LENA SEWALL
Lena Sewall
Mina värmländska matrötter
&
LIV MED MAT OCH VÄNNER
VOTUM
Lena Sewall
Mina värmländska matrötter
&
LIV MED MAT OCH VÄNNER
VOTUM
INNEHÅLL Förord ............................................................................................ 5 Barndomen och uppväxtåren ........................................................ 7 På väg mot en skrivande framtid ................................................ 29 Kulinariska biblioteksår .............................................................. 37 Öar som gjort kulinariska avtryck .............................................. 65 Åren som matskribent ................................................................. 91 Släktrötter i Älvdalen och Gunnarskog ................................... 131 Många goda år i Karlstad .......................................................... 145 Matåret på Älvrosgatan ............................................................. 160 Viktigast av allt .......................................................................... 202 Tack för alla mina priser – hur kunde de bli så många? .......... 206 Receptregister ........................................................................... 207
Förord DEN HÄR BOKEN skulle lika gärna kunnat heta
Recepten i mitt liv för det är det den handlar om. Ända sedan jag var mycket liten har jag varit intresserad av mat. Själv hör jag inte till dem som företagit särskilt långa eller många strövtåg i världen. Jag har besökt relativt få länder och platser men i gengäld har jag i allmänhet stannat en längre tid dit jag kommit, och med hem i bagaget har jag haft matminnen, recept och kokböcker. Femton år gammal kom jag hem från Öster rike med recept som jag nu många år senare fortfarande gör då och då. Och sedan dess är det faktiskt nästan inte någon epok i mitt liv som inte har efterlämnat åtminstone något recept. Redan i mina tidiga tonår började jag, precis som min mamma och moster, klippa och klistra artiklar om konst, konsthantverk, människor, djur, städer, länder och framför allt recept. I deras fall måttligt, i mitt fall omåttligt. När jag var 40 år gammal tyckte både jag och nära vänner att detta ständiga klippande och klistrande var snudd på sinnessjukdom. Jag slutade alltså att klistra och klippa men kunde inte låta bli att riva ut eller kopiera sidor ur tidningar, tidskrifter eller böcker, som några år senare fyllde sexton stora plastbackar till brädden. Under
några somrar satt jag på verandan på vårt sommarställe på landet och klippte och klistrade för att sedan prydligt sortera alla A4- och A3pappren med inklistrade eller kopierade recept och artiklar i högar efter ämne. Så småningom utkristalliserade sig en hög med recept uppkallade efter värmländska platser och personer och då förstod både jag och min nära omgivning att jag satt på en guldgruva. Alla klipp och kopior, systematiskt insorterade i A4-pärmar, blev underlag för mina matartiklar i Nya Wermlands-Tidningen, Sköna Dagar, Värmlands Folkblad, Värmländsk Kultur och böckerna En bit Skagen, En bit Racken, Mina godaste julrecept och så småningom En bit Värmland. Finns receptet i någon av dina böcker? brukar vännerna fråga när jag bjuder på mat. Nej, ganska sällan faktiskt, flest nog i Mina godaste julrecept. Men här kommer de – recepten som följt mig och som gjort avtryck i mitt liv. Recepten som jag gjort om och om igen och aldrig tröttnat på. Favoritrecept som jag glömt men nu återupptäckt! Måltider och rätter som jag aldrig glömt. Varsågod! Välkommen på en matresa genom mitt liv. LENA SEWALL
Mina värmländska matrötter • 5
föreläsare och också deltagare från Norge i sjukhemmet i Charlottenberg. Den dåvarande sjukhusbibliotekarien i Charlottenberg, Ingalill Walander Olsson, ordnade lunch hemma hos sig i sitt fina röda hus vid Lersjön där en strid ström av flyktingar tog sig över till svenska sidan under andra världskriget. En del av sjön ligger nämligen i Norge och över Lersjön gick en viktig flyktingväg. Till kaffet hade Ingalill bakat en makalöst god kaka, som kändes både ny och ovanlig.
Ingalills chokladtoscakaka Till ca 50 bitar: Kakbotten: 100 g smör 3 dl socker 4 ägg 2 dl vetemjöl 2 msk kakao 2 tsk bakpulver
Så här gör man kakbottnen: Smör och socker rörs vitt och pösigt, gärna med elvisp. Äggen blandas i, ett i taget. Övriga ingredienser rörs ner i smeten, som sedan hälls på bakplåtspapper i en ugnslångpanna med höga kanter. Grädda den sedan i 10 minuter i 225 graders värme. … toscasmeten: Hacka under tiden en del av nötterna. Själv brukar jag bara hacka hälften av nötterna. Resten låter jag vara hela. Det är både dekorativt och gott med de hela, efter gräddningen i ugnen lätt rostade, nötterna. Blanda alla ingredienserna till toscasmeten i en kastrull och låt den sjuda i några minuter. … och kakan: Bred sedan ut smeten över hela kakan och grädda den i ytterligare ca 10 minuter eller tills toscasmeten fått vacker färg i 225 graders värme. Låt kakan svalna. Smält kokosfett eller smör och choklad och bred över hela kakan. Ju finare choklad desto bättre! Kokosfettet i originalreceptet har jag bytt mot smör med gott resultat. Kakan blir inte lika känslig för värme då. Med kokosfett i chokladtaket smälter det lätt i rumstemperatur. Låt kakan kallna helt och skär den sedan i trekanter. Inte alltför stora för kakan är mäktig. Men underbart god! PARADBIBLIOTEKET I LÄNET var sjukhusbib-
lioteket i Säffle med den engagerade och entusiastiska bibliotekarien Ulla Gustafsson i ledningen, en av de absolut bästa bibliotekarierna
Toscasmet: 150 g hela och hackade nötter 150 g smör 1 ½ dl socker 2 msk vetemjöl 2 msk mjölk eller grädde Chokladtak: 250 g mörk blockchoklad 100 g kokosfett eller smör
50 • Mina värmländska matrötter
Ulla Gustafsson med boklånande patient.
Så här gör jag: Mitt på dagen rör jag precis som Preben samman surdegen med 1 msk fullkornsvetemjöl, 1 msk vanligt vetemjöl, den mörka sirapen och lite ljummet vatten. Vid åttatiden på kvällen kokar jag hastigt och under omrörning upp rågkrossen med 3 dl av vattnet. Så där två timmar senare rör jag ut jästen i surdegen, lite mer än Preben, kanske 10 g, och blandar sedan med övriga ingredienser i en stor bunke. Julöl fungerar alldeles utmärkt, porter också men även helt vanligt alkoholfritt öl. Formen fyller jag sedan med degen. Det går så mycket lättare på kvällen när den kompakta degen är ljummen och betydlig mer hanterbar. Slätar sedan till den med våt gummislickepott. Täckt med en ren handduk får degen sedan jäsa över natten. På morgonen har den jäst upp till kanten på formen och då sätter jag – utan att pricka degen med gaffel – in den i den kalla ugnen som jag sätter på i 175 graders ugnsvärme. Två timmar senare tar jag ut brödet, lossar det ur formen, virar in det i en våt handduk och låter det svalna. Utan min silikonklädda form skulle jag inte kunna baka mitt danska rågbröd. Och utan min danska brödskärare skulle jag inte klara av att skära brödet. På landet fyller min ärvda, säkert 150 år gamla, skånska brödskärare samma funktion. FRÅN KIRSTENS SYSTER Ruth kommer ett av mina mest älskade recept, Ruths makronsnitter, som jag gör året om. Sommartid låter jag mandelmassan vara som den är, i påsktid färgar jag den grön och till jul svagt rosa. Det blir två härliga mandelmasselängder av satsen som man sedan skär i bitar. Försvinnande goda, kan jag tillägga! Man kan lika gärna dubblera satsen för de här kakorna varar inte länge!
72 • Mina värmländska matrötter
Ruths makronsnitter Till 2 längder: Mördeg: 100 g smör 40 g socker (½ dl) 150 g vetemjöl (2 ½ dl) ½ ägg Fyllning: 200 g mandelmassa ½ dl apelsinmarmelad några droppar vatten ev. karamellfärg Pensling: ½ ägg
Så här gör man: Blanda ingredienserna till mördegen och låt den vila svalt medan man rör ihop fyllningen. Det går lättast om man först river mandelmassan. Kavla ut mördegen till två avlånga plattor (10 x 20 cm) direkt på ett bakplåtspapper. Bred på mandelmassefyllningen. Vik upp kanterna längs långsidorna och pensla med ägg. Grädda längderna i 200 grader i ca 15 minuter mitt i ugnen. Det blir 10 rejäla bitar av varje längd.
ÅBOLAND Vårterminen 1969 träffade jag den unga och nyutbildade finlandssvenskan Carita Forsman, numera Forsman Rudels, som vikarierade som lärare i Karlstad. Det var månader som kom att få stor betydelse för hennes liv. Och även för mig som fick en vän för livet. Efter återkomsten till Finland vidareutbildade Carita sig till bibliotekarie, helt och hållet beroende på det positiva intryck hon fått av biblioteken i Karlstad. Ett beslut hon aldrig ångrat. I många år var hon bibliotekschef i den lilla åboländska bruksorten Dragsfjärd på Kimitoön, Finlands största skärgårdsö. Tillsammans med journalisten och författaren Clara Henriksdotter Puranen skrev hon boken Nytta och nöje med 254 sidor om 150 år av biblioteksverksamhet i Dragsfjärd som utkom 2011, mycket fint och trevligt formgiven och med hårda pärmar. Så långt ifrån en tråkig och formell verksamhetsberättelse som man kan tänka sig utan en varm, levande och rolig berättelse om ett litet landsortsbibliotek med många intervjuer med anställda, förtroendevalda och låntagare. Någon liknande biblioteksbiografi tror jag inte har kommit ut i Sverige, kanske inte heller någon annanstans i världen. Caritas författarådra har för övrigt gått i arv till dottern Freja som 2010 utkom med den fina novellsamlingen Blodsband. Själv har jag genom Carita fått en kontakt med Finland och finlandssvensk kultur som jag aldrig fått utan henne. Det har berikat mitt liv och också gett mig ett underbart recept, Kinuskitårta, en synnerligen läcker, traditionell, finlandssvensk festtårta med ryska anor. Just det här receptet kommer från en annan liten åboländsk bruksort Förby, där Carita är född och uppvuxen. Kinuski är det ryska ordet för kolasås och kinuski använder man i många sammanhang i Ryssland, till exempel het över frysta lingon.
Kinuskitårta Till tårtbottnarna behöver man: En sats svamptårta eller annan lätt och luftig kakstomme. Den fina kanelkakan utan kanel (recept s 40) är ypperlig till Kinuskitårtan. Vaniljkräm: 2 dl grädde 1 msk potatismjöl 1 ägg ½ msk socker vaniljsocker Kinuskiglasyren: 2 ½ dl grädde 175 g socker ½ stång vanilj ¾ dl ljus sirap 1 ½ msk smör
Så här gör man: Då kakan kallnat skärs den i två bottnar. Mellan bottnarna breds vaniljkräm till vilken alla ingredienser utom vaniljsockret blandas och får sjuda upp under vispning. Krämen vispas kall och smaksättes med vaniljsocker. Alla ingredienserna till glasyren blandas och kokas under omröring tills kulprov kan göras. Glasyren hälls då över kakan och får ringla ner efter kanterna. Kakan garneras med mandelblommor. Mycket läcker ser den ut med sin vackert guldbruna kolaglasyr. Både barn och vuxna älskar den!
Mina värmländska matrötter • 73
ÄNTLIGEN HAR FÖRFATTAREN och matskribenten Lena Sewall
samlat sina efterfrågade favoritrecept i en bok. I Mina värmländska matrötter gör hon en matresa genom sitt liv från tidig barndom till nutid och bjuder på recept som hon aldrig tröttnar på. Lena växte upp i en mycket matintresserad miljö där maten och människorna omkring den var ett stort och gyllene inslag i vardagen. Femton år gammal kom Lena hem från en sommar i Österrike med recept som hon fortfarande gör då och då. Sedan dess är det faktiskt inte någon epok i hennes liv som inte har efterlämnat åtminstone något recept. ”Finns receptet i någon av dina böcker?” brukar vännerna fråga när Lena bjuder på mat. Nej, ganska sällan faktiskt. Men nu finns alla recept samlade! Recept som följt henne och som gjort avtryck i hennes liv, recept som hon använt sig av om och om igen, och så favoritrecept som hon glömt men med glädje återupptäckt. Varsågoda!
LENA SEWALL är matskribent och författare, hon fick 1995
Gastronomiska Akademiens Guldpenna för sin bok En bit Skagen, blev 2003 Årets värmlänning och 2017 Årets Värmlandsförfattare. Hon tilldelades 2018 Hans Majestät Konungens medalj i 5:e stor leken och i högblått band för betydande insatser som författare, bland annat för böckerna En bit Racken och En bit Värmland.
ISBN 978-91-89021-21-1
9 789189
021211