9789188769640

OLYCKSS STRAR

ANNA-MARIA EKBLAD

OLYCKSSYSTRAR

OLYCKSSYSTRAR Utgiven av Visto förlag AB www.vistoforlag.se | info@vistoforlag.se © Författare: Anna-Maria Ekblad © Omslag: Huseyin Duymaz Grafisk form och sättning: Alexandra Lundquist, Visto förlag Första upplagan Tryckt i Riga, 2018 ISBN: 978-91-88769-64-0

PROLOG

Onsdagen 31 maj 2017

Patricia såg kvinnan med långt mörkt hår stå knäböjd framför altaret och kvinnan tittade på statyn av modergudinnan Gaia.

Kvinnan var klädd i en vit veckad klänning som räckte ner till fötterna. Hon påminde Patricia om kvinnorna som invigde OS i Aten för några år sedan. Altaret var enkelt utsmyckat. En vit virkad duk, ovanpå stod statyn och ett brinnande ljus. En likadan staty, fast mindre, hade hon placerat på rumsbordet i sitt hotellrum för ett dygn sedan.

I denna skepnad var Gaia Nemesis, hämndens gudinna. Gaia var den främsta gudinnan för sällskapet Olyckssystrar. Det var ett hemligt sällskap som funnits i över fyra tusen år. Gudinnan hade yppiga former med stor mage, breda lår och stora bröst.

Gaias händer var sträckta mot skyn.

Kvinnan vid altaret började tyst prata, det var nästan så att Patricia inte hörde vad hon sa. ”Tack för vår framgång hittills. Tre av sju … på tre dagar … tre nationaliteter. Allting går enligt planen.”

Det var något med rösten. Patricia kände igen den. Kunde det vara …?

Dörren öppnades och hon flyttade sig åt sidan. En sval vind svepte in i rummet, samtidigt som flera kvinnor klev in.

5

Kvinnan vid altaret reste sig upp och vände sig om. Hon hade en vit mask framför ansiktet som dolde hennes ögon, Gaias prästinna. Vem var denna mäktiga kvinna som hon skulle träffa och lära känna ikväll? Patricia kände sig förväntansfull, snart skulle tillställningen börja. Ceremonin som var inledningen på hennes nya liv.

6

KAPITEL 1 Söndag 28 maj 2017

Det var söndag eftermiddag, den sista veckan i maj. På Kreta hade sommaren startat och visade sig från sin bästa sida. Ön var grön, frodig och med en blomsterprakt utan dess like. Plan efter plan landade, hämtade och lämnade passagerare på Heraklions flygplats. Anna, nybliven reseledare, stod ute vid bussarna och tog emot de nya gästerna. Hon måste nypa sig i armen. Hon var så fin i sin blåa uniform, med kavaj och kjol, vit blus, blåa pumps som matchade samt det blonda håret uppsatt i en hästsvans. Hon var på Kreta och jobbade som reseledare. Det var hennes fjärde arbetsvecka.

Hon såg hur de första gästerna kom ut från Stockholmsflyget och gick emot henne. Hon var spänd och undrade hur gästerna skulle vara denna vecka. ”Hej, hjärtligt välkommen. Vilket resmål och hotell har ni bokat?” ”Hotell Diana, Agia Pelagia.” ”Bra val av hotell. Ni ska gå till buss fem.”

Bakom paret bildades en kö med gäster och hon vände sig till nästa familj. ”Hej, hjärtligt välkommen. Vilket resmål och hotell har ni bokat?”

7

En efter en arbetade hon av sin kö och bussen blev full.

Hon satte sig längst fram i guidesätet. Bussen startade och rullade ut från parkeringen. ”Återigen, hjärtligt välkomna till Kreta. Mitt namn är Anna och jag jobbar för er resebyrå Greklandsexperten. Resan till Agia Pelagia beräknas ta cirka fyrtiofem minuter beroende på trafiken. Jag kommer att använda denna tid till att ge er mer information om byn och Kreta i allmänhet.”

Fordonet började åka ut på Kretas nationalväg och bort från flygplatsen. Staden som skymtade bakom buskarna var Heraklion, Kretas huvudstad, och den hade spår från alla sina tidsepoker.

Bakom staden reste sig Ida mäktigt mot skyn. Bergmassivets högsta topp var på över tvåtusen meter och hade ett snötäcke under vinterhalvåret. Det gick fortfarande att se några vita fläckar. Hon tyckte att det var svårt att ge lagom med information till gästerna och ville helst berätta om allting de såg när de körde förbi. ”Agia Pelagia är liten pärla, ligger tjugo kilometer väster om huvudstaden Heraklion. Byn hade från början varit en fiskeby.

Idag är det en väletablerad ort som livnär sig på turism.

Om det är någon av er som gillar att snorkla eller dyka, kan ni runt halvön som Hotell Capris ligger på, se ruiner från den gamla byn som nu vilar på havets botten. Det finns rester kvar av flera hus och av gatunätet. Det är en fantastisk känsla av att ligga och snorkla längst med vattenytan och se delar av den sjunkna staden. Det är något som jag verkligen kan rekommendera.”

Mobilen ringde i väskan. Anna tittade på displayen, suckade och stängde av den i ett svep. Mamma fick vänta. Hon har flera gånger sagt att hon jobbade och inte kunde svara dagtid.

Snorkling fick henne att känna sig levande och modig. Hon hoppades kunna ta ett dykarcertifikat under sommaren. Vad skulle hennes mamma säga om hon visste om hennes planer?

Hon skulle antagligen dö. I hennes värld var allt farligt.

8

”Kreta är en ö full av historia och mytologi och en av dess mest kända platser är Knossos, ruinstaden och ett palats, som är mer än tretusen år gammalt. Detta palats ligger utanför staden Heraklion och är ett perfekt utflyktsmål för er som är historiskt intresserade. En av de viktigaste gudarna i grekisk mytologi var Gaia, modergudinnan. Det finns en fest till Gaia ära vart sjunde år. Ni har tur för den infaller i år och kommer att firas under denna vecka. Festen liknar våra blotfester i Skandinavien. Det var fest i sju dagar, med mat, dryck och offer. Det offrades både djur och människor till gudens ära. Festen heter idag Kalo Keri, som betyder glad sommar på grekiska.

Byn kommer att smyckas med blommor, restaurangerna har speciella festmenyer och underhållning i form av dans och sång.

Kretas största utgrävningsplats, Knossos, har gratis entré under hela veckan. På torsdag är det öppet på natten.”

Bussen började klättra upp längs de slingriga bergsvägarna, längs kanten stod olivträden i rader. Träden med sina knotiga stammar och små silvergröna blad. Anna hoppades kunna vara med på olivskörden till hösten. ”Kreta har över trettio miljoner olivträd. Oliverna exporteras runt om i hela världen och dess olivolja är känd för att hålla en mycket hög kvalitet. Olivträden gavs till världen av Zeus dotter Atena. Guden ville vara generös mot sin födelseö och därför fick de ett skott av ett olivträd som sedan blev stamfader till alla träd på ön. Detta stamträd skall finnas i närheten av Knossos.”

****

Patricia satt nästan längst bak i bussen med sin man. Det var Oscar som hade valt platserna. Han satt bredvid henne, rak i ryggen, och med rakat huvud. Det var för att dölja att hårväxten blivit mindre. Han hade pondus trots att han var några centi9

meter kortare än hon. Hållningen och den vältränade kroppen gjorde sitt till för intrycket, tillsammans med hans vana att bestämma.

Hon tittade ut genom fönstret på landskapet och såg olivträden som guiden talade om. Solen gassade mot fönsterrutan.

Det blev varmt. Hon var tvungen att dra för den gråa gardinen.

Hon kisade, tog upp sina solglasögon och satte på sig dem. Hon tyckte att det var skönt att gömma sig för världen bakom glasögonen. Hon tänkte på låten: ”Bakom mina solglasögon kan jag vara mig själv …”

Ingen kan se in i mina ögon, ingen kan se min själ. De andra kunde bara se hennes yttre, hennes välkammade nötbruna hår som var uppsatt i en knut, den blommiga sommarklänningen i svart och vitt som gick till strax nedanför knäna och de svarta pumpsen. Den svarta handväskan som hon älskade och som var hennes ögonsten. Hon var klädd som en dam, på Oscars önskan. Vad annorlunda det hade varit för två år sedan, när hon inte ens hade råd med fina kläder.

Hon visste inte hur denna resa skulle bli. Oscar var rastlös och otrevligare än vanligt. Ända sedan han hade bokat resan till Kreta förstod hon att det var på grund av hans exfru Johanna.

Oscar hade inte berättat att han varit gift förut. Det fanns flera spår av en kvinna i lägenheten, som kläder och smycken.

Patricia hade vid ett tillfälle tagit fram en klänning för att prova den. Oscar hade slitit bort klänningen ifrån henne. Det enda hon fick veta var att hon inte fick röra det som inte tillhörde henne. Alla saker hade samlats i en garderob som hon inte fick öppna under några omständigheter. Hon upplevde att han behandlade henne som en andra rangens människa. En person som han hade i brist på något bättre och som ett substitut för Johanna.

För tre veckor sedan hade hon hittat ett dokument som handlade om Johanna. Texten var så fylld av hat, både mot kvinnor i allmänhet och mot hans exfru. Fantasier om straff, smärta, misshandel och död. Hon blev rädd. Hon fick kalla 10

kårar längs ryggen bara hon tänkte på det och huttrade till.

Hur kan en människa ha en sådan sjuk fantasi? Om han hatade henne så, varför sparade han alla hennes saker?

När Oscar hade bokat resan till Kreta, där Johanna uppenbarligen befann sig blev Patricia livrädd. Hon visste själv av egen erfarenhet att det gjorde ont att göra Oscar besviken. Han var en djävul när han satte den sidan till. Han kunde slå utan att lämna märken. Senast igår hade han slagit henne hårt i magen flera gånger för att han inte hade varit nöjd med middagen.

Hon kände hur han tog hennes hand och tryckte till den. ”Titta inte bakåt nu, men …”

Patricia vände sig reflexmässigt bakåt. Hon kände hur han ännu hårdare klämde till hennes hand. En smärta spred sig från handen och ut i resten av kroppen. ”Nej, inte titta sa jag! Hur svårt är det att lyssna på vad jag säger? En av killarna bakom oss har varit en av mina elever.

Johan Andersson, den blonda killen. Han var ett maskrosbarn, men bra på historia. Det måste ha varit fem år sedan. Det är före din tid.” ”Ja, det är före min tid.” ”Jag ska gå och prata med honom när bussen stannar.”

Patricia nickade och tittade sedan ut genom fönstret igen.

Han verkade vara på bra humör just nu. Hon kände hur kroppen vågade slappna av lite grann.

Patricia hörde hur killarna bakom henne började prata och hon lyssnade ofrivilligt. Det var ljudet av motorn från bussen, svagt brummande i bakgrunden och så killarnas snack. ”Förlåt. Det var inte meningen att sova mot dig. Jag heter Johan.” ”Mattias. Det är ok. Du ser trött ut?” ”Ja. Det blev ingen sömn i natt. Åkte direkt till flygplatsen.” ”Oj, då måste det varit en kul kväll.” ”Ja, det kan man säga. Tror att jag träffade min drömtjej och så reser man ifrån henne. Livet är orättvist.” ”Hur länge skall du vara borta?”

11

”En vecka, och du?” ”Samma. Jag är här med min familj. Vem reser du med?” ”Ingen, faktiskt.” ”Du är tuff, du. Det skulle jag inte klara.” ”Ja, det är inte mitt eget val, min kompis hoppade av i sista minuten, den jäveln.” ”Hade det hänt något?” ”Ingen aning, jag blev så sur att jag inte snackade med honom innan jag drog.”

Patricia hade lyssnat på hela konversationen. Hur kan någon hoppa av en resa och lämna sin vän i sticket i sista minuten?

Oscar skulle inte tillåta henne att resa någonstans själv. Hon hade ibland svårt att få tillstånd att gå utanför lägenheten.

Patricia tittade på passagerna i bussen. Det var verkligen många olika personer med på denna resa. Klädstil, ålder, grupper. Hon undrade vad de hade för liv? Vad fanns bakom den yttre fasaden av leenden? Patricia hade alltid fått höra att hon var negativ; från sin familj, från skolan och från Oscar. Hon såg katastrofer i allt som kom i hennes väg. Det var egentligen inte så konstigt. Hon var en av de maskrosbarn som Oscar pratade om. Hon överlevde sin uppväxt genom att stänga av sina känslor. När det hade varit riktigt djävligt hade hon hämnats på en av sina mobbare. Han hade blivit förvånad. Hon kommer aldrig att glömma hans ansiktsuttryck när hon slog honom rätt över näsan och blodet rann. Efteråt hade hon fått skuldkänslor men efter den dagen hade han behandlat henne som luft.

****

Bussen fortsatte klättra upp längs bergväggen bort från staden Heraklion, med berg på vänstersidan och havsutsikt och staden på högra sidan. Utsikten var på en och samma gång vacker, och lite skrämmande för det var hisnande högt uppe 12

på bergskanten. I en smal kurva stod en rad med minneslådor.

Anna njöt av utsikten och det kändes som om hon aldrig skulle få nog av den. ”De små vita lådorna som ni nu ser på er högra sida i kurvan är minneslådor. I dem finns foton på människor som kört av vägen och dött. Där finns även små gåvor och ljus.”

Det måste vara fruktansvärt att köra av vägen, ner längs stupet och ut i vattnet. Hon tyckte fortfarande att det var jobbigt att åka buss på dessa små smala vägar. Anna visste att hon hade livlig fantasi. Hon hade lätt att oroa sig. Tänk om det skulle vara jag som åkte av vägen. Det är inte säkert att köra på dessa vägar.

Busschauffören har inte kontroll! Nej, stopp, sa hon till sig själv.

Nu kom tankarna igen, tankarna som hon inte ville ha.

Hennes mamma hade varit rädd för allt och hennes rädsla hade smittat av sig. Du får inte gå till skolan själv, du kan bli överkörd. Du får inte gå i skogen själv, du kan bli överfallen. Herre Gud, så viktig var hon väl inte att hela världen väntade på att överfalla just henne. Psykologen hade hjälp henne med hennes tankemönster. Nej, hon skulle inte bli ett foto i den lådan, den saken var säker. Anna var så glad att hon hade tagit chansen, och framförallt modet att resa iväg. Detta var det bästa hon hade gjort i hela sitt liv. Hon hade vågat lämna sina föräldrar, åkt ifrån sitt gamla liv. Nu hade hon chansen att bli någon annan, inte den lilla gråa musen som hon var hemma.

****

Emma var varm i hela kroppen av glädje och förväntan. Det var deras första utlandssemester, någonsin på trettio år. Det skulle bli den bröllopsresa de aldrig hade haft.

Anders strök henne på kinden. Hon älskade honom när han gjorde så. Anders visste hur han skulle få henne på gott humör. ”Märkte du doften när vi gick ut från flygplanet? Det 13

luktade någon krydda, vet inte vilken. Hur värmen fullkomligen slog emot oss. Vilken skillnad det är i temperatur mot hemma.”

Hon kände att hon pratade för mycket. Anders gillade tystnad. Hon tog upp en penna och det nyinköpta anteckningsblocket. Det var bättre att skriva istället. ”Ny skrivbok?” ”Här skall alla mina tankar och intryck om Kreta in.”

Emma skrev vidare men efter en stund stannade pennan. ”Vi behöver köpa solglasögon.”

Anders tittade förvånat på Emma. ”Vad menar du?” ”Har du inte tänkt på att ljuset är annorlunda? Det är säkert därför många har solglasögon. Vi behöver köpa solkräm. Jag har hört att den bästa är den som finns i landet som man besöker.” ”Packade du inte ner solkräm?” ”Jo, men vi skall köpa en här på Kreta också.” ”Det är väl onödigt. Vi kan börja använda den solkrämen som vi har. Tar den slut kan vi köpa en ny.” ”Men …” ”Snälla Emma. Sluta nu. Du är så orolig ibland.” ”Jag vill bara att vi skall få ut det optimala som möjligt på denna resa, inte tvingas vara hemma på hotellrummet på grund av att vi har bränt oss.” ”Det är bra att du planerar för det som kan hända. Jag tycker att det är viktigt att du inte oroar dig så mycket utan istället slappnar av. Vi är på semester.” ”Jag ska försöka.” ”Det kommer inte att bli några problem, Emma.”

Emma tittade ut genom fönstret. Vilket landskap! Bussen körde upp för ett backkrön. Utsikten över staden och havet försvann bakom berget. Framför dem låg flera berg och flera små vackra vikar längs kusten. Emma hörde reseledaren säga att en av dessa vikar var byn Agia Pelagia, platsen som de skulle vara på under en vecka. Hon måste ta vara på tiden. Inte en minut fick gå till spillo. Emma fick ont i magen bara hon tänkte på hemresan.

14

Sista året hade varit tufft. Hennes pappa hade dött, barnen hade flyttat hemifrån och hon hade börjat ifrågasätta hela sitt liv.

Var det inte mer än så här? Hon skulle lyssna på sin man, han hade rätt. Denna semester var till för avkoppling.

Bussen körde ytterligare en stund på huvudvägen, svängde sedan av och klättrade ner längs berget på en mindre väg. Kunde verkligen bussen köra på denna lilla väg? Det var bara en fil, det gick inte att få ett möte. Bussen var så stor att den ibland fick gå ut en halv meter utanför kanten för att ta nästa skarpa sväng och fortsätta ner mot viken och byn. Flera gånger hörde Emma att resenärerna bakom henne drog efter andan när bussen fortsatte sin klättring ner för berget. Hon satt själv med andan i halsgropen och hjärtat slog hårt. ”Vilket stup! Fy, jag måste blunda!”

Anders tog hennes hand och höll den. Det kändes genast bättre. Anders var hennes stora stöttepelare i livet.

Emma andades ut först när bussen stannade och var framme i byn Agia Pelagia. Den kommer att bli mitt hem för en vecka, tänkte hon. Jag ska kalla det mitt hem för då blir det verkligt.

Förbjudna tankar trängde upp, om hon skulle träffa Georgios.

Jag har inte träffat honom på trettio år, varför skulle jag träffa honom nu? Jag har ju Anders.

Emma hörde reseledaren säga att bussen inte kunde köra längre. Det var för trånga gator. Alla gick ur bussen och pekade ut sina väskor. De största väskorna skulle bli körda till hotellen av mindre bilar.

Anders och Emma började gå efter gruppen och vandringen ner mot hotellen skedde genom byns huvudgata. Reseledaren berättade att gatan var anlagd på byns gamla flodbotten. Om det regnade mycket kunde gatan ibland bli vattenfylld på nytt och föra med sig allt överflödigt vatten ner till stranden. Då kändes det som den gamla floden hade vaknat på nytt. En gång hade det kommit så mycket vatten att det faktiskt blev en flod igen, men bara för en dag. Ingen kunde gå ut den dagen och bilarna som stod parkerade längs vägen följde med strömmen och stannade 15

först när de kom fram till badviken. Där låg bilarna och guppade omkring tills byborna kunde hämta dem.

På gatan låg flera hotell och små souvenirbutiker, smyckesaffärer och en stor supermarket. Hon längtade tills hon kunde gå runt och lära känna byn bättre. Husen låg utspridda och mellan dem fanns små odlingar med grönsaker och blommor, som liknade prästkragarna som växte längs vägen. En doft blandat av blommor, hav och salt kom emot dem. Emma stannade och tog ett djupt andetag. Det doftade underbart och hon kände att hon var i ett äventyr.

Där gatan slutade tog stranden vid och restaurangerna låg på rad kring den långgrunda stranden. Havet var lugnt och små turkosblå vågor kom kluckande in mot vattenbrynet. En bit ut i viken åkte en motorbåt med en man med vattenskidor på släp och det bildades svallvågor. Emma snabbade på stegen och drog Anders i handen. Nu ville hon i vattnet och bada så snart som möjligt.

En manlig reseledare hade anslutit till sällskapet och de delades in i två grupper. ”Glöm inte vårt informationsmöte ikväll klockan arton, där ni får tips och idéer om vad ni kan hitta på och göra här i Agia Pelagia och runt omkring på Kreta. Mötet är på Café Andonis som finns här på strandpromenaden. Min kollega Fredrik kommer att följa er som ska bo på Hotell Capsis. Jag kommer att gå med er som ska bo på Hotell Diana och Hotell Anatoli. Jag hoppas att ni får en fin semester!”

****

”Det stod ingenstans att vi skulle gå till hotellet”, sa Oscar med en djup suck. ”Reseledaren sa att det inte var så långt.”

16

”Allt är relativt. Det är min åsikt som kund som betyder något.” ”Titta, din elev går åt samma håll som vi. Skulle du inte prata med honom? Du kanske skall ta tillfället i akt.” ”Ja, se på fan.”

Oscar gick iväg till Johan och de började genast prata.

Patricia andades ut ett långt och djupt andetag. Hennes psykolog hade lärt henne att djupandas när hon märkte att paniken var på väg.

De stannade vid Hotell Anatoli som låg i slutet av strandkanten. Reseledaren samlade de gäster som skulle bo där.

Patricia gick och ställde sig i skuggan. Solen värmde verkligen.

Det skulle bli så skönt att bara ligga i en solstol och njuta av värmen. Hon blundade.

Patricia hoppade till när Oscar kom tillbaka och la handen på hennes överarm. ”Detta är min hustru Patricia och det här är Johan, en av mina bästa elever.” ”Oj, haha, tack för komplimangen. Det var väl för att jag hade en sådan bra historielärare.” Johan blinkade mot Patricia.

Hon tittade på Oscar. Han stramade upp sig och log brett.

Han hummande.

Hon kunde inte annat än hålla med Johan. Hon hade ju också varit hans elev, så hon visste att han var en inspirerande lärare.

De blev avbrutna av Anna. ”Kom, nu är det inte långt kvar till ert hotell. Vi skall bara gå upp för den här backen och så ligger Hotell Diana på andra sidan.”

Gruppen började gå efter henne. Patricia tittade på sin klocka. Hela proceduren hade tagit tio minuter. Det var lång tid. Hon tittade på Oscar. Han såg glad ut där han pratade vidare med Johan. Själv ville hon bara komma fram till sitt rum. Hon var så trött efter en lång resa, först Sundsvall till

17

Stockholm i bil hela natten och sedan flyg i flera timmar. Hon önskade att hon kunde få sova en stund. Anna stannade efter backen. Framför dem låg en klippa och längst ut låg ett vitt hus alldeles ensam. ”Här nere är ert Hotell Diana.”

Patricia suckade lättat och betraktade omgivningen. Hotell Diana låg ovanför på en klippa efter strandens slut, med utsikt över havet. Hon hade inte sett hotellet från strandpromenaden, den hade legat undangömt på andra sidan.

Själva hotellet bestod av tio lägenheter fördelat på två våningar. Hälften av lägenheterna hade balkong och andra hälften hade terrass. Framför hotellet fanns några vita och röda rosenbuskar som avgränsade uteplatserna mot det allmänna området. På andra våningen fanns ytterligare fem lägenheter och de hade en liten bro till ingången från kullen ovanför. Själva huset var vitmålat, med blåa dörrar och fönsterkarmar. Patricia såg en presenning på hotellets vänstra sida och en byggnadsställning. Höll hotellet på att renoveras? Patricia visste att Oscar ville ha lugn och ro på sin semester. Han skulle bli galen om de arbetade tidigt på morgonen.

En man kom gående mot gruppen. Anna berättade att han var klädd i de traditionella kretensiska kläderna, med långa svarta stövlar, svarta vida ballongbyxor och en vit skjorta. Han hade yvigt skägg, mörkbrunt hår och pepparkaksbruna ögon.

Klädde man sig så fortfarande? Det såg ut som en man från en film som handlade om andra världskriget. ”Välkommen till Hotell Diana, mitt hotell, som är det bästa i byn. Här uppe kommer ni att bo som … gudar”, sa mannen. ”Det här är Dimitri, byns borgmästare. Han kommer hjälpa er att checka in.” ”Beklagar att det är lite stökigt på utsidan av hotellet. Vi har gjort renoveringar av hotellet nu under vintern. Det är vanligt underhåll som nästan är klart.” ”Det hoppas jag verkligen. Vi har bokat ett hotell som skall ge lugn och ro på vår semester.” Oscar visade sitt missnöje direkt.

18

”Jag förstår. Några av arbetarna har varit lite långsamma … albaner …” Dimitri suckade högljutt. ”Jag kan garantera att det inte kommer att bli ett problem. Nu skall ni inte behöva stå här och vänta. Jag förstår att ni vill göra er hemmastadda. Låt oss börja med incheckningen.”

Bilen med väskorna hade kommit och packades av och ställdes upp framför hotellet. ”Kort information till er, kära gäster. Vi städar rummen två gånger i veckan. På nedre plan finns en anslagstavla med information. Jag har skrivit telefonnumret till mig, så om det är några problem kan ni bara ringa. Vi bor här i närheten och kan hjälpa er med alla frågor och problem, stora som små. Nu kommer jag att ge er nycklar och ropa upp er, så att ni kan gå till era rum.

Vem är Hans Jansson? Han och hans familj kommer att bo på halva hotellet denna vecka. Ni har rummen ett till sex.”

En man kom fram och hämtade nycklarna. ”Ha en fin semester och vi finns här om ni behöver något”, sa Dimitri. ”Tack, vi hör av oss så fall.”

Familjen gick iväg bakom Hans. ”Familjen Karlsson?” ”Ja, det är jag och min hustru.” ”Vilken vacker fru du har, det är bara att gratulera. Om jag ändå hade varit ung och fortfarande haft möjlighet till vackra kvinnor. Min fru var också vacker, men det var länge sedan. Nu är vi gamla.”

Dimitri log med hela sitt ansikte. Patricia blev stel i hela kroppen. Hon bad tyst för sig själv; sluta, säg inte mer, snälla sluta. Hon vågade inte titta på honom för det kunde missförstås att hon hade gillat hans komplimang. ”Ja, det är väl dessvärre så med åldern … garanterar du att vi inte får några problem med ombyggnationen, för då vill vi byta hotell” sa Oscar. ”Herr Karlsson, jag lovar att din fru skall få en semester i lugn och ro.”

19

”Bara min fru?” ”Ni båda.”

Dimitri klev åt sidan och lät dem passera mot sitt rum.

Oscar tog Patricias hand och drog henne omilt mot trappan.

Han släppte först taget när de kom till rummet.

Med en lång blick försvann han iväg och två minuter senare var han tillbaka med väskorna. Patricia stod som förstenad och hade inte rört sig en millimeter.

****

Anna lyssnade på Dimitri när han fortsatte att checka in gästerna. ”Familjen Andersson?” ”Det är vi.” ”Ni har två rum, nummer nio och tio, för er och era barn. Hur gamla är de?” ”Sofia är femton år och Sebastian arton år.” ”Då är det snart dags för dem att flyga ur boet. Ja, det är sorgligt när ens barn lämnar en men det är en del av livet.” ”Vi hoppas att de skall bo hemma några år till.”

Slutligen Johan Svensson. Reser du själv?” ”Ja, det gör jag.” ”Du får säga till om du blir för ensam. Det finns en del ungdomar i byn på Café Andonis på kvällarna. Se till att umgås med de grekiska ungdomarna. De tycker att det är spännande med folk från andra länder. Vi kallar er Xenos, främlingar. Du har en tvårumslägenhet och lova mig, att inte hålla party varje kväll.” ”Det lovar jag.” ”Här kommer din nyckel, nummer åtta på andra våningen, en av lägenheterna i mitten.”

När alla gäster hade gått till sina rum gick de tillsammans till framsidan av hotellet. ”Gästerna står och tittar på utsikten.” Anna log. ”Det slår 20

aldrig fel, det är alltid det första de gör när de kommer in i ett rum.” ”Då är allt okej, allt är som vanligt.” ”Dimitri, vad är det som skall fixas mer på hotellet?” Anna gick fram till presenningen och lyfte den. ”Jag ser att det är mycket verktyg kvar.” ”Anna mou, det är bara målningen kvar på utsidan. Det är ingenting som gästerna kommer att få problem med. Jag lovar att säga till albanerna att måla mitt på dagen när de är borta.” ”Vad är det här? En sådan har jag aldrig sett förut.” Anna pekade. ”En liten byggnadshiss. Den tar mer än man kan tro. Du kan lyfta upp till 100 kilo. Jag brukar hissa upp målarkillen när han skall måla under taket. Han når ju inte annars.” ”Smart, den ser inte ut som en hiss och den är så liten.” ”Ja, ett barn kan bära den. Nej, koukla. Jag måste iväg.”

****

När Oscar kom tillbaka slängde han väskorna på golvet och tog ett steg mot henne. Han tryckte henne mot väggen och höll armen mot halsen. Hon kippade efter luft och hans ansikte var en millimeter från hennes. De svarta ögonen grävde djupt in i henne. ”Vem tror du att du är? Flörtar du med hotellägaren? Du har inte rätt att ta kontakt med andra män. Fattar du det?”

Patricia tittade ner i marken. Hon hörde vindsuset innan det brann till på kinden av hans öppna handflata. Han slog igen och igen och igen. Kinden blev alldeles röd. Hon kände den metalliska blodsmaken i munnen. Hon knöt sina fingrar hårt och kände hur naglarna trängde in i handflatan. Lika snabbt som det började slutade slagen att komma. Hon fortsatte att titta ner i golvet och viskade tyst.

21

”Förlåt mig, Oscar.”

Hon kände hur han släppte taget om henne och nu fanns det åter luft mellan dem. ”Jag förlåter dig denna gång, men gör inte om det.”

Hon kvävde en snyftning som kom ofrivilligt och försökte andas lugnt. ”Nu skall vi se till att ha semester, detta är ju på sätt och vis vår smekmånad.”

Oscars blick ändrade sig från kallt stålgrå till glittrande blå.

Han böjde sig fram och pussade Patricia. Hon rös i hela kroppen av avsmak. Hon fortsatte att andras och vara lugn. Han lutade sig över henne och hon var fast vid väggen. Hon kände hans stånd mot sin mage. ”Slappna av, var inte så spänd. Du är alltid så spänd.”

Hennes inre skakade av gråt men hon började tänka på sin mormor. Bilden av mormor gjorde att hon lyckades få fram ett leende mot Oscar och zooma ut från verkligheten.

Han drog henne mot sovrummet och hon följde efter. Det var en del av rutinen, först ilska, slag och sedan sex. Det var alltid samma sak. Efter ett utbrott brukade Oscar vara lugn en dag eller två.

Oscar knuffade ner henne på mage i sängen, drog upp hennes klänning över ryggen, slet av henne trosorna med ett ryck så att de gick sönder. Det sved till. Han beordrade henne att ställa sig på knä. Under tiden hade han snabbt fått av sig byxor och kalsonger och trängde in i henne. Efter en stund, som kändes som en evighet, var han äntligen klar. Oscar la sig en stund på rygg och hämtade andan. Han blundade. Patricia la sig platt på mage och sträckte ut benen. Hon väntade på att han skulle gå in i duschen. Hon behövde ett andrum. ”Det var en bra start på semestern.” ”Ja”, sa hon och försökte låta glad.

Hon låg kvar på sängen. Tårarna kom en och en nerför kinden. Hon andades djupt för sig själv. Minuterna gick. Det kändes som om hon var i ett vakuum. Hon visste att hon måste ta 22

sig samman. Oscar klarade inte av att vänta för länge. Hon hörde hur han blev klar i duschen och gick ut på balkongen. Hon tog en snabb kattvätt. När hon var klar gick hon ut på balkongen.

Hon tittade på havet. ”Så rofyllt havet är.” ”Ja, jag har valt ett bra hotell. Nu packar du upp medan jag njuter av havet. Det är snart dags för oss att gå på mötet.”

Patricia gick sakta tillbaka till sovrummet och packade upp.

Kläderna skulle ligga i ordning. Alla byxor hängde hon i en fin rad, från ljust till mörkt och shortsen på samma sätt. Patricia tog fram skjortorna, skakade ut dem. Kalsonger och strumpor vek hon och la i översta lådan. Undrar vart badkläderna skall ligga?

Var det bredvid kalsongerna? Det blev bra, hemma fanns inte badkläderna i garderoben. T-shirts la hon i låda nummer två.

Det var viktigt att allting låg i samma ordning som hemma. Hon packade upp sina egna kläder och gjorde likadant med dem.

Oscar hördes från balkongen och han började bli otålig. Hon skyndade sig allt hon kunde. Gick in i badrummet och la in alla toalettsaker efter hans regler.

Hon hade numera svårt att välja kläder. Hon tog på sig en ärmlös vit Lacosteklänning som gick ner över knäna. Hon tyckte själv att hon såg proper ut. Han hade bestämt vilka kläder som hon skulle ha med på semestern. Hon gick in i badrummet.

Ansiktet var uppsvällt och rödflammigt. Hon sminkade snabbt bort spåren från Oscar. Nu kunde hon möta världen utan att någon kunde ana vad som hade skett. ”Klar.” ”Bra att du var snabb, du lär dig. Den klänningen var fin.” ”Kul att du gillar den.” ”Ja, du är vacker. Vi ska fortsätta där vi började när vi kommer hem igen.

Först mat för att jag skall få ny energi.” ”Bra idé.” ”Jag vet. Du behöver inte bekräfta det jag säger. Du är så förutsägbar och tråkig ibland.”

23

”Förlåt, det var …” ”Sluta. Jag orkar inte med dina ursäkter just nu. Låt oss gå.

Jag vill se vad de har för utflykter. ” Patricia tog ett djupt andetag, hon nickade och gick mot dörren. Oscar kom efter nynnande på en sång. Sången tände ett hopp hos henne. De började gå ner för backen och mot restaurangen för mötet.

På vägen mot restaurangen mötte de Johan och Mattias. ”Så möts vi igen. Det kommer säkert att bli flera gånger under denna vecka.” ”Ska ni åka på några utflykter, du och din fru?” ”Det blir några stycken.” ”Det blir i alla fall Knossos för mig och sedan får vi se. Vad kommer du att göra, Mattias?” ”Familjen kommer att styra en del. Vet att pappa vill ta med oss på en del utflykter. Jag vill helst ta det lugnt och slappna av.

Bada och ligga i en solstol och …” ”Vem säger att det inte går att göra båda?” sa Oscar. ”Vi får se.”

Det plingade till i Johans telefon. Han stannade och läste meddelandet. ”Du ser glad ut.” Mattias log. ”Ja, det var från drömtjejen. Hon hoppas att jag skall få en bra semester. ” ”Hon hörde av sig, alltså är hon intresserad”, svaradeOscar. ”Tror du? Hon skrev ingenting annat.” ”Du skulle väl inte skicka ett meddelande om du inte var intresserad”, svaradeMattias. ”Nej, det är sant.”

****

24

”Där, mina kära gäster. Där ligger ert hotell som är det bästa i hela byn.”

Emma hade svårt att förstå vad han sa, men det var nog för att han talade danska. Nu skulle hon snart vara framme. Hotell Capsis hade varit dyrt. Anders hade sagt att endast det bästa är gott nog för dem. De hade sparat pengar så länge, så nu var det dags att unna sig det bästa. Det gillade Emma med Anders, han var verkligen inte snål.

Framme vid receptionen samlade Fredrik in gästernas pass och hjälpte till med incheckningen. Fredrik ropade upp gästerna en och en. Emma såg hur de tog sina nycklar och försvann bort mot hissen. Emma och Anders ropades upp sist.

Emma gick fram med bestämda steg. ”Vi är här för första gången. Har du några tips på vad man kan göra?” ”Kul att ni är här för första gången, det finns mycket att göra.

Vad sägs om ni tittar i utflyktsprogrammet och sedan ses vi på mötet om en stund. Jag och min kollega kommer att ge massor av information. Om det är något som ni saknar efter presentationen, kan ni komma fram till oss och fråga.” ”Det blir bra.” Emma förstod inte mer än att de skulle få veta mer på mötet. Det var nog bäst att vänta tills dess. Anders böjde sig ner och plockade upp båda resväskorna.

Emma gick direkt till balkongen, öppnade den och tittade på utsikten. Hon tog ett djupt andetag. Vilken lycka! ”Vilket fint hotell! Bra val du har gjort, min älskling.” ropade hon. ”Vi kan diskutera vem som valt hotellet. Jag godkände bara kostnaden.” Anders log mot henne. ”Vad härligt att vi är här.” Emma pussade sin man. ”Vet du vad jag vill göra? Jag vill snorkla. Jag blev så inspirerad på bussen. Frågan är om det går att se den sjunkna staden härifrån. Jag tar en sväng till receptionen och kollar. Reseledaren sa att dessa utflykter arrangerades av hotellet.”

25

”Gör det. Gärna aktiviteter, men också vila mellan olika upplevelser.” ”Jag lovar.”

Anders tog med sig en bok och gick ut och satte sig på balkongen. Hon visste att han skulle må bra av att sitta där en stund i sin ensamhet. Han behövde egen tid och gillade inte för stora sociala sammanhang.

En halvtimme senare, när hon var tillbaka på rummet, satt Anders fortfarande kvar med sin bok. ”Då har jag bokat en utflykt imorgon ute till havs. Den startar klockan nio, så vi behöver inte kliva upp tidigare än vanligt.” ”Var det inte imorgon det var Knossos också?” ”Jag funderar på om vi ska hyra en bil och åka dit själva.” ”Jag vill åka till Knossos med svensk reseledare. Vi kan snorkla en annan dag.” Emma suckade. ”Varför sa du inte det innan jag gick ner och bokade?” ”Du sa inte att du skulle boka något imorgon.”

Emma tog upp handväskan och gick mot dörren. ”Jag går ner och bokar om. Vilken dag passar?” ”Jag följer med dig ner. Vi skall snart till mötet, så vi kan gå direkt när vi är klara i receptionen.”

Han tog hennes hand och log. Hon tog emot den men återgäldade inte leendet, Hon kände hur det kröp i hela kroppen. Nästa gång skulle hon låta honom fixa själv.

Om man väntade förlorade man massor av möjligheter. När skulle han lära sig det? Nu kom det dåliga samvetet smygande.

Hur skulle hon kunna klaga på honom? Han var ju faktiskt dålig på engelska och det hade tidigare varit ett av hindren, att de inte kommit iväg någonstans.

****

Anna och Fredrik möttes på Café Andonis och började förbereda 26

inför inspirationsmötet. Kvinnan i baren hällde upp små dricksglas med ouzo och apelsinjuice till välkomstdrinkarna. ouzon var lömsk, helt plötsligt slog alkoholen till i huvudet. Sist det hände hade hon helt tappat fattningen. Alla sociala regler var som bortblåsa. Efter första kontakten med ouzo hade hon aldrig vågat ta mer än ett glas. Hon ville inte göra bort sig igen. Utmaningen var grekernas gästfrihet. De hade en förmåga att fylla på glaset utan att det märktes. ”Hur många gäster tror du att det kommer idag?” sa Anna. ”Jag har ingen aning. Vi har fått ner fyrtiosju gäster bara med Arlandaflyget.” ”Vi fick tjugofem med Malmö och femtio med Köpenhamn.” ”Har vi tur får vi drygt hundra gäster på mötet. Det skulle vara kul. Hur många tror du att vi kan sälja utflykter till?” Fredrik log. ”Vet inte. Du vet att det är viktigt att vi ger rätt upplevelser till rätt gäster. Inte tvinga på någon något. Vi är inga telefonförsäljare.” ”Nej, tack och lov är vi inte det.” ”Hur ska vi dela upp mötet idag?” ”Jag vill tala om utflykterna som vanligt. Kan du ta den praktiska delen? Den är du så bra på.”

Fredrik lade huvudet på sned och såg bedjande ut. ”Eller kan det vara så att du inte gillar att köra den praktiska informationen?” ”Avslöjad …” svarade han. Anna visste att han var van att få som han ville, han var så charmig och visste hur han skulle fråga. ”Det är ju bra om vi fokuserar på det vi är bra på.” Fredrik fortsätter att le mot Anna. ”Det är helt okej. Nu är det inte långt kvar innan gästerna kommer, så låt oss bli färdiga så att vi kan ta emot dem.”

Båda gick iväg och gjorde klart sina sysslor. Fredrik hängde upp företagsflaggor vid ingången. Anna gjorde i ordning det sista vid reseledarbordet.

Längs strandpromenaden kom gäster från Capsis, det söta äldre förälskade paret, som hon hade sett tidigare.

27

Anna önskade att hennes föräldrar kunde visa mer känslor för varandra. Frågan är om det fanns några? Hon hade aldrig sett dem pussas eller hålla om varandra. Den dagen hon inledde en relation, skulle den vara som detta par, innerlig och kärleksfull med mycket närhet och beröring. Anna ville ha en man som satte henne i första rummet. Hon ville inte ha iskall tystnad.

Hennes föräldrar gjorde olika saker och var nästan aldrig tillsammans, de levde två separata liv. Frågan var om de hade hållit ihop om det inte varit för henne. Telefonen ringde och hon tog upp den. Snacka om trollen, det var mamma som ringde. Hon knäppte av och kastade iväg ett sms: ”På jobb, ringer senare ikväll.”

Gästerna kom en efter en. De satte sig ner vid borden.

Fredrik gick runt och småpratade med gästerna. Anna stod kvar vid ingången.

Klockan för mötet var slagen. Restaurangpersonalen gick runt och serverade välkomstdrinkar till gästerna: ouzo eller juice? Mattias och Johan skålade med varandra och drack direkt ur glaset som om det var en shot och bad om nya. Personalen tillmötesgick killarna men sa samtidigt att detta var den sista.

Anna och Fredrik ställde sig mitt i restaurangen och Fredrik tog upp mikrofonen. ”Välkommen till Kreta. Vi som arbetar i Agia Pelagia och är med på detta möte heter Anna och Fredrik. Vi kommer under drygt trettio minuter berätta om vad som finns att göra, både i närheten och på hela ön. Jag, Fredrik, kommer att berätta om vårt utflyktsprogram, som bland annat innehåller Knossos, Spinalonga och Samaria.”

Anna tog över och fortsatte: ”Jag kommer att berätta mer om den praktiska informationen, bland annat valuta, växling, fina sandstränder och bra restauranger som vi kan rekommendera. Om det är någon som är hungrig direkt efter mötet, går det att stanna på denna restaurang Café Andonis …”

Fredrik talade länge och väl om utflykterna. Anna blev orolig 28

att gästerna skulle tröttna på hans ingående detaljer om hela utflykten. Det var en lättnad när hon fick avsluta mötet. ”Då hoppas vi på Greklandspecialisten att ni kommer att få en fin semester i Agia Pelagia. Vi finnas kvar efter kvar efter mötet, för frågor, inbokning av utflykter eller andra saker som ni vill ha hjälp med. Tack för att ni kom.”

Gästerna applåderade. Det var skönt att få bekräftelse.

**** Oscar och Patricia stannade inte kvar. Han ogillade onödig kontakt med andra människor och höll gärna distans. De fann en annan restaurang på strandpromenaden, närmare deras hotell, restaurang Lemani. Oscar fixade ett bord direkt ut mot havet.

När hon slog sig ner på den grekiska pinnstolen kände hon direkt att det är upplagt att få träsmak. Det var inga stolar som hon själv skulle ha hemma. Fast detta var ju Grekland, det är klart att det skulle kännas annorlunda.

Hon hörde havets vågor som mjukt slog mot stranden. Det var som ljuv musik. Båda gillade havet och de gick ofta vid havet hemma i Sverige. Oscar blev lugn av havet och för hennes del kunde de gärna gå ut och gå oftare.

Det kom en härlig doft av grillat kött från köket. Hon kände en hunger som inte funnits där tidigare under dagen. Hon såg hur Oscar satt och tittade på henne. ”Är det inte dags att ta av dig solglasögonen?” ”De är sköna att ha på.” ”Solen har gått ner.”

Hon tog av sig glasögonen. Hon kände hur han granskade hennes ansikte. Rädslan kom tillbaka och det knöt sig i magen.

Hon tappade matlusten lika snabbt som den kommit. Hon tog upp menyn framför ansiktet och började studera den, som ett skydd.

29

”Tänk på att inte beställa för mycket nu. Jag vill inte att du ska bli tjock.”

Hur har du tänkt att jag skall bli tjock? Jag är storlek 32. Det vågade hon förstås inte säga, så hennes svar blev: ”Nej, Oscar. Jag skall inte beställa för mycket.” ”Bra, en vacker kvinna skall äta som en fågel.”

Patricia kom ihåg att han hade talat om sin tjocka och karaktärslösa mamma. En kvinna som var lat och inte hade någon som helst självdisciplin. Patricia hade aldrig varit tjock, hon var inte van att äta regelbundet. Hon hade tappat vikt efter att hon hade träffat Oscar och såg nu ut som en benget och det var inte snyggt alls. Snart kunde man se alla ben i kroppen genom huden. ”Nå, vad ska du ta?” ”Det blir bra med en grekisk sallad.” ”Bra, själv tar jag en stek och sallad. En man behöver energi.

Jag ska ju tillfredsställa dig.”

Han vinkade till sig servitören. Han beställde ett glas vin till henne och tog sig själv en öl. ”Tänk på att ta det lugnt med alkoholen. Det är semester, så jag tycker att du ska fira med ett glas, men inte mer än så. Tänk på dina dåliga gener.”

Varför skulle han alltid ta upp hennes mamma? Trodde han på allvar att hon skulle kunna gå i samma fälla? Hon hade fått betala för sin mammas misstag varje dag och hade lovat sig själv att hon aldrig skulle hamna där. Maten kom och de började äta.

Oscar åt med stor aptit. Han kunde verkligen inte äta snyggt, han lassade in maten i munnen och hade inget bordsskick. Hon kunde följa matens väg från munnen till magen. Så otroligt äckligt.

Själv kunde hon bara peta i maten och matlusten kom inte tillbaka. Inte ville hon dricka något heller. Hon tog en klunk av vattnet. Hon förlorade sig i sina egna tankar och glömde bort att hon var på restaurangen. ”Ät! Jag vill inte betala för mat som du inte äter upp.”

30

”Jag är inte hungrig.” ”Vi får låta dig gå hem och vila. Det blir nog bättre till imorgon. Ibland kan man tro att du är äldre än jag.”

Patricia satt tyst och tittade ner i maten igen. Hon kände hur hon hade tappat all energi. Hon kände på sin uppsvullna kind.

Den gjorde fortfarande ont. Hon rörde salladsbitarna fram och tillbaka över tallriken så att det skulle se ut som om hon ätit någonting. Hon trodde inte att Oscar skulle tillåta henne att gå.

Frågan var hur länge hon skulle orka leva i denna lögn, i detta helvete till äktenskap.

****

Emma och Anders stannade kvar på restaurangen efter informationsmötet. Emma stod länge och talade med Anna. När hon kom till Anders satt han med två tomma ölglas framför sig. Hon kvävde en fnysning. ”Klockorna stannar när du pratar.” ”Vad menar du?” ”Jag har väntat i en halvtimme och jag är jättehungrig. Du låter mig alltid vänta …” ”Jag skulle ju boka in två utflykter och sedan hade jag massor med frågor.” ”Om vad då? Låt oss nu beställa mat. Jag är vrålhungrig.” ”Låt mig se menyn.” ”Jag vet i alla fall vad jag vill ha.” Anders vinkade till sig servitören.

Emma beställde in flera smårätter på Annas inrådan. Hon frågade kyparen om tips på vad man kunde göra i byn. Det gick aldrig att få för mycket information. ”Du har en fantastisk förmåga med människor, Emma. Hur länge har du talat med vår kypare? Två minuter, och vi vet redan var han bor, att han heter Yiannis, är gift och har två små döttrar.

31

Vi har fått se foton på dem och vi vet vad han tycker om sitt arbete som kypare, och om oss turister. Är du aldrig orolig att folk ska bli besvärade av din nyfikenhet?” ”Är du ironiskt nu? Om det något som folk älskar, så är det att prata om sig själva.” ”Inte alla.” ”Nej, men de flesta.”

Emma himlade med ögonen. ”Alla är inte sådana musslor som du.”

Emma satt och tittade ut över havet. Här skulle hon vilja stanna för alltid. Trist att Anders var på så dåligt humör idag.

Var handlade det om egentligen? Han hade varit sur mer eller mindre sedan de landat. Emma mindes tiden, då man uppfattade sig själv som ung och missförstådd. Hon hade varit själv en gång varit ung, full av förväntan och fri som en fågel. Så kom det som inte fick hända, hon blev med barn. Det var synd att familjebildandet och förpliktelserna kommit alldeles för tidigt. Hon älskade alla sina sex barn. Om hon inte hade blivit mamma så tidigt hade hon kunnat resa iväg och upptäcka världen.

De smuttade på vinet. Ett fat kom med frukt till bordet, med melon, persika och jordgubbar. Uppskurna i små bitar med varsin gaffel. Emma tog ett kort. Hon ville komma ihåg hur det såg ut och lägga upp likadant när hon kom hem igen. Hon luktade ovanför fatet. Mm, det doftade ljuvligt. Det smakade himmelskt.

Det är något annat när man får äta frukterna på samma plats som de växer.

****

Eleni var hemma på den obligatoriska söndagsmiddagen. Hennes mamma stod ute i köket och stökade. Pappan satt vid bordet och väntade på att måltiden skulle bli klar. Det var med andra ord som det alltid var på söndagar.

32

”Maten har blivit så dyr. Pengarna är slut. Du ger oss för lite”, sa han. ”Är det du eller mamma som köper mat?” ”Vad menar du?” ”Du tittar lite för mycket i flaskan.” ”Anklaga mig inte, dotter. Jag har mycket att sörja, Litza. ”Det finns andra sätt att sörja på. Gå och besök Georgina.” ”Ska du helt ta livet av din far? Varför skall jag gå och besöka henne? Georgina har blivit en grönsak och finns inte mer.” ”Vem fel är det?”

Pappa reste sig upp. Han blev högröd i ansiktet men innan han ens hann öppna munnen kom Elenis mamma in i rummet och avbröt. ”Sitter ni här och tjafsar igen? Sluta, det är samma sak varje vecka.” ”Jag kanske ska sluta komma.” ”Det var inte så jag menade Eleni. Inte så. Jag vill bara …” ”Mamma, räcker inte pengarna som ni får?” ”Jo … mmm … nej …” ”Jag vet att det är tufft nu. Du måste säga till. Lova att pengarna inte är till pappas vindrickande.”

Eleni möttes av tystnad och det var svar nog. ”Från och med nu ger jag alla pengar till mamma och ökar på pengarna med fem procent. Sjukhusräkningen för Georgina har blivit högre, och snart har jag inga pengar alls för egen del. Det går inte, jag behöver också kunna leva.” ”Du är ensam och borde gifta dig. Vi försörjde dig och dina syskon när du var ett barn.” ”Det stämmer, pappa. Jag betalar tillbaka det nu. Vad bidrar Panos med?” ”Din lillebror är fåraherde, vad ska han kunna bidra med?” ”Pengar är ju bra …” ”Han bidrar med kött och oliver. Han tar hand om våra marker. Du vill väl inte ha den uppgiften?” ”Det går att sälja kött och oliver.”

33

”Så mycket mark har vi inte. Det räcker bara till oss.” ”Vem säger det? Du, pappa? Vart tar alla pengar vägen? Vad gör du med dem?” Eleni kände hur hon kokade i hela kroppen. Hon undrade om det var dags att skicka iväg honom på ett behandlingshem. Han skulle givetvis inte acceptera det, den stolta och envisa gamla gubben. Det var synd om mamma som levde i detta dårhus. Vad skulle man egentligen ha män till? Möjligtvis att avla barn, för något annat var de inte bra på.

Det knackade på dörren och Elenis mamma gick för att öppna.

Eleni reste sig upp. ”Ni hade lovat att sluta. Inga mer friare. Jag är trött på dem.” ”Du börjar bli gammal. Vad ska du göra när dina föräldrar inte lever …” ”Sluta pappa. Jag har stått på egna ben länge. Jag försörjer ju er. Jag går. Jag tänker inte vara kvar här.”

Mamma kom in i rummet med en man. Eleni nickade åt honom. ”Kali orexi.” ”Eleni, sällskapet är till dig.” ”Nej, mamma, sällskapet är till er.”

Eleni tog sin handväska och gick iväg med bestämda steg och kände hur temperaturen steg i kroppen. Förbannade föräldrar, hur trögfattade var de egentligen? Hon hade säkert träffat mer än femtio män.

De borde ha lärt sig vid det här laget, hon tänkte inte gifta sig.

Inte efter vad som hänt med Georgina.

****

När Anna kom till kontoret var resten av teamet på plats. Göran och Stina hade just kommit tillbaka från sitt möte på Hotell Peninsula. De satt och registrerade in sina sålda utflykter. Daniel satt i telefon.

34

”Hur många utflykter har du sålt, Göran? ”Vi har fått in femtiofem stycken till Knossos.” ”Det är fantastiskt. Vilka duktiga försäljare ni är. Vi har fått in trettiofem personer. Vi kommer att få köra två bussar. Jag och Göran ska köra Knossos.” Fredrik började dansa runt på golvet. ”Jag ska få köra Knossos” sjöng han. Anna log. Fredrik var som ett barn i sin glädje, men det var så sött.

En halvtimme senare var de klara och klockan hade just slagit nio på kvällen. Det skulle bli en tidig morgon för Göran och Fredrik. De packade ihop sina saker och gick mot sina lägenheter.

Stina och Anna stannade kvar en stund till för att kontrollera med Daniel om det fanns något mer viktigt för dagen. Det märktes att det hade kommit mer gäster nu. Det var stor skillnad mot för bara två veckor sedan. Då fick de nästan inte ihop en buss till Knossos. Det var tråkigt att kontakta gästerna och berätta att en utflykt inte skulle bli av.

Anna och Stina packade ihop sina saker och tog arbetsväskorna över axeln och gick mot dörren. Anna vände sig om. ”Vill du med och äta?” ”Jag kommer, gå ni … först”, svarade Daniel. Han tog upp telefonen igen.

De gick förbi supermarket och köpte frukostmat, för att sedan fortsätta vidare till girosstället, Zorbas. När de kom fram ringde Annas telefon. Hon vinkade till Stina att gå in och beställa. Hon ställde sig vid hörnet och svarade. ”Ja …” ”Varför har du inte ringt tillbaka?” ”Jag jobbar hela dagarna.” ”Jobbar du nu? Så sent?” ”Snälla, jag är trött och behöver äta. Vi kan höras.” ”Vad, har du inte ätit middag? Klockan är över nio!” ”Vi får prata imorgon istället, mamma.” ”Jag blir orolig och du ska inte jobba så sent.” ”Jag har det bra. Faktiskt. Lita på mig.”

35

”Du skulle aldrig åkt ner … det är inte bra, inte alls.” ”Nu lägger jag på. Måste äta och sova. God natt, mamma.”

Anna kände hur irritationen steg. En förbannad hönsmamma var hon, så jävla jobbig. Det är så skönt att ha ett ordentligt fysiskt avstånd till henne. Inte en dag för tidigt. Det ringde i telefonen igen. Anna sände ett snabbt sms: ”Sov gott.”

Hon gick in på restaurangen och kände att hon var vrålhungrig. Anna älskade giros. Att något så enkelt kunde vara så gott.

Ett pitabröd med fläskkött, pommes, lite tzatziki och grillkrydda.

Hon tog två stycken och en grekisk sallad på sidan. Lite nyttig måste man ju vara. Det var deras rutin på söndagarna, äta giros när transferdagen var slut. Fredrik kom tillsammans med Daniel.

De beställde också giros med bifteki, extra tzatziki och en saganaki, friterad ost. De hade jobbat ihop förra säsongen i Spanien.

Privat var de båda roliga och hade mycket humor. Fredrik protesterade direkt när hon sa det. Rolig betyder lugn på danska och det var det sista han ville vara. Hon gillade Fredrik och var glad att han hade börjat lära henne danska. Daniel var annorlunda, hon blev inte klok på honom. Han var en mycket sträng chef och kommenterade minsta lilla fel. På fritiden skämtade han och uppträdde inte alls som en chef. Anna visste inte hur hon skulle bete sig mot honom. ”Var är Göran?” frågade Anna. ”Han och Johanna gick i väg för att äta.” ”Det är klart. De har inte setts på hela dagen. Är det inte gulligt att hon följer med och bor med honom på resmålet?” ”Det kan inte vara roligt att inte ha något att göra, utan bara sitta och vänta på sin man hela dagarna”, svarade Daniel. ”Det vet jag att hon inte gör. Hon sitter och skriver på en bok.” ”Det visste jag inte. Vet du vad den handlar om?” Fredrik lutade sig framåt över bordet. ”Nej, jag tror att det är en roman, men jag är inte säker. Jag vet i alla fall att det inte är en faktabok. Annars skulle det väl vara perfekt att skriva om Kreta när man är på plats.” ”Smart tänkt, att skriva reportage om resor eller reseböcker när 36

den här karriären är slut. Jag undrar hur den marknaden ser ut?” funderade Daniel. ”Jag är bra på att skriva”, sa Fredrik. ”Det kan inte vara så svårt att skriva en bok”, svarade Daniel. ”Jag har ingen aning, men det är värt att testa. När jag får lite mer tid.”

Klockan hann bli halv tolv på natten innan de kom iväg från girosstället. Fredrik var på ett strålande humör och sjöng egenkomponerade texter som handlade om Knossos. Han slutade sjunga och hälsade på mannen som kom emot dem. ”Är du ute på kvällspromenad?” frågade Fredrik.

Anna kände igen mannen från dagens transfer. Det var mannen med den unga frun på Diana. ”Visst kommer du från Danmark?” frågade mannen. ”Stämmer bra, Odense. Kan du höra det, jag försöker tala så mycket svenska jag kan?” ”Jag är själv dansk från början, men bott i Sverige i över tjugo år. Det blir minst ett besök per år till Danmark. Min familj kommer från Århus.”

Anna reagerade på att Daniel stod helt tyst. Han dolde sig bakom Fredrik. Det var inte likt honom. Han brukade ta alla tillfällen han fick till att prata. Han var alldeles blek i ansiktet. ”Ska du med imorgon?” ”Ja, både jag och min fru. Bor ni också här i byn?” ”Vi bor lite längre fram på gatan. All personal bor på samma ställe. Jag har aldrig haft så nära till jobbet som nu. Det tycker jag är bra.” ”Själv åker jag nästan två timmar om dagen till jobbet.” ”Det låter jobbigt. Vi ses imorgon.”

De vandrade vidare under tystnad. Anna vände sig om efter några meter och kunde inte längre se mannen. Vad snabbt han måste ha gått ner längs gatan. De fortsatte till sina lägenheter och stannade i trädgården utanför. ”Jag kan inte tro att det är sant. Det såg ut som min gamla historielärare, ”sa Daniel.

37

”Vad coolt. Varför frågade du inte honom?” svarade Fredrik. ”Han var hemsk, en riktig mardröm.”

Anna såg hur Fredrik strök Daniel över armen och sa: Han är inte din lärare längre. Han har ingen makt över dig.” Fredrik var så omtänksam, det var en sådan fin sida hos honom.”

Anna gick in till sitt lilla krypin och stängde dörren. Det hade varit en lång dag och först nu märkte hon hur trött hon var. Hon orkade nästan inte borsta tänderna innan hon kastade sig i säng och sedan kom hon inte ihåg något mer innan hon försvann in i drömmarnas land.

****

Patricia satt på balkongen och det var alldeles tyst. Det var fortfarande varmt i luften. Varmt och mörkt. Inte som hemma. Det var dagens bästa stund när hon fick vara ensam. Oscar hade för en timme sedan lämnat henne vid hotellet och tagit en nattpromenad. Han hade samma rutiner som hemma.

Hon kom att tänka på exfrun Johanna. Patricia hade letat upp henne på Facebook. Det fanns inte mycket information. Däremot fanns det en bröllopsbild på henne och Oscar. Johanna och hon såg helt olika ut. Johanna var lång, kraftig, blond och med stora blåa ögon. En riktig amazonkvinna. Själv var Patricia kort och mörk.

Hon undrade om Oscar gillade motsatser? Hon fick ont i magen. Hade hon gjort rätt? Dokumentet som hon hade hittat i datorn hade gjort henne rädd. Hon visste inte riktigt vad hon skulle göra. Hon hade kontaktat Johanna, varnat henne att Oscar letade efter henne och att de skulle åka till Kreta. Johanna hade inte svarat. Undrar vad hon tänkte? Tyckte hon att Patricia var en galning? Samtidigt borde hon förstå, eftersom hon själv varit gift med honom. Han hade säkert varit lika elak med henne. Fan, vad hon än gjorde blev det fel? Oscar skulle bli galen om han visste vad hon hade gjort.

38

Hon hörde steg utanför. Hon ville inte vara vaken när han kom hem. Å andra sidan var det försent att springa till sängen. Hon hörde stegen tydligare och tydligare och två röster. Unga män?

Rösterna dog bort och hon andades ut. Hon tittade på klockan, den var snart ett på natten och det var bäst att gå och lägga sig.

Hon stod framför spegeln I badrummet, tyckte att hon var ful. Hon skulle vara tacksam för att Oscar ville ha henne. Han gav henne ett hem och en helt annan materiell standard än hon hade varit van vid tidigare. Han var en form av trygghet. Han lärde henne vad som var rätt och fel. Han gav henne regler och riktlinjer.

Det hade hon inte haft tidigare. Oscar hade hjälpt henne att bygga upp rutiner i livet. Det var hon tacksam för samtidigt, upplevde hon att hans missnöje med hennes eskalerade, slagen blev hela tiden hårdare. Kunde han slå ihjäl henne? Patricia tänkte återigen på texten som hon hade läst. Den utstuderade grymhet som funnits där visade på en man som inte tvekade att döda en kvinna om han upplevde att han blivit kränkt. Hon måste vara försiktig.

Hon gick och la sig, men tankarna fortsatte att snurra oavbrutet och det gick inte att somna. Hon hörde hur dörren sakta öppnades och hur Oscar smög in. Han trodde att han var bra på att smyga, men hon hörde alltid något litet ljud, hon var vaksam och hade en superhörsel.

Hon kände den hårda bollen i magen, hur den kom till liv och den gjorde henne illamående. Hon försökte kontrollera sin andning och låta kroppen slappna av. Hon hörde hur han kom in i sovrummet och stannade vid dörren alldeles stilla.

Hon försökte dämpa de ofrivilliga rörelserna i benen. Varför stod han där?

Hon räknade tyst för sig själv, kämpade med att andas naturligt. Han närmade sig sakta sängen. Hon kände hans andning nära sitt ansikte och håret på armarna reste sig. Hans händer slöt sig om halsen, lätt tryckte han till. Trycket runt halsen ökade. Det blev helt blankt i huvudet. Han hade aldrig tidigare gett sig på henne när hon sov. Trycket minskade och lika snabbt som händerna lagts om hennes hals försvann de igen.

39

D

et är Annas första säsong som reseledare på Kreta. Hon har fly�at från den grå trista �llvaron hemma och kommit �ll Grekland, där solen och friheten finns.

En gäst tar si� liv, och snart dör y�erligare en person. Vad är det egentligen som händer? Anna blir nyfiken och kan inte låta bli a� undersöka vad som har hänt, trots a� hon får �llsägelser a� hålla sig borta.

Hon kommer en organisa�on med storslagna planer på spåren.

Olyckssystrar, med an�ka anor, som slåss för kvinnors rä�gheter.

www.vistoforlag.se