Hästarnas hjälte
Tanja Matila
illustratiOner: Emma Ganslandt
© 2021 Tanja Matila och Emma Ganslandt Utgiven av Whip Media, Falkenberg, 2021 www.whipmedia.se/vv3 Första upplagan Grafisk form och produktion: Whip Media Illustrationer: Emma Ganslandt Redaktör: Joanna Björkqvist Tryck: Print in Baltic, Litauen, 2021 ISBN 978-91-89191-23-5
FASTKLÄMD SVANS Det är en dyster dag i april när Ville Vims landar på engelsk mark med sin panter. Ville är också känd som veterinär Vims – djurvännen hela världen känner till. Den här gången ska Ville hjälpa en jamande häst. Och han är taggad till tusen! ”Det verkar som att någon är sen”, säger Ville missbelåtet. De befinner sig mitt på torget. Regnet duggar tätt. ”Trots att det stod klart och tydligt i nödrops-mejlet att vi skulle mötas idag. Kvart i tolv”, fortsätter Ville grinigt. I vanliga fall åker Ville direkt ut till sina patienter i nöd, men inte den här gången. Bondgården ligger nämligen långt utanför byn och det är svårt att hitta dit. Därför hade bonden föreslagit att de skulle mötas på torget istället. Och det hade Ville ingenting emot. Men när det gått hela två timmar över tiden utan att bonden har synts till, ryter Ville till slut ifrån: ”Jag har full förståelse för att folk kan bli sena. Det har jag.” Han ser sig omkring på det folktomma
6
torget. Samtidigt tänker han tillbaka på små olyckor som drabbat honom själv. ”Det kan ju till exempel hända att man brygger sitt te för starkt, så att man blir precis lös i magen när man väl dricker det eller att man måste rädda en stackars liten mus, som fastnat med svansen
mellan ladugårdsdörrarna. Ja, det är förskräckligt vad mycket som kan hända och hur farligt vi faktiskt lever”, konstaterar Ville och suckar djupt. ”Men längre än så här står jag inte ut med att vänta. Inte i regn.” Och snabb som en schackpjäs glider Ville över gatan. Där finns en tvålbutik och en pub. Ville är på väg till puben. När han är nästan framme vänder han sig om och ropar: ”Skynda dig, Katten Carlos, skynda!” Hans trogne följeslagare heter så. Han som namnet till trots inte alls är någon katt, utan en livs levande panter. Katten Carlos tassar kobent och troget efter sin husse. Det är så hans gångstil är.
8
PENSIONÄRERNAS PUBAFTON ”Vad hemtrevligt det ser ut”, säger Ville till Katten Carlos som nu hunnit ikapp. Fönstren in till puben lyser upp så att de nästan ser ut att brinna. ”Jag skulle inte bli förvånad om bonden sitter där inne och dricker öl”, säger Ville med fingret fundersamt på näsan. ”Det skulle förklara varför han glömt bort vår träff.” Men där tar Ville fel. Inne på puben finns endast två gäster. En tant och en farbror. De sitter just och avnjuter en stillsam middag, när Ville och Katten Carlos kliver in. ”Gud bevare oss!” skriker tanten och reser sig upp. Hon blinkar storögt mot dörren. ”Ja, Fader vår!” stönar farbrorn förskräckt. ”Spring! Kuta! Hoppa! Spring!” Ögonblicket efter ser Ville två ryggtavlor rusa mot baren. Där klättrar pensionärerna med möda och stort besvär upp på bardisken. Först tanten. Sedan farbrorn. ”Jag börjar undra om de har alla hästar hemma i
9
det här landet”, säger Ville till sin panter och slår sig ner vid ett bord. Han snurrar pekfingret runt en blöt lock vid tinningen och funderar över gästernas märkliga beteende. Då stormar plötsligt en bastant kvinna ut ur köket. Ville gissar att det är ägaren. Och det är det också.
10
Ägaren bär ett rutigt förkläde som flaxar som ett segel runt hennes kraftiga ben. Hon susar förbi Villes bord, utan att alls lägga märke till vare sig honom eller Katten Carlos. Till slut stannar hon och flåsar vid bardisken. ”Kära gäster!” Hon tittar upp på pensionärerna. ”Leker ni skeppsbrott eller var det för mycket peppar i biffen?” Först får ägaren bara sprutande tårar till svar. Men sedan lyckas tanten berätta. ”En panter, en pa-pa-panter går lös!” stammar hon och pekar med ett darrande finger åt Villes håll. Ägaren vänder hastigt ett förvånat ansikte i samma riktning. Då inser Ville äntligen vad det är frågan om. ”De känner inte igen oss. Varken dig eller mig”, viskar han snopet i örat på Katten Carlos som sitter lydigt på golvet bredvid. ”De tror säkert att du rymt från en cirkus eller ett zoo.” Men under tiden som Ville viskar, ändras ägarens blick. Hennes förvåning förvandlas sakta till glädje. När hon tittar närmare på pantern och hans husse vet hon genast vilka de är. ”Nämen!” utropar hon och slår ihop händerna. ”Det är ju veterinär Vims och Carlos!”
11
”Katten Carlos, om jag får be”, rättar Ville kvickt. Ägaren ler och skyndar med skära kinder till Villes bord. ”Givetvis, Katten Carlos”, ursäktar hon sig generat. ”Becky, mitt namn är Becky”, fortsätter hon och niger djupt till ursäkt för gästernas agerande. ”Det är pensionärernas pubafton ikväll”, skyndar hon sig att förklara. ”Jag misstänker att de inte känner igen er.” Och där har Becky rätt. Pensionärerna har visserligen sett på tv, det har de. I en hel vecka har den stora nyheten om veterinär Vims och Katten Carlos ankomst till England snurrat på varenda kanal. Men den nyheten har tanten och farbrorn dessvärre redan glömt, för deras minne är numera ungefär lika dåligt som vädret i England. Riktigt dåligt alltså.
12