Tomas Wånge
TJUGOPSYKOANALYTISKA/ PSYKODYNAMISKA UPPSATSER
TjugoPsykoanalytiska/PsykodynamiskaUppsatser:
En 40-årigpersonlig yrkesresafrånFreud till RelationellPsykoanalys/Psykoterapi
TOMASWÅNGE
TjugoPsykoanalytiska/
Uppsatser
En 40-årigpersonlig yrkesresafrånFreud till RelationellPsykoanalys/Psykoterapi
©Tomas Wånge2024
Förlag:BoD ·Books on Demand,Stockholm,Sverige Tryck: LibriPlureos GmbH,Hamburg,Tyskland
ISBN:978-91-8097-685-5
Innehåll
Introduktion 7
Författarensbakgrund9
Barndom&uppväxt /Studier –entypiskklassresa /Den psykoanalytiska resan/Mötet medden relationella psykoanalysen/Psykoanalysens framtid/Mitt bidrag
Bokens upplägg16
DelI.PSYKOANALYSENSIDÉHISTORIA
1. Portalfigurinompsykoanalys:DonaldWinnicott ivåra hjärtan. (1990) 23
2. DengåtfulleD.W.Winnicott:enselektivlitteraturgenomgång ochdiskussionkring biografiskadata. (1992) 35
3. Psykoterapeuterälskaratt se upptillDonaldWinnicott (essä) (2008) 46
4. RecensionavBrett Kahr:»Hidden StoriesofBritish Psychoanalysis. FromFreud´s DeathBed to Laing´sMissing Tooth.«(2024) London,Karnac. (2023) 51
5. AllYou Need Is Love:OmAuktoritetsproblemeti psykoanalysen ochomframväxtenav objektrelationsteorinispårenpåFreud ochKlein.(1993)58
6. Psykoanalysenhar mångaansikten (2016) 79
7. Vadstården psykoanalytiska/psykodynamiskateorinidag? Del1.Freudsblinda fläckarTeorier hänger ihop medsin upphovsman ochrådande tidsanda (2018) 96
8. Freudoch psykoanalysenigåroch idag.(2022)114
DelII. RELATIONELLPSYKOANALYS/PSYKOTERAPI
9. Detrelationellaperspektivet(2011)129
10.»Detberor på«ärsvaretpåfråganomden relationella psykoterapitekniken. (2020) 142
11.Det Omedvetna– irelationell belysning(2022)150
12.Sexuellatrauman –ett underteoretiseratområdeipsykodynamisk teori. (2022) 162
13.Själv-, jag- ochidentitetsbegreppen iden relationella psykoterapin (2024) 172
14.BrandchaftsPatologiska Anpassningssystem(2018)182
15.Dissociationeller bortträngning –skildakvaliteteridet omedvetna. (2024) 194 Appendix (tillkapitel 15)204
DelIII.KUNSKAPSTEORI
16.Psykoanalys –Vetenskap ellervad?(1995)221
17.Tillpsykoterapins vetenskapsteori. (2006) 239
18.Meningsfull psykologi(Essä)(2017)256
19.Skyll inte på Freud! (Debatt)(2020)261
DelIV. FALLET THOMAS QUICK
20.Fallet Thomas Quick. (2010) 267
DelV.REFERENSER
över biografier ochpersonologi
Introduktion
Det finnsingen teorisom kanjämföra sigmed psykoanalyseneller Freuds inflytande inom psykologioch kulturliv. Internationelltsett hardet skrivits massor om Freud ochpsykoanalysen.Alltfrånseriösa ochgenomarbetade biografier till stereotypier ochdumheter– oftafrånokunniga svenskajournalister. Förlöjligandeavpsykoanalysen dykerständigtupp ochfår lätt stortgenomslag imassmedia.Tillexempel avbildades Freud i tvåolika teckningar medbolmandecigarreri öronen iDN(2022-08-17).
IOrdfrontMagasin (2000/7–8)tecknades Freud medenpenis till näsa ochkalladesKungFreudipus.Å andrasidan finnsdet mängderavidealiserandeoch okritiskabeskrivningar av Freudoch psykoanalysendär Freuds skrifter länge(fram till på 1990-talet)betraktades somenslags heligbibel, sombara fick citeras, knappt diskuteras ochännumindrekritiserats.Det är verkligeninteenkeltatt skaffasig en nyanseradoch realistisk bild av psykoanalysen.
Psykoanalysenärkomplex ochlångt ifrånentydig ochdet finnsmånga, även inom professionen sominteförstått dess särart ochkunskapsteori. Detärintefråganomenempiriskvetenskap därpatientensfaktiskahistoriaskall verifieras.Det är inte heller en renodlad hermeneutisk disciplin (människan är en berättelse)där vilken sammanhållen historia somhelst om patientensliv skulle kunnaduga. Psykoanalysenärmer än så –samtidigt somden hardragbådeavnaturvetenskap ochhermeneutik.Filosofen RichardBernstein (1983) avhandlardettai sinbok »Bortom objektivism ochrelativism«vilketockså är en diskussion somärtillämpligpåpsykoanalysen.
Vadärdet somprovocerarsåmycketmed psykoanalysen? Mankan förstås reta sigpådessföreträdare närdeuppträder omnipotent spridermyter och idealiserarFreud.Men igrunden tror jagatt detärdesssvårtillgänglighet somställer till problemeftersomdet kräver mycket arbete ochlångtid att sättasig in idet hela.Dessutomger psykoanalyseningabeständigaenkla
svar på hurvifungerareller på våra evigaexistentiella frågor.Det skrämmeross att vi inte själva kankontrollera sanningenomvår tillvaro.Denna oroskullebådekunna förklara idealiseringen ochnedsablingenavFreud. Psykoanalysentvingar osstillatt tänka, ta ansvar ochtaställning –det är detsom provocerar allramest!
Hindås iseptember 2024
Författarens bakgrund
»Teorierhängerihopmed sinupphovsmanoch rådandetidsanda«skrev jagi en artikel 2018.Dettagällerförstås även förallaslags projektoch så också förförfattaren till dennabok.Därförstartar jagmed minegenpsykoanalytiskaresasom utgångspunkt förboken.
Barndom &uppväxt
Jagärendabarnetoch uppvuxen medenhemmavarandemamma. Minfar dogilymfcancer51år gammal,efter att ha inandats thinnersom yrkesmålare imånga år.Att förlorasin farutgör denviktigast händelsenoch den värsta (poignant) förlustenienmansliv,skrev Freud (Schur 1972 s. 108). Jagvar elva år ochmin mornästanfemtio. Därefter levdevipåmammas änkepension. Denräcktetillatt bo kvar ihuset sommamma ochpappa hade skaffat sig. Vi hade en litenbil (enMorrisMinor)och varväl varken fattigareeller rikareän mina andraarbetarklasskompisar.
Utåt sett varmin mammatrygg,snäll,glad, smårolig ochiblandsmått sarkastisk.Hon klagadealdrigoch vartämligenanspråkslös.I verkligheten varhon mera orolig ochledsen, rädd ochosäkerinför auktoriteter och myndigheteroch väldigtlitesjälvhävdande.Det kanintehavarit så lätt förenenkel bondflicka att bliensamståendeföräldermed ansvar fören pojke, ett husoch en bil. Honhademånga goda väninnor,sjöng ienkör, menträffadealdrignågon ny man.
Jagminns väldigtliteavmin pappa, menhar en positivbildavhonom. Jag fick höra att hanvar glad,rolig,utåtriktad, omtycktavallaoch mycket musikalisk.Som självlärdpåpiano varhan ibland utepålördagaroch spelade på födelsedagskalas ochbröllop,sjöng imanskören ochi en dubbelkvartett.Musik harockså varitenmycketviktigdel av mitt liv– jaginsåg tidigt att jagvar musikalisk ochdet harbetytt mycket förmin självkänsla.
Studier–entypiskklassresa
Jagvar ingenstudiebegåvning,utanmer intresseradavaktiviteter utanförskoltiden.Ihemmetinhystesakvariefiskar,burfåglar,marsvin ochen ekorre.Senarekom jagatt spelaiett popband. Närman kommit uppi tonårenfanns detgott om sommarjobb till hjälpatt bekostafritidsaktiviteterna. Förutomavsaknadenavpappa ochiblandavsyskon, varmin uppväxtganskaoproblematisk ochharmonisk.Min bakgrund är alltså icke-akademisk.Min morhadenog helsthoppats att hennes ende sonhade stannathemma iHalmstadoch skaffat sigett hyfsat tryggt ochbra arbete där. Jagvar denendebland mina kusinersom togstudenten –med högst medelmåttigabetyg.Jag lästeintefrivilligtnågon bokföretjugoårsåldern.
Efter gymnasietskrev jaginmig viduniversitetet iLundoch flyttadetillen studentbostad.Studierna gick inte brapågrund av storakoncentrationssvårigheter. Bokstäverna»hoppade« närjag försökte läsa ochjag hade svårt att uppfattainnehållet. Jaghadesäkerligenkvalificeratmig fören MBD-diagnosomman uppmärksammat mina problemdå. Jaglängtade efter att träffaensnäll ochgulligtjej. Jagmådde inte braoch fick Sobril av studentpsykiatern. Jagvar vilsen,hadedålig självkänslaoch varoroligöver hurmitt livskullebli.Tiden gick ochjag försörjdemig på studielånoch extraarbete. Efter någraterminers misslyckadeförsöktillhögskolestudier utan målinriktning, lyckades jagkomma in på psykologen vidLunds universitet –envårtermin närdet inte fannssåmånga sökanden.Studierna börjadegåbättre,självförtroendetförbättrades, ämnetpassade migbra och jagbestämdemig föratt försökabli psykolog.Jag träffademin blivande fru Christinaoch flyttadetillGöteborg.
Efter minpsykologutbildningvikarierade jagpåTerapiskolani Kortedala. Därarbetadevimed låg- ochmellanstadieundervisningför barn inom Barn-&Ungdomspsykiatrin,som inte klaradeavennormalskolvistelse. Barn somidaghadefått en eller flerabokstavsdiagnoser.Som terapiskollärare hade vi ibland terapeutiska samtal medföräldrarna,tillsammans medBUP-psykologerna. Vi studeradeoch gick kurser isamtalsmetodik, familjeterapioch kroppsterapi.Jag börjadei gruppterapioch utbildade
Denpsykoanalytiskaresan
Minförstabekantskapmed psykoanalysenägderum 1976–1977i Lund när jaggickenkvällskurs: Psykoanalysmed neuroslära medGunnarWindahl (1938–2023)som varlärareoch drömforskare på psykologen iLundoch gick ipsykoanalys iKöpenhamn.Senareunder 1980-talet spottadebokförlaget Natur&Kulturformligen ut högklassig psykoanalytisk litteratur på svenska–isin blåvitaserie.Den brittiska objektrelationsteorinbörjade etablera sigsom dendominerande kanonenpådesvenska psykoterapiutbildningarna. Min fascinationavpsykoanalysen varengradvis processsom eskalerade rejält med Donald Winnicott –enmycketoriginell ochfantastiskteoretiker. Kanske fannsdet ocksånågot av en identifikation medenfrånvarande pappamed ispelet? Islutetpå1980-taletläste jagalltjag kundehittaavhansskrifter. Därefter vidgades mitt intresse till denbrittiska objektrelationsskolan: Harry Guntrip, Ronald Fairbairn, MelanieKlein ochvidaretillden internationellapsykoanalytiska standardlitteraturen.I början av 1990-talet lästejag ett antalpsykoanalytiska biografier,bland annatPeter Gays Freud biografi. Jagfascineradesavhur mycket våra teorierhängerihopmed sina upphovspersoner– densåkallade personologin.För att djupareförståpsykoanalysenbörjade jagstudera idé- &lärdomshistoria vidGöteborgs Universitet.
1991 grundadesLinnéstadensPsykoterapiinstitut (LPI)vid Järntorget och jag flyttadeindär från startefter att tidigare haft en liten egen privatpraktik inågra år.Därefter harjag arbetatpå LPImed terapier,handledning och undervisning fram till 2024,periodvis på heltid ochperiodvis på deltid, parallellt medannat psykoterapiarbete: försexualbrottsdömda interner på
11 migsedan självtillgruppterapeut. Föratt kunnabli legitimeradpsykolog krävdesenvidareutbildningsom manmer ellermindre fick ståi kö till.Jag antogs ochpåbörjade PEG-studiervid Göteborgsuniversitet somledde till psykologexamen 1984.Psykoterapeutlegitimationinfördesi Sverige1985 ochjag kundesenareså somsåmånga andraimin psykologgeneration ekvivalera mig, efter ett antalkompletteringar1987. Jaggicksenareockså en handledarutbildningpsykoterapi.
Skogomeanstalten (1995–2005)och på GöteborgsKommunala Familjerådgivning (2006–2016)som anställd.
Mötetmed denrelationellapsykoanalysen
År 2007 komjag ikontakt medden relationella psykoanalysen(International Association forRelationalPsychoanalysisand Psychotherapy) och besöktemin första IARPP-konferensi Aten sammaår. Därefter harjag deltagit på ytterligare sjuIARPP-konferenser ochärinuläget (dessvärre) densvensksom bevistat flestIARPP-konferenser.Jag harskrivit ochpresenterat tvåegnapapers, till IARPP-konferensernai Madrid 2011 ochi NewYork2012(Wånge, 2011; 2012).
Denrelationellapsykoanalysen kansägas vara en utvidgning av dentraditionella psykoanalysenifrämsttvå avseenden: individualpsykologioch driftsteori.Freudsterapeutiskaskrifter baserarsig genomgående på individualpsykologi. Lika så de efterföljande psykoanalytiskateorierna åtminstone fram till ochmed OttoKernbergs objektrelationsteori.I slutet av 1980-talet uppstodenrelationell rörelsesom från början varrenodlat komparativ medsyfteatt försökaintegrera de olikasplittrade psykoanalytiskaskolbildningarna: ego-psykologi, objektrelationsteori,kleiniansk teori, självpsykologi,etcetera. Denrelationellapsykoanalysen utvecklade därefter även egna kompletterande två-personsperspektivutanatt ta avståndfrånden tidigare individualpsykologin.GällandeFreudsdriftsteori så ansågs densom alltförensidig ochi behovavkompletteringmed fleraandramotivationskrafter.Begreppet »genus«fanns inte på Freudstid.Han skriveriställetomkönsidentitet,och hans idéeri ämnetärfärgade av den synsom råddeiWiens findesiècle. Dennasyn harlänge varitförlegadoch detärfrämstdeamerikanska relationella feministiska psykoanalytikerna somfrånoch med1990-talethar gjortupp meddessa föreställningar.
Idag harden relationella psykoanalyseninomIARPP blivit alltmerpolitisktpolariserad –i en starkt polariseradomvärld.Mycket, kanske till och meddet mestahandlar numera om rasism,utanförskap,genus,etcetera. De
mera traditionellapsykoanalytiska sätten att skriva,med teorioch fallstudier,har minskati proportion.Det är ingetfel medpolitiskaktivism, men denskall inte blandasihopmed ett mera neutralt kunskapssökande– även om allt ocksågår att betrakta ur ett politisktperspektiv. Dessutom finns detalltfärre relationella teoretiker somfortsätter att produceraböcker. Fleraavpionjärerna somstartadeden relationella psykoanalysen: Steven Mitchell,PhilipBromberg, Emmanuel Ghent, LewisAron, Muriel Dimen, Jeremy Safran,äravlidna.Det återståatt se om JessicaBenjamin, Donnel Sternoch JoyceSlochower,eller de närstående intersubjektivaförfattarna Robert Stolorow ochGeorgeAtwood,kommeratt skriva så mycket mera?
Idag pågårdet en generationsväxling inom IARRP. Detrelationellaspråkröret Psychoanalytic Dialogues harfått en ny redaktionoch en ny design.Den relationella rörelsen uppstodi en tämligen speciell kulturpolitisk situationpå 1980-talet.Den långvariga stridenomlekmannaanalyseni USA fick slutligen sinlösning ochandra yrkesgrupper än läkare fick tillgång till psykoanalysen. Sjukdomsstämpeln på homosexualitet inom psykoanalysenavskaffades.Den intrapsykiskadominanseni denpsykoanalytiska teorin förändradesi en riktningmot två- och flerpersonspsykologi.Den femtioårigaklyftan mellan dentraditionella psykoanalysenoch interpersonalisterna överbryggades. Det startadesennyrelationell utbildningslinje vidNYU,etcetera. Situationen är annorlunda idag.Iden kommande generationen finnsännuinte tillräckligt månganya teoretiker,enligtmin mening.Dessutomskall det väldigtmyckettillför att manskall kunnamatchavitaliteten ochkreativiteten hosden första generationensbanbrytande relationella psykoanalytiker.
Psykoanalysens framtid
Psykoanalysenhar dödförklaratsoräkneligagånger. Mentrots alla felaktigheter ochbrister utgörden psykoanalytiskakanonen likväl denmest komplettaoch komplexa teorin om vårt psykologiska fungerande ochfår därmed betraktassom deninuläget mest användbara.Som behandlingsmetodinompsykiatrinhar psykoanalysenalltmer fått ståtillbakaför medicinskaoch kognitivametoder underdesenaste decennierna. Menpsykia-
trin är ikrisoch dess medicinska paradigm därpatienterna betraktassom objekt är inte hållbart ilängden.Inompsykoanalysen är patienten däremot ett subjekt,men dennaaspektäri behovavintegration ochutvecklingtillsammansmed spädbarnsforskning,affekt- ochanknytningsteori. Även neuropsykoanalys av icke-reduktionistisktslag(till exempelAllan Schore ochMarkSolms)har redanbörjatbidraga till starkare ställningför psykoanalysen.Psykoanalysen är ocksåifortsatt behovavminskad splittring och ökad integreringvad gäller de egna så kallade»skolbildningarna«: som post-freudiansk, post-kleiniansk, post-bionsk, post-kohutiansk, post-lacaniansk teori, etcetera.Den relationella psykoanalysenhar medsin integrerandeambitionvarit noga medatt inte kallasig för»skolbildning«utan istället för»en tradition«.Ävenomden relationella psykoanalyseninte skulle visa sigutvecklas så mycket mera så utgörden redanidagett av de beståendefundamenten förpsykoanalysen
Mitt bidrag
Detblevinget av meddoktorandstudierinompsykologi elleridé-& lärdomshistoria förmin del. Inte heller någonpsykoanalytikerutbildning underIPA:s överinseende.Påont ochgott harjag kunnat behållamin identitet som»psykoanalytisk fritänkare«och inte behövt ta hänsyn till politiska ellerinstitutionella intressen. Istället harmitt eget sökandeoch mina egna intressenfått styraminapsykoanalytiska studieroch mitt skrivande.
Tillsammansmed minförstabok RelationellPsykoterapi –introduktion& idéhistoria från 2019 utgördenna bokförhoppningsvis ett bidrag till »fundamentet«för integrationoch vidareutveckling av svensk psykoanalys. Detärförstås samtidigtett självförverkligandeprojekt –möjligenmed en airavhybris?
En stor delavminatexterärpresentationeravbetydande psykoanalytiska teoretiker ochderas arbeten. Personologerna Atwood &Stolorow(1979) ochävenStephen Mitchell hävdar att analyser av någons skrivandeeller arbetssätt måstegöras av någonutomstående.Allasjälvanalyser innehåller
blinda fläckarförutom att de är avgränsade efter författarensintresseområde.
Detkan därför finnas högstrelevanta faktorer till ett visstfenomen sominte alls avhandlats.Freud menade att biografiskrivandeutgör en slagstillämpadpsykoanalys som»kanbringamycketidagen somintekan uppnås på andravägar«(Freud1930s.414). Detuttrycker ocksåenlängtan hosbiografiförfattaren att bringa huvudpersonennärmare sigoch göra dennemera mänsklig,menar han. Vadgällermin självanalyssåtyckerjag migsenågra parallellermellanminaskrivande-och yrkeslivsteman ochmin personliga bakgrund.Dessa harsymbolisktsett handlatomatt identifieramig medmin bakgrund ochförsöka förstå minmor ochfar,det vill säga ytterst sett frågan om ochkonstruktionenavvem jagsjälv är ochvillvara–min identitet.
Shadow of ashadow
In thelatesummerheoncelaiddownonthe floor. Shetoldmelater that he hadpains in hischest.
Things went on as usual during theautumn. Idon´t know if Inoticed howhelplessshe felt.Inever sawher crying.
We went to thehospital. He hadbluemarks on hischest to direct the radiationcanons. It looked like theschemes yousometimes find in abutcher shop forcarvers.
After NewYearsomedark, heavy, earnestmen come to visit. They closed thedoorbehindthem. Shetoldmelater that they hadbeenpraying by hisbed.
He passed away when spring wasslowlycoming. Aneighboraunt friendly said:You don´thavetocry.
Ovan är en dikt somjag skrevsom deltagarepåenliten skrivarverkstad anordnad av IARPPår2012. Iefterhand kanjag funderaomjag omedvetet kanhavarit influeradavDonaldWinnicottsdikt TheTree (1963) (i Rodman2003s.289f) om sinrelationtillsin mor?
Bokens upplägg
Bokeninnehållertjugo utvaldatexterfrånmitt skrivande, varavde flesta är publiceradesom artiklar ipsykologiskatidskrifter: Psykoterapi, Insikten, Psykologtidningen&Psykisk Hälsa.Eftersomdetidigaste är från 1990-talet harjag gjortenefterskrift till varjeartikel sombelyser dess tillkomstoch vidbehov ocksåett försök till uppdateringtillnutid.Artikelnomdissociationoch bortträngning (Del II.kap.15) hardessutomtvå efterskrifter: Efterskrift ochAppendix, mednågra kompletterande förtydligandeoch väsentliga aspekter.
Jaghar ordnat texterna undertre temansom funnitsmed migunder stora delaravmitt yrkesliv:I. Psykoanalysens idéhistoria, II. Relationellpsykoanalys/psykoterapi ochIII. Kunskapsteori.Artiklarnapresenteras ikronologisk ordningunder respektive tema,utomiDel I. somförst börjar medtre artiklar om Winnicott ochdärefter fyra artiklar om psykoanalysensom helhet.
DelIV. består av en opubliceradartikel om fallet Thomas Quick.
DelV.Bokenssista delbeståravlitteraturreferenser undertvå huvudrubriker.
I. Psykoanalysens idéhistoria
DelI.beståravtre artiklar om Donald Winnicott (1990;1992; 2008)– en av de mest originella ochkreativapsykoanalytiska författarna,enligtmitt förmenande.Hansbegrepp om mellanområdetoch idéenomanvändandet av objektet utgöränidaggrundfundamentetför fleraaktuellapsykoanalytiskaidéströmningar, till exempelJessica Benjamins (2018) ömsesidiga bekräftelseteori. Iartikelnfrån1992jämförjag de olikabakgrundernaunder uppväxten hosWinnicott,Freud ochMelanie Kleinoch sernågra spår av
Denna bok består av tjugo texter -de flesta tidigare publicerade artiklar i psykologiska tidskrifter från 1990fram tills idag. Tillvarjetext finnsenefterskrift med personliga kommentarer om dess uppkomst ochsammanhangfrån författarens 40-åriga yrkesliv.
Del I. Psykoanalysens idéhistoria består av treartiklaromDonald Winnicott som var denteoretiker somintroduceradeTomas Wånge för psykoanalysen.I en artikel jämförs Freuds, MelanieKleinsoch Winnicotts uppväxter. Därefterföljer fyraartiklar om den psykoanalytiska teorinsutveckling,förtjänsteroch brister.
DelII. Relationell psykoanalys/psykoterapi består av sjuartiklar om psykoanalytisk teori, speciellt medinriktningpåutvecklingen av denrelationella psykoanalysen. Femavdessa avhandlar olika begrepp:det omedvetna;sexuella övergrepp;jag,själv &identitet; patologiskaanpassningssystem (pas)och dissociation &bortträngning.
Del III. Kunskapsteori. Den terapeutiskakunskapen är helt unik ochkan varken underordnasnaturvetenskapen eller humanvetenskapen, även om denhar inslag av båda. Den bästa benämningen är kanske: vetenskapenomsubjektiviteten. Författaren diskuterar ämnet ifyraolikatexter.
Del IV. handlar om Fallet Thomas Quick som av många anses som en av våra största rättsskandaler. Handömdes för åtta mord, vårdades därefterinom rättspsykiatrin ochfrigavs 2010. Samtidigt med rättsprocesserna gick Quick ienmångårig psykoterapi som författaren är starkt kritisktilloch som kan ha påverkat domarna. Morden är fortfarande ouppklarade.
”Teorier hänger ihopmed sinupphovsman och rådande tidsanda”skriverTomasoch inleder med sin egen psykoanalytiskaresa.Han är uppvuxenienicke-akademisk miljöoch har gjort en typisk klassresa, något som kanske var som mestmöjligt under 1960- och 70-talet. Tomasutbildande sig på 1980-talettillpsykoterapeut med psykoanalytisk-psykodynamisk inriktning. År 2007 komhan ikontaktmed den relationella psykoanalysen(International Association forRelationalPsychoanalysis andPsychotherapy)när han besökte sinförsta IARPP-konferensi Aten. Därefter har Tomasvarit en starkföreträdare för relationellpsykoterapi iSverigeoch skrivit fleraartiklariämnet. Denrelationella psykoanalysen utgör en utvidgning av den traditionellapsykoanalysen framför allt genom att komplettera med begrepp utöver de individualpsykologiska.
Tomas Wånge är legitimerad psykolog, legitimerad psykoterapeut ochförfattare. Hanhar tidigare utgivit: ”Relationell Psykoterapi:introduktion &idéhistoria” (2019) på BoD– Books on Demand. Hemsida: www.tomaswange.se
