Therese är biolog på WWF, och vill tipsa dig som vill veta mer om olika djur att besöka Panda Planet, WWFs hemsida för barn och unga: www.pandaplanet.se Panda
Den stora döden
I olika tider har olika livsformer vandrat på vår planet. Du känner säkert till dinosaurierna, som härskade på jorden i miljoner år. Så mäktiga var de, att inga andra djur på land kunde utvecklas till att tävla med dem förrän en asteroid satte punkt för deras regeringstid. En sten från rymden, större än Mount Everest, krockade med jorden. Ett moln av damm runt hela planeten förmörkade solen. Växter vissnade, växtätare svalt ihjäl. Och utan dem fanns det till slut ingen mat till de köttätande dinosaurierna heller.
Nästan alla dinosaurier dog då, för 65 miljoner år sedan. En sådan händelse, där runt tre fjärdedelar eller mer av allt som lever på jorden på kort tid dör ut, kallas för ett massutdöende.
Med ”kort tid” menas i det här sammanhanget att det har gått på bara några miljoner år. Det låter kanske inte särskilt kort, men genom hela jordens historia är det vanligaste att arter dör ut då och då, i betydligt långsammare takt. Dinosauriernas utdöende är det mest kända exemplet, men det är faktiskt inte det enda. Man kallar det för det femte massutdöendet i jordens historia.
Störst av alla massutdöenden var det tredje. Forskare tror att det berodde på enorma vulkanutbrott som släppte ut gaser i atmosfären och gjorde planeten varmare. Precis som du kanske hört att man idag pratar om att jorden blir varmare här och nu, för att vi släpper ut för mycket koldioxid. Det tredje massutdöendet skedde för ca 250 miljoner år sedan, och ledde till att 90 % av alla jordens livsformer dog ut.
Det är som att du skulle ta 100 växter och djur runt om dig, och sedan bara få välja tio av dem som får finnas kvar. Så mycket liv försvann från jorden för all framtid. I engelsk forskning kallas den här händelsen ibland bara ”the great dying” – den stora döden.
Det stora livet
De forskare som försöker förstå jordens historia kallas för geologer. De studerar jordskorpan – planetens steniga skal – där de allra äldsta ledtrådarna finns bevarade. Det är där i berggrunden vi har sett bevis på de stora utdöendena. När vi gräver fram ett lager av berget och hittar fossil av djur vi inte kan se i de senare lagren, då vet vi att det har levt djur där som sedan troligtvis har försvunnit.
När geologer hittar sådana bevis i jordskorpan på att tillvaron på planeten helt har förändrats delar de in jordens historia i olika perioder. Ungefär som kapitel i jordens historiebok. ”Kambrium” är till exempel namnet på den
period där vi kan hitta de allra första fossilen från djur med skal och skelett.
Massutdöenden är så stora förändringar att de alltid har inneburit slutet på ett kapitel för livet på jorden. Men när ett kapitel slutar brukar ett nytt börja, och så har det också sett ut i jordens historiebok. Ifall en typ av djur totalt har dominerat planeten, som dinosaurierna gjorde under många miljoner år, kan deras utdöende ge nya djurarter en chans att ta plats. Så var det när dinosaurierna så gott som helt dog ut, och så var det även innan dinosauriernas tid.
Före dem, i perioden ”Perm”, fanns en annan typ av djur som härskade över livet på land. De kallas för däggdjursliknande reptiler. Men den stora döden, det tredje massutdöendet, markerade slutet på just Perm. När många av de stora reptilerna dött ut kunde de första dinosaurierna ta plats på jorden.
Kapitlet ”Krita” avslutades av en sten från rymden, och när alla stora landlevande djur försvunnit öppnades dörren för nya livsformer. Dinosauriernas tid var slut, och vi kallar det för att däggdjurens tid började. Det är den kategori av djur som vi själva tillhör. Däggdjur fanns förstås redan innan, men med dinosaurierna ur vägen kunde de bli jordens nya härskare.
Arternas uppkomst
För att förstå livet på jorden behöver vi förstå en upptäckt
som forskaren Charles Darwin gjorde på 1800-talet. När vi pratar om olika former av liv så delar vi in allt som lever i olika arter. Art är ett ord för djur som är av samma sort. Hunden är en art, katten en annan. På så vis delas allt som lever in i olika fack, inte bara djuren.
Ek och gran, kantarell och vitsippa, är också olika arter.
Under större delen av mänsklighetens historia har vi inte vetat hur olika arter blir till. Länge trodde man att alla arter som finns idag helt enkelt alltid har funnits. Då var det också svårt att tänka sig att en art kunde dö ut. Men under 1800-talet hade man börjat förstå att arter kunde förändras. Om man till exempel bara lät
de tamfår med tjockast ull skaffa lamm kunde man se att de lammen också fick tjockare ull. Så kunde man hålla på och mixtra med vilka som fick skaffa ungar tills fåren, som art, till slut hade mycket tjockare ull än de får man började med. Den typen av förändring av en art kallas för evolution.
Det Darwin kom på var att arter också kan förändras alldeles på egen hand beroende på deras livsmiljö. Att människor bestämde vilka djur som fick skaffa ungar kallade Darwin för mänskligt urval, och hans stora idé var naturligt urval.
Han fick idén på en resa runt jorden, som passerade en ögrupp som heter Galápagos. Där såg han småfåglar som var mycket lika varandra, men ändå med vissa skillnader. På en ö hade fåglarna långa näbbar som kunde picka hål på frukter för att komma åt frukt köttet.
På en annan hade de korta, tjocka näbbar som kunde knäcka frön och nötter.
Vet du vad som skulle hända om sjöstjärnorna försvann? Varför det är så viktigt att det finns asätare, som gamar och kondorer? Eller hur klimatförändringar kan leda till att sköldpaddor bara föder honor?
Det här är en berättelse om hur allt liv hänger ihop, och varför varje art är viktig. Men livet på jorden är hotat, och nu behövs vår hjälp.
I De som räddas kan får du lära känna några av vår tids mest akut hotade arter och de kreativa metoder vi tar till för att rädda dem.
