UTÖKAD UTGÅVA
LENNART FRÖDING
Livet på gården JORDNÄRA HÄSTBRUK VOTUM
S
N VA
ENMÄRK
Trycksak 4041 0982
E T
© 2021 Votum Förlag, Karlstad text och foto © 2010, 2021 Lennart Fröding källa tekniksidor Lars-Göran Göransson, tidningen Moderna hästkrafter form Per Kollberg tryckt i Estland genom Italgraf Media 2021 isbn 978-91-89021-40-2 www.votummedia.se
LENNART FRÖDING
Livet på gården JORDNÄRA HÄSTBRUK
VOTUM
Innehåll Jordnära hästbruk.............................................................. 6 Ljudet av bjällror................................................................ 9 Hästarna på gården.......................................................... 19 Vårbruk............................................................................ 27 Gödsel och fasan som vårtecken....................................... 37 Sätta potatis med hästkraft .............................................. 49 Slåtter och hässjor............................................................. 63 Höbärgning...................................................................... 85 Gyllengul havre................................................................. 95 Ett år på gården.............................................................. 111 ”Jag mår så bra, så bra...”.............................................. 125 Livet på gården fortsätter............................................... 129
Jordnära hästbruk
Jag är uppväxt hos min mormor på ett lantbruk utanför Karlstad. Ett lantbruk där huvudförsörjningen kom från mjölkproduktion. Det var inte någon stor gård, men här fanns det mesta som man kan förvänta sig på en traditionell bondgård: mellan sex och åtta mjölkkor, kalvar, hundratalet höns, ett par grisar – som normalt slaktades till jul – och en rejäl arbetshäst. En ardennerhäst. Hästen användes till alla möjliga göromål på gården och var därför en viktig arbetskamrat såväl som arbetsredskap, som sköttes om på bästa möjliga sätt. Mjölken levererades till mejeriet, äggen såldes till kunder inne i stan, och på hösten även en och annan potatis. Gården var självförsörjande på det mesta – foder till djuren och även den mesta maten till oss som bodde och levde där. I början av 1960-talet införskaffades en traktor. Detta för att underlätta arbetet på gården. Men hästens roll på gården var fortfarande viktig. Vid sättning av potatis, vid hökörning och vid arbete på små åkertegar, där det blev krångligt att köra med traktorn, användes hästen. Och givetvis vid
6
körning i skogen på vintern för att dra hem timmer och ved. Det fanns alltid uppgifter där hästen användes hellre än traktorn. Jag var helt övertygad om att när det var så dags skulle jag överta gården och driva den vidare. På frågan om vad jag ville bli när jag blev stor, så var det just detta jag svarade. Jag kände inte att det behövdes någon förändring. Livet skulle fortgå som det hittills hade gjort, givetvis med lite moderniseringar, men jag trivdes med tillvaron på gården. Nu blev verkligheten annorlunda. Det blev militärt övningsområde på marken, och det fanns inga möjligheter att bo kvar. Gården lades ner för all framtid. Mitt intresse för djur och natur har i alla tider varit starkt och då framför allt det gamla odlingslandskapet. Jag har alltid lagt märke till gårdar med mjölkdjur eller arbetshästar när jag rest förbi någonstans, och har ofta velat stanna till. Det var just det jag gjorde, den där gången för några år sedan, när jag åkte förbi gården hos Peter och såg honom och hans två stora ardennerhästar.
Jag svängde av från den stora vägen och åkte fram till lagårdsbacken. Där stod Peter och vi hälsade på varandra. I hagen gick tre ardennerhästar och en liten ponny. Hästarna används till nästan allt som går att använda hästar till på gården och där odlas allt som behövs till föda för djuren. Det var mycket vackra djur. Men det var inte förrän jag åkt därifrån som jag insåg att jag borde fotografera det här, som hobbyfotograf skulle det vara kul att ha några bilder på Peter när han använder sina hästar. Nästa gång jag passerade gården svängde jag in för att höra om det var möjligt att få komma tillbaka – med kamera.
Peters fru Carina berättade att Peter åkt till jobbet på bruket i Rottneros, men att jag kunde ringa tillbaka nästa dag. Det gjorde jag, och vi kom överens om att Peter skulle höra av sig när det dök upp ett bra tillfälle för fotografering. Det har inte bara blivit ett besök, utan ett stort antal resor till gården under de följande åren. Att åter få uppleva körning med häst och traditionell lantbruksskötsel under skiftande årstider har varit fantastiskt. Jag besöker fortfarande Peter och hästarna med min kamera och hoppas få fortsätta med det ett bra tag till.
Lennart Fröding
7
8
Ljudet av bjällror
Några veckor efter vårt första möte, ringer Peter. Det ska bli en så kallad skogsdag uppe i Bastvålen i norra Värmland. Flera skogsekipage med häst är inbjudna att delta i en visning av traditionell timmerkörning. Peter ska delta med Stubin, en av sina ardennerhästar, och han tycker att det vore trevligt om jag har möjlighet att komma. Först är jag tveksam. Bastvålen ligger en bra bit från mitt hem i Karlstad, och jag hade tänkt mig att fotografera Peter och hans häst, något intresse av andra hästar har jag egentligen inte. Men när Peter berättar om vad man ska göra så ändrar jag mig. Här öppnades intressanta möjligheter som jag inte tänkt mig från början och det ska bli roligt att få se fler hästekipage som deltar i skogskörningen. Timmerkörningen ska ske i månadsskiftet januari–februari, och det är en rejäl vinter, med mycket snö och ordentlig kyla. På morgonen när det är dags visar termometern på minus 28 grader. Dessutom snöar det lite lätt. Men det är inte läge
att dra sig ur. Jag kan ju inte stanna hemma nu när Peter har ringt och bjudit in mig till den här dagen. Termosen fylls med rykande varmt kaffe, och en extra termos med varm choklad packas också ner. Långkalsonger, sockor, dubbla tröjor och den varmaste jackan åker på. Så kör jag iväg. När jag efter en försiktig åktur i det hala väglaget kommer fram till gården uppe i Bastvålen är det lätt att se att jag kommit rätt – ute på gårdsplanen är ett antal hästkärror uppställda. Jag parkerar bilen och hänger på mig ryggsäcken med kamera och mat. Men inte en människa syns till. Var håller de hus? Jag står en stund och tittar för att se om det kommer någon som jag kan fråga. Då hör jag ljudet. Ljudet från bjällrorna som hänger under halsen på hästarna. Trots att ljudet kommer en bra bit uppifrån skogen så hörs klangen klart och tydligt. Det är ett härligt ljud. Jag står en stund och lyssnar innan jag hittar vägen
9
10
ljudet av bjällror
Då hörde jag ljudet. Ljudet från bjällrorna som hänger under halsen på hästarna, fram på selarna. ljudet av bjällror
11
som leder in i skogen, upp för backen till platsen där man hämtar timmer för att köra ner till vägen. Och här är de, alla körarna, nio erfarna skogsmän och ett stort antal besökare som trotsat kyla och snö för att se och delta i körningen. Alla står samlade kring den stora eldstaden som ligger mitt på en platå inne i skogen. Det kokas kaffe i en stor sotsvart kaffekokare över den sprakande elden. Det doftar riktigt gott. Trots att jag har med eget kaffe känner jag att jag måste smaka på den ”riktiga” drycken, så som kaffe bara kan smaka när man dricker det mitt ute i skogen en svinkall vintermorgon. Samtalen kring elden är livfulla, det finns mycket att berätta och dela med sig av. En del äldre som varit med vid timmerkörning med häst förr i tiden berättar gärna, med glimten i ögat, om hur det var då. ”Kommer du ihåg då när vi var… Har du sett den där senaste timmervagnen... Har du hört att…?”
12
ljudet av bjällror
Frågorna och berättelserna avlöser varandra, likaså skratten. Det är en lättsam och munter stämning. ”Jaha, du har kommit hit för att fotografera Peter har vi hört. Då har du träffat rätt person i alla fall. Han är väldigt duktig med hästarna och så använder han sina hästar till allting på gården. Året runt. Det är det inte många som gör utan det blir mest skogskörning, som här i dag, för de flesta. Men Peter, han gör i stort sett allting med hästarna.” Stubin står en bit bort från grillplatsen. Han står där ensam och tuggar på lite hö. Peter har redan hunnit köra några vändor med honom, och kälken sitter fortfarande fastspänd med skacklarna i selen. På ryggen ligger en liten filt så han inte ska bli kall. Det är ganska svettigt för en häst att arbeta intensivt i skogen så det gäller att hjälpa till att hålla värmen även vid en paus. Han står där och äter, i sin egen värld, nästan omedveten om vad som försiggår omkring honom – koncentrerad på att njuta av varje tugga hö. Stubin är en kraftfull, stilig ardennerhäst. Stor och bred, med rejäla ben och det typiska breda bröstet för just ardennern. Det är fascinerande att se honom i arbete – när han böjer sin kraftiga nacke och spänner sina muskler får man känslan av att det inte finns några begränsningar för hans styrka. Han är en rutinerad häst som vet hur de olika sysslorna ska göras och det verkar inte som om någon uppgift är för besvärlig.
ljudet av bjällror
13
14
ljudet av bjällror
ljudet av bjällror
15
Livet på gården fortsätter. I denna utökade utgåva får vi, i ett extra kapitel, veta vad som hänt. Följ med – i ord och bild – till en bit av verkligheten där hästen står i fokus och är ett levande arbetsredskap. Några mil norr om Sunne i Värmland, bor Peter Nilsson med sin familj på en liten gård alldeles intill sjön Frykens strand. Han driver sitt jordbruk på traditionellt sätt och de tre ardennerhästarna har en central roll i deras liv. Alla maskiner och redskap är av traditionell typ och det mesta av arbetet utförs med hand- och hästkraft istället för traktor. Lennart Fröding har under flera års tid följt Peter och hans familj i livet på gården. Något som från början bara skulle bli några bilder, utvecklade sig till en riklig dokumentation av livet tillsammans med hästarna. Vi får följa arbetet i skogen såväl som på gärdena runt gården, under vårens sysslor, slåttern på sommaren, höstens skörd och potatisupptagning. Följ utvecklingen och familjens liv på gården – som för de flesta av oss är annorlunda – där naturens villkor styr arbetets rytm.
LENNART FRÖDING är född 1954. Arbetar till vardags som säljare men är en hängiven fotograf på fritiden. Han är uppvuxen på en lantgård utanför Karlstad, där arbetshästen var ett naturligt inslag i arbetet vid sidan av de övriga djuren på det traditionella lantbruket i bilder. Gärna där arbetshästen fortfarande har en framträdande roll. Han har haft ett par
fotoutställningar om detta. Det här är hans första fotobok.
ISBN 978-91-89021-40-2
9 789189
021402
WWW.VOTUMFORLAG.SE
gården. Detta har lett till att han har en förkärlek till att skildra