Roger Björn
Elin
Mamma
Ochtillminasysterbarn:
Mateo, Tomas, Josef, Simon
Jack,James,Johannes, Martin,Ian,Evelyn, Lily
Liam,Lukas
Lillemor,Carl-Nikolaj, Mikas
©2025 RobinBjörklund
Illustration:© Freepik
Förlag:BoD ·BooksonDemand, Östermalmstorg 1, 114 42 Stockholm, bod@bod.se
Tryck: LibriPlureos GmbH,Friedensallee 273, 22763 Hamburg, Tyskland
ISBN:978-91-8097-024-2
D Deetta har r h hännt t
Tuva fårendag veta atthennesbiologiskapappa –hennes konstiga pappa– somhon aldrig träffat, hardött. På begravningen träffarTuva en tjej somheter Tintomara, honvisar sigvaradottertill konstiga pappas bästakompis. De tvåtjejernablirsnabbtgodavänner, och tillsammansåkerdeuttill herrgård somTuvas pappa lämnat till henne. Därvisar detsig snartatt konstiga pappahadeenhel del hemligheter, ochvar inblandadi sakersom låterotroliga.
Tuva ochTintomara upptäckerendörrsom förstinteverkarleda någonstans,men närdeundersökerden närmre,inser de attden ledertill en undangömdplats,enannan dimension, därendel av Tuvaspappa finnskvar, itoppenavett fyrtorn. Föratt öppnadörren, behöverdeletaredapåkonstigapappasunderligakusiner,och användaderas essens somnycklar.
De första kusinernafinns iSverige,och efteratt ha träffatbåde Alderman ochFredrik,får de veta attnästa kusinborde finnas iett klostervid Amazonfloden.Sådepackarsinaväskoroch gersig ut på en flodbåtstur.
Undersin resa längsAmazonfloden, lärdesig attdet finnshemliga platseri världen, doldabakom någotsom kallas för glammer. Glammerärsom en osynlighinna,som döljer magiskasaker ivärlden, ochensån sakärden andraAmazonfloden. Därhittartjejerna Byrgenwerth– en byggnadfullavhemskheter, ochenkusin som förvandlas till monsterclown.
Efteratt ha fångat in,och till viss delfåttkontrollöver clownkusinen,träffardeenlugnare kusin: Stefanos.FrånStefanoslär de sigatt mankan bliavmed sinessenspermanent,och attdetta är någotman helstvillundvika.
De gerclownkusinennamnetPaxton(närhan inte är clown),och tarmed honomtillherrgården. DärförhörAldermanclownen,och får veta attden cirkus somkusinen Sandsonjobbarpå, förtillfället befinner sigi Venedig.
Efteratt ha låst uppfyraavdesju låsenpådimensionsdörreni herrgården,packardeåterigensinaväskor– dennagångför attbege sigtillVenedig,för attseifall dendär Sandsonfinns på riktigt, och ifallhan verkligen är gjordheltavsand.
Alderman –Uppfinnare. Kanfånga blixtarpåburk. Harett laboratorium ikällaren.
Paxton /Midnatt –Förvandlastill en hemskclown närdet är fullmåne.Botti dethemsöktahuset Byrgenwerth. Clownenheter Midnatt, ochmänniskan hardedöpttillPaxton.
Stefanos –Ärtemporalt instabil,vilketbetyder atthan hopparfram ochtillbaka itiden utan attkunna hanteradet.Var mednär konstiga pappadog.
Sandson –Ännuintefunnen. Skatydligenvaragjord helt av sand och bo ienburk. Jobbarpåcirkus. M Monsstteer r
Blekmesarna –Geggiga huvudfotingarsom bori tunnlar under herrgården. Luktar kaneloch bränns sombrännässlor om manrör vid dem.
Rahabadjos –KallasDennisför enkelhetsskull.Kommerfrånen annandimension.Jagadekonstigapappa imånga år,och dogi en stridmot honom.
Videkusen –Entjänare till Dennis.FörsökerhindraTuvafrånatt ta reda på sanningen om Dennis.
Kusinätarna –Kannibalersom borpåByrgenwerth.
Ruggmunkar –Små håriga varelser sombefolkardelar av denandra Amazonfloden.
K Kapitel 1
Detärliteför varmti tågkupén.Desittertättpackade ienkupé med sexplatser somalla är upptagna,tre på varderasidaoch detfinns knappt någotutrymme förbenen.Såfortnågon rörpåsig sätter det igångennästandominoliknandeeffekt:Allastötertillalla med benen, ochallager varandra obekväma leendensom säger: ”Vad ska mangöra?”. Trotsatt de inte spenderatnågon lång stund på tåget, är de redansåsvettigaatt de nästan klistrar fast iryggstöden. Tintomarafläktar medsin linnetoppoch blåser iden föratt kyla ner sig. En äldrekvinnai kupénfläktar sigmed en tidning,och Tuva bestämmersig föratt göra likadant.Efter atthasuttitpåett flygplan medluftkonditioneringkänns detsom atthaklivitini en ugnatt sitta här, ochTuvagör sitt bästaatt inte stirra sigblind på klockanför att se närdeärframme.
De landadei Milano,och därifrån togdeenbusstillstationen och sitternupåtåget.Det finnsenflygplats iVenedig också, menTuva överlättill Tintomaraatt beställa biljetterna, ochpånågot vis hamnadedesom sagt iMilanoförst.Tågresantar tvåtimmar, och detärenhalvtimma sedandelämnade Milano.Kupéfönstretär öppet, menluftensom kommer in är varm ochkvalmig.Det enda de kangöraäratt bita ihop.
De harpackatlätt, även denhär gången.Deräknarmed (hoppas) attintevaraborta merännågon vecka. Inte somförra gången,dåde varute en månad. De harpratatoch försöktlägga uppenplanför besöket. Båda tvåvillgärna se Venedig, upplevastadenoch ta det lugnt. Mendet kommer vara svårtatt koppla av ochgöraannat så längedeintehat hittat Sandson, ochdeandra tvåkusinerna.Såhur mycket de än vill slappa ochvaraturister, hardebestämt sigför att sökandet efterkusinerna kommerförst.Dekan ju alltid komma
”Aight,låter välvettigt.Trorduför övrigt mankan bada i Venedig?”
”Alltså, detärenstadsom står på vattnet. Är detnågonstansdu kanbadasålär detvarahär.”
”Nej,jag menaromvattnet är rent ochså? Om detfinns badplatser?”
”Det tror jagfaktisktinte. Medtanke på hurmånga båtardet bordefinnasdär är detnog rätt oljigt ivattnet.”
”Nåja, detärväl ocksånågot vi fårse, gissar jag.”Tintomara suckar ochtittarutgenom rutan. Detärensuddigvärld sompasserar därute,och honsuckarigen. Tuva plockarupp en bokmen detärför varmtför atthon skakunna fokusera på ordenjustnu, ochdet slutar medatt de båda tvåstirrarutgenom rutanoch räknar nertillsdeär framme.
Folk trängs föratt kommaurtåget närdet slutligen stannari Venedig; svettiga kropparsom tryckermot varandra utan hänsyn till om någonkommeri kläm.Tuvatänkeratt hade honhaftpersonligt glammer, skulle honförvandlatsig till en Paxton-clown just nu, och skrämmabortalla så honfår lite utrymme. Honnästanramlarur tågvagnenfrånträngseln,och svär över alla somknuffasoch skuffas. Honhör högljutt svärande inifrånvagnen, ochenröstsom ryter någotpåitalienska. Inästa stundskingrasfolkmassansom står precis nedanför dörren, ochenilskenTintomara hopparner på perrongen. Honblänger på människornaruntomkring medenbrinnande blick ochvändersig sedantillTuva. Genast försvinner ilskanurhennes ansikteoch honskrattartillistället.
”Jag kanske bordebli skådespelare jagockså?” sägerhon.
”Absolut.Det därvar imponerande.”
”Äh, jagöverdrevdet lite. Jagfår paniknär detärför många människorrunt mig, iallafallnär de är så tätt inpå.Den därvagnen vartyp detytterstaför vadjag pallar,och närsen varenda jäkelska av samtidigtblevdet förmycket.”
”Åh. Kännsdet bättre nu då?Jag tänkte precis attman skulle kunnaförvandla sigtillclown ochskrämma bort folk,själv.”
”Du”,säger Tintomaraoch blir genast allvarlig. ”Säg inte så.Jag vill nogintevaravän mednågon somförvandlarsig till clown, vetdu.”
”Duvet attdet förmodligenkommervaraclowner på cirkusen, va?Hur skaduhantera det?”
”Ja, menförhoppningsvis är de inte mördarclowner, somenviss annanclown vi känner.Och är de dettänkerjag bränna nerhela sketna cirkusen.”
Tuva serpåTintomara atthon menarallvar, ochlåter sakenbero istället föratt förvärra situationen. Honkontrolleraratt ryggsäcken hänger därden ska, ochrättartillenaxelväska somhon dessutom tagitmed sig. De kliver ut genomstationsdörrarnaoch blir sedan ståendepåtrappan till stationshusetoch bara tittar.
Rakt framfördem liggerett litettorg, fylltavolika ståndmed krimskrams,och teatermasker.Devisstebådatvå attdet skulle finnas teatermasker iVenedig,men dethär är bättre än de förväntat sig. Båda tjejerna älskar de klassiskamaskernai vitt,som representerarolika karaktärer från denitalienska teaterkonsten.
Båda tvåhar tagitmed sigliteextra fickpengar särskilt föratt köpa masker,men nu undrar de ifalldehar så deträcker. Fast de skulle nogbehövavarsinstorresväskapåhjulför attkunna köpa alla masker de kommer se närdeärhär.
”Wow!” sägerTintomara medhänförelsei rösten.
”Jag vet”,svararTuva.
”Det härärjusom en äkta piratstad!”
”Va?”Tuvatittarpåhenne.Hon trodde attTinto ocksåvar tagen av alla masker,men Tintomaras blickhar gått vidare från torget och till husenrunt omkring. Honhar rätt, inserTuvanär honsjälv sersig omkring: Detser faktiskt ut somatt de hamnat iengammalpiratstad.
Husenärhöga, byggda av tegeloch puts. Detfinns knappt ett enda hus somintevisar tecken på atthavarit trasigt, på etteller