Bergblomma & Johan Röstvall
Smultronstövlar och gröna tomater
Utgiven av Idus förlag, Lerum, 2024 www.idusforlag.se | info@idusforlag.se
© Text: Johanna Bergblomma | Illustrationer: Johan Röstvall
Sättning: Idus förlag
Första upplagan
Tryckt i Riga, 2024
ISBN: 978-91-8092-421-4
Bergblomma & Johan Röstvall
Inledning
Hej, det är jag som är Hubert. Jag är nio år och bor i ett svart hus högt uppe på ett berg. I huset bor jag tillsammans med pappa, mamma, min storebror Leo, hunden Hampus och katten Vilde. Så har vi en massa andra djur också, fast de bor ute i trädgården.
Spännande, va?
Det enda som känns tråkigt ibland är att mina kompisar bor inne i stan, så då och då känner jag mig lite ensam. Då är det tur att jag har Hampus, för han är min bästa vän. Det finns ett till hus uppe på berget, där det bodde en gammal farbror förut, men det har stått tomt ganska länge.
KAPITEL 1
Hubert och den nya grannen
Igår flyttade det in en ny familj i det gamla huset bredvid vårt. Det är Ella, som är åtta år, hennes storasyster och deras mamma och pappa. Tidigare har de bott i en lägenhet inne i stan, utan trädgård. Det vet jag för Ella hoppade över häcken in till oss och berättade det samma dag som de flyttade in. Hon undrade om hon fick plocka ett äpple från vårt träd.
– Får du väl, svarade jag.
Jag visste att det var okej för mamma och pappa. Jag och Leo får alltid äta av alla frukter och bär i trädgården. ”Ät vad ni vill, bara ni äter”, brukar de säga. Ella skruvade lite på sig.
– Jag når inte, sa hon.
Jag såg på henne och sen på trädet. Det var ganska högt, absolut, men det var väl bara att klättra upp?
– Gillar du inte att klättra? frågade jag och kliade mig på foten.
Ella tittade på mig. Hon hade glittriga skor med långa snören i olika färger.
– Nä, sa hon bara.
– Inga problem, jag fixar! sa jag och kände mig lite stolt.
Jag tog tag i första grenen och kastade upp benet på stammen. Första steget är alltid lite klurigt, men sen går det lätt.
– Varför flyttade ni hit? frågade jag samtidigt som jag kasade ut på en gren där det fanns flera fina, röda äpplen.
– Jag vet inte riktigt, sa Ella och ryckte på axlarna. Kanske ville mamma och pappa att jag och Ville, min syrra, skulle få mer plats att leka på, utomhus, så … Ja, nu är vi här.
Ella tittade sig omkring, lite som att hon såg allt för första gången.
– Kul! svarade jag.
– Så där, tyckte Ella. Jag ville att vi skulle köpa en hund eller en katt, nu när vi har en trädgård och allt. Jag har alltid velat ha ett eget husdjur …
Jag kastade försiktigt ner ett äpple. DUNS, lät det när det landade i det mjuka gräset.
– Kasta igen, så jag kan fånga, sa Ella. Jag vill inte äta äpplet när det legat i gräset och blivit smutsigt.
– Varför har ni inga husdjur då? frågade jag.
– Mamma är allergisk mot pälsdjur och pappa avskyr ödlor och ormar, suckade Ella.
Jag hoppade ner från trädet och gav ett äpple till henne.
– Då kan vi lika gärna bo kvar i lägenheten, suckade hon.
Jag nickade lite, men förstod inte riktigt.
– Jag tycker att det är kul att du har flyttat hit i alla fall, sa jag. Kom hit i morgon så får du träffa min hund. Han är med mamma och pappa på promenad nu, men han vill alltid leka.
Det är spännande att det har flyttat hit någon i min ålder. Även om det är lite knasigt att hon inte vill äta äpplen bara för att de legat på marken.
KAPITEL 2
Den stora masken
Dagen efter kommer Ella över för att leka. Den här gången knackar hon på, på ytterdörren, men vi går direkt ut till trädgården på baksidan. Gräset är fortfarande lite kallt och fuktigt av dagg och
Ella får plötsligt syn på en mask som krupit upp ur jorden. Hon kastar sig ner i det blöta gräset och plockar upp den.
– Åh, en mask, säger hon och låter både lite äcklad och glad på samma gång. Jag har aldrig sett en så här stor mask förut!
Hon håller den ganska hårt i handen och vrider och vänder på den.
– Var försiktig! säger jag lite argt.
Ella tittar förvånat upp på mig.
– Varför låter du så arg? säger hon.
– Du måste vara försiktig, säger jag och försöker förklara. Håll den inte mellan fingrarna, för då kan du skada den. Om du absolut måste plocka upp den för att titta, så lägg den i handflatan i stället.
– Men herregud, det är ju bara en mask, säger Ella surt, men håller ändå lite försiktigare.
– Ja, fast en mask är inte bara, så bara. De är superviktiga.
– Varför då? frågar Ella och ser lite nyfiken ut.
– De bor under marken där de gräver långa gångar som gör jorden luftigare. Gångarna gör så att växternas rötter får det lättare att växa, förklarar jag. På natten kryper maskarna upp och hämtar gamla löv och andra växtdelar som de drar ner
under jorden och äter. När de bajsar kommer det ut fin jord. Den största masken kan bli trettio centimeter lång, det är lika långt som en linjal, men de flesta blir ungefär tio centimter.
– Oj då, säger Ella och ser lite skamsen ut. Jag har liksom inte tänkt på att maskar också är djur, på det sättet. Som lever och har uppgifter. Det är ju nästan som att maskarna går till jobbet om dagarna, som vuxna! säger hon och lägger försiktigt ner masken så att den kan krypa ner i jorden igen.
– Sant! säger jag glatt, och kommer på ett ställe som vi kan gå till för att se massor med maskar.
Till komposten!
KAPITEL 3
Varför växter gillar bajs
– Vad är det där? frågar Ella och tittar lite förvirrat på komposten.
Hon kan då inte se några maskar, bara en massa gammalt skräp.
– Det är ju komposten! svarar jag.
– Men det skulle ju vara en massa maskar här, sa du, säger Ella lite upprört.
– Ja, men de finns där, under allt gammalt skräp.
Titta! säger jag och lyfter på lite gamla löv.
Därunder kryllar det av maskar, tusenfotingar och andra smådjur. Jag förklarar för Ella.
– I komposten lägger vi gamla löv och vissna blommor, gräsklipp och blast från grönsaker. I komposten bor det massor med maskar och andra smådjur som förvandlar skräpet till jord. När maskarna har gjort sitt jobb och skapat ny, fin jord så kan jag sätta i gång att odla. Om man vill bli en mästare på att odla är knepet att fixa extra näring i jorden. Det kan till exempel vara hästbajs, kobajs
eller gräsklipp. Växterna behöver mycket näring för att växa bra, precis som vi behöver mat för att växa.
– Vänta lite nu, avbryter Ella. Sa du bajs?
Vi fnissar lite grann och Ella håller för näsan. Sedan rycker jag på axlarna.
– Inte människobajs, så klart.
Då skrattar Ella ännu mer, så att hon måste sätta sig ner.
– Vad är det som är så kul? undrar jag, för nu vet jag inte om hon skrattar åt komposten eller mig.
Ella skakar på huvudet.
– Du skojar väl? säger hon. Man kan inte ha bajs i trädgården!
Jag nickar bestämt.
– Joho, det kan man. Hade ni inte det inne i staaan, säger jag och drar ut på ordet så att det låter löjligt.
– Nej, säger Ella och räcker ut tungan. Ingen kompost, bara krukor med blommor.
– Så du har aldrig odlat något förut? frågar jag och spärrar upp ögonen.
– Och? säger Ella och lägger armarna i kors.
– … och, då ska jag lära dig! svarar jag glatt.
– Vi vet att växter behöver näring för att växa, eller hur? säger jag. Så behöver de ju vatten också.
– Mm, det vet jag, säger Ella och nickar lite.
– Växter har ingen mun att äta med, som människor eller maskar, men de får i sig näring och vatten ändå, fortsätter jag. Hur? Jo, genom rötterna. Man kan säga att växternas rötter fungerar som munnar. Genom rötterna suger växterna i sig vatten och näring och sen åker det vidare upp genom stjälken och ut i bladen och blommorna. Häftigt va?
– Ja, säger Ella och nickar samtidigt som det ser ut som att hon tänker. Visst behöver de ljus också? säger hon sen. Solljus.
– Ja, precis! svarar jag glatt. Helst vill växterna ha solljus, men det funkar med starka lampor också, om man till exempel vill odla inomhus, på vintern.
– Coolt, säger Ella och ler stort.
– Du måste vara försiktig, säger jag och försöker förklara.
– Men herregud, det är ju bara en mask, säger Ella surt.
– Ja, fast en mask är inte bara, så bara. De är superviktiga.
– Varför då? frågar Ella och ser lite nyfiken ut.
Smultronstövlar och gröna tomater är en rikt illustrerad kapitelbok för barn i åldrarna 6–9. Här möter vi Hubert, som kan allt om djur och växter och hans nya vän Ella, som just flyttat till landet och drömmer om ett husdjur. I Huberts trädgård myllrar det av liv, från maskar och grönsaker till magiska fjärilar. Följ med på en spännande upptäcktsfärd med Hubert och Ella och lär dig om djur och natur!