Uppisadelnigen!
Del1
©LinneaKjerrulfHansson 2024
Förlag:BoD –Books on Demand,Stockholm,Sverige Tryck: BoD–Books on Demand,Norderstedt,Tyskland
ISBN:978-91-8097-539-1
Kapitel1
Sagavaknade uppdenna gråa majmorgonavatt väckarklockanringde06.30. Medanhon borstade hårettittadehon på affischernai sitt rum. En andalusierhäst somgalopperadepåen grön äng. Åh,att ha en egen häst någongång, tänkte Saga.Och så bilder på kändisar.Kändisarmed smink somSagamåste väntanågra år med. Men bara lite av mammas mascarakanskehon kundelånai smyg?Då kanske Saga skulle se lite tuffareutänvad honkände sigi skolan. Om honkunde vara lika tuff somMarielle,men detkommeraldrigatt hända, vet Saga.Marielle, somrider isamma ridgrupp somSaga. Marielle medsitt läppglansoch sominteärblyg. Saga är blyg,precissom sin bästakompisAmelia. Att kännasig osynlig iskolanärinteallsroligt, mennär Saga är på hästryggen glömmerhon bort skolan och allt vadden innebär. Saga drömmeromsin egen hästgård närhon blir stor.Men,nuvar detdagsatt slutadrömmaoch skynda sig
till skolan.Justdåkom ett meddelande från Amelia på telefonen; »Jag är hemmaoch är förkyldidag.«
Typiskt, tänkte Saga.Ameliagjordealltid skolan roligare.
Matematik-,svenska-och engelskalektionen kundeSagatasig igenom,men detjobbigaste varändålunchrasten utan Amelia.När det blev lunchrastgickSagaoch sattesig bland någraavdeandra flickorna iklassen.Det var roligt att lyssna på dem. Saga trivdesväldigt bramed att bara lyssna.Hon visste att försöka pratamed tunghäfta, blodröda kinder ochen hjärna somskrek stopp varmeningslöst,och detskullebli pinsamtintebaraför Saga,utan förhelagruppen.Hon hade en sånväldans turidag, då honbarafick lyssna ilugnoch ro ochingen kommenteradehennesblyghet. Ochdet varintedet enda bramed denhär dagen, efter skolan vardet ridlektion!
Kapitel2
Sagaoch hennes mammaLenakörde på dengrusiga landsvägen,förbi hästhagen därhästaroch ponnyerstodoch betade. Saga sågdet storarödaridhusetlängrebort.
Saga älskadeden härmiljönmestavallt, att andasindoften av hästar ochponnyer,den friska luften,gödseln ochden sandigaoch dammigamarken. Saga nästan sprang in till stallet. Därpålistanstodvem honskullerida idag.Malcolm,envit welshponny på 12 år,blev detidag. Hongickglatt ochhämtade sadel och tränsoch börjaderykta ochförbereda honom.
Saga hade riditsen honvar 6år, ochnuvar hon11, så honvissteatt detiblandkunde vara svårtatt kratsa hovarnapåenvisahästar, att stoppainbettet närde kastar medhuvudet, ochatt vissahästarockså kanvaraenvisapå olikasätt närman riderdem.Men detärvärt det, tyckte Saga,för alla underbarastunder medhästarna. Honvissteatt närdeärenvisa måsteman hållasig lugn ochhatålamod.
NärSagastodoch väntademed en färdig Malcolmsåg honMariellemed Brunte längre bort,ett bruntgotlandsruss. Honförsökte sättai bettet imunnenpåBruntesom kastade ochkastade medhuvudet,och Saga såg att Marielle blev trött,svettig ochhöllpåatt tappatålamodet.
»Kan du hjälpa mig?«frågade Marielle till sist en yngreoch kortareflicka somgickförbi, ochsom självsäkertoch starkt sattepåtränsetpåBrunte. Saga sågpå Marielle att hon skämdesoch varliteledsen, närenyngre flickakunde ta på tränsetbättre än hon. Sagasoch Mariellesblickar möttes iensekund ochMarielletittadesnabbtåtett annathåll.
Kapitel3
»… O
ch så kommer vi fram itrav!« sa ridläraren Sofie iridhuset ochallabörjade trava. Detvar galopp somfortfarande varläskigt,mindre läskigtför vissaoch merläskigt förandra.Det somendel tyckte varläskigt varkänslan av hursnabbtdet gick,att styrasamtidigt som manhålleri hästensman hårt ochrädslan föratt tappakontrollenöverhästen.
»… Ochbörja förberedaför galopp …«,sa Sofie.Sagalog,hon älskadeatt galopperaoch honskulleallra helstgöradet över en sommaräng ochlängs en strand isolnedgången.
Detska jaggöranär jagblirstoroch haregna hästar,tänktehon.
Marielle varnervösöveratt galopperapå Brunte somhadevisat envishet tidigare,och hongrepnervöst tagimanen närBrunteskenade iväg igaloppenoch kastadeavMarielle.
Marielle skrekavrädslaoch lågpåmarken ochgrät, hade ontoch varräddmedan Brunte
stod bredvidhenne ochkastade lite med svansen.
Saga tyckte så synd om Marielle,hon visste att en del hade svårtför att våga fortsättamed ridningennär de blivit avkastade.
Sofie gick fram till Marielle medanallasaktade av till skritt ochsattesig neroch pratade medhenne lugnande.
Detvar svårtatt höra vaddesa, menMarielle skakadepåhuvudet medtårar iögonen ochgickuturridhusetmedan en hjälpledare gick tillbaka till Bruntesspiltamed Brunte.
11-åriga Saga,Amelia och Marielle gårisammaklass. Saga ochAmelia är bästavänner.
Saga älskar ridning ochAmelia älskar konståkning.Både Saga ochAmeliatyckerdet är läskigt
att prata inför andra. Marielle är klassens tuffaste tjej ochgår isamma ridgrupp somSaga. En dag trillarMarielleavi galopp på ridlektion...
Häng medpåäventyr med hästar,vänskap ochmod iolika former!
