KRISTER LILLAS AMANDA ÖHBERG DIAS
Berättelser fr Å n Andra dimensionen
Denna publikation är fri från AI-genererat material. Texten, illustrationerna och layouten är gjorda av riktiga människor med klara idéer om varför det ska se ut och stå som det gör.
Utgiven med understöd från:
Eugène, Elisabeth och Birgit Nygréns stiftelse
Olof och Siri Granholms stiftelse
Stiftelsen Kulturfonden för Gamlakarlebynejden r.s.
Vargar : berättelser från Andra dimensionen
Utgiven av Visto förlag, Lerum, 2025 www.vistoforlag.se | info@vistoforlag.se
© Krister Lillas
Illustrationer: Amanda Öhberg Dias
Sättning: Crealio Design
Första upplagan
Tryckt i Riga, 2025
ISBN 978-91-8117-127-3
Hybridmästaren är av okänd ålder och okänt ursprung. Han är utbildad cellbiolog och självlärd gentekniker, utfryst ur vetenskapliga sammanhang på grund av tveksamma forskningsmetoder. Som liten samlade han på döda skalbaggar. Favoritverktyg: fjäderstav med mycket kraft.
Simon är uppvuxen i närheten av Björnberget och skulle ha blivit skogstekniker, men gick vilse i Andra dimensionen.
Han har ett långt ärr tvärs över magen, orsakat av en jättespindel, och ett blått hårband som tillhört hans flickvän.
Rebecca är dotter till en colombiansk diplomat och en engelsk universitetslärare. Hon växte upp i London, där hon studerade språk och nationalekonomi. När hon jobbade som värdinna på ett kryssningsfartyg, åkte fartyget genom Bermuda-triangeln och hamnade i Andra dimensionen.
Roy har skotska rötter men är uppvuxen i New Jersey USA med fyra äldre bröder. Hon utbildad fallskärmsjägare och kan göra upp eld på fjorton olika sätt. Namnet Roy fick hon efter en skogsvaktare som träffades av blixten hela sju gånger i mitten av 1900-talet.
Klass 4 i Bockmöllerskolan består av fjorton elever. Deras lärare heter Felicia. I klassen finns också elevassistent Barbro.
Felicia Lucas
Melina Amelia Rashida Fiona Isak
Leon Maja
Adde
Kevin Enni
Barbro
Oliver Ossian Lisette
DETTA HAR HÄNT
De allra flesta människor lever i Första dimensionen. Det är den verklighet där det finns skolbussar, höghus, internet, ridklubbar och postlådor.
Ibland uppstår det revor – öppningar – som leder till Andra dimensionen. Där ser naturen och marken likadan ut, men allt det som man byggt i Första dimensionen saknas.
Albin (14) och hans lillasyster Amelia (10) stöter på en sådan reva och hamnar i Andra dimensionen, där de hjälper en man som heter Simon att spionera uppe på Björnberget. Människor från Första dimensionen är nämligen osynliga i Andra dimensionen. Åtminstone till en början.
På Björnberget finns öppningar till Tredje dimensionen, där någon som kallas för Hybridmästaren föder upp monsterdjur, som han släpper ut i Andra dimensionen. Därför är Björnberget en viktig plats att ha kontroll över. De svarta och de vita örnarna kämpar om herraväldet.
Albin och Amelia lyckas ta sig in i Tredje dimensionen. De öppnar ett snitt mellan dimensionerna, så att svarta örnar och monsterhybrider tar kål på varandra.
Slutligen lyckas de ta sig hem precis innan revan försvinner och båda hoppas de att äventyret i Andra dimensionen är ett avslutat kapitel.
Strapatserna har ändå gett Albin nytt självförtroende och han vågar äntligen säga ifrån åt dem som mobbar honom i skolan.
Men uppe på Björnberget finns det någon som är långt ifrån glad. Där startar denna berättelse.
Och så borde Slottsherren informeras. Åratal av förberedelser var bortkastade och Hybridmästaren förstod att hans chef inte skulle bli glad.
Å andra sidan – vad skulle han ha gjort annorlunda? Ingen hade kunnat förutse att två snorungar från Första dimensionen skulle våga sig ända in i Tredje dimensionen och dessutom ha den dåliga smaken att förstöra hans livsverk. Risken att det skulle hända var oerhört liten. Ändå hade det skett.
Han skulle förklara för Slottsherren att han gjort så gott han kunnat, men faktum kvarstod. Det var genom hans snitt som inkräktarna hade tagit sig in och det var med hans stav som de öppnat för katastrofen. Han hade blivit högmodig och slarvat. Det skulle inte upprepas.
Hybridmästaren utstötte ett gällt skrik för att ge uttryck för den bedövande frustration som lagt sig över hans bröst.
Den ätande elefanthybriden tittade upp som hastigast men fortsatte sedan att smaska.
Skriket hade ingen märkbar effekt på Hybridmästarens mående, så han smällde igen dörren utan att låsa med den tunga tvärslån av metall och gick med lika tunga steg upp till slottet. Han försvann in genom huvudporten samtidigt som kvällssolen försvann bakom hörnet och lämnade innergården i skugga.
När Hybridmästaren kom ut följande morgon hade han högerarmen i ett stort paket, som han undvek att röra mer än nödvändigt. Smärtan var fortfarande så besvärlig att han hade svårt att tänka, men eftersom humöret ändå var på botten spelade det ingen större roll. Tvärtom förstärkte den hur han kände sig och fungerade som motivationshöjare till de åtgärder han borde vidta.
Först på listan var att skaffa en ny stav, för Hybridmästaren hade verkligen behov av att röra sig mellan dimensionerna. I synnerhet nu när han skulle hämnas på jägarna.
Egentligen var staven onödig, för det gick lika bra att snitta i dimensionerna genom att hålla fjädrarna direkt i handen, men på något sätt var det enklare om fjädrarna satt fast. Dessutom gav staven honom en känsla av makt.
Å andra sidan blev fjädrarna lättare att stjäla. Och när snorungarna stulit staven hade de samtidigt förstört allt vad han byggt upp.
Dörren till djurhuset stod vidöppen och när Hybridmästaren klev in kunde han notera att den ena elefanthybriden var försvunnen. Den hade tydligen fått tråkigt och traskat ut.
Nu strövade den antagligen omkring någonstans i skogarna väster om slottet, men han tänkte låta den hållas. Där gjorde den ingen större skada. Den andra elefanten låg och sov bland de omkullvälta burarna.
Strax innanför dörren hade Hybridmästaren ett skåp som han alltid var noggrann med att låsa. Ett skåp i vilket han förvarade bland annat de fjädrar han behövde för att öppna mellan dimensionerna.
Skåpet var lite kantstött av örnarnas och hybridernas framfart. Den ena sidoväggen hade fått en ordentlig spricka i träet, men det var inte värre än att dörren gick att öppna.
Han krånglade upp låset med sin fungerande vänsterhand och plockade ut en svart och en vit fjäder. Sedan tog han fram en trästav liknande den som snorungarna stulit.
Efter vissa svårigheter lyckades han borra två hål i änden på staven och fylla dem med något som närmast liknade kåda. Sedan tryckte han ner fjädrarna så långt han kunde.
När kådan så småningom stelnade blev den hård som sten och man kunde vifta med staven hur man ville utan att fjädrarna flög all världens väg.
Hybridmästaren gick ut bakom djurhuset och provade sin nya stav. Han drog upp ett snitt till ängen i Andra dimensionen.
Knappt hann han kliva ut genom revan, förrän de vita örnar som nu återvänt till Björnbergstoppen reagerade med att hotfullt skrika och flaxa med vingarna.
Hybridmästaren drog sig tillbaka genom revan, medveten om att han inte kunde gå ut i gläntan. Vilken som helst av örnarna hade med lätthet plockat upp honom och flugit i väg med honom … vem vet vart!
Men så enkelt skulle det inte bli.
Han lämnade snittet öppet och gick tillbaka till djurhuset. Med en kort visselsignal väckte han den kvarvarande elefanthybriden och lockade ut den på gårdsplanen.
Hybriden följde motvilligt med, märkbart irriterad över att tvingas lämna djurhuset, där det fortfarande fanns många döda djur kvar att äta. Den gäspade och sträckte på sin muskulösa kropp, medan den grävde ner klorna mellan gårdsplanens stenplattor.
Hybridmästaren öppnade den ena fliken av revan.
”Så. Ut med dig nu. Det finns gott om mat där ute också, men du måste jobba lite för att få tag i den, ditt lata monster.”
Hybriden lufsade ut till Andra dimensionen.
Genast störtdök ett tiotal vita örnar mot den. Med sina sylvassa klor grep de tag i den grova pälsen och lyfte. Elefanthybriden reagerade med ett smärtsamt tjut och försökte nå örnklorna med baktassarna, men örnarna var för skickliga, för många och för starka.
Med kraftiga vingslag lyfte de monsterhybriden allt högre och försvann bakom trädtopparna i riktning mot träsket, där de gigantiska vattenormarna snart skulle få sig en oväntad frukost.
Hybridmästaren insåg att han aldrig skulle se den elefanten mer och svor inombords. Nu hade han inte ens tillgång till Andra dimensionen. Åtminstone inte på Björnbergets topp. Med en ilsken rörelse stängde han snittet och stegade i väg mot slottet.
Snorungarna skulle få betala. Det skulle han minsann bli man för. Fast han måste vara listig. Utan den armé av svarta örnar som de senaste åren tjänat honom så väl måste han hitta nya strategier.
Slottsherren hade som mål att styra inte bara Tredje dimensionen utan även Första och Andra, men nu hade Hybridmästaren också en egen agenda – hämnden på snorungarna. Det fanns ingenting som sade att de två inte gick att kombinera.
Och han hade fortfarande kvar sina vargar. Dem kunde han lita på i alla väder. Kanske var det dags att ge dem ett större ansvar, när det gällde att reda upp situationen efter den försmädliga bataljen i djurhuset.
Fast först måste armen få läka. Hybridmästaren tänkte ge den en vecka. Sedan skulle han ta tag i saker på allvar.
En morgon märker Albin att någon från Andra dimensionen har varit inne i huset under natten. Det är inte bra, för det betyder att hans fiende vet var han bor.
När sedan Amelia och hela hennes skolklass försvinner under en utflykt på Björnberget förstår Albin att han än en gång måste bege sig in i den så farliga Andra dimensionen, där Hybridmästaren och hans vargar härskar.
Kommer Albin faktiskt att hitta sin syster och kunna hjälpa henne? Eller kommer Hybridmästaren att få sin hämnd?
www.vistoforlag.se
ISBN 978-91-8117-127-3
”VARGAR var så spännande att jag inte kunde sluta läsa fastän klockan var mycket.” (Emil, 13 år)
”Berättelsen VARGAR drar in läsaren. Det skulle vara riktigt intressant om man kunde göra film på den.” (Saskia, 13 år)
”REVOR är spännande, snygg och språkligt elegant. Det är ett rent nöje att läsa den.” (Österbottens Tidning)
”Äventyret REVOR är skickligt och konsekvent uppbyggt.” (Lysmasken, en webbplats för litteraturkritik och samtal)
