



©Liina Talvik 2024
Omslag:Collage av monotypierHermann Talvik
Förlag:BoD –Books on Demand,Stockholm,Sverige Tryck: BoD–Books on Demand,Norderstedt,Tyskland
ISBN:978-91-8097-445-5
HermannTalvikislutetav50-talet. Privat foto.
Plötsligtennattislutetav 1930-talet förmådde hangenom konstengestaltasinadjupt andligaerfarenheter. Ilängtan efter befrielsehadehansandliga ochhanskonstnärliga världförenats, befruktats ochberikats. Upplevelsernatog gestalt, flödadesom rytmer, former ochsymbolerutöverpappersarksom hanhadeframför sigpågolvet. Hanvar hudlös idenna gränslösadimension.Som en eteriskpilgrimsled växteandensvisuella språkfram. Ibland somskörpoesi,iblandmed dramatiskvåldsamhet.
Hanblevtidigtförälskad imonotypien. Dennatekniksom kombinerar måleriets ochgrafikens båda unikamöjligheter.Med nattensupplevelser fortfarandelevande somvibrationer ihansinremåladehan på glasskivan ochgjordeett uniktavdrag. För detmesta ifärg, menredan tidigt isin karriärsom monotypiensmästare skapadehan ocksåsvart-vitamonotypier.
Svartoch vitt isamspel varett genuintinstrumentför hans uttryck. Sombarnblandade hankol från spisen mednågra dropparregnvattenoch målade medkänsliga fingrar isammetslena grånyanser ochkraftfullakolsvarta linjer.Iden musikaliskaupplevelsen föddes hans kärlek till grafiken. Beroende på vadhan gestaltade valdehan olikatekniker, linoleumsnittför kraftfullafältsom balanserademot varandra,etsningar förljus, djup ochmättade avgrunder, torrnålsgravyrerna gavmikroskopiska linjespeloch dunkla gömslenoch monotypiernaoch målningarnaerbjödkosmiskamiljöer badandei färg.
Landskapen,hanssamtalmed naturen, hade tidigare varithansvanligastemotiv. Menintehellerlandskapensaknade ande,devar inga avbildningar.Devar lyhörda tolkningar av mötetmellanhansidentitet somkonstnäroch dentysta frihet somnaturenerbjödoch somgav honomstyrka.Frihetenkände hanlikastarkti kaskader av bländandesolljus somi doften av nyfallen snö.
Redansom trettonåring blev hanpådispens antagenvid Tallinns Statliga Konstskola. Vid22års ålder flyttade hantillHelsingfors föratt studeravid Konstakademien iAteneum.Snart skulle ocksåstudieresor iEuropainspirera ochfördjupahanskunskaper.
Hanhungradeefter utveckling ochParis blev hans andrahem.Men Europastid av våldsammaströmningar skulle ståi vägenför hans frihet.Drabbad av synintryck som skulle förfölja honomåratalframöveroch efter episoder av flyktför attundgå fronten, tvingadeshan attlämna sitt hemland.
1944 komhan till Sverige. Hansökte sigtill fjällvärlden därden kristallklaraluften endast mättades av tystnadoch nuet inte längre varett hot.
Hansökte inte människors sällskap.Ett ständigt pågående samtal mednaturen ochnärhetentillenastralvärld vardet enda sällskap hanbehövde.Imänniskor såghan anden somett sken,detta sken varendel av Gud. Menhan konstaterade isorgatt individen självinteerfor sinandliga rikedomoch kompetens, attmänniskor saknaderedskap för sininreresaoch attdegickmiste om attuppleva sinegenrolliett större allt.
Hanönskade atthansandliga kompositionerskullevaraden nyckel somöppnade emotionelladörrar. Iden känslige betraktarens ögon kundeblicken vändas inåt,bort från en erbjuden bild ochinmot individens själsliganärvaro.Syftet medhanskonst var inte attviskullelärakänna honom bättre,syftet varatt vi skulle närmaoss en större förståelse av osssjälva.
Hanönskade atthanskonst skulle vara en oasför meditation därallaerfarenheter hade sammagiltighet,allamänniskor hade sammavärde ochallaspråk röntesamma respekt. Språkbaseradepå ord, på rytm,färg, form ellertoner.
Hanvissteatt bildensspråk är obundenögonblickligkommunikation därupplevelsenfödsurennärarelationmellandet synligaoch detosynliga, mellan objektet och tomrummet.
Hanvissteatt ordetkan få upplevelsens skimmeratt blekna ochexistentiellklarhet attupplösas.
Hanville attviskullenärma osshanskonst så somvinärmaross musik, så som vi låtermusikenstoner omslutaoss,såville hanatt vi skulle vara sökandeihansverk.
Hanönskade attviskullevisavarandrarespekt ivåratafatta försök attmed ordens hjälpbeskrivadevägar vi vandrarpåfrämmande mark,orden,konstrueradeatt fungera iden konkreta verklighet somvibefinner ossi,denna greppbara, tidsmässigtöverskådliga verklighet,där allt harenbörjanoch allt harett slut.
Hans budskaphar inte en början ochinteett slut,det är en symfoniaverbjudanden. Hanförmedlar en frågeställning hämtad från en ogreppbar värld. Hankallade inte sig självreligiös, menhan ansågatt han, liksom alla andra, varendel av Gud. Hankallade aldrig ossför åskådare.Han kalladeoss förmottagare.
Vadser du? frågade han. Ofta.
Frågan varriktad mot vårt inre.För vadser
vi?Vad ser du och vadser jag? Vilkaärvi?
Vetviegentligen vilkaviär? Du ochjag?
Iden här bokserien, Öppet samtalmed, samtalar jagmed människor sompåolika sättblivit berörda av Hermann Talviks starkt personliga och känsliga kompositioner.Min förhoppning är attdusom läsare skakänna diginbjuden attmentalt deltaidetta samtal
Attduska tillåtadig attreflektera,ifrågasätta och acceptera, såväldinatankarsom mina tankar och våra tankar. Idenna bokmöter jagmin bror Kristian iett långtsamtalom vårfar och hans konst.
Hermann Talvik (1906-1984) varen mångsidig konstnär. Både vadgällertekniker och motiv.Hans måleristräckersig från lyriskalandskap tillkompositioneravandlig karaktär
Grafiken spänner över hela fältet från träsnitt och linoleumsnitttill torrnålsgravyrer ochetsningar.Han är också monotypiens mästare, en teknikdär målningenfrånett plant underlag trycks iett enda exemplar. En stor del av hanskonst harsittursprung iupplevelser från en världbortomden fysiska. Kompositionerna är laddade med ettkomplext symbolspråk, ibland en gestaltningavenvåldsam händelse,ibland ettmötei bländandeljus, andraverkkan vara en illustration av en bibelberättelse.
Han villeinteberätta om sin egen vision, vad som låg bakom verket, han villehelst inte ensgesinakonstverk namn, eftersom han menade attdet skulle ståivägen förvåra personligatolkningar.Tolkningar som färgas av våra unikaerfarenheteroch somknyter an till våregen själsliga närvaro
Vadser du?