9789187523380

Alla älskade Helena

Alla älskade Helena �� ����� �� � � ����

Alla älskade Helena Utgiven av Visto förlag www.vistoforlag.se | info@vistoforlag.se © K H Timm © Omslagsfoto: iStockphoto Grafisk form och sättning: Sandra Stridh, Visto förlag Första upplagan Tryckt i Riga, 2015 ISBN: 978-91-87523-38-0

Till mina älskade föräldrar

Onsdag 20 juni 2012

S

om i ett helvete.

En nästan darrande hetta låg över Växjö. Inga vindar, inga moln, bara sol i överdrivna mängder som fick det mesta att slå av på takten en aning. Löpsedlarna hade av allt att döma också drabbats av samma torka åtminstone i nyhetsflödet, då slitna uttryck i extra fet stil skyltade om ”ryssvärme”, ”rekord” och ”växthuseffekt”.

Väl inne i dessa tidningar spelade man sedan ut alla sina kort på temat med allt från tester av solskyddsfaktorer och grilltips, till hur man snabbast kollar sina födelsemärken. Andra indikatorer som speglade fenomenet var alla de överfyllda parkeringar vid badplatserna dit folk vallfärdade med sina fikakorgar, solstolar, uppblåsbara bollar, madrasser och gud vet vad.

Ungefär 20 minuters bilfärd från Växjö ligger det lilla samhället Öhr nära den nordvästra delen av Helgasjön. Lanthandel, antikloppisar och blomstrande ängsmarker i samspel med blandskog och det så vackert bländande solglittret på sjön. Ja, lite av Sverige i all sin prakt.

Marcus Thorén bodde där på en av gårdarna och hade helt valt bort allt det där med strandliv, svalkande bad och korsord från dagens lista för att istället fortsätta med renoveringen av sin gamla bil.

Huset där han bodde var byggt någon gång på 1900-talets första hälft. Stående, gulmålad panel med vita knutar och fönsterfoder var proportionerligt avvägt. Tomten bredde ut sig som en grön rondell framför huset där en snyggt singlad väg ramade in det hela. I mitten av det gröna gräset stod ett gammalt och rejält spretigt äppelträd vars 7

grenar fått första hjälpen i form av diverse stöttor. Gungställningen strax intill såg inte heller direkt ny ut.

Till höger om husets entré fanns även en röd ekonomibyggnad på ca 50 meters avstånd, stor och rymlig med tre separata ingångar.

En enkeldörr längst till vänster och två större dubbelportar. I den mellersta delen höll Marcus till och skruvade med bilen, en ljusblå Volkswagen från början av sjuttiotalet. Den var omsorgsfullt upphissad på fyra röda metallbockar, och två ben stack ut från bilens bakände medan popmusik spelades från en radio i bakgrunden. Det hördes tydligt att någon höll på där under den gamla bilen, då ljuden av verktyg mot metall blandat med grymtningar och stön letade sig ut genom garagets stora port.

Sambon Lisa kom gående över gårdsplanen på väg mot verkstaden. Det blonda, långa håret svallade lätt och hon kisade lite med ögonen för att skydda sig mot det starka solljuset. Hon hade en grön, åtsittande T-shirt med ett poppigt tryck i lagom brösthöjd, ett par vita foppatofflor och i ena handen bar hon en telefon som hon höll mot örat. Korta fraser i stil med ”hur har du det då?” och ”ja, det var verkligen längesen” hördes medan hon gick mot garaget. När hon till slut kom fram petade hon till Marcus ena ben med sin fot.

Marcus ålade sakta och lätt jämrande fram från sitt gömställe under bilen. Han tittade upp och förväntade sig att se Lisa men överraskades av att stirra rakt i solen som lyste skarpt in igenom dörröppningen. Han blundade och spottade snabbt ut en rostflinga från mungipan och mumlade några ord innan han fick igång en normal konversation.

– Va, vad är det?

– Du har telefon, sa hon.

Lisa suckade lite när hon tittade ner på honom. Smutsiga kläder, oljestreck i ansiktet och ena handens knogar något blodiga.

– Jaha, vem är det, sa han trött.

– Det är Erik.

Hon räckte luren mot Marcus.

En slags talande tystnad uppstod då Marcus mötte Lisas ögon.

Han skulle få telefonluren på ett enda villkor, nämligen att han och ingen annan torkade av den efter samtalet.

8

de.

– Tack, sa han och räckte fram handen tillsammans med ett leen-

Hon log tillbaka och vände sedan om mot huset med långsamma steg.

– Hallå, sa Marcus.

– Hej Marcus, det är Erik. Hur är läget där ute i skogen?

– Jo då, det funkar väl. Håller på och byter ljuddämpare på bilen.

Hur är det med dig då?

– Bara fint. Har ju äntligen semester så för tillfället ligger jag och solar på balkongen.

Herregud, tänkte Marcus, det var väl ändå att använda fel ord för fenomenet. De gånger som han hade lyssnat på Eriks beskrivningar om sitt lärarjobb hade han verkligen fått bita sig i tungan.

Vad kunde en dag innehålla? Tre, fyra, ja max fem lektioner. Lite då och då pausade man tydligen också verksamheten med friluftsdagar. Det kunde då röra sig om att kolla på fornminnen, göra samarbetsövningar, plocka löv eller något annat meningsfullt. Sist men inte minst kom så lärarnas sommarlov, denna eon av tid.

Marcus skakade bort sina tankar innan Eriks röst hördes igen.

– Undrar vem som vinner till slut, du eller bilen? Du verkar i alla fall vara kvar i matchen än så länge.

– Jag ger mig inte grabben.

– Nä det bra, häng i bara. Du, jag tänkte höra om du vill hänga med och handla lite stärkande drycker inför midsommar?

– Okej, varför inte. När hade du tänkt i så fall?

– Typ omgående. Har en känsla av att bolaget snart blir proppfullt med alla som ska handla så här nära inpå, och dessutom tänkte jag kanske ta några kalla på balkongen i eftermiddag.

– Aha, jag köper ditt resonemang rakt av gosse. Låt mig ge bilen typ en timme till, sedan kommer jag förbi och hämtar upp dig, okej?

– Blir bra.

Lite senare efter flera försök och en rejäl dos tålamod lyckades Marcus till slut få fast ljuddämparen. Han hissade ner bilen från bockarna och gick tillbaka mot huset för att hoppa i rena kläder.

Han öppnade dörren till husets groventré och kickade av sig skorna i hallen på det gråa klinkergolvet. Tvättmaskinens centrifug hördes 9

i rummet runt hörnet och lukten av blomparfymerat tvättmedel fyllde Marcus näsa.

Lisa tittade ut i hallen från köket.

– Bra att du kom in älskling. Gör dig i ordning så kan vi käka lite för jag har maten klar vilken minut som helst.

– Ah, jag är ledsen men jag hinner inte. Ska åka iväg till stan med Erik och handla lite inför midsommar.

– Nähä, vet du vad. Systemet stänger inte förrän klockan sju så du får allt be Erik att han väntar tills vi är klara. Du har ju dessutom legat i timmar under din gamla skrothög så visa nu lite av dina sociala talanger för din sambo är du snäll, sa Lisa med barsk ton.

– Men hallå.

Marcus suckade innan han fortsatte: – Jag tycker att du är lite orättvis mot mig nu. Det är väl inte så farligt om jag drar iväg till stan en sväng, herregud Lisa, maten går ju att värma när jag …

Han avbröt sig själv innan det var försent. Lisas blick sade allt.

Det var helt enkelt bara att ta skeden i vacker hand och lyda, för lite strykrädd var han ju ändå. Marcus ringde upp Erik igen och berättade hur det låg till. Erik hade mest skrattat och sagt att det var helt lugnt och han bad att Marcus skulle käka i lugn och ro och kanske till och med ge Lisa en liten puss för att gräva ner stridsyxan.

Själv kunde Erik uträtta andra ärenden under tiden, så det var ingen brådska.

Efter maten, en lång dusch och några insamlade poäng hos Lisa, gick Marcus klädd i rena shorts och t-shirt tillbaka till bilen. Han öppnade förardörren och möttes av den härliga lukten av gammal bil och kände sedan det skållheta sätet under häcken. Han drog igen dörren och vevade ner sidorutan för maximal ventilation innan han satte nyckeln i tändningslåset.

Så varmt det var.

Marcus slöt ögonen och vred sakta om nyckeln. Han hörde hur startmotorn först klickade till men sedan kom ett litet kvidande läte och bilens motor började veva runt. Förvisso utan att tända men batteriet var i alla fall inte dött.

– Kom igen nu, morrade Marcus.

10

Ungefär tjugo sekunder senare gick bilen igång. Han backade sakta ut från garaget, vände bilen och satte kurs ut från gårdsplanen och kände en frisk, skön och fläktande vind från den öppna rutan medan han susade förbi grannens hage. Hästen Arkimedes stod där och mumsade på det långa gräset. Han höjde sakta sitt huvud när Marcus passerade och följde bilen en stund med blicken. Innan den gamle hästen åter sänkte sitt huvud till det gröna smörgåsbordet viftade han bort några flugor med svansen.

Tjugofem minuter senare var Marcus framme på Håkan Sjögrens väg i centrala Växjö där Erik hade sin lägenhet. Det var ett hyreshus med röda tegelfasader på kortsidorna medan långsidorna var reviterade i någon slags cremévit kulör. Kåken var av allt att döma inte byggd igår, förmodligen någonstans under 50-talet.

Klockan var ungefär halv fyra och Erik öppnade lägenhetsdörren redan efter första påringningen. Oftast brukade det behövas en något längre serie då Erik hade ovanan att lyssna på ganska hög musik. Marcus kikade rakt in i Eriks svettiga ansikte.

– Hallå, kom in, sa Erik med sitt vänliga leende.

Marcus klev in i ungkarlsnästet.

– Hej, tack. Ja, det var ju ett tag sedan jag var här sist. Har du gjort några förändringar sedan jag var här sist?

– Nä, inget stort i alla fall. Funderar kanske lite på att slänga ut badkaret och sätta in en dusch istället. Vad tror du?

– Jaha, varför då?

– Ja, du vet jag är ju inte precis typen som ligger och slöar i badskum med panflöjtsmusik, tända ljus och rödvin.

– Nu ljuger du. Du har säkert gömt undan ett lager av ansiktsmasker, doftljus och skvallermagasin som du tar fram när du myser därnere i skummet.

Marcus log med ett tillgjort flin och blinkade kvinnligt.

– Hahaha, nä du, fan heller. Skulle bara bli full, somna och drunkna på kuppen.

– Ja, du har rätt.

Erik tog ett par steg in i hallen och vände sig om.

– Du, jag ska bara slänga på mig en annan t-shirt, vill du komma in en stund och ta en kopp kaffe så länge?

11

– Nä, det är lugnt. Byt om du, jag drack en kopp innan jag åkte hit.

Marcus hann snabbt se att ett klädbyte nog var att föredra. Hade Erik haft bråttom eller vad var det, han såg ju helt genomsvett ut?

– Har du varit ute och sprungit eller?

– Va, nej jag var bara iväg en sväng. Vänta så kommer jag.

I hallen till vänster stod en byrå i något som Marcus tippade på var björk eller något annat ljust nordiskt trä. Uppe på byrån fanns ett tomt tuggummipaket, en pulsklocka och en skål fylld med allsköns bråte i form av cykelnycklar, batterier, pantkvitton och en snusdosa av märket Göteborgs rapé.

Erik kom tillbaka efter sitt klädbyte. En t-shirt med Adidas-tryck och ett par gråa tygshorts var resultatet. De båda lämnade lägenheten och hoppade in i Marcus bil.

– Fick du fast ljuddämparen eller?

– Ja då, den ska nog hänga med ett tag.

Marcus vred igång bilen och blinkade ut mot gatan. En cyklist passerade med en konsumkasse på styret innan bilen rullade iväg.

– Måste erkänna att den här bilen är lite kult, sällan man ser sådana nu ju. Vad är det för årsmodell på den?

– Sjuttioetta med insprutning, skivbromsar och bensinvärmare.

Tysk spjutspetsteknologi i samlad form.

Marcus log lite.

– Hmm, okej.

Erik verkade inte fatta riktigt utan upprepade istället något om att bilen, ”faktiskt såg häftig ut”.

– Klart den är, sa Marcus belåtet. Cool kille, cool bil. Det hänger ju ihop vet du.

Ingen kommentar kom så Marcus tog till orda igen.

– Det var väldigt hyggligt av dig att hänga med upp när jag köpte den. Jag är nog allt skyldig dig en tjänst.

– Nöjet var helt på min sida, log Erik tillbaka. Det är ju förvisso jävligt långt till Hagfors i Värmland men det var lätt värt resan då du plöjde in i snövallen med nya bilen redan efter hundra meter.

Marcus tittade på Erik med lite spelad skam.

– Ja, fy fan vad pinsamt. Fatta att jag bara precis hann betala för 12

bilen, sätta mig i den och sedan köra av vägen. Kände mig verkligen som en barnunge när bonden kom och drog ut mig ur drivan med sin traktor.

De skrattade båda åt händelsen och en stund senare hade de parkerat utanför systembolaget i centrum.

13