Historierfrånett Sjömansliv
Historier frånett Sjömansliv
Historier från ett Sjömansliv
Nio noveller av
Boris Söderberg
Tidigare utgivnaböckeravBoris Söderberg:
Himmelriksblues &Midvinterljus Högtörn
SjöpoetenMorgan, Västerberg ochnågra till Högtalaren,Cykelhandlarenoch sjuandra berättelser
Medförfattareiantologierna:
Trampa däck
Kärlek till sjöss Springaläck
Närsolen välgåttupp På fallrepet
©Boris Söderberg2025 2:aupplagan
Fotograf omslagsbild: Rickard Sahlström
Förlag:BoD ·Books on Demand,Östermalmstorg1, 11442Stockholm,Sverige,bod@bod.se
Tryck:Libri PlureosGmbH, Friedensallee 273, 22763 Hamburg,Tyskland
ISBN: 978-91-8134-656-5
Författarens ord
Somvälbefarenföredetta sjöman, somför längesedan av Kung Neptun erhållittillståndatt befara alla jordenshav ochfarvatten gläderjag migåtminaoförglömliga år på oceanerna och floderna. Attskrivlusten,som förmig började medkortnovellenChicago redanifolkskolans sjunde klass,legat ochgrott imånga år harjag alltid varitmedvetenom. Efter mångaårmed inskickadeoch oftast ilokaltidningar publicerade dikter,kom så denbrinnande lusten attskrivaoch berättaomalladeupplevelser somminatjugo år ombord ibåde färjor ochoceangående djupvattenseglare givitmig. De oförglömligakamraterna,kollegornai maskinrummen,vaktkompisarna ochungdomens vildalandhärjningari vattenklotets alla spännandehamnar. Både de enorma storstadshamnarnaoch de småbrygghamnarna längst uppi stinkande floder medsurrande groteska insekterinunderskinnet.
Utan minnet av alla dessasaltstänkta ungdomsår ochupplevelser tillsammans medoförglömligakamraterfrånvärldens alla hörn, tror jagatt mintid somofrivilliglandkrabbahadeblivitbra mycket tråkigare.
Iden härboken harjag samlat nioav novellernasom harkommit till efter mina år på sjön.
Närmasttillåtna hamn
Någonknackade på minhyttdörroch närjag öppnade sågjag till minförvåning attdet varöverstyrman.Nyfikenoch en aning orolig sågjag på honom. »Vad är det?«frågade jag. »Jo«,sahan stående kvaridörrenmed rederietsblå båtmössaisin enahand. »Viskall ju gå om ettpar timmar ochOdd sitterdäruppe på gatanoch behöver hjälpmed attkomma ombord.« Jagsåg på styrmannen som jagsom motormanännuintebyttett ordmed förrän nu.»Jaha, är hanensam?«
»Ja, dumt nog fick hanenhalvfridagoch drog igångdirekt. Jagkan inte avvara någonavdäcksfolket nu ochdärför undrar jag om du skulle vilja gå ilandoch försöka få ombord honom. Ni är ju kompisar! Jaghar snackat medchiefen«,tillade hanoch såg frågande på mig. »Okej, jaggår ilandoch hämtar honom!«
Styrmannen somjag knappast sett förrän nu,log ettsvårtolkat, småsnettleende. »Bra!Det är Stand by,för ochakter klockan 18.00 ikväll,såduvet det!«
Båtenvivar ombord ivar TransmarinsKerstin.Odd,jag och JanneVermouth hade mönstrat iHamburg någramånader tidigare. Detvar en brabåt.Ingaträgardiner ochingafrimärken utan rejäla badlakan.Ypperligmat ochkallskurettre gånger om dagen, allt rejält tilltaget. Honvar lättarbetadbådepådäckoch imaskin. Janne ochjag hade mönstrat motormänoch denglade Odd, matros.Befälet varbra ochvitrivdes ibåten.
Hamnen vi lågi varValletta,Malta.Och gatanstyrmannen snackade om varStraitStreet. Dengatan kännerallamedelhavsfarare till.Förreller senare hamnar mandär.StraitStreetiValletta serutsom alla andra»första«sjappgator.
BuggiStreeti Singaporeeller Viente CincoDeMayoi B.A. Sjaskiga barermed dåligöloch hjälpsystrar iolika kulörer, längshela gatan. Idagsljus sågdär hemsktut! Ochdagsljus vardet närjag gick iland föratt försöka få ombord dengodeOdd.Nukände jag
denglade norrmannen ganska bra.Han sjöngnär hanvar full och lyckligoch hansjöng närhan varfull ocholyckligoch hanhade enorma röstresurser. På Shipperstraat iAntwerpen,där jagträffat honomförstagången, brukadehan nästan överröstajukeboxarna. Hanhördes alltså.Därförhyste jaggotthoppomatt få tagihonom. Om hanintesomnati etthörnförstås.Det fannsjuockså en risk attnågon hjälpsyster slagit klornaihonom.Dåkunde det blivärre atthitta honom.
Jagstannade till utanförförstasjappet ochlyssnade noga.Hörde ingenting mengick ändåinoch kollade. Nej, därfanns haninte. Nästasjapp likadant, ingennorrman. Närjag kominpådet tredje sjappetblevsuget efter en bira bara förstort ochmot allt förnuft slogjag migner ibaren ochvräktei migtvå glas på raken. Jaghann knappast torkaavmig ölskummet runt munnen innanjag fick sällskap. Honvar ungoch snyggoch hon fick sindrink,sin baby cham ochjag bjöd hennepåencigarett. Sedanfrågade jagomhon sett till Odd. Jagförklarade hurhan sågut, stor,mörkoch krullhårig ochatt hankom frånensvenskbåt.»Ja ja«, skrattadehon.»Jag vetvem du menaroch jagvet varhan är.Han hargåttpåloftet tillsammans medmin kompis.«
»Jasså«, skrattade jag, ochsåg närmarepåhenne.Visst varhon snygg! »Dåvet du varhan är?«
»Jadet är klart attjag gör«, svaradehon ochpekade uppåtmed tummen.»Däruppepåloftet!«
Jagreste migfrånbarstolen ochdrogmed hennetillett bord som stod iett hörn lite försig själv. Den flintskalligebarkillen följde efter. »Enpilsner«, sa jag, »och adrink forthe lady.« Jaghörde mig självoch svor inom mig. Jagvisstevad detbetydde närjag började blandaspråk.Hon slog signer tätt bredvidmig viddet skrangliga bordet ochden flintskalliga komsom en raketmed detbeställda. Nu hade jagverkligenblivittörstig.»Down thehatch«,skålade jag ochhällde imig hela jävla flaskani ettendaste drag.Förvånatsåg honpåmig ochskrattade:»SwecoPirata, ahh!«Sedan smuttade honpåsin utspädda drinkoch kröp närmaremig.Någon drog
Attfarliga platserlockarnär manärung ochnyfiken, självsäker ochstark som åtta lokomotiv,hade jaglagtmärke till tidigare.Och om manvid sådanatillfällendåockså råkat skvalpatisig ettpar glas förmycket,kan manlättfåför sig attman är oövervinnlig. Riktigt så illa vardet trotsallt inte, då jagenstund senareuppflugen påenobekväm barstoli ettavEastsides allravärstarövarsjapp, precis skulle till atttömma mitt glas ibotten, då ettav Vancouvers många kringströvande indianband,kom inrusande ilokalen.
-urnovellenDowntownEastside
BorisSöderberg är uppvuxen i Varbergmen är sedan mångaår bosatt iHelsingborg.Började sitt sjömanslivsom mässuppassarei M/THongKong1959. Efter många år iolikafartygsom uppassare, motorelev, motormanoch maskinist, avbröts sjökarriären 1979 efter sviterna av en olycka iPersiska viken, ombord itankbåten Erato. Söderbergskriver om havoch båtaroch harävenpå eget förlag utgivitdiktsamlingenHimmelriksblues & Midvinterljus.
