DEN FÖRSTA KÄRLEKEN
Denförstakärleken
Claes-GöranRosén
Denförstakärleken
Novellsamling
©2025Claes-Göran Rosén
Förlag:BoD ·Books on Demand,Östermalmstorg1,114 42 Stockholm, Sverige, bod@bod.se
Tryck: LibriPlureos GmbH,Friedensallee273,22763 Hamburg, Tyskland
ISBN: 978-91-8097-042-6
Innehåll
Denförstakärleken7
Kompisar 32
Vilsen ungdom 45
Kärleksintriger66
Hansåg henneengångtill76
Tonåringar 77
Mord igryningen 82
Stackars August 91
DE NF ÖR ST AK ÄR LEK EN
Göstahadeprecissattpåkaffevattennär detringdepå dörren. Närhan öppnadestoddär en söttjejmed kastanjebrunthår,han lade ocksåmärke till hennesgyllenbruna ögon.
-Hej,jag är dinnya granne,sahon.Din mamma sa attjag skulle besöka dig, så vi fick bekantaoss medvarandra.
-Visst,kom in.Dudricker välkaffe?
-Ja, tack.
Hankunde inte slitablicken från henne. De satt tystaoch smuttade på sitt kaffe.
-Ska vi gå in på ditt rumoch lyssna på musik?
-Det kanvigöra.
Honsatte sigi soffanpåGöstasrum ochhan lade på en skiva medOla &Janglers. Sensatte hansig bredvidhenne.
När tonernafyllderummetsåg Göstapåhenne.Hon vände huvudetmot honomoch log. Då kundehan inte håll sig längre ochplötsligt vardeett ienlångkyss. Dettavar annorlunda än hanupplevt förr.
De fortsatteatt lyssna på skivan ochhon kysste honomigen Hanvar berusadavyrsel.
-Nuärdet dintur,sahon efterenstund.
Så fortsatte de sitt kyssande. Mentillslutvar Sonjatvungen attgåintillsig.
-Vises imorgon, sa hon.
Hansattmed ettfånigtleendepåläpparnaoch kundebara nickatillsvar.
NärSonja komintillsig frågadehennesmor varhon varit.
-Jag varinneoch hälsadepågrannen.
-Jaså? Vadärdet förmänniskor?
-Det är moroch son. Fadern är död.
-Baradet är ordentligt folk.
-Ja, detverkardevara.
-Dåkan du börjadiska,innan vi lagarmiddag.
Sonjasatte igångmed disken ochgnolade samtidigtpå melodierna honhörthos Gösta.
Hontänkteatt honnog blivit kär.
Samtidigt inne hosgrannenkom modern hem. Honfrågade GöstaomSonja varitdär.
-Jodå, dethar hon.
-Nå, vadtycktedu?
-Jodå.
-Jag seratt honfölldig på läppen.
-Ja.
-Ja, du behövernågon attumgås med. Inte bara dina vanligavänner, utan kvinnligtsällskap. Vemvet hurlänge jaglever?Dubehöver trygghet.
-Det ordnar signog,mor.Jag harmittarbeteoch söker egen bostad.
Nästamorgonvar Göstapåväg till arbetet. Sonjastodpåsin balkongoch vinkade. Hanvinkade tillbaka ochfortsatte.
Hanstegini trappantillhuset hannuskulle försökasälja dammsugarei.Det varingen somville köpa.Men närhan komtillfemte våningen öppnadeenbrunett inegligé.Han kundesetrosoroch bh tydligtoch blev högröd över hela kroppen.
-Jag vill ha en dammsugare, sa hon. Kandukomma på onsdag?
Jo,det lovade han.
Menhan skickade sinchefdit närdet varonsdag. Han vågade inte riskeranågot nu,med tankepåSonja.
När hankom hempåkvällen hade hansåltfem dammsugare ochdet varintemycket. Så hanfunderade på attbytajobb.
-Vad skadudågöra?
-Jag vetinte, mor. Fårsevad detkan bli. Menjag måsteha en bättre inkomstomjag skaflyttahemifrån. Kanske jag skulle börjamed kioskjobbenigen, detvar en stadig inkomst. Jagtar kontaktmed demi morgon
-Gör du det, sa modern.Jag harjuminastädningarpå kvällarna, så jagklararmig.Ska du fortsättaumgås med Sonja?
-Absolut,det är en rartös.
-Ja, dettyckerjag också.
Då ringer detpådörrenoch därstårSonja.Modernvisar in hennei köketoch serverar kaffe. Göstakan inte slitaögonen från tösen. Hanärförälskad,heltenkelt.
Nästamorgonskensolen uppMalmö ochGösta varpåett strålandehumör närhan styrde stegen motkontoretför att säga uppsig.
Närdet vargjort ordnadehan ettnyttjobbi korv-och glasskiosker över stan.Sedan lyckades hanfåenbostadpå Backarna.Därefterstyrdehan kosanhemåt igen.
Hankallade in Sonjapåsittrum.Dekeladeenstund.
-Kan vi sägasvarafästefolk nu?
Sonjalog ochnickade.
