9789188613370

Vinnare av Diamantbollen!

Kosovare Asllani

MILJÖMÄRKT förhållbarläsning

MILJÖMÄRKT förhållbarläsning

MILJÖ OCH HÅLLBARHET

På OLIKA vill vi värna det hållbara och klimatkloka läsandet. Därför trycks våra böcker på andra sidan Östersjön, i Baltikum, på ett FSC-märkt papper och på ett tryckeri som är certifierat med Svanen. Lite närmare, lite dyrare, mycket bättre!

Böcker ut & in – ut med stereotyper – in med möjligheter!

OLIKA förlag AB 2018 www.olika.nu

Rakt i krysset, Kosse!

Skrivit: © Anja Gatu

Illustrerat: © Maria Källström

Form: Emili Svensson

Tryck: Lettland 2018

Första upplagan, första tryckningen

ISBN 978-91-88613-37-0

och

inspirerade av Kosovare Asllanis barndom

Spurta smart

– Vi tar ett varv runt planen, förbi lekplatsen, över parkeringen och sedan tillbaka hit. Okej?

Claudio ser sig omkring i ringen av spelare. Allvarliga ansikten som nickar. Kosse fryser.

Trots att det snart är sommar är det fortfarande kallt om kvällarna. Hon avskyr när de avslutar träningarna med att springa. Det känns så meningslöst.

– Då sticker vi!

Claudio klappar i händerna och laget springer iväg.

Kosse lägger sig sist av alla, med flit. Hon vet hur hon ska slippa springa så mycket. Hon masar sig runt fotbollsplanen och fortsätter sedan upp mot dungen där hon ser sina lagkamrater försvinna iväg. En efter en springer de in mellan träden och fortsätter vidare mot lekplatsen. Men inte Kosse. Så fort hon kommit in bland träden stannar hon. Hon sätter sig på huk. Perfekt. Mellan träden är det ingen som ser henne. Här kan hon sitta och vila. Hon tittar upp på den ljusa himlen mellan träden. Det är inte många veckor sedan det var mörkt vid den här tiden.

En stund senare kommer de tillbaka. Kosse hör de tunga andetagen på avstånd, och sedan ser hon dem dyka upp. De är svettiga nu, efter att först ha tränat fotboll en timme och sedan sprungit. Men inte Kosse. Hon är utvilad och orkar springa extra snabbt den sista biten. Utan att någon riktigt märker det ansluter hon sig till gruppen som springer först. De springer ut

ur dungen och mot parkeringen. Kosse känner

sig stark och börjar spurta mot Emine som leder klungan. Hon trycker fötterna mot marken och går

om Emine precis innan de är framme vid Claudio.

– Snyggt spurtat, Kosse, ler Claudio.

Emine böjer sig ner för att fixa något med skosnörena. Hon sneglar misstänksamt mot Kosse.

– Hur kunde du dyka

upp från ingenstans?

muttrar hon, tyst så att

bara Kosse hör.

Men Kosse låtsas som ingenting. Istället tar hon

på sig jackan och börjar

stretcha. Men Emine ger sig inte. Ögonen smalnar

när hon noga iakttar

Kosse som försöker hitta

balansen på ett ben för att kunna stretcha framsidan av låret.

– Vilken skostorlek har du egentligen, Kosse?

säger hon, precis så tyst så att inte Claudio ska höra.

Han visar Minna en stretchövning en bit bort. Hon har ont i baksidan av låret.

– Hur kan någon som är så kort som du egentligen ha så stora fötter? fortsätter Emine, och Felicia skrattar. Eller är det bara så att du har megaskor? Fanns det inga i din egen storlek?

Kosse säger ingenting. Hon tittar ner på sina skor. Är de så stora? Hon får alltid ärva sin

storebror Arments skor, och han ärver av Florent som är äldst. Kosse tänker aldrig på om skorna är för stora eller inte, hon tar dem hon får. Nu vickar hon försiktigt på tårna inne i skorna. Visst finns det gott om plats därinne. Men det behöver väl inte Emine bry sig om?

– Jag kanske gillar att ha stora skor, säger hon.

– Aha, du kanske inspireras av Pippi

Långstrump när du väljer kläder? Har du en apa hemma också? En pappa på en söderhavsö?

Är det därför han aldrig är med och kollar på

matcherna?

Emine och Felicia bryter ihop av skratt. Kosse

bara stirrar på dem. Hon trodde verkligen att

Emine och Felicia skulle bli snällare nu när de

spelade i samma lag, men så blev det inte. De

är ofta taskiga, både mot Kosse och mot andra.

Men alltid lite i smyg så att inte Claudio och

Jasmina ska upptäcka det.

Kosse fattar inte varför. Varför vill någon

vara taskig mot några som spelar i samma lag?

Det blir så trist att spela då.

Sist är trist

En efter en kommer lagkamraterna tillbaka från springturen, röda i ansiktet och svettiga.

Medan de stretchar rullar de första bilarna in på parkeringsplatsen. Det börjar bli dags att åka hem. Kosse spanar efter sina föräldrars bil, men den har inte kommit än.

Typiskt, tänker hon. Båda hennes föräldrar har alltid svårt att hinna efter jobbet.

Emmas mamma Ann rullar in i sin röda bil och Emma rycker Kosse i jackärmen.

– Ska du åka med oss? frågar hon.

– Nä, pappa kommer, säger Kosse.

– Okej, ses imorgon! säger Emma och springer iväg mot den röda bilen.

En stund senare är det bara Kosse kvar på parkeringsplatsen. Hon har satt sig på staketet och spanar bortåt vägen efter familjens bil.

Claudio håller på och låser omklädningsrummet.

– Säkert att du inte vill ha skjuts? frågar han.

Kosse skakar på huvudet.

– Nej, det behövs inte. Pappa kommer, säger hon och fortsätter titta mot vägkröken där hon vet att bilen ska dyka upp närsomhelst.

– Okej. Då åker jag. Vi ses nästa vecka igen, säger Claudio. Du kan väl skicka ett mess när din pappa har kommit, så jag vet att du kommer hem ordentligt?

Kosse nickar.

Och så är hon ensam kvar. Hon tar upp mobilen ur väskan och ringer pappa. Det hinner gå några signaler innan han svarar.

– Hej, Kosse, säger han med stressad röst.

– Var är du? frågar Kosse och kan inte låta bli att låta irriterad.

– Jag är på väg, kommer strax, är där om fem minuter, säger pappa snabbt.

– Okej. Det är bara jag kvar, säger Kosse och lägger på. Hon huttrar till i sin tunna vårjacka.

författare illustratör

Minuterna släpar sig fram. Och när det har gått tio minuter har pappa fortfarande inte kommit. Då ser Kosse en bil långt borta på vägen. Den är liten och svart precis som hennes familjs. Hon hoppar ner från staketet och gör sig redo att hoppa in. Men när bilen stannar hoppar fyra äldre fotbollsspelare ur den. Kosse känner igen dem, det är Vimmerbys 16-årigar som tränar senare på kvällen. Hon suckar och sätter sig tillrätta på staketet igen. Kosse försöker tänka att det åtminstone är varmare än när hon satt här i vintras, när staketet inte ens syntes för all snö. Men det hjälper inte, hon fryser ändå.

Anja Gatu är sportjournalist, vilket låter henne kombinera sina två stora intressen i livet: sport och att skriva.

”I högstadiet började jag träna min lillasysters fotbollslag, och tanken föddes om att alla de roliga – och ibland allvarliga – situationerna vi var med om borde göras om till skönlitteratur. Nu skriver jag om verkliga stjärnor, vilket är roligt eftersom jag kan inspireras av deras erfarenheter och personlighet också.”

Maria Källström jobbar som illustratör och har under åren arbetat med ett flertal barn- och ungdomsböcker. Rakt i krysset, Kosse! är den tredje boken om Kosse. ”Berättelserna om Kosse fångar mig verkligen. Även om jag aldrig själv spelat fotboll, annat än på gympan när jag var liten, så blev jag inspirerad av den här tjejen med sin starka vilja. Jag hoppas att alla med fotbollsdrömmar kan få en kick av den här berättelsen. Både stora och små.”

Det dröjer en halvtimme innan pappa sladdar in på parkeringen. Han tutar glatt när han stannar bilen utan att slå av motorn.

– Hej, Kosse! säger han och pussar henne på pannan. Var det en rolig träning?

Kosse nickar. Det är skönt att komma in i värmen. Nu känner hon hur det kurrar i magen också.

– Måste du alltid vara så sen? frågar Kosse.

16

Tack för att du ville provläsa vår bok!

Vill du läsa mer?

Låna boken på ditt bibliotek eller köp boken i OLIKAs butik på olika.nu eller där böcker finns!

Kosovare Asllani är född 1989 i Kristianstad och mest känd som ”Kosse”. Hon började sin karriär i Vimmerby IF, och det var också där hon växte upp och började spela fotboll tillsammans med sina bröder. Kosse är anfallsstjärna och spelar i Linköpings FC och i svenska landslaget. Hon har tidigare spelat i Manchester City och Paris Saint German (PSG) och vunnit både SM-guld och Svenska cupen. 2015 var hon i final i Champions League med PSG. Kosse är också ambassadör för Futebol dá força, som är en internationell satsning för att stärka tjejer genom fotboll.

Rakt i rysset, Kosse! är inspirerad av Kosovare ”Kosse” Asllanis barndom. En del som berättas i boken har hänt på riktigt, medan annat är påhittat. Det är till exempel sant att Kosse ibland fuskade vid löpträningen, att hon hade sönder en äldre elevs mössa när hen var taskig mot en av hennes kompisar och att hon alltid fick ärva sina bröders skor oavsett om de passade eller inte.

Diamantbollen

Motiveringen när Kosse fick priset

En spelare som utvecklats mycket defensivt och som vuxit till en nyckelspelare och ledare i landslaget.Hon besitter fantastiska kvaliteter i form av spelförståelse,målfarlighet och passningsskicklighet och främst en vinnarattityd.

Jag är oerhört stolt att ta emot det här priset. Det här är inte bara mitt pris. Jag vill främst rikta ett stort tack till min familj som alltid stått vid min sida, till landslaget, till mitt klubblag. Det här priset är också till alla barn och ungdomar som har stora drömmar och kämpar för att en dag bli någonting.

När jag var sex år gammal sa en släkting till mig att fotboll inte var för tjejer. När jag gick i högstadiet sa en rektor till mig att jag borde sluta spela fotboll, att jag slösade min tid och att jag aldrig skulle kunna försörja mig på fotbollen. De tände en låga i mig, en låga som brunnit starkare i mig ju fler som har tvivlat och som gör att jag står här idag!

Ding dong, ding dong! Det är rast och Kosse springer mot fotbollsplanen. Den som kommer först får välja plan.

Farin i grannklassen är ute efter samma sak. Men Kosse är snabb. ”Ha, vi kom först!” ropar hon. ”Men vi har boll”, säger Farin

och börjar spela. Nu blir Kosse riktigt arg. Så får det inte gå till!

Rakt i krysset, Kosse! är inspirerad av landslagsstjärnan och Diamantbollenvinnaren Kosovare Asllanis barndom.

”Det här är riktigt bra!” Pia Sundhage

u t medstereotyper –inmed möjligheter! barnböckerut&in