Anden Aaltonen vaknade lycklig. Han hade återigen drömt att han flög. I drömmen var han våghalsig och
orädd. Nu rusade han i full fart nerför trapporna från tredje våningen i höghuset där han bodde.
Men så tog det roliga slut. För där nere krockade han med gårdskarlns Ankkärring som kvack kvack kvack kvack kvackade ett och detsamma:
— Tänk dej, gårldskarln och jag ska fara till Asien, kvack kvack! Och glöm inte: det är förbjudet att springa i trappan. Det bultade i Andens näbb.
Måndagar, tisdagar, onsdagar och torsdagar brukade Anden Aaltonen gå och ställa sig i bullkön. Där fick sådana fåglar vars drömmar inte hade slagit in sin dagliga bullranson.
Det var ett himla liv i kön. Någon skulle operera foten, någon annan hjärtat. En fågel funderade på att flytta till södra Sverige, en annan hade fått rullstol. Någon hade hittat jobb, och en hade precis fått napp. Men mest av allt tjattrade de om när de skulle flyga söderut.
Anden Aaltonen köade aningen vid sidan om, lite vemodig och ledsen. Hans vingar kändes konstigt tunga.
Det är livat i bullkön varje dag. Fåglarna pratar mest om när de ska flyga söderut. Månntro man vågar flyga ända till Asien?
Men Anden Aaltonen står ensam vid sidan om. Han är rädd. Han har aldrig varit någonstans. Han har bara gått längs stränderna, och ibland har han vaggat över torget.
Mest av allt i hela världen är Anden rädd för två saker: doktorn och att flyga.
skrattar också gårdskarlns Ankkärring elakt åt honom. Tills Anden Aaltonen får nog en dag!
Anden Aaltonen tar mod till sig och förändrar sitt liv, men kommer han någonsin att våga vända näbben mot Asien?