SE KRIGSLEKEN Ebba Theorell
Kraft, rörelse och förvandling
Lärarförlaget
Lärarfortbildning AB
Box 17023
104 62 Stockholm www.lararforlaget.se info@lararforlaget.se
Kopieringsförbud
Förlaget påminner om att detta verk är skyddat av upphovsrättslagen.
Kopiering är förbjuden, utöver lärares begränsade rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt avtal och den mycket begränsade rätten att kopiera för privat bruk.
© 2023 Ebba Theorell & Lärarförlaget
Redaktör: Annika Claesdotter
Grafisk form och produktion: Anna Hild
Foto omslag: Malcolm Hanes/Johnér, Vitalij Sova/IstockPhoto
Foto författarporträtt: Linnea Bengtsson
Övriga foton: Författaren (där ej annat anges)
Bildredigering: Jeanette Andersson
Tryck: Tryckt inom EU via Printpool, 2023
ISBN 978-91-88149-79-4
INNEHÅLL Inledning 5 Dilemmat 7 Att växa upp omgiven av misstänksamma blickar 8 En motsägelsefull värld 11 En period av filmundersökningar 13 De yngsta pojkarnas möten med maskulinitet 17 Att låtsas vara tuff 18 Hur inkluderar vi alla barn i verksamheten? 22 Perception, imitation, transformation 25 Forskning om krigslek 27 God och dålig lek 28 Pojkar bemöts hårdare 30 Krigslek och aggression 33 Vuxnas förbud och tolkningar av krigslek 39 Lek och konst som pliktfri transformation 44 Barns skapande av kultur och förändring 48 Dansanalys och teori kan förskjuta blicken 51 Att se och analysera rörelse 52 Dansanalys 53 Dansteoretiska begrepp 58 Fördjupande dansteori och filosofi 63
Rörelser i krigslek 67 Etiska, konstnärliga och tekniska aspekter kring att filma med barn 68 Vuxnas och barns filmande 70 Rörelser som uttrycks i krigslek 73 Krigslekens rörelsekanon 90 Barnens beskrivningar av rörelse 123 Inre och yttre blick 125 Teoretiska fördjupningar om rörelse 127 Relationer mellan kampsport, media, estetik och krigslek 128 Kinestetisk musikalitet 133 Livets allvar och skönhet 139 Hur kan vi bereda mer plats för fysisk lek? 141 Att uppmärksamma kroppslig etik och fysiskt lärande 142 Barns olika erfarenheter av våld och olika slags aggression 143 Miljöer som svarar på och stimulerar barns undersökande 146 Att skapa visioner om nya maskuliniteter 151 En kärleksfull blick 152 Att ta oss ur stereotypa föreställningar 153 Att spinna nya gemensamma livsvävar 154 Referenser 158
INLEDNING
Några hundra meter ifrån mig på gräsmattan, där jag sitter, leker mina söner Star Wars med sina kamrater. Eftersom de är en bit bort hörs ljuden från deras lek bara lite svagt. Det som framträder i stället för ord och vrål blir barnens rörelser. De är komplicerade, dynamiska och genomförs med stor precision och skicklighet. Pojkarna gör inte varandra illa utan håller perfekt avstånd när de kickar, snurrar och fäktas. Rörelserna påminner om kugghjul som roterar med varandras hjälp, i perfekt samklang.
Som lärare eller förälder kan det vara svårt att veta hur man ska förhålla sig till barns krigslek. Vi omges av våld, både i populärkultur och i verkliga händelser, som även barn tar till sig och bearbetar på olika sätt. Pojkar möts tidigt av signaler kring hur de ska vara som män. Samtidigt stöter krigslekande barn, oftast pojkar, på förbud, aggressivitet och misstänksamhet av en ganska enig vuxenvärld.
Själv var jag rätt övertygad om att krigslekar kan normalisera våldsamma beteenden. Men det jag såg från gräsmattan väckte frågor och lade till en ny dimension i mitt sätt att tänka om och uppfatta leken. För att se och förstå mer började jag filma barn som leker krigslekar. Först mina egna söner och sedan barn i andra familjer, skolor och förskolor. Materialet jag samlade på mig under många år flyttades sedan över till en forskningskontext. Det gav mig tid och möjlighet att fördjupa tankar, perspektiv och idéer att vidareutveckla. Så småningom blev det en
5
doktorsavhandling – Kraft, form, transformationer: om kinestetisk musikalitet och kroppsvärldande i pojkars krigslek (Theorell, 2021). Och det är den avhandlingen som den här boken utgår från. Boken handlar inte om riktigt våld, utan om tre- till nioåringar och deras lekar som bygger på fiktiva berättelser som superhjältar, dataspel och filmer.
I mina observationer av barns krigslek upptäckte jag att det var centralt för barnen hur de rörde sig. Därför har jag analyserat leken med hjälp av en dansteoretisk ram. Jag beskriver till exempel en rörelsekanon som består av fäktning, hopp, piruetter och tecknet för Kraften. Barnen uttrycker starka estetiska dimensioner och stor omsorg om rörelsen. De är intresserade av hur uttrycken blir och utmanar och uppmuntrar varandra i hur rörelsen ser ut, till exempel när de leker Star Wars.
Om vi förstår rörelse, och tänker kring kroppen och kroppslig kunskap på nya sätt, kan vi också se fler dimensioner i barnens lek och i hur de skapar mening och nya innebörder. Kanske är de allra yngsta barnens krigslek inte bara imitationer av äldre generationers krig, våld och maktövertag? Undersöker nya generationer något helt annat när de leker? Riskerar vi att gå miste om något, kanske till och med alienera pojkar från våra gemenskaper, om vi alltför ensidigt förbjuder krigslekar?
Mina reflektioner kretsar kring hur vi vuxna bemöter de här lekarna på olika sätt och vad våra bemötanden kan tänkas få för följder. På slutet lyfter jag några förslag på hur vi skulle kunna möta krigslek i vardagen i förskola och skola. Likaså hur vi generellt kan bli mer uppmärksamma på när, var och hur kroppslig kunskap uppstår och hur oerhört lyhörd barns kroppsliga sinnlighet är.
6
DILEMMAT
Att växa upp omgiven av
misstänksamma blickar
Det förvånade mig att båda våra söner började leka krig redan när de var i tvåårsåldern. Superhjältar, riddare och krig med olika slags vapen var ett ständigt återkommande tema. Star Wars, Spiderman, Ninja Turtles, Batman, Hulken, riddare och pirater. En liknande dominans av lek med starka krafter tyckte jag mig se särskilt hos de pojkar som jag mötte både i mitt arbete på förskolor och skolor och på fritiden. Som pedagog, mamma och konstnär var jag kritisk och skeptisk till krigslekar på många sätt. Exempelvis det kommersiella samspelet mellan leksaksvapenindustrin och populärkulturen, att krigslekandet representerade uppblåsta maskulina ideal och maktspel – och för att jag var rädd för (och nästan säker på) att krigslekar skulle normalisera våldsamma beteenden. Det som verkade förena oss pedagoger och vårdnadshavare var att vi stod provocerade, generade, arga, ambivalenta och frustrerade inför dessa ostoppbara lekar.
Med blandade känslor av hopplöshet, och av att något inte stämde, började jag alltmer uppmärksamt iaktta hur vuxenvärlden bemöter krigslekande barn. De flesta pedagoger och vårdnadshavare som jag pratade med uttryckte sin starka avsky för de här lekarna, ignorerade dem helt eller visade barnen sitt ogillande på andra sätt. Jag upptäckte också att det är mycket vanligt att förskolor och skolor inför nolltolerans mot krigslekar. Pedagoger i en kommun, där jag arbetade en period, berättade till och med att deras socialtjänst och polis råder förskolor och skolor att i förebyggande syfte helt förbjuda krigslekar på förskolor så fort de skymtar fram – och redan från tvåårsåldern.
8
Pedagogerna sa att det var mycket svårt att följa den rekommendationen. På internet upptäckte jag flera bloggar, föräldratidningar och chattforum med oroliga, upprörda pedagoger och föräldrar som kände sig maktlösa och villrådiga. Det var nästan uteslutande kvinnor som diskuterade krigslekens dilemman. Arga, uppgivna röster som undrade varför just pojkar är så hopplösa (Allt för föräldrar, 2020):
vårdnadshavare 1
Jag är så vansinnigt trött på min tioårige sons krigslekar! Han kan till och med sitta i bilen och låta som bomber. Jag ber honom att lägga av och han låter bli en stund och sedan är han i gång igen. En gång kom jag på honom i affären när vi var ute och handlade. Jag trodde jag skulle smälla av! Han gjorde det inte ljudligt på något sätt, men om man studerade honom mer noggrant kunde man se hans fingrar krökas i smyg, som till en pistol. Jag sa förstås till på skarpen.
pedagog
Sanningen är nog att jag är så himla trött på pojkarna på jobbet som bara slåss, leker lekar jag inte kan något om som Spiderman, Star Wars, Ben-Ten och en massa mer. Jag gillar mer tjejernas lekar och pyssel. Det är ju mitt område.
vårdnadshavare 2
Går man in i en leksaksaffär är det puttinuttigt och utseendefixerat som lockar flickorna och gubbar med en sjuhelsickes massa vapen som lockar pojkarna. Allt för att döda. Våld, våld, våld! Killarna lär sig allehanda sätt att döda på redan som småbarn. De kan inte leka med något utan att dra in våld i sina lekar.
9
Det fanns också försiktigare, mer ambivalenta röster:
vårdnadshavare 3
Mina pojkar gråter inte, utan vill vara starka och modiga soldater. De pratar om ”de onda”. Och jag blir så illa berörd. Är det okej att ha egna åsikter och diskutera med barnen om det här, eller ska det bara lekas ut och det är bara bra? Varför är det just pojkar som måste leka så?
vårdnadshavare 4
En väninna till mig var väldigt mot vapenleksaker, men hon tillät sin son att ha färgglada vattenpistoler och lärde honom att han inte skulle säga ”pang-pang”, utan ”skvätt-skvätt” eller liknande. Det är ju ett sätt att påverka utan att förbjuda.
Men de allra flesta inläggen var negativa, fördömande och upprörda. En röst i chatten tyckte att man skulle ringa polisen när man såg små barn leka med låtsaspistoler – för att skrämma upp dem riktigt ordentligt! En förskollärare berättade hur hon och kollegorna nästan ”gett upp hoppet” om en grupp pojkar som bara ville skjuta och låtsas kasta missiler varje dag. Från en annan förskola hörde jag berättas att krigslek var ett ämne som, till skillnad från nästan alla andra fenomen i den dagliga verksamheten, inte ens kunde tas upp för diskussion i personalgruppen. Så laddad var frågan och så självklart hade det blivit att inte acceptera den här typen av lekar över huvud taget.
10
Se krigsleken ur nya perspektiv
Barn leker krig. Vi vuxna förfäras ofta och vill inte se krigsleken eller så försöker vi totalförbjuda krigslekar så fort de ger sig till känna på förskolan eller skolan. Men vad händer om vi verkligen ser på krigsleken redan i förskolan och de första åren i skolan? Hur kan vi lära oss mer om hur vi kan bemöta den och om vilka uttryck den tar i vår tid? I boken lyfts nya perspektiv som kan utmana våra invanda förhållningssätt till krigslek. Ebba Theorell har undersökt krigslek och sett hur lek innehåller så mycket mer än våld: dans, rörelse, kraft och förvandling.
Boken diskuterar också frågor som: Hur påverkas barns krigslek av vuxnas bemötande? Finns det dålig och bra lek? Hur ser relationen mellan aggressivitet och krigslek ut? Hur fostrar vi fredliga och demokratiska medborgare? Kanske svaren är ännu mer motstridiga och komplexa än vi tror ...
Ebba Theorell är lektor i estetiska ämnens didaktik med inriktning mot dans och film på Stockholms universitet. Hon är konstnär och filmare och har sedan 1999 arbetat som konstnärlig handledare på förskolor och skolor.
”Om vi förstår rörelse, och tänker kring kroppen och kroppslig kunskap på nya sätt, kan vi också se fler dimensioner i barnens lek och i hur de skapar mening och nya innebörder.”
ISBN 978-91-88149-79-4 9 789188 149794