9789189087125 by Smakprov Media AB

Sune och Bert tillsammans med Anders Jacobsson. Leif Eriksson och Martin Svensson har tillsammans skrivit flera bästsäljare, så som Youtubeprofilerna Jocke och Jonna Lundells biografier.

Luna och superkraften

Sören Olsson är författaren bakom succéerna

Martin Svensson

Vad ska egentligen en superhörsel vara bra för om den inte kan hjälpa en att få vänner eller bli sedd av den man eventuellt (och helt ofrivilligt) råkar vara kär i? Luna skulle behöva en helt annan sorts superkraft för att Ben i 5b ska märka henne. Eller kanske en steg-försteg-guide, helt enkelt. Var ska hon hitta en sån?

ISBN 978-91-89087-12-5

9 789189

087125

kärleken

Leif Eriksson

Trots att Luna har börjat anpassa sig till sin nyfunna superkraft som gör att hon kan höra på riktigt långt håll, har resten av vardagen inte direkt förändrats. Hon känner sig fortfarande lika ensam och … annorlunda.

Sören Olsson

Kan man få någon att bli kär i en?

Sören

leif

martin

Olsson eriksson svensson illustrationer: andrea fem erstrand

kär lek e n

sören

o lsson

Leif

Eriksson

ma rtin

sv ensson

Illustrationer: Andrea Fem erstrand

Bok 2: Kärleken © 2021 Sören Olsson, Leif Eriksson & Martin Svensson Bookmark Förlag, Stockholm 2021 Utgiven enligt avtal med Arena Scripts Literary and Film Agency Illustrationer: Andrea Femerstrand Illustrationer s. 126–127: Bookmark Förlag Titeldesign: Lise Hellström, Ink & Lise Ab Repro: JK Morris Production, Värnamo Tryckt och inbunden av: Livonia Print Ltd. Riga 2021 978-91-89087-12-5

Bookmark Förlag www.bookmarkforlag.se

Denna bok är klimatkompenserad genom Conscious Label

Innehåll Vargen brinner Petra Jönsson Stalkern Molnen skingras Kärlekstricks Goda råd Avslöjandet Känn inte det du känner Heja motståndarlaget! Tandvärk Axel Det osynliga barnet

Va rgen brinner ”Hjälp! Hjälp mig ut!” Luna försöker avgöra var ropen kommer ifrån samtidigt som hon springer allt vad hon kan genom Lilla Varguddens centrum. Hon har fortfarande inte helt förstått hur hon ska rikta sin nya superhörsel. Först trodde hon att ropen kom inifrån mataffären, sedan att någon stackare hade blivit inlåst på biblioteket. Men så hör hon att ropen kommer från en plats lite utanför centrum och fortsätter längs Storgatan, förbi grönsaks- och fruktstånden på Lilla Vargtorget. Luna springer så fort att det känns som om lungorna ska sprängas. Nu hörs rösten tydligare, och när hon kommer fram till korsningen där Vargens Kebab ligger ser hon röken som väller ut ur ett av fönstren på framsidan av den lilla byggnaden. 9

”Hjälp!” Luna springer fram till dörren och sliter upp den. Röken som möter henne när hon går in svider i ögonen och halsen, och hon måste kupa handen för munnen innan hon kan ropa tillbaka: ”Hallå? Är det nån här?!” Från köket bakom disken hörs återigen rösten, som nu låter mer förtvivlad än tidigare: ”Hjälp! Hjälp!” Luna skyndar ut för att hämta frisk luft, och håller sedan andan när hon rusar in igen. Hon böjer sig för att komma under röken som ligger tjock i rummet och tar sig hukande fram till köksdörren bakom disken. Problemet är bara att dörren är helt omöjlig att öppna. Dessutom är handtaget så varmt att hon bränner sig. Luna skriker till och skyndar ut till baksidan av gatuköket och ser att det står en cykel utanför som blockerar dörren. Luna slänger bort den och drar i handtaget, och i nästa stund störtar Vargen, som äger Vargens Kebab, ut. ”Aaaaajjjjj!” vrålar han, samtidigt som han hoppar jämfota upp och ner. 11

Luna ser hur det ryker om hans vita linne och ur näsan och öronen. Luna har aldrig sett något liknande, men hinner inte grubbla mer på det eftersom hon hör Axels röst bakom sig: ”Vad händer här då?” Axel är Willes morfar och Wille är Lunas vän. Idag har Axel klätt sig i en lila rock med en klargul väst

under och i det silvergråa skägget sitter en fågel som kvittrar glatt. ”Det brinner … Vi måste ringa brandkåren!” flämtar Luna. ”De är redan på väg”, säger Axel lugnt. ”Onödigt i och för sig, för …”, Axel avbryter sig och tar upp sitt gamla fickur ur bröstfickan på västen, innan han fortsätter, ”… det här sköter nämligen naturen åt oss.” Axel tittar på visarna och pekar upp mot den stålgrå himlen. ”… nu!” I samma ögonblick känner Luna några droppar falla – och snart vräker regnet ner. Luna har ofta hört Wille säga att Axel vet allt som går att veta om väder – och lite till. Men hon kan ändå inte låta bli att känna sig överraskad. I nästa stund hörs sirener och när Luna vrider på huvudet ser hon den röda brandbilen bromsa in på gatan. Två brandmän hoppar ut till Vargen. ”Är du okej?” säger den ena. Vargen nickar och hostar lite. Den andra brandmannen tittar på Luna. 13

”Här får du inte vara. Det kan vara farligt.” Luna vänder sig mot Axel, som försvunnit lika snabbt som han dök upp. ”Såg du när det började brinna?” frågar brandmannen. Luna skakar på huvudet. Hon kan omöjligt berätta vad som hänt, eftersom hon då också skulle avslöja sin superhörsel. ”Nä, jag råkade bara gå förbi”, svarar Luna. Brandmännen vänder sig mot Vargen, som med hög röst berättar om hur han höll på att brinna upp därinne. Luna passar på att smita därifrån och skyndar hem till Wille. Det är Willes ena pappa Lurre som öppnar dörren. ”Oj!” säger han. ”Är du ute i det här regnvädret?” ”Mm”, säger Luna. ”Du luktar rök.” ”Vad konstigt”, säger Luna, och låtsas vara förvånad. ”Det kanske är för att jag tänker så att det nästan brinner i hjärnan?” 14

”Hm”, säger Lurre och sticker fram näsan och sniffar lite på regnet. ”Är Wille hemma?” frågar Luna. ”Han är däruppe”, svarar Lurre och fortsätter sniffa. Luna sparkar av sig skorna och springer upp till övervåningen. Som vanligt är Willes dörr stängd och antagligen också låst, eftersom Wille gärna är för sig själv. Luna knackar samtidigt som hon ropar: 15

”Det är jag. Luna.” I nästa sekund öppnas dörren och Wille sticker ut huvudet. ”Vargens kebab har brunnit. Jag var där!” ”Jaha”, säger Wille och kliar sig i huvudet med ena handen. ”Han brann!” fortsätter Luna. ”Vem då?” ”Vargen. Men din morfar gjorde så att det började regna.” Wille skakar på huvudet. ”Där har du fel. Morfar kan inte göra så att det börjar regna. Han vet bara exakt när det kommer att göra det. Var det nåt mer du ville? För jag är tyvärr lite upptagen just nu.” ”Med vadå?” ”Det är komplicerat”, säger Wille och kastar samtidigt en stressad blick över axeln. ”Jaha … okej”, säger Luna och hinner knappt blinka innan Wille stänger dörren mitt framför ansiktet på henne.

Petra Jönsson När Luna kommer hem är det alldeles tyst i huset. Inga tvillingbröder som springer runt och för oväsen. Ingen Ralf som skäller. Luna spetsar öronen. Trots sin superhörsel hör hon konstigt nog ingenting alls, förutom ett slags pysande ljud från ventilen på värmepannan i källaren och ett surrande ljud från kylskåpet. ”Hallå?” ropar hon där hon står i hallen och tar av sig ytterkläderna. ”Är det nån här?” ”Hej gumman”, hör hon inifrån vardagsrummet, och när Luna kort därpå gått dit ser hon mamma som sitter i soffan och läser en bok. ”Var är alla och varför är det så tyst?” ”Bill och Bull sover middag. Ralf också”, svarar mamma och nickar mot hunden, som tittar upp på dem där han ligger på mattan framför soffan. 19

”Var är pappa, då?” ”Ingen aning. Han borde ha varit hemma för länge sen. Jag måste iväg till jobbet och han har lovat ta hand om pojkarna.” I samma stund dundrar pappa in genom ytterdörren och ger ifrån sig sin längsta och djupaste suck någonsin. Snart är också han inne hos dem i vardagsrummet. Med sig har han en stor påse som han ställer på bordet. ”Vad är det där?” undrar mamma förvånat.

”Godis från en klient … den besvärligaste klienten jag nånsin haft!” Pappa är psykolog och har tystnadsplikt. Det betyder att han inte får säga någonting om sitt jobb. Mamma påminner honom om det nu: ”Du vet att du inte får prata om dina klienter”, säger hon och ler. ”Det är väl inte mitt fel att de är så jobbiga?” suckar pappa och fortsätter: ”Det är heller inte rättvist att de har mig att prata med – när jag inte har nån. Just nu skulle jag verkligen behöva prata om hur jobbigt jag har haft det.” ”Hm”, säger mamma och rynkar pannan. ”Men det får du ju inte.” ”Nähä! Då låter jag väl bli att berätta nånting alls om den här klienten som förr i tiden var en berömd filmstjärna. Jag ska inte berätta nånting om att hon är helt säker på att hon har en otäck förföljare efter sig!” ”Fast nu gjorde du ju det”, säger Luna och skrattar. ”Det gjorde jag inte alls”, säger pappa. ”Jag tänker bara högt.” 21

”Vet ni vad jag var med om, då? Det började brinna …”, säger Luna, men avbryts direkt av pappa. ”Jag tänker inte berätta nånting om hennes dotter som bor i New York, och är ännu mer berömd. Jag ska vara helt tyst. ” Luna äter av godiset. Det smakar sött – ibland sursött – och det är svårt att sluta äta. Men eftersom mamma och pappa inte säger något om det och hennes små tvillingbröder annars kommer att äta upp alltihop så fort de vaknat, tänker Luna att det är bäst att passa på medan det fortfarande finns något kvar. ”Petra Jönsson, som klienten heter och som jag absolut inte berättar nånting om”, fortsätter pappa, ”bor i ett av de röda husen precis vid fotbollsplanen. Hon är övertygad om att det är hennes fans som samlas där på läktaren varje söndag för att fira henne.” ”Menar du fotbollspubliken?” säger mamma. ”Ja, men hon tror att det är hennes fans.” ”Måste vara trevligt för henne att känna sig så populär?” ”Trevligt? Men tänk på mig … tänk på mig som 22

tvingas lyssna på alla hennes historier. Tror du att det är så kul, kanske?” ”Men det är ju det ditt jobb går ut på”, skrattar mamma. ”Alla dessa män”, suckar pappa, som om han inte hör vad mamma säger. ”Jag kan inte fatta hur en enda person kan ha haft så många relationer.”

”Hon får väl ha precis hur många relationer hon vill”, säger mamma. ”Nu får du faktiskt sluta. Jag måste iväg till jobbet. Och du borde sluta skvallra om dina klienter.” ”Jag skvallrar inte, jag tänker högt och kan väl inte hjälpa att ni sitter här och tjuvlyssnar?” muttrar pappa surt. Luna går därifrån. Hon är trött på att varken mamma eller pappa vill lyssna på henne. Dessutom har hon ätit så mycket godis att hon nästan mår illa. Hon går upp till sitt rum och lägger sig på sängen. På våningen under fortsätter pappa att beklaga sig, och tyvärr hör Luna hans gnäll lika bra som när hon satt alldeles bredvid honom. Luna tänker att hon måste bli bättre på att välja vad hon vill och inte vill lyssna på. Det måste gå att träna upp superhörseln på något sätt. Sedan börjar hon tänka på en helt annan sak, nämligen Petra. Tänk om hon verkligen haft sådär många killar efter sig, och tänk om Petra i så fall skulle kunna lära henne hur man gör? För ska Luna vara helt ärlig är hon väldigt intresserad av Ben. Det är ingenting 25

hon vill vara. Det är bara så det är, och om en före detta filmstjärna kan lära ut några knep, skulle det nog kunna vara till hjälp för att få Ben att lägga märke till henne. Det kan i alla fall inte skada, resonerar Luna för sig själv, och innan hon somnar den kvällen bestämmer hon sig för att tjuvlyssna när Petra pratar med pappa nästa gång. Att hon bor i ett av de röda husen vid fotbollsplanen har pappa redan avslöjat. Nu behöver Luna bara ta reda på exakt vilket hus det är.