9789188229472

INLEDNING

Världen som tappade sina färger.

Rokasa bodde i ett litet hus på toppen av en kulle.

Varma solstrålar dansade över det vackra husets färgglada takpannor. Nedanför kullen låg en dal med böljande ängar. De var fyllda av blå, röda, vita och gula blommor. Mitt i det brokiga blomsterhavet låg en by.

Varje morgon öppnade Rokasa sitt köksfönster på vid gavel. Den klara morgonluften blåste in i det lilla huset. Rokasa tog ett djupt andetag. Luften bar med sig den lilla byns sprudlande liv och blommornas honungsdoft. Rokasa kunde höra hur människorna nere i byn pratade och skrattade.

7

Rokasa spände ögonen i den oändliga färglösheten som låg framför henne. ”Kanske kan skärpan i min blick locka tillbaka de förlorade färgerna!” tänkte Rokasa.

Hon stirrade så att huvudet värkte. Men inget hände.

Världen var fortfarande blek och livlös.

Rokasa sjönk utmattad ner i sin sköna fåtölj i köket.

Hon slumrade nästan till. Plötsligt hördes en svag knackning på ytterdörren. Rokasa släpade sig fram till dörren och öppnade. Men - det var ju ingen där!

”Jag bor på den mest underbara plats!” tänkte Rokasa.

En morgon skulle Rokasa som vanligt hälsa dagen välkommen. Hon öppnade fönstret och stelnade till! ”Vad nu?” tänkte Rokasa.

Blommorna hade tappat alla sina färger! Vinden som blåste in i det lilla huset var isande kall. Allt var grått, stumt och dystert. Till och med gräset hade tappat sin gröna färg. Från byn hördes inte ett knyst.

8

”Är det någon som vill spela mig ett spratt?” undrade Rokasa förbryllat.

I samma stund som Rokasa skulle stänga dörren fick hon syn på något. Ett litet kuvert låg på marken.

Kuvertet skimrade i regnbågens alla färger och det var som att det talade till Rokasa: ”Öppna mig! Läs min hemlighet!” viskade kuvertet.

Rokasa kände hur det pirrade till i kroppen av hopp. Kuvertet gnistrade rakt igenom den tröstlösa gråheten. Rokasa mindes hur färgsprakande och

9

livfull världen hade varit innan. En gnista av varmt hopp och längtan tändes inom Rokasa. ”Kanske kan allt det älskvärda och färgglada komma tillbaka”, önskade Rokasa hoppfullt.

Rokasa tog upp kuvertet. Hon öppnade det försiktigt och började läsa brevet som låg inuti: ”Kära Rokasa!

Människorna i din värld har glömt hur man skapar fred. Det är därför ditt älskade hus, er vackra äng och till och med solen har tappat sina färger! Endast du kan rädda världen från den eviga, oändliga gråhetens sorg. Längst ned i kuvertet ligger tio små nycklar. Dessa nycklar kan öppna dörrarna som leder till visdomens världar. I varje värld får du lära dig en visdom. Den ska du bära med dig hem, till din egen hemvärld. När du delar visdomen med dina medmänniskor i byn skapas fred. Då kommer färgerna åter.

Lycka till och trevlig resa!”

Rokasa kikade försiktigt ner i kuvertet. Och mycket riktigt - längst ned låg tio pyttesmå nycklar. De skimrade i regnbågens alla färger.

10

11

Rokasa tog upp en av nycklarna. Den var varm och lätt som en fjäder. På nyckeln gnistrade en purpurfärgad kompass. Inuti kompassen fanns ett litet frågetecken. Värmen från nyckeln spred sig till Rokasas bröst. Den här nyckeln doftade äventyr och hopp.

KAPITEL 1

Nyfikenhetens värld

”Undrar just vart denna nyckel ska leda mig”, sa Rokasa högt för sig själv.

Rokasa satt i köket. Hon vände och vred om den purpurfärgade, varma nyckeln. På nyckeln fanns en kompass.

Rokasa tittade närmare på nyckeln. Inuti kompassen fanns ett litet frågetecken. ”En nyckel med ett frågetecken?” utbrast Rokasa undrande. Hon kände sig lite förvirrad och vilsen. ”Vet inte ens nyckeln vart den ska föra mig? Och vad ska jag göra med en nyckel utan dörr?” frågade Rokasa förbryllat.

12

13