9789189149205

Minnen och fantasier är en samling lättlästa noveller som innehåller något för alla.

Läs om förälskelse och framtid.

Skräck, sorg och syskonbråk.

Om längtan efter gemenskap.

Om minnen och fantasier.

Novellerna är skrivna av författare från en skrivargrupp på den kreativa dagliga verksamheten Kulturcentrum Skåne.

Pedagogerna Jenny Friman och Åsa Söderling som har lett skrivargruppens arbete säger: ”Vi hoppas att många ska njuta av dessa sju debutanters berättelser.

De tillför något nytt till den litterära världen.”

Bokens författare är Alice Lundh Papiernik, Jossan Antonsson, Elias Edén, Peter Arneson, Tove Larsson, Eva Henriksson och Malin Andersson.

Varje författare delar i boken med sig av sina tankar och tips om att skriva.

Minnen och fantasier Lättlästa noveller

ISBN 978-91-89149-20-5

9 789189 149205

0369-Minnen-O-LL-DEF.indd 1-3

2022-05-31 13:52

LL-förlaget ger ut lättlästa böcker för unga vuxna och vuxna.

Läs mer på www.ll-forlaget.se Har du frågor eller tankar om lättläst?

Mejla oss på ll-forlaget@mtm.se LL-förlaget är en del av MTM, Myndigheten för tillgängliga medier.

Läs mer på www.mtm.se

Lättlästnivå: 1 – Lättast Lättlästnivå: 2 – Lättare och lättlästnivå: 3 – Lätt Copyright © 2022 Malin Andersson, Jossan Antonsson, Peter Arneson, Elias Edén, Eva Henriksson, Tove Larsson och Alice Lundh Papiernik (text) / Jenny Friman (foto) förutom bilden på s. 151 tagen av Alice Lundh Papiernik.

Omslagsbild: Annika Nettelbladt Grafisk form: Cecilia Pettersson, PicaPica Tryckt i Estland genom Italgraf Media 2022 Första utgåvan, första tryckningen ISBN 978-91-89149-20-5

0369-Minnen-INL-LL-DEF.indd 2

2022-05-20 13:35

Författare Malin Andersson, Jossan Antonsson, Peter Arneson, Elias Edén, Eva Henriksson, Tove Larsson och Alice Lundh Papiernik

Textbearbetning och pedagogisk handledning Jenny Friman och Åsa Söderling

0369-Minnen-INL-LL-DEF.indd 3

2022-05-20 13:35

0369-Minnen-INL-LL-DEF.indd 4

2022-05-20 13:35

Innehåll Förord

7

Hjärtat Första förälskelsen Alice Lundh Papiernik

9 19 36

Strömavbrottet Jossan Antonsson

38 48

Radiodimman Elias Edén

50 74

Den sista föreställningen En sten i mängden Peter Arneson

76 86 94

Inlåst Tove Larsson

96 104

Mina årstider Eva Henriksson

106 136

Simba Malin Andersson

138 150

0369-Minnen-INL-LL-DEF.indd 5

2022-05-20 13:35

Förord Alla bär vi berättelser inom oss.

Berättelser från det verkliga livet och sådana skapade i fantasin.

De allra flesta av dessa historier förblir dolda. Men inte alla.

På Kulturcentrum Skåne i Lund finns en konstnärlig daglig verksamhet.

Där har vi en skrivargrupp med sju författare med intellektuella funktionsvarianter.

Tillsammans med dem har vi under flera år undersökt hur berättelser kan ta form i text.

Resultatet är bland annat novellerna i denna samling.

Novellerna tar med läsaren på en resa genom olika miljöer och situationer.

Genom minnen och fantasier.

7

0369-Minnen-INL-LL-DEF.indd 7

2022-05-20 13:35

Läs om första förälskelsen på ett sommarläger.

Följ kampen i en dyster skildring av framtiden.

Känn igen dig i en retsam syskonrelation.

Upplev skräcken för mörker och att bli instängd.

Läs om den stora kärleken till ett husdjur.

Och ta del av längtan efter gemenskap.

Varje berättelse bär rösten av sin författare.

Vår önskan är att dessa sju debutanter med lång erfarenhet av skrivande ska nå ut till en stor läsekrets.

Att många ska få njuta av dessa berättelser som tillför något nytt till den litterära världen.

Jenny Friman och Åsa Söderling Skrivargruppens handledare

8

0369-Minnen-INL-LL-DEF.indd 8

2022-05-20 13:35

Hjärtat

Alice Lundh Papiernik Jag föddes en månad för tidigt, en vinterdag 1991.

Jag fick ligga i kuvös, i en skyddande säng som hjälper för tidigt födda barn att andas och hålla värmen.

Jag minns det förstås inte.

Men det finns bilder och filmer.

Pappa älskade att filma mig och mina syskon när vi var små.

På sjukhuset gav han kameran till mamma.

Jag ser på filmen hur pappa bär runt mig.

Hans ögon säger Min dotter! Åren gick.

Jag växte upp som vilken flicka som helst.

Men hösten då jag skulle fylla sex år blev jag trött. Så väldigt trött.

Jag sov mer än vanligt, vilade mer och orkade inte leka.

9

0369-Minnen-INL-LL-DEF.indd 9

2022-05-20 13:35

Mina föräldrar fick bära mig vart vi än skulle.

Mamma anade att något var fel och tog mig till läkaren efter ett tag.

Sjukhuset låg stort och grått framför oss.

Jag kommer tydligt ihåg lukten på sjukhuset.

Som gamla sopor ingen hade gått ut med.

Lukten var osynlig men också rädd, precis som jag.

Vi blev visade in i ett rum.

Min blick åkte runt därinne.

Färgerna hade bleknat bort, alla väggar saknade färg.

Läkaren kom in och hälsade.

Han var mannen med den vita rocken.

Han satte sig på en rund pall med fyra hål i.

Jag mötte min blick i spegeln bakom honom.

Jag hade ljusblont hår och jag var rädd.

10

0369-Minnen-INL-LL-DEF.indd 10

2022-05-20 13:35

Sängen jag satt på hade ett långt papper på sig.

När jag tog på det stack det till i handen. Ändå fortsatte jag fibbla med pappret med mina små händer.

Sängens papper hade inte heller någon färg, den hade också bleknat bort.

Mannen med den vita rocken förklarade för mig att han skulle undersöka varför jag var så trött.

Han skulle undersöka mitt hjärta.

Mannen med rocken såg nog att jag var rädd.

Han satte en gullig nalle i famnen på mig.

Sedan låtsades han leta efter sina glasögon.

Plötsligt poppade det fram en ballong och roliga små glasögon ur fickorna på nallens röda byxor.

– Men där var de ju! sa mannen och satte glasögonen på sin fina näsa.

11

0369-Minnen-INL-LL-DEF.indd 11

2022-05-20 13:35

Jag skrattade till där jag satt på sängen och kramade nallen.

Att mannen fick mig att skratta var fantastiskt eftersom jag var så blyg.

Mamma och pappa satt på varsin sida om mig, på stolar som var svarta. Mina ögon log när jag tittade på mamma och pappa.

De var med mig.

Mannen i den vita rocken pekade på en grågrön, fyrkantig apparat med kort sladd bredvid mig.

Han sa att det var en ultraljudsapparat.

– Nu ska vi ta och kika på hjärtat, sa han.

Han satte apparaten mot mitt hjärta och tittade på en skärm.

Det kittlade på mitt bröst.

12

0369-Minnen-INL-LL-DEF.indd 12

2022-05-20 13:35

Jag skrattade till, och han också.

Men sedan slutade vi att skratta.

Det var när han upptäckte hålet.

Hålet i mitt hjärta.

I spegeln bakom mannen i den vita rocken såg jag hur han vände sig mot mina föräldrar och talade allvarligt med dem.

– Hon måste opereras, sa han.

– Men hon är ju så liten, vädjade mamma.

– Vi kan inte vänta, sa han.

Jag slutade lyssna.

I stället tittade jag på mannens ögon.

Sedan tittade jag bort.

Ett hål. Jag hade ett hål i mitt hjärta.

*

13

0369-Minnen-INL-LL-DEF.indd 13

2022-05-20 13:35

Besöken på sjukhuset blev vardag.

Oftast var de nästan roliga.

Men den vidriga lukten var ständigt där.

Och vattnet på sjukhuset smakade som tvål.

Jag var säker på att någon hällde flytande tvål i min mugg.

Bara för att påminna om var jag var.

Smaken gjorde mig nervös och liten.

Men kanske var tvålen ett försök att tvätta bort döden.

På bilder från den tiden är mamma lika blek som sjukhusets väggar.

Pappa såg ut som ett vrak.

Dagen när jag skulle opereras var lukten starkare än vanligt.

Redan i hissen var den där och påminde mig om vart jag var på väg.

14

0369-Minnen-INL-LL-DEF.indd 14

2022-05-20 13:35

Jag förstod att lukten och döden hängde ihop.

Rädslan i att veta att idag kanske någon dör.

Jag var sex år och skulle opereras.

Jag sövdes. Jag opererades. Jag vaknade upp.

Jag ville genast springa genom korridoren och slippa sjukhussängen, men hade för ont.

Att inte orka göra det jag ville var som en mardröm. En mardröm jag trodde att jag aldrig skulle vakna från.

Jag var rädd.

Men det blev bättre.

Efter operationen fick jag isglass.

Den såg fantastiskt grön ut.

Glass har aldrig varit kallare och aldrig smakat godare än då.

I de långa korridorerna på sjukhuset blåste jag såpbubblor runt en hel värld.

15

0369-Minnen-INL-LL-DEF.indd 15

2022-05-20 13:35

I rummet jag sov i fanns det en stor säng bara till mig. Kudden jag sov på var vit med blå linjer. En ful vask fanns en bit bort.

En stor grå knapp satt på höger sida om mig.

I mitten var den röd.

Knappen kunde jag trycka på om jag inte orkade hämta vatten själv.

Jag tryckte på den ofta.

För då kunde det hända att den söta sjuksköterskan Anna-Maria kom med vatten.

Hon var ung och hade svart rakt hår.

Runt henne fick väggarna färg och den fula vasken fanns inte mer.

Jag gillade henne. Hon påminde om lugnet jag ville ha.

Anna-Maria älskade doften av jordgubbar och marsipan.

Hon älskade julafton och att rita.

16

0369-Minnen-INL-LL-DEF.indd 16

2022-05-20 13:35

Hon visade mig en jordgubbstårta som hon ritat när hon var fem.

– Vill du rita med mig? frågade hon och jag log med mina ögon och sa ja.

Anna-Maria tog fram några kritor.

Jag tog fram min egen väska.

I den hade jag både pennor och målarfärg.

Där låg också ett par strumpor. Jag fick en idé.

– Vi kan måla på mina strumpor! sa jag.

Andra vuxna skulle säkert ha sagt nej men Anna-Maria nickade och viskade ja.

Som att det var vår hemlighet.

Vi tog fram mina favoritfärger.

Grönt och lila.

Anna-Maria hämtade en tidning som vi bredde ut på golvet.

Vi la strumporna på den.

Sedan började vi måla.

Vi målade lila jordgubbar och gröna vågor.

Fjärilar och många små hjärtan.

17

0369-Minnen-INL-LL-DEF.indd 17

2022-05-20 13:35

Sedan la vi strumporna under min säng så att de kunde torka utan att någon såg dem.

Anna-Maria rufsade mig i håret och sa: – Du är helt underbart galen!

Vad sägs om lite jordgubbar till lunch?

Min dörr var brun och handtaget grått.

Men under min säng låg en värld av färger.

En hemlighet som förblev min och Anna-Marias.

Under min tid på sjukhuset insåg jag att livet är lite mjukt och ömtåligt ibland.

Ibland dör man, men det gjorde inte jag.

När jag lämnade sjukhuset en halvrolig söndag hade jag ett hjärta värt att leva för.

18

0369-Minnen-INL-LL-DEF.indd 18

2022-05-20 13:35

Alice Lundh Papiernik Författare till novellerna Hjärtat och Första kärleken Alices tankar om att skriva I början kunde jag känna: Nu är jag klar.

Men nu tänker jag: Vad mer kan jag putta in i den här historien?

Senare kan jag skala bort sådant som är svårt eller onödigt.

Allt ska bli lätt att förstå.

Det är viktigt att hitta någon som kan läsa texten, som en skrivgrupp.

Så att texten får fler ögon på sig än dina.

Till slut vill jag nästan bara ha kritik, men det gäller att kunna ta emot beröm för texterna också.

Jag fick flow en gång där hemma.

Det kändes lätt att skriva och hitta på.

Pennan bara gick, pennan styrde mig.

Det var tidigt på morgonen, en lampa var tänd.

Solen hade inte vaknat och där satt jag.

36

0369-Minnen-INL-LL-DEF.indd 36

2022-05-20 13:35

Alices tips till andra som vill skriva Har du svårt med skrivregler?

Som att sätta punkt på rätt ställen, grammatikgrejer eller att hitta bra synonymer.

Strunta då i det, hitta någon som kan och gå vidare.

Har du gamla dagböcker? Våga då inspireras av dem.

Och så kill your darlings. Ta bort det som är bra så att det andra blir bäst, som att skala en apelsin.

Till slut har du bara det fina innehållet kvar och det fula skalet är borta.

37

0369-Minnen-INL-LL-DEF.indd 37

2022-05-20 13:35

Minnen och fantasier är en samling lättlästa noveller som innehåller något för alla.

Läs om förälskelse och framtid.

Skräck, sorg och syskonbråk.

Om längtan efter gemenskap.

Om minnen och fantasier.

Novellerna är skrivna av författare från en skrivargrupp på den kreativa dagliga verksamheten Kulturcentrum Skåne.

Pedagogerna Jenny Friman och Åsa Söderling som har lett skrivargruppens arbete säger: ”Vi hoppas att många ska njuta av dessa sju debutanters berättelser.

De tillför något nytt till den litterära världen.”

Bokens författare är Alice Lundh Papiernik, Jossan Antonsson, Elias Edén, Peter Arneson, Tove Larsson, Eva Henriksson och Malin Andersson.

Varje författare delar i boken med sig av sina tankar och tips om att skriva.

Minnen och fantasier Lättlästa noveller

ISBN 978-91-89149-20-5

9 789189 149205

0369-Minnen-O-LL-DEF.indd 1-3

2022-05-31 13:52