NAZISTER & NARCISSISTER
OBSERVERA
Allt somberättasi dennabok är sant.Alla namn är påhittadeför attskydda identitetenhos de inblandade.Platserna är medvetethållnavagaoch vissadatum ochårtal harutelämnatsavsamma skäl,ävenomdet kangöraboken någotmer rörig. Jaghar valt namn somkan uppfattassom fula eftersom de speglarkaraktärernajag beskriver, mendeärinteavsedda somkomik.
©2025 Alakah
Förlag:BoD ·Books on Demand, Östermalmstorg 1, 114 42 Stockholm, Sverige, bod@bod.se
Tryck: LibriPlureos GmbH,Friedensallee 273, 22763 Hamburg, Tyskland
ISBN:978-91-8097-811-8
INNEHÅLL
Förord……………………………………….7
Kapitel1 Skolanoch fritiden sombarn……9
Kapitel2 Minfar Matti……………………23
Kapitel3 MinbrorRisto…………………..55
Kapitel4 Maj2020………………………..67
Kapitel5 Dethemliga kriget………………75
Kapitel6 MingranneHadri……………….107
Kapitel7 Holger &Buster………………..129
Kapitel8 Hulda& Egon………………….135
Kapitel9 Rättegången……………………149
Kapitel10Efter 19 månaderi fängelse…..151
Epilog……………………………………..165
FÖRORD
Jagvillinteskrivadenna bok. Jagönskaratt jaghadesluppit. Menmin storebrorRisto och hans nazistvänner lämnar miginget val. Denhär bokenärlångt ifrånenfullständig berättelse om mitt liv.Jag harvarit nazist,knarkare, pissluffare, begått brott, suttit ifängelseoch varitinblandadi mycket annatsom jagintegår in på här– fördet är inte syftet medboken.
Underläsningenkommerdukanskeändåstöta på detaljer somvisar attdet egentligen finns mycket meratt berätta om mitt liv,omdet hade varit ämnet. Mendet härärinteensådan bok.
Detjag vill berättahandlar framföralltommin bror Ristooch detnätverk hanbyggde upp runt sig– ochhur derasförsökatt krossa migblevden centrala berättelsen. Detärden historia du nu kommeratt läsa.
Jaghar aldrig blandatmig iandras liv. Dethar aldrig varitmin sak. Jaghar alltid varitbästpåatt vara tyst ochatt inte sprida hemligheter. Just därför vetjag så mycket om derashemligheter–
folkanförtroddedemtillmig,ochjaghölldem för mig själv. Mennuhar de tvingatmig till detta.
Inte en enda gång harnågon iNätverket öppet anklagat migför något. Allt sker idet fördolda, genom lögner ochviskningarbakom minrygg.
Derasplanmot migärtydligoch skoningslös: att karaktärsmörda mig, förnedra mig,isolera mig socialtoch ismygförsöka sättamig ifängelse. De agerar iskuggorna,bakom lögneroch manipulation, osedda förvad de själva verkligen är.
Denhär boken handlaromvilka sjuka längder nazister ochnarcissisterärberedda attgåför att förstöra en annanmänniskas liv.Hur de med lögner, svek ochävensanningar,vridnatillvapen, försökerkrossaenpersoni dettysta.
Till skillnad från demkan jagstå försanningen. De skaaldrigkunna förvrängamin historia med sina lögner. Nu skajag avslöjadem –nazister, narcissister,kvinnomisshandlare, barnmisshandlare, golare,polisinformatörer och sexualbrottslingar. Menjag skaockså avslöjamig själv.
LÅTOSS NU BRINNATILLSAMMANS!
SKOLAN &FRITIDENSOM BARN
Jagföddesi slutet av 70-talet iTensta. Hemmet bestodavmin farMatti,min morAnnikaoch min någraåräldre bror Risto. Vi sågkanskeutsom en vanlig familj utifrån, meni verklighetenvar vi långtifrån det. Jagväxte uppi en dysfunktionell familj därtrygghetoch kärleksaknades.
Jaggicki Järingeskolan, som idag inte längre finns, från klassett till fem. Skolan varuppdelad så attvarje årskurs hadetvå klasser– en finskspråkigoch en svenskspråkig.Jag gick iden finskspråkiga.Jag varkanskeinteden mest populära eleveni klassen, menjag tillhörde ändå defemstökigastei enklasspåkansketjugoelever.
Iefterhand inserjag attdet egentligeninte handlade om popularitet, utan om vemsom kunde skapa mest kaos.Ungar –och ävenvuxna –kan varaväldigt grymma.
Detfanns en pojkei klassensom hetteMikko, och han blev mobbad av oss stökiga. Hanvar ungefär likakortsom jag, mendet somgjordehonom annorlundavar atthan ochhans familj vardjupt
kristna. Deträckteför attviskulle peka ut honom somett mål. Ibland komhansmamma till skolan föratt berätta hurhan kommit hemgråtandes efter våra trakasserier.Mikko satt där, rödi ansiktet av skam,medan hans mammatalade.
Vi andrasatttysta –inteavskuld,utanför att kväva våra skratt.Visåg bara fram emot nästa rast,dåvikunde göra hans liv ännu värre.
Mikkovar duktig iskolan. Viddet årliga maratonloppetminns jagintevem somvann, men jagminns attMikko alltid låghögtupp på listan. Däremotvar hanvärdelöspåbollsporter som fotbolloch brännboll. Jagsjälv varnästanlika dåligpåfotboll, så jaghamnade oftast imål,där jagändå klarademig hyfsat.Brännbolldäremot varjag brapå. Vi stökigaville alltid fuska– gena, knuffa undanandra ellerförsöka lura skolpersonalenför attslippa springa hela vägen. Föross vardet inte ettlopp, utan ettkaotiskt nöje.
En dag, efterskolan, hade jagblivit kvarlite längre än de andra. Mikkokom gåendesoch vi började prata. Eftersom detbaravar vi tvåkändes samtalet merpersonligt. Närdet bara varvitvå insågjag attminfiendskapmot Mikkoaldrigvarit min egen,den fanns bara närgruppenpressade
Alakah är en pseudonym. Vemhan är spelar mindre roll.
Detviktiga är berättelsen.
