S PEJA
LISBETH PAHNKE-AIROSTO
KAJSA HALLSTRÖM
6
K A PI T E L 1
Beppe vill ha träslöjd Det här är Beppe. Hon heter egentligen Elisabeth, men det kunde hon inte säga när hon var liten. Så det blev Beppe istället. Nu säger alla Beppe. Ja, inte Beppes mamma. Beppes mamma suckar ofta, och så säger hon: – Ja du Elisabeth, du gör som du vill, det har du alltid gjort! Just idag bråkar Beppe och hennes mamma om skolslöjden. Flickorna har syslöjd och pojkarna har träslöjd. Så har det alltid varit. Ingen har tänkt på att en liten flicka kanske vill snickra och hamra och hyvla. Ingen
7
har tänkt på att en liten pojke kanske vill sy eller sticka. Beppe har haft syslöjd hela trean. Hon har stickat tumvantar. Grå tumvantar. En vante på höstterminen och en vante på vårterminen. De blev inte ens lika stora. Beppe tänker aldrig ta på sig dem. Beppe var arg varje gång de hade slöjd. Fingrarna blev svettiga och garnet tovade ihop sig. Syslöjdfröken är smal och sträng och har en illgrön klänning på sig. Hon heter fröken Qvist.
8
Beppe och de andra flickorna får inte prata med varann under slöjdtimmen. Om Beppe pratar med Christina som sitter bredvid henne, säger fröken Qvist med arg röst: – Beppe går ut! Och så får Beppe sitta i korridoren resten av timmen.
9
Idag kommer Beppe hem från skolan och är arg. Det är första veckan på höstterminen i fyran. – Vad är det nu då? undrar mamma. – Vi har haft slöjd! säger Beppe ilsket och slänger sin skolväska på golvet. – Mamma! Vet du vad fröken säger? Den här terminen ska vi sticka raggsockar. Sockar! Jag har stickat tumvantar ett helt år. De är fula och toviga. Aldrig att jag tänker sticka raggsockar! Mamma, nu vill jag ha träslöjd. – Men, säger mamma, det är inga flickor som har träslöjd. – Varför det? Jag tänker i alla fall ha det. Pojkarna har mycket roligare. De får prata med varann medan de jobbar med sina slöjdsaker. Magistern har radion på när det är sport. Det har Lennart sagt till mig. Lennart går i Beppes klass. Han är egentligen ett år
10
11
Egentligen heter Beppe Elisabeth, men det är det ingen som säger. Förutom mamma, som ofta brukar sucka och säga: – Ja du Elisabeth, du gör som du vill, det har du alltid gjort! Ja, Beppe brukar få som hon vill, men i skolan är det inte lika lätt alla gånger. För det här var ganska länge sen, då flickorna hade syslöjd och pojkarna hade träslöjd – och ingen tänkte på att det kunde vara annorlunda. Inte spelade flickorna ishockey heller! Men det tänker Beppe ändra på …
Jag gör som jag vill! är den första boken om Beppe och bygger på Lisbeth PahnkeAirostos egen uppväxt i 50-talets Sverige. Tillsammans med Kajsa Hallströms illustrationer är detta ljuvliga bokpärlor att högläsa tillsammans.