ESTER OCH DE F ÖRSVUNNA ÄLVORNA
ANNA WARGREN | BILD: LINDA WALLIN
ESTER OCH DE F ÖRSVUNNA ÄLVORNA
BILD: LINDA WALLIN
ANNA WARGREN
Tidigare utgivning:
Ester och ljuskraften (2024)
Ester och de försvunna älvorna
Utgiven av Visto förlag, Lerum, 2025 www.vistoforlag.se | info@vistoforlag.se
© Text: Anna Wargren | © Bild: Linda Wallin
Omslagsbild: Linda Wallin
Grafisk form och sättning: Visto förlag
Första upplagan
Tryckt i Riga, 2025
ISBN: 978-91-8117-116-7
Till Mattias, Elliot och Julian.
Älvin stannade mitt i steget och såg sig omkring. Det var något som inte stämde.
Han tittade mot trädens kronor som tornade upp sig högt där ovanför. De stora gröna bladen bredde ut sig som ett betryggande tak. Trädens kraftiga stammar stod stadigt i marken. Men de färggranna fåglarna som nyss flugit omkring där uppe bland grenarna syntes inte längre till, och det muntra kvittrandet hade helt tystnat.
Luften hade plötsligt blivit så kall. Älvin kände den isande kylan börja svepa runt kroppen. Där! En flåsande röst drog förbi med vinden: Skogen är vår.
Hararna vid Älvins sida gnydde till och tryckte sig mot hans ben. Älvin kisade mot träden för att se bättre. Var det någon där bakom stammarna? En mörk reslig skugga närmade sig långsamt. Allt eftersom den kom närmare tycktes den bre ut sig och bli större och större. Det gröna gräset på marken vek sig under mörkret som om det på en gång vissnade.
Älvin höll händerna som en sköld framför sig. Hur var detta möjligt?
Så kved hararna till vid hans fötter. När Älvin tittade ner låg de stela och livlösa, och innan han hann reagera var mörkret runt honom.
Kapitel 1. Hemma
Solen sken in genom köksfönstret och gjorde rummet både varmt och disigt. Det var sommar, och varje dag hade varit lika het och solig. Pappa jobbade hemifrån och tyckte att det var lika bra att Ester var hemma om dagarna. Men Ester hade bara långtråkigt och pappa hade ändå inte tid med henne.
Yonis och Maja fick i alla fall vara på sommarfritids. När hon tänkte på att kompisarna var tillsammans nästan hela dagarna utan henne, molade det lite olustigt i magen. Dessutom ville hon tillbaka till den stora granen på skolgården. Om hon kunde skulle hon vaka över den dag som natt.
Ester suckade och bläddrade i sommarlovsboken som hon lånat hem från biblioteket. Sedan tittade hon på klockan. Snart slutar de, tänkte hon.
Det hade gått flera veckor sedan äventyret då hon färdades till den där magiska världen. Platsen där hon
träffade Älvin, Patricia, Moggli-mojjerna och alla de andra. Ibland kändes alltihop så overkligt och svårt att tro på. Hur var det möjligt att hon, Ester, hade hjälpt till att skicka bort de onda Skrumparna och deras mörkerrök från borgen i berget, bort från Urvärlden? Men det var alldeles verkligt, det var ljusbollen ett bevis på. Det lilla klotet som varit nyckeln till portalen under granen.
Ljusbollen låg i säkert förvar i nedersta byrålådan i Esters rum. Varje kväll tog hon fram bollen och höll den en stund i handen. Men bollen sa inget, och inget ljus syntes. Den låg bara kall och tyst i hennes handflata. Det kändes både skönt och lite sorgligt på samma gång. Ljusbollens tystnad betydde nog att allt var bra i den andra världen, i den magiska världen. Att de inte behövde henne.
Ester svalde. Hon saknade dem ändå.
Maja och Yonis verkade inte riktigt tro på att det som Ester berättade var sant. När de hittade Ester under granen i kurragömmaleken och hon sa att hon hade varit borta i säkert en månad, fast det bara var i slutet av förmiddagsrasten, hade de stirrat på henne som om hon var helt knäpp. Trots att Ester hade visat dem ljusbollen och berättat precis allt om Älvin, Skrumparna och färden genom skog, över hav och berg och om ljuskraften, så verkade det fortfarande som vännerna trodde att hon fantiserat ihop allt.
Det var kanske inte så konstigt egentligen, Ester hade
nog inte heller trott på det om Maja eller Yonis hade berättat samma sak för henne. Men det spelade ingen roll, det gjorde henne ändå lite ledsen. Hon ville inte att de skulle tro att hon var en lögnare. Eller att hon var galen. Det kändes hopplöst när hon tänkte på det. Hon önskade verkligen att vännerna skulle förstå.
Ester reste sig från stolen och traskade in till pappas rum. Han satt vid datorn och jobbade med de stora hörlurarna på.
Till pappa hade Ester inte sagt något alls om sitt äventyr. Han skulle definitivt inte tro på henne, och dessutom hade han verkat så stressad den sista tiden. Han bara jobbade och jobbade.
”Får jag gå ut med Maja och Yonis en stund?” frågade Ester.
Pappa lyfte av sig hörlurarna, sneglade på klockan på mobilen och svarade: ”Ja visst. Kom hem till maten sen bara, vi ska äta klockan sex.”
Ester nickade och kikade mot alla papper och lappar som pappa hade framför sig på bordet. Hon tänkte aldrig jobba med en massa tråkiga papper när hon blev vuxen. Ester skulle arbeta med djur och natur på något vis, det hade hon bestämt. Riktigt hur hade hon inte kommit underfund med ännu. Men ett spännande jobb, ett jobb som var viktigt på riktigt, det passade henne.
Ester gick ut i hallen, stoppade fötterna i sandalerna och satte den gröna kepsen på huvudet. Hon fick syn på
sig själv i hallspegeln. Näsan var full av nya sommarfräknar, och det långa bruna håret var som vanligt hopsamlat i en lång fläta på ryggen.
Hon log snett mot sin spegelbild och mumlade tyst för sig själv: ”Det var du som gjorde det. Det var det faktiskt. Även om ingen tror dig.”
Luften hade plötsligt blivit så kall. Älvin kände den isande kylan börja svepa runt kroppen. Där! En flåsande röst drog förbi med vinden: Skogen är vår.
Det har gått flera veckor sedan Ester med ljuskraftens magi hjälpte till att skicka bort de onda Skrumparna och deras mörkerrök från Urvärlden.
Esters ljusboll har sedan dess legat tyst och mörk i nedersta byrålådan, när den plötsligt en dag börjar blinka och ett nödrop från en bekant röst hörs. Ester får veta att alla älvorna är försvunna och hela Urvärlden befinner sig i stor fara. Hon reser tillbaka ännu en gång, men nu i sällskap av sina vänner Maja och Yonis. De måste hitta älvorna innan det är för sent!
Ester och de försvunna älvorna är del två i serien om Ester, och en fristående uppföljare till Ester och ljuskraften. Böckerna handlar om djur, natur och miljöförstöring. Men också om hopp, samarbete och om att försöka hitta sitt mod och sin alldeles egna kraft.
www.vistoforlag.se