9789188579492

Text:

Sanna Juhlin Bild:

Katarina Vintrafors

Text:

Sanna Juhlin Bild:

Katarina Vintrafors

Š Sanna Juhlin och Katarina Vintrafors Utgiven av Whip Media www.whipmedia.se/lenny-fox Grafisk form/sättning: Anders Nyman Illustrationer: Katarina Vintrafors, vintraforsdesign.com Tryck: Bulls Graphics, Halmstad, 2018 ISBN 978-91-88579-49-2

1

Lenny får en assistent Så länge Lenny Fox kunde minnas hade han velat bli nyhetsreporter på en tevestation. Redan som liten rävvalp sökte han upp faror och gärna händelser där han kunde bli hjälte. En gång klättrade han ända upp till måsberget bara för att hämta en klasskamrats pappersdrake, som hade fastnat i en utstickande gren.

Den händelsen spreds snabbt över hela den lilla byn, där han bodde tillsammans med sin mamma. Alla pratade om Lennys mod i flera veckor och nyheten hamnade till och med på framsidan av den lokala tidningen. Nåja, några hade väl pratat om hans klumpighet också och vad som kunnat hända om han ramlat.

Vem offrade livet för en pappersdrake liksom? Men hur som helst, Lenny förstod redan då dragningskraften i en bra historia och att människor älskade att höra om spännande saker, bara de slapp uppleva dem själva. Lenny var en nyfiken och pratsam räv som gillade att ställa frågor och finnas på plats där det hände saker. Nu när han var vuxen så förstod han att

5

det verkligen var reporter han ville bli. Jobbet passade perfekt för den som var både modig och nyfiken.

Lenny kände sig redo från topp till tå när han klev in på tevestationen Stars and you. Det var hans första riktiga arbetsdag där. Han hade trimmat sin päls hos stadens bästa barberare och köpt en alldeles ny överrock. Ända sedan han var liten hade Lenny hört andra (mestadels hans mor) säga: – Du är så liten och klen. Det är farligt för en liten räv att utsätta sig för faror.

Lenny Fox hade kanske en klen kroppsbyggnad men han var lång. Därför hade han blivit mycket nöjd när han hittat den perfekta rocken som gav honom de mest stiliga axlar som man någonsin sett på en räv.

Det breda skärpet i midjan stärkte hans roll som tuffing och den slokade hatten som alltid satt på sned gav honom den mystik han så gärna ville omge sig med.

Han kände sig som en tjusig Hollywoodstjärna, eller rättare sagt, en hårdkokt reporter i stadens myllrande centrum.

Efter en vecka, där han mestadels fått gå bredvid andra erfarna reportrar, så ville han ha något eget att jobba med. Från och med idag skulle han vara en riktig reporter, med egna uppdrag.

– Tjena chefen, har du något jobb åt mig?

Lenny Fox lutade sig nonchalant mot skrivbordet där hans chef, Alexandra Krokus, satt. Hon var stadig

6

som en klippa och log aldrig. Men Lenny hade ett sätt som alltid fick det att rycka i hennes ena mungipa.

Det kunde vara ett leende, eller kanske bara irritation eller gaser i magen. Lenny var aldrig säker. De hade känt varandra i åratal och Lenny hade tjatat länge om att få jobba som nyhetsreporter. Tidigare hade han haft småjobb på olika tidningar. Nu hade han äntligen fått jobbet på en tevestation och han var överlycklig och redo att börja. Lenny log sitt charmigaste leende.

– Någon skogsbrand som ska dokumenteras? Bankrån kanske? Eller är borgmästaren verkligen en noshörning?

– Vad skulle han vara om han inte vore en noshörning? frågade Alexandra Krokus barskt.

Lenny Fox flinade och bet på en penna medan han funderade.

– Han kanske är en utomjording, svarade han och log brett. Jag kan lägga in bevakning på honom dygnet runt. Jag har några kusiner som skulle gilla att smyga omkring på nätterna och spionera. Vi rävar är inte rädda för mörkret.

– Det behövs inte, muttrade Alexandra. Jag har tagit fram en assistent åt dig som du ska jobba med.

Lenny gapade av förvåning. Han hade väldigt svårt att dölja känslor. Hur han än gjorde så gick det bara inte. Känslorna märktes direkt på hans kroppsspråk och det ryckte i hans nos.

7

– Men jag jobbar ensam, sade han och satte tassen mot bröstet. Jag behöver ingen assistent.

– Du behöver en fotograf och efter vad jag förstått kan du inte sköta en kamera.

– Visserligen, sa Lenny med en suck. Tekniska prylar och jag går inte ihop. Jag är född för att stå framför kameran inte bakom den.

När han tänkte efter så kunde det vara skönt att ha en assistent som kunde göra de där sysslorna som han inte orkade eller ville göra själv. Någon att köra med och som kunde hämta hans kaffe. Det lät bra, tänkte Lenny och nickade för sig själv.

– Får jag presentera Benjamin Stamp, sa hans chef och pekade mot öronlappsfåtöljen som stod i det mörka hörnet av rummet.

En liten arm sträcktes ut och tände golvlampan som stod bredvid. Där i skenet satt en kanin som Lenny inte sett tidigare. Han visste inte ens att det arbetade några kaniner på redaktionen. De var inte direkt kända för att vilja rapportera om faror eller spännande nyheter från världen. Kaninen såg ut som kaniner brukade se ut förutom att han hade en svart tunn mustasch och en liten hatt på huvudet.

– Tjusig mustasch, sa Lenny och nickade till hälsning.

– Häftiga axlar, svarade Benjamin Stamp.

Båda synade varandra länge tills Alexandra Krokus harklade sig bakom dem.

8

9

– Ni två får tid att bekanta er med varandra sedan.

Ge er iväg hem nu och packa era väskor. Ert tåg går klockan tre.

– Väskor? upprepade både Lenny Fox och Benjamin Stamp förvånat.

– Jag sänder er till Dalen för att bli deras nyhetsteam och ni får bo på pensionat Grävlingsgropen. Tevestationen står för alla kostnader.

Lenny kastade huvudet bakåt och skrattade.

– Alltså, jag älskar din humor Alexandra. Ett ögonblick trodde jag faktiskt på dig.

Alexandra Krokus rörde inte en min. Hon stirrade skarpt på Lenny Fox tills sanningen sakta gick upp för honom.

– Men du kan inte mena allvar, chefen, sa han med ett nervöst leende. Jag är stjärnreporter. Du kan inte sända mig till den byhålan. Där … där … händer ju ingenting.

– Alla nya reportrar sänds till Dalen i början av sin karriär. Om du gör ditt bästa kanske du flyttas till de större nyheterna i staden sedan. Har du några klagomål, Stamp?

Hon vände sig mot kaninen. Benjamin Stamp stod redan vid dörren med kameran beredd i ena handen.

Han såg rätt så tuff ut för att vara kanin, tänkte Lenny, även om han misstänkte att mustaschen var fejkad.

– Inga problem, chefen, svarade Stamp. Jag åker hem och packar på direkten.

10

Lenny Fox suckade djupt efter att Stamp försvunnit. Han var besviken. Vad fanns ens att rapportera från Dalen? Den mest tråkiga och sega byhålan i hela universum. Lenny hade varit där på badsemester som liten med sin mamma och det enda han mindes var att vågorna hade varit höga och att glassen smakade sand. Han ruskade på sig och försökte frammana ett stort leende eftersom han oftast var riktigt bra på att vända motgångar till sin fördel. En reporter måste vara beredd på allt.

– Okej, vad är det för nyhet vi ska rapportera om? frågade han med nytt mod.

– Först och främst ska ni följa de händelser och nyheter som sker i Dalen. Men första uppdraget är ett bageri som ska baka världens största rulltårta.

De försöker slå rekord. Men du vet vad jag säger, det viktigaste är hur man berättar om nyheten. Se till att göra något bra av detta, Fox. Lenny sträckte på sig och rättade till kragen på rocken.

– Självklart chefen, sa han. Vi ska få nyheten att glöda. Världens största rulltårta! Herrejösses, folk kommer att äta ihjäl sig eller locka till sig miljontals med flugor. Vilken nyhet!

Han tog av sig hatten och bugade överdrivet djupt innan han försvann ut genom dörren med en rävs smidighet. Alexandra Krokus himlade med ögonen.

11

Lenny Fox är överlycklig då han får jobbet som reporter på en tevestation. Hans dröm sedan han var en liten valp har gått i uppfyllelse. Men det visar sig att hans chef inte har varit helt uppriktig.

Först får Lenny en kollega – Benjamin Stamp – kaninen med den fejkade mustaschen. Sedan skickas de båda på uppdrag till Dalen, en enslig by långt ute vid havet.

Dalen verkar till en början väldigt tråkig och händelselös, men där visar sig ganska snart finnas både skurkaktiga valrossar, en kidnappad äppelkung och en ung dam som behöver deras hjälp.

Kanske kan Lenny Fox inte bli den stjärnreporter han drömt om, men han kan definitivt bli den coolaste reportern i Dalen.

Sanna Juhlin är författare till ett flertal barnböcker.

Hon bor nära kusten, i Söråker, som ligger några mil ifrån Sundsvall.

Katarina Vintrafors är illustratör och har ritat bilder till en massa barnböcker genom åren.

Hon bor i Helsingborg