Sigge Sigurdsson
Klockmästarens hus
Utgiven av Visto förlag, Lerum, 2025 www.vistoforlag.se | info@vistoforlag.se
© Sigge Sigurdsson
Grafisk form: Visto förlag
Första upplagan
Tryckt i Riga, 2025
ISBN: 978-91-8117-147-1
KLOCKMÄSTARENS HUS
Sigge Sigurdsson
Till Amadeus som gjort det möjligt
”Jag föddes som ingen. Men skapade en Mästare.”
BLODETS BAND
HAN som står med sandaler i det höga gräset, precis där oskyldiga fötter kan värnas från de stridslystna brännässlorna, är en något härjad och luggsliten uppenbarelse. Blek om nosen och vattnig i blicken, iförd en skrynklig skjorta och avklippta fransiga jeans i sommarvärmen. De vita benen pekar ner mot jordens grönska, utan att förmedla någon särskilt förtroendeingivande stadga åt kroppens tyngd.
Nu fattar han tag i fönsterblecket och häver sig upp på tå så gott det går. Med viss möda lyckas han få näsan över kanten så att sikten blir fri inåt huset. En stund blir han stående så i andlös väntan.
Till slut belönas fönsterhängarens ansträngningar. Den gamle kommer in i salongen och ser sig synbart irriterad omkring. Efter lite rotande i hörn och vrår finner han sina glasögon, torkar av dem mot byxorna och får dem på plats där de som bäst gör nytta. Omgående styr han stegen vidare mot det generösa barskåpet och häller upp frukostgroggen. Fönsterhängaren hör hur gamlingen rapar ljudligt och släpper väder medan bakdelen samtidigt siktar in sig på den välkomnande favoritfåtöljen.
Fönsterhängaren orkar inte bli kvar i den slitsamma positionen. Händerna tappar taget och fötterna värker i sandalerna. Han
rundar brännässlorna och hukar sig iväg längs husfasaden. Den gamle har inte synts till på flera dagar, och utan att skämmas har fönsterhängaren levt i förhoppningen att en välsignad och inte alltför förvånande död har drabbat huset. Gamlingen är trots allt ett stycke över de åttio, född som han är före andra världskrigets utbrott. Det borde vara dags att lämna in och bulta på himlens port. Inte för att gamlingen ligger åt det religiösa hållet, så det där med porten får kanske vara, men hur det än är har han en och annan gång under senare år vädrat flyktiga tankar om vad som kan tänkas följa när allting är över. De där tankarna har dock utan undantag sammanfallit med ett försvarligt intag av alkohol, så blott Gud fader själv, för den händelse han eventuellt skulle råka existera, vet väl egentligen hur det är ställt med det som rör sig i gubbens skröpliga huvud.
Inte utan en svettbestruken andnöd lyckas fönsterhängaren skyndsamt sätta sig i säkerhet på sin egen skyddade veranda, ett stycke bort från den stora herrgårdsbyggnaden som egenmäktig vältrar ut sig med tydliga anspråk på världsherravälde.
Fönsterhängaren finner en smula ro i vilstolen, även om tankarna fortfarande besudlas av gamlingen där borta. Än är gubben uppenbarligen vid liv, trots en motsträvig lekamen och alla dessa år tyngande på nacken. Kanske är det så illa att till och med döden undviker att befatta sig med honom, vilket förvisso inte skulle förvåna den som hängt i fönstret. Åldringen i herrgården är en ondsint och förslagen varelse. Beklagligt nog faller den hårda domen över någon som faktiskt är hans egen far. Men blodets band betyder föga när tid och liv har sargat dem.
Sommarens vindar är vänliga i parasollets svalkande skugga utanför sonens trivsamma gårdshus. Långsamt blåser den gemene fadern bort ur skallen, och genast blir det än bättre när han lyckas samla tillräckligt med kraft för att komma på fötter och hämta en öl från kylen.
Solen fortsätter färden mot himlens topp och fåglarna jagar ihärdigt bland lyckligt ovetande insekter.
Sonen somnar med resterna av burkölen droppande i knät. Sömnen är en välsignad bot mot den odrägliga bakfyllan. Snart nog kommer han vara i god form igen.
KLOCKMÄSTAREN , en åldrande man på väg mot döden, med ett hårdfört sätt att se på världen. En ond man, men kanske också någonting mer än så. Huset är en herrgård, och blev ett med mannen från det ögonblick han satte sin fot mot de knarrande golven. Men herrgården har också sin egen historia. Hur hamnade Klockmästaren egentligen där i fi nrummen med den bakgrund han släpar på, och vilka var de som fanns där före honom?
I människorna omkring Klockmästaren speglas hans liv och konsekvenserna av de val han gjort. Där fi nns hans vilsne son. Där fi nns hon i gårdshuset som kom från ingenstans. Där fi nns Jonsson och de andra. Alla med sin egen väg in i Klockmästarens hus.
