













av Alexandra Dahlberg
– Det här är Ghani Cherif. Han börjar här idag!
Vår lärare lägger handen på den mörkhåriga killen som står bredvid henne i klassrummet. Han vinkar till alla och ser inte ett dugg nervös ut. Jag undrar om det kommer bli drama med en ny elev i klassen.
Så fort den nya killen slagit sig ner på sin plats smyger jag upp min mobil ur fickan. Vår lärare orkar inte bry sig om att hälften av klassen bara låtsas lägga telefonerna i lådan på hennes bord i början av lektionen. Jag öppnar gruppchatten högst upp på Snap.
Hur snygg?? skriver jag till mina kompisar Tindra och Davyd som sitter på raden framför mig.
– Vad betyder ditt namn? frågar vår lärare.
– Alltså, det är ett namn på gud inom islam, svarar Ghani. Men det betyder typ rik.
– Är du rik då? frågar Davyd.
Ghani skrattar till svar. Han skrattar högt och rakt ut på ett sätt folk ofta inte vågar.
– Fan heller! lägger han till.
Och just precis där blev jag, Ingrid Eklund, kär i
Ghani Cherif.
Det kanske inte låter som en stor grej med en ny elev. Men vår skola är liten. Det finns bara en klass per årskurs och vi har varit exakt 29 personer i flera år. Nu blir vi 30.
Så ja, jag blev aspepp när vår lärare kom in i klassrummet med Ghani. Ett nytt ansikte som jag aldrig sett förut. Jag är inte religiös, men alltså, halleluja!
Jag undrar om Ghani tror på gud? Hans namn
är ju religiöst, men det är ju inte som att varenda
person som heter Adam eller Eva går i kyrkan
bara för att de namnen finns med i Bibeln.
Jag lägger Ghani betyder «rik» på listan över
saker jag vet om honom. Obs att listan bara finns
i mitt huvud. Jag är inte så dum att jag skriver ner
något så folk kan råka se.
När det blir rast ställer Tindra en viktig fråga.
– Har du nån tjej? Eller kille? säger hon.
– Nope, säger Ghani.
Ett väldigt bra svar, tycker jag.
När Ghani gått i klassen i en vecka vet fortfarande ingen vem han vill hänga med. Han pratar liksom med alla. Han fattar inte riktigt reglerna, att man måste välja ett gäng.
Just nu står han och pratar med Gunnel. Och nej, Gunnel är ingen lärare utan en helt vanlig och schyst tjej i vår klass. Ingen vet hur hennes föräldrar tänkte när de valde namn.
Men plötsligt vrider Ghani på huvudet och hans blick landar rakt på … mig. Fan.
Han ser att jag tittar på honom. Jag borde sluta men jag kan inte. Jag har fastnat. Jag bara
fortsätter stirra på honom tills han höjer på
ögonbrynen. Han undrar nog om jag vill något
och jag rycker på axlarna, som att jag inte vet. För
det gör jag inte.
Då ler han stort och börjar skratta igen. Det är
det vackraste skrattet. Han tar upp sin telefon och
precis innan han lägger ner den så vibrerar det i
min ficka.
Bredvid den gula rutan med det lilla spöket står
de finaste orden någonsin:
Ghani har lagt till dig!
Mitt hjärta bultar hårt resten av dagen.
Det hinner bli fredag eftermiddag innan det första meddelandet kommer. Jag sitter och fikar
med Tindra och Davyd på vårt vanliga ställe när telefonen plingar till. Jag blir överlycklig, men försöker bete mig normalt när jag öppnar hans snap.
Tindra och Davyd pratar om gymnasiet.
– Jag vill gå något idrottsprogram, men mamma säger att alla friskolor är skit, säger Tindra.
– Äh, det spelar väl ingen roll vad din mamma tycker, säger Davyd. Vad ska du söka, Ingrid?
– Inte natur i alla fall. För mycket plugg, svarar jag utan att titta upp från klippet som Ghani skickat.
Videon föreställer en katt som ramlar ner i ett badkar. Det är en helt vanlig halvtråkig katt-video, men det spelar ingen roll. Det viktiga är att han sett den och tänkt på just mig.
– Vad kollar du på? frågar Davyd.
Jag vrider skärmen mot honom och han fnissar till när den blöta katten hoppar upp i panik.
– Ah, den såg jag innan! säger Davyd. Ghani skickade den.
Mitt hjärta sjunker som en sten.
– Va, har han addat dig? Inte mig, säger Tindra surt.
Stenen blir genast lättare. Lite utvald är jag ändå.
Efter fikan drar Davyd hem medan jag och Tindra
går mot Pressbyrån för att köpa godis. Fredag utan fredagsmys bestraffas förmodligen med minst tio
år i fängelse.
Jag öppnar Snap för att kolla kartan och
krockar nästan in i Tindra när jag ser den lilla tecknade versionen av Ghani. Enligt kartan är han
vid Coop på andra sidan gatan. Jag stannar till och zoomar in.
– Vad håller du på med? frågar Tindra.
– Inget. Kan vi gå till Coop istället? De har billigare godis där.
När vi närmar oss affären stirrar jag ner varenda person som lämnar butiken. Ingen av dem är
Ghani. Men så öppnas skjutdörrarna och där
är han. I röd jacka med en liten papperspåse i handen.
När han får syn på oss viftar han med armarna som att vi skulle missa honom annars. Jag älskar
att han bara är all-in med allt.
– Storhandlat eller? frågar Tindra och pekar på
den lilla påsen.
– Lite äpplen bara, säger Ghani. Fredagsmys!
Tindra ser ut som att han sagt att det ligger döda valpar i påsen.
– Har du gått på lögnen om att frukt är godis? säger hon.
– Vadå, äpplen är ju nice. Typ klyftor med kanel på.
– Jag gillar också äpplen, säger jag.
Ghani skiner upp och ger mig en high five. Det är astöntigt, men ändå mysigt.
När Ghani börjar i klassen blir Ingrid blixtförälskad. Och det verkar som att han känner samma sak. Men ändå är det något som inte stämmer. Ghani skriver med sitt ex på Snap och Ingrid känner hur svartsjukan växer. Ghani säger att han och hans ex bara är vänner, men kan Ingrid verkligen lita på det?
Sjukt toxic är första delen i Snapstories där Alexandra Dahlberg skriver om sociala medier, förälskelse och svartsjuka.