9789188937100

11 dikter av Karin Boye tonsatta för

SATB

nya vägar en körsvit om karin boye av Urban Dahlberg

nya vägar en körsvit om karin boye 11 dikter av Karin Boye tonsatta för blandad kör

musik och manus

Urban Dahlberg

innehåll – körsatser Aftonbön . . . . . . . . . . . . 50 Det bästa . . . . . . . . . . . . 16 Evighet . . . . . . . . . . . . . 44 Gräsets sång . . . . . . . . . . 28 Hur kan jag säga . . . . . . . . 54 I rörelse . . . . . . . . . . . . . 24 Ja visst gör det ont . . . . . . . 34 Jag vill möta . . . . . . . . . . 20 Nya vägar . . . . . . . . . . . . 11 Till dig . . . . . . . . . . . . . 39 Önskan . . . . . . . . . . . . . . 6

Tidigare utgivet av Urban Dahlberg på Notfabriken:

syskonkärlek – en körsvit om gustaf fröding ISBN: 978-91-88181-82-4

Körsatserna i häftet finns även att köpa separat hos NotPoolen (www.notpoolen.com) nya vägar – en körsvit om karin boye Copyright © 2019 Notfabriken Music Publishing AB Manus & notskrift: Urban Dahlberg Källa: Paulina Helgeson: Ett verkligt jordiskt liv – brev; Albert Bonniers Förlag, 2015 Tryckeri: Dardedze Holografija, Riga 2019 Upplaga 1:1 ISBN: 978-91-88937-10-0

beskrivning nya vägar – en körsvit om karin boye består av ett samtal mellan Karin Boye och hennes goda vän, teologen och författaren Anita Nathorst. Samtalet äger rum den 23 april 1941 i Nathorsts hem i Alingsås, dit hon flyttat sedan hon insett att hon kommer att förlora kampen mot cancern.

Det handlar om Boyes liv, hennes diktning och författarskap, studieåren, Gud, depressionerna, sexualiteten … nya vägar innehåller nyskrivna tonsättningar för blandad kör till elva av Boyes dikter. Musiken varvas med dialog och dikter. Styckena kan även framföras fristående i andra sammanhang.

Tillhörande stråkstämmor kan skrivas ut kostnadsfritt på www.notpoolen.com.

medverkande Anita Nathorst Karin Boye blandad kör stråkkvartett

nya vägar en körsvit om karin boye

Anita Nathorst gör entré med käpp, tittar ut över åhörarna

anita Mitt namn är Anita Nathorst. Jag är teolog och författare. I början av 30-talet fick jag cancer, och när jag några år senare insåg att jag inte hade lång tid kvar flyttade jag hit till Alingsås, till doktor Iwan Bratt som är stadsläkare här i sta’n.

I dag är det den 23 april 1941. Ute i Europa rasar kriget men här i Alingsås är tillvaron lugn och rofylld. Jag väntar besök av min kära vän, poeten och författaren Karin Boye, som har godheten att ofta resa hit för att hålla mig sällskap och hjälpa mig med diverse sysslor. Jag har henne att tacka för så mycket.

Innan hon kommer passar jag gärna på att berätta lite om henne, för intressantare människa får man leta efter.

4

önskan

Anita sätter sig vid köksbordet Karin Boye föddes den 26 oktober 1900 i Göteborg. Föräldrarna, Signe och Fritz, kom båda från välbärgade hem. Karin fick två yngre bröder, Sven som föddes 1903 och Ulf, 1904.

Familjen bodde på Vasaplatsen 11 och hemmet verkar ha varit harmoniskt, om man bortser från att Signe drack till och från. Karins far var beläst. I stadens största bokhandel lär han ha varit den största privatkunden.

Karin själv har beskrivit hemmet så här: ”Hela tonen i hemmet var utpräglat världslig, och när jag kom till skolan hade jag ännu varken gjort bekantskap med Gud eller biblisk historia.”

Karin påtvingades således inte någon kristen livsåskådning, vilket gjorde att hon troligen hade en sund och öppet nyfiken hållning till de gudomliga frågorna.

1909 flyttade familjen till Stockholm. Först till Upplandsgatan och senare till Karlbergsvägen 43 B. Karin började i Åhlinska skolan på Dalagatan. Hon tog pianolektioner och spelade tennis. Och hon började skriva dikter redan som tioåring.

Hennes första kamrat från skolan hette Signe Karlsson. Tillsammans med henne hängav sig Karin under en period åt buddhismen.

1914 blev den 14-åriga Karin kär i en flicka, Eivor Söderström. Om henne skrev hon: ”Jag förälskade mig häftigt i en klasskamrat – som jag var för blyg att ens sluta den avlägsnaste vänskap med – och skrev kärleksdikter till henne.”

Dikterna överlämnades till Eivor vid en klassträff på 30-talet.

Karin visade tidigt anlag för depression och var redan i tonåren en sökare och en grubblare.

Hon strävade framför allt efter att leva troget mot sig själv, och hon har i hela sitt liv slagits

mot konventioner och krav, världsliga såväl som andliga. Att leva riktigt var och är hennes önskan.

Karin Boye kommer in i rummet utan att Anita märker det Karin läser, kören sjunger

önskan Gömda land, 1924

Ack låt mig leva riktigt och riktigt dö en gång, så att jag rör vid verklighet i ont som i gott.

Och låt mig vara stilla och vörda vad jag ser, så detta får bli detta och inget mer.

Om av det långa livet en enda dag var kvar, då sökte jag det vackraste som jordlivet har.

Det vackraste på jorden är bara redlighet, men det gör ensamt liv till liv och verklighet.

Så är den vida världen ett daggkåpeblad och ini skålen vilar en vattendroppe klar.

Den enda stilla droppen är livets ögonsten.

Ack gör mig värd att se i den!

Ack gör mig ren!

nya vägar

5

önskan ÖNSKAN

Gömda land, 1924 ur GÖMDA LAND, 1924

text: Text:Karin Karin Boye Boye musik: Urban Musik: Urban Dahlberg Dahlberg

= 96, a cappella

vers 1: endast unison melodi ad lib.

S A 1. Ack

låt en

mig da

le stil

va la

rik drop

Låt mig En da

le stil

va la

rik drop

mig da

le stil

va la

rik drop

tigt pen

och är

rik drop

tigt, pen,

tigt pen

och är

tigt, pen,

rik li

tigt vets låt li

mig vets

T B 1. Ack

låt en

rik li

tigt vets

rör värd

vid att

6

dö ö

en gon

gång, sten.

rik ö

tigt gon,

dö ö

dö ö

en gon

gång, rik sten, li

en gon

gång, sten.

tigt vets

dö, ö gon.

så Ack

att gör

jag mig

11

4-stämmigt

verk se

lig i

het den!

i Ack

ont

som

i

gott.

2. Och

2. Och

6

önskan Copyright © Notfabriken Music Publishing AB

Copyright © Notfabriken Music Publishing AB

17

låt vack

mig ras

va te

ra på

stil jor

Låt mig Vack ras

va te

ra på

stil he

mig ras

va te

ra på

låt vack

la den

och är

stil jor

la, den,

la den

och är

vör ba

da ra

det det

ta gör

får en

bli samt

la, la

stil jor

vör ba

da ra vör ba

da ra

22

vad red vad red lig

jag lig jag, het,

ser, het, vad red

vad red

jag lig

ser, het,

jag lig

vad red

jag lig

och och

ing verk

ser, het,

så men

ser, het,

27

det liv

33

till

ta liv

et lig

mer. het.

Oh.

av är

3. Om 5. Så

Ah

det den

lång vi

a da

li värl

vet den

en ett

en dagg

da

dag kå

var pe

nya vägar

7

cresc.

39

kvar, blad,

då och

sök in

te i

jag skå

det len

vack vi

ras

te lar

som en

cresc.

1

45

jor vat

de ten

li drop

vet pe

har. klar.

gör,

6. Den

gör

8

önskan

gör

cresc.

mig

D.S. al

4. Det

ren!

ren,

2

ren!

mig

anita Nä men hej Karin. Välkommen.

karin Finns din Gud här ute?

karin Och jag älskade skolan! Jag hade extremt lätt för mig i skolan. Ända till gymnasiet, då jag började brottas med övergångsålderns besvärligheter. Jag var ovanligt sinnlig, och med min våldsamt asketiska livsåskådning betydde det en oupphörlig, i varje sekund kännbar kamp mot otillåtna tankar och känslor. Jag önskade mig ibland döden och undrade hur man skulle kunna härda ut ett helt liv av sådan ständig kamp och skam.

anita Min Gud finns överallt. Min Gud finns i blommorna, i vinden … i publiken.

anita Denna askes kom sig väl delvis av att du vid den här tiden närmade dig kristendomen?

karin Fortsätt att tala med Gud … din Gud … och mig … om mig … och dig.

karin Visst. Jag och min goda vän Agnes Fellenius fann kristendomen tillsammans.

anita Det gör jag gärna. Sätt dig!

anita Och i juni 1918 deltog du vid Kristliga gymnasistföreningens sommarmöte på Fogelsta herrgård. Där träffades vi för första gången.

karin Vem pratar du med? anita Jag pratar med … Gud.

Karin sätter sig

karin Så. Berätta. anita Vi är framme vid 1915. Då köpte dina föräldrar hus i Huddinge. karin Som man döpte till Villa Björkebo.

karin Ja, jag blev helt betagen i dig, och är fortfarande, kära Anita. I ett brev till Signe skrev jag: ”O Signe, en sådan människa! Hon är så underbar!”. Och det är du. anita Tack, kära Karin. 1920 tog du studenten, och i samma veva måste du skiljas från vännen Agnes, som skulle gifta sig.

anita Där kunde du dra dig tillbaka och tänka och skriva, och måla akvareller. Du älskade ensamheten.

karin Detta var något som jag skulle uppfatta som återkommande i livet – att jag stod någon nära, men att någon annan stod ännu närmre.

nya vägar

9

anita Ja, du skrev så här till Agnes: ”Jag känner det så underligt, att det nu finns någon, som står dig så mycket närmare än jag.” karin Jag skrev också: ”Så lär Gud mig, att jag bara har honom.”

Gud var min trygghet och trogna följeslagare.

När andra svek hade jag alltid Gud … min Gud.

karin Genom buddhismen fick jag se världens oavlåtliga, ofrånkomliga lidande. Därmed kunde jag litet se Guds mening och ana livets sakramentala innebörd. Borde jag alltså inte tacka Gud, att han tillät mig förneka honom – för att finna honom bättre? anita Fann du Gud bättre?

anita Du upptäckte tidigt att du var bisexuell och har under hela livet fått kämpa med dina känslor i den heterosexuella världen runtomkring?

karin Ja, men jag ville inte möta Gud genom att följa de upptrampade stigarna. Jag ville finna nya vägar till ett sannare liv, med Gud … min Gud.

karin Ja, det stämmer. Min förälskelse i Viva Liljewall – en studiekamrat vid Södra Seminariet i Stockholm, där jag studerade till folkskollärarinna – har jag beskrivit i Kris, min tredje roman. Där heter hon Siv, och huvudpersonen, jag alltså, heter som bekant Malin Forst.

Karin läser, kören sjunger

nya vägar Gömda land, 1924

10

anita Margit Abenius, en av våra studiekamrater från Uppsala, menar att kampen mellan din strävan ”att leva rak” och de yttre moraliska kraven, det vill säga överjaget, hade att göra med insikten om denna din förbjudna lust.

Här går nya vägar.

Låt oss vandra fromma.

Kom, låt oss söka någon ny och vacker blomma.

karin Hon har säkert rätt. Men också att jag inte riktigt kunde känna igen och ta till mig den Gud som kristendomen presenterade.

Kasta det vi äger!

Allting nått och färdigt livlöst oss tynger, dröm och sång och dåd ej värdigt.

anita Till Agnes Fallenius skrev du: ”Jag vet alls inte om jag är kristen, men jag vet att jag är Guds.

Någon etikett vill jag helst inte klistra på mig, men mitt liv tillhör Gud.”

Liv är det som väntar, det man ej kan veta …

Kom, låt oss glömma!

Låt oss nytt och fagert leta!

nya vägar

nya vägar NYA GömdaVÄGAR land, 1924

ur GÖMDA LAND, 1924 = 68 stråkar (el. ackordinstrument) F/E F Dm7

5

F/A

Text: Karin Boye Boye text: Karin Musik: Urban Dahlberg musik:

Gm7

C11 C7

B

F

a cappella (D.S. med stråkar ad lib.)

S A Här

går

ny

a

vä

gar.

Låt

vä

gar.

Vand

oss vand

ra

from

ma.

T B Ny

a

ra

from

ma.

9

Kom,

låt

oss

Låt

oss

Kas

ta det

Kas

ta

sö

sö

ka

nå

gon

ka

ny

och vack er

vack

er

blom

ma.

blom

ma.

13

cresc. vi

ä

det

Copyright © Notfabriken Music Publishing AB

Copyright © Notfabriken Music Publishing AB

ger!

vi

All

ä

ting

nått

och

fär

digt

ger.

nya vägar

11

17

21

liv

löst

Liv

löst

oss

tyng er,

tyng

dröm

och

er,

rit. sång och dåd

ej

sång och dåd

ej

vär

vär

digt.

digt.

a tempo

Liv

är

Liv

det

som

som

vän

vän

tar,

det

man

ej

tar,

kan

ma! Låt oss

nytt

och fa

ma!

Låt

oss

kan

ej

ve

ta.

ve

ta.

25

Kom,

Låt

29

F

låt

oss

oss två sopraner F/E Oh

stråkar (el. ack.instr.)

12

nya vägar

glöm

glöm

Dm7

F/A

B

F/A

gert

le

ta!

le

ta.

Gm9

C11

33

F

Dm7

F/E

F/A

Gm7

C11

C7

nått

och

B

F

Ah

37

+ stråkar ad lib.

cresc.

Kas

ta det

Kas

ta

vi

ä

ger!

All

det

vi

ä

ting

fär

digt

ger.

D.S. al

41

liv

löst

Liv

löst

blom

oss

tyng er,

tyng

dröm

er,

ma,

och

rit. sång och dåd

ej

sång och dåd

ej

vär

digt.

vär

blom

digt.

ma.

nya vägar

13

nya vägar – en körsvit om karin boye innehåller nyskrivna tonsättningar för blandad kör (SATB) till elva av Boyes dikter. Några av körsatserna kan framföras a cappella och övriga med stråkkvartett eller komp. Musiken varvas med en dialog mellan Karin och hennes goda vän Anna Nathorst. Samtalet äger rum i Nathorsts hem i Alingsås den 23 april 1941, Karins sista dag i livet, och handlar om Karins liv, hennes författarskap, studieåren, Gud, kärleken och hennes livslånga kamp mot överjaget. De elva körsatserna fungerar även utmärkt att framföras fristående i andra sammanhang.

ISBN 978-91-88937-10-0

9 789188 937100