Om dödskonsten
Om dödskonsten
essä om livets slut ochvad vissheten
däromgör medoss medanviännulever
STEFANOFOCONI
av
©Stefano Foconi 2024
Förlag:BoD –Books on Demand,Stockholm,Sverige Tryck: BoD– BooksonDemand, Norderstedt, Tyskland
ISBN:978-91-8097-398-4
Av StefanoFoconihar tidigare givits ut:
Lergök,1991
Inga vildar,1992
Vitahusår,1993
Rå umbrabränd umbra,1998
Gubben itaket,några Iran (med TomasAndersson), 2003
Människastrax,2006
Café Musa,egyptiska resor (med TomasAndersson), 2007
Turkarnasland, anatoliska porträtt (med TomasAndersson), 2009
Om trädgårdskonsten,2011
Hade en bror,2012
Istanbul,vandringari Europasstörsta stad,2014
Levanten,Mellanösternutangränser (med TomasAndersson), 2016
Om kokkonsten,2017
Om kärlekskonsten,2020
Iskuggan av muren–Israel/Palestina (med TomasAndersson), 2021
Tredystopier (Senilia,Tvåtusentjugoåtta och Neutronstjärnan),2023
Dendag skalloch måstekomma,dårättenatt dö blir erkänd somen långtviktigare ochmer oförytterlig människorätt än denatt läggaen sedel ivalurnan.
HjalmarSöderberg,DoktorGlas
Innehåll
Vemärdödligt sofistikerad?46
Vemlämnasifred medsin dödoch vemlämnasalltför mycket ifred?
Ettsamtalompatologioch död152
Ettsamtalomatt vara hälso- ochsjukvårdskuratoridödensnärhet159
Förord 9
Stoicismen18
67 Om
106
119
attbli fotograferad
Sjukdomentilldöden
Eft
Litteraturförteckning 173
erord169
Förord
Detta är sistadelen av en essäkvartett om vaddet månnekunde innebära attvaramänniska. Jaghadeursprungligen tänktavsluta meden studie om krigskonsten,inteför attjag precis älskar vapenskrammel, tvärtom, menför attundersöka denmänskliga förstörelsedriften specifikt.Överalltikringmig serjag nämligen destruktion, mitt ialltsammans därtillkollektivthyckleriiutplåningenstjänst.Fastvarförinteiställetför en kavalkad av trupprörelser, militära konflikter, redogörelser förbortkastaderesurser, fatala uppfinningaroch förlorad kontroll över såvälen galopperandemiljökris somenaccelererande kulturellutarmning ägna sigåtnågot än mergrundläggande?
Världenärstor. Hurstjärnorfödsoch galaxerdukar underärfascinerande. Dennabok är ijämförelsemeranavelskådande.Jag harfångats av hurvimänniskor beteross,tänker, känner ochvåndas, inte minst inför dengräns somväl passerad göratt vi varken längre kangripa tagi eller förkasta någotöverhuvud taget. Jagönskarhär granskaomdet gåratt förhålla sigaktivt till vårt eget ofrånkomliga ochstundom odramatiska, meniblandonödigt förödmjukande, banaliserade ochsmärtsammaindividuella försvinnande.
Ämnenjag inte avhandlarmellandessa pärmar är dödsceremonierna, hursörjandet konkretmanifesterarsig.Likaledes utelämnassystematiska utläggningar av hurolika religioner ochrättssystem serpådöden och livetefter detta, liksom dödsstraffensoch dödshjälpens rent praktiska sidor(försistnämndakan på svenskahänvisastillP.C.Jersildsutmärkta
9
Hurvilldudö?)eller hurlivet hotasavkrigoch ekologiska tillkortakommanden;det vill säga jaghar velatundvika attskrivaenencyklopedisk kulturhistoria om allt möjligtsom kanförknippasmed döendetoch själva döden, exempelvis hanteringenavliket,begravningsriterna, hyllningstalen ochgravarnas utformning idiverse samhällenvid skilda tidpunkter, om moralfilosofernas tjatigadefinitioner av eutanasi (för denskull långtifrån oviktiga), lagstiftarnasihärdiga filandepåallehanda fördröjt uppdateradedirektiveller bidramed minutiösaanvisningar om hurman bokstavligen gårtillvägaför attbli av medsig själveller andra. Vart och ettavdessa uteslutnaämnen förtjänaregnaböcker.
Istället fokuserashär på västerlandet ochindividensexistentiella brottning medatt jagetsnart lärvaraborta,utfasningen betraktadsom grundbulten förvårtmedvetande. Isyfteatt få våregenepokatt ändå irelief framståtydligare görs ettendahistorisktundantag, inkluderingenav stoikernas funderingarkring hurman enligt demborde förhålla sigtillsin dödlighet, utifrånden underantiken ymnigt förekommande filosofiska genren ifråga.Jag berörävenvarfördeurkristna inte på sammavis hade behovaveller skäl attsom förr,med dennya verklighetsuppfattningen,reflektera överjordelivets definitiva upphörande somantikensicke-kristna greker ochromare, förvissade somJesuanhängare –förbereddapådet hinsides –var om världens snaraundergång,uppståndelsens revolutionerandepåföljd ochsom en konsekvens däravenhimmelskfortsättning.
Varken stoikernaeller de kristnaville självfalletslarvamed döden, absolut inte,men de senare menade –och skillnaden är avgörande– attett korrekt sätt attdöpåsom kristenförde till ettevigt liv.
Vardöden börjar ochslutar, vemsom kontrollerar den, vardöden äger rum, vadsom sker underdödsförloppet ochvilkenbetydelse döden harför dendöendesjälv ochden närmaste omgivningenärfrågorsom gradvisväxtframgenom årtusendena. Människans dödärmöjligenvår äldsta ochmestihållande besatthet. Listan på tricks föratt försökalura dödenpåkonfekten är följaktligen lika digersom varierad ochstadigt utvidgad.Som existentiell realitet är dödenden enskildesangelägen-
10
Hur har döendet och döden uppfattats iVästerlandet de senaste tvåtusen åren? Vadgör vissheten om att vi alla snart är borta med ossmedan vi ännu lever?
Om dödskonsten försöker besvara dessa frågor om vår äldsta och mestihållande besatthet,men går också grundligt in på relaterade ämnen som sekulariseringens förvandling av synenpåden individuella döden, den moderna sjukvårdsapparatens hantering av den döende och konsekvensen av att vi idag betraktar döden som något främst drabbande åldringar,inte barn.
Döden och döendet undersöks härprismatiskt från olika håll. Angreppssätten och perspektiven växlar. Centralt står likväl hur
jag som privatperson ska förhålla migtill att det strax är slutoch dessutom –omdet går– berika den tid som återstår.Kan man således lärasig attbygga upp en dödskompetens?
Stefano Foconi hartidigare publicerat 16 böcker(se vidare www. foconi.se):romaner, dikter ochessäer som Om trädgårdskonsten, Om kokkonsten och Om kärlekskonsten.
