9789181147711 by Smakprov Media AB

FÖRORD

Jaghar alltidhaft svårtatt få sömn på kvällarna. Alla harju hört om attman kanräkna fårsom hoppar över stängsel, jaghar aldrig förstått detdär.Ska detvaramonotontoch allaärlikadana, svarta eller vita får, storaeller små? Varför skulleman blitrött av attsepigga får? Harnog försökt, men imitträknandeärdet alltid någonavdom somfaller omkull ellerkronjuvelerna träffar stängsletoch domblir liggande ochvridersig ismärta.-

Nejjag börjadeiställetnån gång för fleraårsedan under sömnlösakvällar ochnätteråka iväg på en fantasiresa. Den utveckladesmed tidenoch jagkunde hoppaini »fortsättningsavsnittet« direkt, dethjälpte ochjag sovbättre. Detblevjuenganskalånghistoriatillslut.Berättade om dethär förenkompisefter fleraårs »fantasiresande«. Han tyckte detabsolut bordeskrivas ner. Jaglämnade detdär, mennuefter fleraårs funderande togjag modtill migoch kontaktade en författare somvar av sammaåsikt sommin kompis fleraårtidigare. Honären finlandssvensk författare somgettut3böcker, MiaBergenheim. Jagbor självi Thailand,men varenavstickaretillFinland ochviträffadesoch sattenästangenastigång medatt jobbapåboken. Jagskrev förstoch skickade någrasidor tillMia somsen skrevomdom så atttextenblevmerai »bokstil«. Vi hade välgottoch välkommithalvvägs iboken närMia tyckte attjag skulle skriva bokensjälv.Den skiljdesig antagligen

så mycket från hennes tidigare böcker atthon hade lite svårtatt förstå vadjag ville. Eller så tröttnadehon på mitt gnällande ochrättandeavtextenhon skrev. Mennuhade jagfått»blodad tand«, ochstartadeomimin egen trubbiga stil.Men utan Mias uppmuntrande ochhjälp skulle boken knappast ha blivit av.-

Historien utspelar sig150 år iframtiden,år2174. Jep, vi skauti rymden ochuti detokändaeller kanske inte.Läs så fårduse. Menomduärenrymdnördoch vill veta hur sakerfungerariframtiden, då skaduintefortsätta attläsa, sånt vetjag ingetom, kanske någonvet hurvärlden serut om 150år? Minpappa brukadesäga, »detärsvårt attspå, ochdet är särskilt svårtatt spåframtiden.«-

Mentänkdig attduärenledaresom har1600 människor,och du skastartaennyvärld.Hur mångasaker av världen idag vill du ha med? Pengar,mobiltelefon,bil, kreditkort,simbassäng, fina kläder,lyxmat,restauranger, bio, tv,stereo, öl,brännvin, cigaretter. Nej, skulle jagsvara tilldet,dubehöver digoch din nästa.-

Storttacktill minmamma ocksåsom stöttatmig och glatts åt attjag följer minmorfars vägsom varförfattare, hoppas hanintevändersig igravennär hanläser boken.

in microchippåallamänniskor ochintebaraeliten. Med den invasion av flyktingar sompågickhadeviingen chans attfåbuktmed kriminaliteten ivärlden.Fickenkänslaav attden redanmicrochippade eliten varrelativtnöjdmed sintillvaro. Dom fick bo isinaomgärdade områdenmed beväpnadevaktermed allabekvämligheter. Menvad var detför frihet närduintekunde gå tillstranden,picknick medfamiljeneller enstaenbilturutanatt du ibästa fall bara blev rånad. Världen hade blivit en farlig platsför alla.Så efter minföreläsning ihotellets spegelsalkände jag migtom.Fickminaobligatoriska applåder,nån ställde någonfråga gällande ämnet, menannarsverkade det somomdrinkarna ochbuffén intresserade människorna mera. Kundehaavlutat föreläsningen meddet klassiska, »Har nånfrågoreller skavibörja supa?«. Morgondagen varschemalagdför grupparbetesamtenexkursion tillett fängelsesom varklassifierat somett med»högsäkerhet«. Börjadevarautled på dessaexkursioner ochmöten som inte leddenågonstans. Valde en flaska Chivas Regalfrån minibarenoch lade migbekvämt isängenoch reflekterade över mitt liv. Skullesnart fylla45, inga barn,inteens en flickvän senjag bröt uppmed Cynthiaför snartett år sedan. Vi sågingenmeningmed attfortsätta då vi båda varpåresande fot, honinommedicinsk forskningoch jagmed mitt.Vibrötupp genomett telefonsamtal,ingen dramatik eller liknande.Trorintevi hade sett varandra på en månads tiddåvibeslötatt detvoredet bästa. Det varöver6månader senjag sett mina föräldrarsenast. De bodde iNew Jersey iett trevligtvillaområde därdom för detmesta grävde isin trädgård.Hadelovat kommaöver på julmiddag så detvar ju relativt snartsådåskullejag få mitt dåligasamvete nollställt förentid.

2PROMENADI HELSINGFORS

Beslöt atttaenliten promenad trotsvädret. Detvar november ochvintern vari antågande, menännuvar det knappt medsnö.Helsingfors centrumvar klassatsom »Go zone«i motsatstillalla»No go-zoner«som fannsvärlden över.Gicknågra hundra meteroch gick till slut in ien souveniraffär,tänkteatt jagskullehitta någotpassandeåt mammanär jagnulovat attkomma över tilljulen.Valde en jultomte ikälke somhadesinarenar framförsig.Tänkte attjultomten måste ha mycket jobb nuförtiden då befolkningsmängden lågpåomkring 12 miljarder.Snurradepå siffrornaenstund ihuvudet.12miljarder,samma som12 tusenmiljonermänniskor.Vad skulle kommaatt hända, detvar inte hållbart inågon form.Det kändes hopplöst ochsamtidigt fick jagsjälv en känsla av attalltjobbjag gjortvar meningslöst. Ingentinggickatt stoppa mera meddom medlen somfanns.Gicktillbakatillhotellet, om möjligtännumeradeprimerad. »Mr. Carter,nihar ettmeddelande, koden finnspå erat rum«,hojtade receptionisten. Jagtackade ochtog hissen till rummet.Slängde jultomtenmed Rudolf ochdom andra renarnaiväskan ochtog kodnumretoch kastademig på sängen.»Spelaupp koda34b75«, hördeRalphsröst»John,ringmig så fort du hört meddelandet«.Vad vardet nu då?undrade jag. Sista

ändringariprogrammet, antogjag.Ralph varmin chef ochockså ordförande förICPA, så dethjälpte välintemed

annatänatt ringaupp.-

»RingRalph WilkinsICPA.« Efter bara någonsekund svaradeRalph.»Förlåt attjag stördig,John«,svarade Ralph. »Ingenpanik,det varjuinteså attjag lågvid poolen ochsolbadade precis.« Ralphskrattade inte åt mitt skämtutanfortsatte »Dumåste åkaimorgonbitti tillHelsingfors flygfält,duhar ettprivatflyg somtar digtillFort Lauderdale,WSA vill pratamed dig.« »WSA«, utbrastjag, »World SpaceAssociation,vad vill dom? Attjag skabygga ettfängelsepåmånen?« »Jag vetbaraatt detärhögsta prioritetsådufår inte nämnaåtnågon om dethär,ärdet förstått?« fortsatteRalph.»Förstått visst, menseminariet?« börjadejag.»Jaghar delegerat allt åt Tomsådubehöver inte funderapådet,setillatt du är ilobbynklockan 8i morgonbitti.Eneskortför dig till flygfältet.« »En eskort … », börjadejag.»Detäralltjag vet, se tillatt du fårengod nattssömn, tror detkan behövasför morgondagen.Allt från mig, godkväll,John.« »Ja, hejdå«,svarade jagoch så brötsdet.Ord ochingavisor,vad ihelvete handlade det därom? undrade jag.-

Detskulleintevaraden lättaste sakeni världenatt få sömn efter detdär samtalet,tog ettglasChivastill och funderadeenstund,men dethjälpte föga.Visserligen var detenliten lättnadatt slippa morgondagens monotona programiett slaskigt Helsingfors, ochbytautdet motett soligtFlorida.Kanskevar detnågot helt nytt projekt, nästanalltkändeslockandenu. Motallaoddssov jagriktigt gott ivarje fall.