med träsleven vid mitt öra. Barn är uppfinningsrika. BANK BANK. Jag ser hur blåljuset klättrar i taket. Räddarna fyller rummet. Jag andas genom de akuta jackorna. De prasslar omkring mig. 7

Kanylen sätts i ådern. Den gula filten snärjer in mig. Det är då jag spyr rakt ut. Sedan händer katastrofen. Kvinnan på skärmen fejdar ut. Svart skärm med dammkorn. Ett sista andetag som hänger en hundradel i luften. Som en cesur. Precis som när dirigenten slår av stryker tystnaden med sin pinne som en lång rad. Likt den vita raka signalen på skärmen. En ton en lång vit ton. Tystnad. Patienten dödförklarad den 25.2 1997. Ett fönster öppnades och min själ flög ut. RIGOR MORTIS. Så var det att dö. Länge sedan nu.

Jag lyfter fram mitt huvud mot henne. Likt en överfylld bägare med mina omslutande händer. Varsamt samt oändligt långsamt. Hennes huvud mitt emot. Det är ett elektriskt huvud. Det besvärandet har en diagnos. Paradoxal akinesi en del av parkinson. Freezing of gait. Fötterna fryser fast i golvet. Vilket kan leda till ett fall. Kvinnan som sitter mitt emot mig och som kan falla är psykiatriker. Fallet ligger hos mig i detta nu. Mitt huvud är oledat. Hjärnan är släckt grå samt sönderkokt. Jag skrivs in som patient på KLINIKEN med inriktning psykiatri. Diagnos. MALADAPTIVT STRESSYNDROM. Något i ens beteende som har negativa konsekvenser för ens anpassning vilket kan försvåra för individen att hantera situationen adaptivt eller konstruktivt. 9

Jag tänker att jag ska gå uppför hans två trappor i det hus där jag bodde tillfälligt och göra slut. Står utanför hans port minns koden. Nej tror jag sätter span på honom istället. I morgon kontaktar jag en detektivbyrå. Det har jag budget för. Bättre att någon som får betalt gör mitt jobb. Än jag som är kroniskt förbannad.

Det blev en läcka. Det skulle ta tid att torka ut badrummet. Ett vansinnes fläktljud dygnet runt. Frågade inte men han sa du kan bo här. Flyttade in i hans hem. Jag rumsterade. Köpte nytt. Kastade hans gamla skärbrädor och bestick. Han la upp benen när jag flyttade in. Sedan försvann han. Men. Han hade tryckt in en pin i bilden av mig. Ifall han ville mig något. För att kunna störa ett väsen som jag. Allting blev komplext avvaktande räddhågset ilsket galet. Det var svårt att svälja. Känslorna var staplade i strupen. Hjärtat slog för många slag i minuten. Det som var mest komplext var att han kände som jag. Det var den lilla lilla lilla lilla punkten som drev mig mot vansinnet.

Han flyttade in i mitt huvud när han var borta. Då var jag tvungen att smita hem. Min lampa på telefonsvararen blinkade aldrig. Jag stod med kläderna på i hallen och såg i spegeln hur jag försvann. Böjde mig ner tryckte på knappen iallafall. Du har inga nya meddelanden. Jag vandrade i lägenheten lyfte på kuddar tittade under sängen. Öppnade garderoben. Kom fram. Jag rökte rökte fimpade rökte. Planterade fimparna på rad i balkongkrukan. Tittade ner på gatan om det var han som visslade. Gatan var tom. Ambulanssirenen med sin ilsket blåa ton försvann mot Hägersten. Du har inga nya meddelanden. Paus. En längre. I den växte ett embryo som slog sig till ro under mitt hjärta.

Hur kunde det bli så här. Hur kunde en normalitet bli så missbrukad. Man känner ju regnet när det ska komma. Hur molnen drar ihop sig. Hur ett högtryck blir ett lågtryck. Ett lågtryck som fastnade mellan tinningarna på mormor. Då när min nästipp nådde upp till mjöl smörklet och slickepott. Flicka lilla ida blire inge bak. Inge jäs när trycke e på. Hon visste. Hon som visste allt. Också om sin karl. Han som var som han var. Hon visste allt om honom med. Han var inget psykiskt övergrepp. Han satte korken på flaskan efter söndagshutten. Läste Västmanlands Folkblad upp och ner. Barnen tjöt och alla ville sitta i hans knä och göra likadant. Hans nävar skrapade linneduken efter jordbruket. Hans mössa med svettranden fick följa med långt under jord när han inte fanns mer. En man en robust självklarhet som aldrig försvann. Hans nävar som radade upp varorna från affärn när han handlat det mormor bett om. 15

Han som älskade mandelkubbar. De som fastnade i hans gom och blev underhållning. En heder hela karln. Det han sa menade han det han inte sa stannade i hans huvud. Mormor drog sina händer fram och tillbaka över bomullstyget. Torkade dem då när morfar blev lite rock and roll. Flugorna surrade. Katten sprang ut. Kokkaffet kokade torrt. Alltid i en vardag. Aldrig i ett behov av att vrida tillvaron ur led. Säga saker som inte var menade. Försvinna från kartan. Aldrig bli en hotbild av något som varslas men inte blir något.

De är döda nu. Ett bästefolk. Deras hus stod tomt länge. Skitungar kom från stan och drack stark sprit i ett tomt vardagsrum. Flugspiralerna var svarta av flugor de gungade i ett drag. Mormors bomullsgardiner blev revor med tiden. Sedan kom grannens grävskopa och rev huset. När han köpt tomten som han sedan sålde till kommunen. Morfar skulle ha gråtit bakom sina jordiga nävar. Ett hus som han byggt i väster. För att kunna sitta på verandan och se solen gå ner. Det mormor kallade att sitta och glo. Glo var väl det värsta. Att inte vara i rörelse. Jag förstår vad hon menade men inte nu.

Att störa ett väsen. En bra titel på denna skrift. Mamma brukade gå till grannen och våttorka. Då fick jag stanna hemma och vakta. Vad visste jag inte riktigt. Men ett minne av något obestämt blev det. Allt som är länge sedan står längst fram plötsligt. Då när mamma började riva sina små händer och alltid åt sist när ingen kunde se att hon delade ärtan i fyra delar.