Kommunikationsutmaningar ibarnsjukvården -och hur manövervinnerdem
Sara Klaverdal S Kl d l
Kommunikationsutmaningar ibarnsjukvården
–och hurman övervinner dem
Kommunikationsutmaningar
ibarnsjukvården –och hur manövervinner dem
Sara Klaverdal
©SaraKlaverdal 2025
Förlag:BoD ·Books on Demand,Östermalmstorg1, 114 42 Stockholm, Sverige, bod@bod.se
Tryck: LibriPlureos GmbH,Friedensallee 273, 22763Hamburg,Tyskland
ISBN:978-91-8114-703-2
Attförbereda
Attförbereda
Informeraoch förklara
Informationiolika åldrar101
Informeravid funktionshinder102
Attskapa
Sammanfattning130
Kirkegaard
»Omjag vill lyckas medatt föraen människamot ettbestämt målmåste jag först finnahenne därhon är ochbörja just där. Densom inte kandet lurarsig självnär hontroratt honkan hjälpa andra. Föratt hjälpa någonmåste jag visserligen förstå meränhon gör, menförst ochfrämstförstådet honförstår. Om jagintekan dethjälper detinteomjag kanoch vetmera. Vill jagändå visa hurmycketjag kan, så berordet på attjag är fåfäng ochhögmodigoch vill egentligen blibeundradavden andraistället föratt hjälpa henne. Alläkta hjälpsamhet börjar medödmjukhet inför denjag vill hjälpa ochdärmedmåste jagförståatt dettamed atthjälpainteär atthärskautanatt tjäna. Kanjag inte dettakan jaghellerintehjälpanågon.«
Inledning
En gång förmånga år sedanvar jagoch lyssnade på en föreläsningmed barnpsykiatrikern BeritLagerheim.Temat varbarnmed neuropsykiatriska funktionsnedsättningar,men detvar ettbegrepp honanvände somsedan harhängt kvar hosmig ochsom kännslikarelevantför alla barn sombehöverhakontakt medvården. Honpratade om kraftfältet sombildasrunt barn somlidereller hardet svårt, ochsom påverkar hurderuntbarnen förhåller sigtill både democh till varandra. Ettkraftfält somkommersig av människors inneboende önskan attskyddabarnfrånlidande paratmed maktlöshetennär detinteär möjligt.
Vi harivästvärldenidagextremt avancerade metoder isjukvården som göratt vi kanrädda livetpåmånga barn somaldrighadeöverlevtinnan, ochsom fortfarandeintegör deti mångadelar av världen. Allt från barn somfödsför tidigt, ellermed svåramissbildningar, till barn somdrabbas av olyckor eller allvarligasjukdomar.Den tekniska ochmedicinskautvecklingenpåverkarockså hurman kanlevamed sjukdomidag. En gång hörde jagpåradionenman somberättade om närhan fick diabetes sombarnpå 1970-talet.Dågickman till läkarenoch mätteblodsockervar 14:e dag. Nu kanett barn ha en sensor somkontinuerligtmäter blodsockernivånoch skickarvärdenatillföräldernsmobiltelefon.Det är på mångasättenfantastiskutveckling, menden harockså fört medsig nyautmaningar. Ettstort antalbarnlever idag medolika typeravstödoch behandling somkan kräva mycket av både dem ochderas familjemedlemmar.Samtidigt somsjukvården harutvecklatshar vissasjukdomar ochtillståndblivitmer vanliga hosbarn, såsomfetma ochsmärtsyndrom. Paradoxalt noghar detlidande sombarnidagkan räddas ifråntillvissmån ersattsavannat lidandesom harenkopplingtillvårdoch omvårdnad. Detkan handla om sådant som behövergöras dagligen somatt ta medicin,fåsprutor,eller attsondmatas, menockså attbehövagenomgå undersökningar ochbehandlingarsom kan
vara skrämmande eller obehagliga.Fler barn än någonsin är tillsammans medsinaföräldrar beroende av kontinuerlig kontaktmed sjukvården och osssom arbetardär.Påsamma sätt är vi somarbetar isjukvårdenofta beroende av attbarnoch föräldrarsamarbetarpåolika sätt föratt detska vara möjligtatt genomföraden vård somärnödvändig.Att arbeta inom barnsjukvården innebäratt befinnasig mitt idet härkraftfältet.Det är en såvälprofessionellsom existentiell utmaning,och detställer storakravpå vårkommunikativa förmågaienutmanande situation.
Fördrygt tioårsedan fick jagentjänstsom psykolog koppladtillbarnsjukvården på ettmellanstort sjukhus, meduppgift attstöttasjuka barn, ungdomar ochderas familjer.När jaghadearbetat däriett år fick jagsjälv ett barn somföddesmed ettallvarligthjärtfeloch en kromosomavvikelse, vilket ledde till attmin familj blev en av alla dessafamiljeri behovavregelbunden kontaktmed barnsjukvården.Det ledde ocksåtillatt jagrent privat,parallelltmed mitt arbete sompsykolog, fick kontaktmed ettstort nätverkavfamiljeriliknandesituation.I samtal ochdiskussionerbåde på jobbet ochutanför,slogdet mighur mångasom uttryckteatt de hade negativa erfarenheter av sina sjukvårdskontakter.Olika upplevelseravatt ha blivit illabemötta ellerintetagna på allvar.Det förvånademig,dåmin erfarenhet varoch är attistort sett alla somarbetar inom barnsjukvårdenäroerhört ambitiösa ochhar en stor önskan om atthjälpa. Samtidigt kundejag självuppleva attjag ibland blev frustrerad isamband medalla kontakterruntmin son. Jagupplevdeatt detfanns maktförhållanden som gjorde attmin åsiktsom förälder sällan vägdelikatungt somomjag framfört sammasak somkollega.Tyvärrhar jagstött på mångabarn, och även någraföräldrar, somtraumatiseratsimötet medsjukvården, menjag harockså upplevtvilkenskillnaddet kangöraför både barn ochföräldrarnär kommunikationenfungerar. Jagärövertygad om attman genom förbättrad kommunikationkan skapaupplevelsen av ettgottbemötande, ochfrämjadet viktigasamarbetetmellanvårdenoch barnfamiljer.Även om denstora majoritetenbarnoch föräldrarkännersig nöjdahar mina erfarenheter gjortmig övertygadom attkommunikation är någotvimedvetetbehöverarbetamed,och övaoss på inom barnsjukvården.Detta eftersomupplevelsen av bemötandeintebarahandlar om trevnad, utan
Fler barn än någonsin är,tillsammans medsinaföräldrar,beroende av kontinuerlig kontaktmed barnsjukvården. Mötetmed barnoch föräldrarinnebär en såväl professionellsom existentiell utmaning förvårdpersonalen, ochställerstora krav på den kommunikativa förmågan. Trotsdet är kommunikation något sombarai begränsadutsträckninglärsutpåvårdutbildningar.Många känner sigosäkraoch oförberedda på de utmaningar de ställs införi arbetet,och frågor somkan uppstå är till exempel:
Hurhanterar vi starka känslorsom kanuppstå imötet medsjuka barn ochderas familjer?
Vadärdet somgör attdet är svårare attfåsamarbetetatt fungeramed vissa familjer?
Hurhanterar vi samtal där vi måstetahänsyn till både barns ochföräldrarsbehov?
Hurhanterar vi barnsom inte vill?
I Kommunikationsutmaningar ibarnsjukvården – ochhur manövervinnerdem fårdufördjupade kunskaper ihur kommunikation ochbemötande påverkar relationerna till barnoch föräldrar. Iboken lyfts olikateman, varvade medkonkreta exempelfrånden kliniska vardagen. Bokens reflektioner ger digbättreförståelse för varför det ibland kanvarasåsvårt förvården attnåfram, trotsatt alla vill väl. Med bas ipsykologiska ochpedagogiska metoder,beskrivskommunikationsverktygsom, tillsammans meddenna förståelse,ger digmöjlighetatt förbättrabåde barns hälsa ochdin arbetsmiljö.
Sara Klaverdal är legitimerad psykologmed många årserfarenhet av arbetei barnsjukvården. Alla mötenmed barn, föräldraroch sjukvårdspersonal,samtegna upplevelsersom förälder till ettbarnmed funktionsnedsättning, har lärt Sara vilken skillnad ettgottbemötande kangöra, ochvad somfungerar.Saraärengagerad i NOBAB Sverige, somarbetar förbarns rättigheter ihälso-och sjukvården. Honär en uppskattadföreläsare.
Trycktmedstödav
